Skalmannen
Well-Known Member
Jag har i testsyfte under en tid jämfört två antennsystem för kortvåg. Högst oventenskapligt och med olika grundförutsättningar, och den enda drivkraften har varit ett intresse att jämföra och att se hur teori och praktik håller ihop i en vardaglig amatörmiljö.
Jag har även velat se i vilken utsträckning skolbokens strålningsdiagram (vertikalt kontra horisontellt) visar sig i praktiken. Så här långt bygger jämförelserna i huvudsak på mottagning. Jag har jämfört signalstyrkor och brusnivåer utifrån hur de presenterats i riggens S-meter.
Följande är några av de funderingar som låg till grund för detta "försök":
1. Hur stora (märkbara) är skillnaderna mellan horisontell/vertikal polarisation?
2. Kommer inrikes kommunikation på 80 m dagtid att bli sämre med vertikal?
3. Kommer vertikalens strålningsvinkel att bli (märkbart) lägre, och möjliggöra
bättre mottagning av DX-stationer?
4. Kommer någon riktverkan att kunna noteras, t ex mht saltvatten?
5. Vilket alternativ bör väljas för en multibandslösning via avstämningsenhet?
Ant 1: en horisontell dipol 2 x 19 m, matningspunkt ca 15 m upp, ca 6 m ovanför villatak (av plåt) på landsbygd. Antennens utsträckning löper i huvudsak över trädgård med gräsmattor och fruktträd. Avstånd till saltvatten ca 40 meter (vinkelrät mot antennens längdriktning).
Ant 2: en 18 m vertikal (matningspunkt 1,5 meter över mark, ca 25 eleverade radialer av varierande längd > 10 m. Ca 10 radialer har längden 25 m). Antennen "ser" delvis ut över saltvatten (ca 40 meter bort) och är placerad på bergknalle (ca 15 m hög) med mycket tunn, torr jordmån. Jag har lagt ut fler radialer under resans gång. Skillnaden mellan 4 och upp till ca 10 radialer gav ingen märkbar förbättring, men skillnaden mellan 10 och 25 är stor.
Båda antennerna har via en hembyggd relälösning (Biltema helljusrelän) varit kopplade till en IC-706. Tack vare detta har jag snabbt och enkelt kunnat växla mellan antennerna.
SLUTSATS:
Den slutsats jag har kunnat dra är att skillnaderna mellan dessa två antennsystem är mycket liten, i alla fall på de frekvenser de är tänkta för och för mottagningsändamål.
På de aktuella banden (80/40 och till viss del 160) skiljer det som mest någon S-enhet. Jag upplever att skillnaden är mindre på 40 än på 80 (där dipolen ofta ger någon S-enhet mer). På 40 indikeras oftast samma signalstyrka.
När man rör sig uppåt i frekvens visar sig vissa skillnader till dipolens fördel. Redan på 20 m ger dipolen högre signalstyrkor, och trenden håller i sig och tilltar på högre frekvenser. På 12/10 m kan det vara så att stationer som knappt (eller inte alls) går in på vertikalen är fullt läsbara på dipolen.
Därmed blir (de kanske något provocerande) svaren på ovan nämnda funderingar följande:
1. Ingen noterbar skillnad under dessa förutsättningar.
2. Nej. Något djupt minima i höga strålningsvinklar har t ex ej kunnat noteras
för den vertikala antennen.
3. Nej. Ingen skillnad i mottagning av DX-stationer har noterats.
4. Inget tyder på att någon av antennerna skulle gå bättre i riktning mot
saltvatten.
5. Vertikalantennen är inte ens ett tänkbart alternativ som multibandare,
eftersom den blir så mycket sämre med ökad frekvens.
Följdfunderingar kan bli: varför visar sig inte vertikalens dåliga sida i höga strålningsvinklar? Varför är den inte bättre i låga? Varför hänger dipolen med bättre på höga frekvenser? Visar den en riktverkan i sin längdriktning som är svår att bestämma, och är detta orsaken till att vertikalen blir sämre med ökad frekvens?
Därmed släpper jag ordet fritt, och hoppas få ta del av era erfarenheter, jämförelser, kommentarer och slutsatser. Jag är säker på att många har gjort liknande tester genom åren och besitter stora kunskaper och erfarenheter på området. Väkomna in i tråden!
Jag har även velat se i vilken utsträckning skolbokens strålningsdiagram (vertikalt kontra horisontellt) visar sig i praktiken. Så här långt bygger jämförelserna i huvudsak på mottagning. Jag har jämfört signalstyrkor och brusnivåer utifrån hur de presenterats i riggens S-meter.
Följande är några av de funderingar som låg till grund för detta "försök":
1. Hur stora (märkbara) är skillnaderna mellan horisontell/vertikal polarisation?
2. Kommer inrikes kommunikation på 80 m dagtid att bli sämre med vertikal?
3. Kommer vertikalens strålningsvinkel att bli (märkbart) lägre, och möjliggöra
bättre mottagning av DX-stationer?
4. Kommer någon riktverkan att kunna noteras, t ex mht saltvatten?
5. Vilket alternativ bör väljas för en multibandslösning via avstämningsenhet?
Ant 1: en horisontell dipol 2 x 19 m, matningspunkt ca 15 m upp, ca 6 m ovanför villatak (av plåt) på landsbygd. Antennens utsträckning löper i huvudsak över trädgård med gräsmattor och fruktträd. Avstånd till saltvatten ca 40 meter (vinkelrät mot antennens längdriktning).
Ant 2: en 18 m vertikal (matningspunkt 1,5 meter över mark, ca 25 eleverade radialer av varierande längd > 10 m. Ca 10 radialer har längden 25 m). Antennen "ser" delvis ut över saltvatten (ca 40 meter bort) och är placerad på bergknalle (ca 15 m hög) med mycket tunn, torr jordmån. Jag har lagt ut fler radialer under resans gång. Skillnaden mellan 4 och upp till ca 10 radialer gav ingen märkbar förbättring, men skillnaden mellan 10 och 25 är stor.
Båda antennerna har via en hembyggd relälösning (Biltema helljusrelän) varit kopplade till en IC-706. Tack vare detta har jag snabbt och enkelt kunnat växla mellan antennerna.
SLUTSATS:
Den slutsats jag har kunnat dra är att skillnaderna mellan dessa två antennsystem är mycket liten, i alla fall på de frekvenser de är tänkta för och för mottagningsändamål.
På de aktuella banden (80/40 och till viss del 160) skiljer det som mest någon S-enhet. Jag upplever att skillnaden är mindre på 40 än på 80 (där dipolen ofta ger någon S-enhet mer). På 40 indikeras oftast samma signalstyrka.
När man rör sig uppåt i frekvens visar sig vissa skillnader till dipolens fördel. Redan på 20 m ger dipolen högre signalstyrkor, och trenden håller i sig och tilltar på högre frekvenser. På 12/10 m kan det vara så att stationer som knappt (eller inte alls) går in på vertikalen är fullt läsbara på dipolen.
Därmed blir (de kanske något provocerande) svaren på ovan nämnda funderingar följande:
1. Ingen noterbar skillnad under dessa förutsättningar.
2. Nej. Något djupt minima i höga strålningsvinklar har t ex ej kunnat noteras
för den vertikala antennen.
3. Nej. Ingen skillnad i mottagning av DX-stationer har noterats.
4. Inget tyder på att någon av antennerna skulle gå bättre i riktning mot
saltvatten.
5. Vertikalantennen är inte ens ett tänkbart alternativ som multibandare,
eftersom den blir så mycket sämre med ökad frekvens.
Följdfunderingar kan bli: varför visar sig inte vertikalens dåliga sida i höga strålningsvinklar? Varför är den inte bättre i låga? Varför hänger dipolen med bättre på höga frekvenser? Visar den en riktverkan i sin längdriktning som är svår att bestämma, och är detta orsaken till att vertikalen blir sämre med ökad frekvens?
Därmed släpper jag ordet fritt, och hoppas få ta del av era erfarenheter, jämförelser, kommentarer och slutsatser. Jag är säker på att många har gjort liknande tester genom åren och besitter stora kunskaper och erfarenheter på området. Väkomna in i tråden!