ww2 mottagare

SA2CLC

Well-Known Member
Hej på er.
Skulle vilja ha en klassisk mottagare i schacket, med historiens tunga vingslag ( kunna berätta för besökande att denna mottagare användes faktiskt av de allierade, eller axelmakterna under kriget) hängandes över knappar och vred. Kanske blev suget extra stort efter den kvällen då jag rattade efter en ART-13 på 80m AM. Nåväl. Vad bör man leta efter?
Smidigt vore väl nätansluten apparat, men sådant torde väl redan vara modifierat på de apparater som finns på marknaden.
En annan som är bra är väl om det är en apparat som är "väldokumenterad". I princip alla mina andra saker, må det vara gamla bilar och sådant, så är det nästan alltid att just min årsmodell, just den växellådan, eller med just det chassienummerintervallet, så stämmer inte verkstadshanboken, och reservdelar går ej uppbringa. Ni förstår säkert vad jag menar.
bandomfånget bör vara 80-20m.
Någon nämnde BC-348. Jag gillar utseendet på nämda apparat.
Jag fyller på med fler frågeställningar vad det lider.
//Tommy, SA2CLC
 
BC-312 då? Jag är inne på min andra eftersom jag var korkad nog att sälja min första... Det jag saknar är mellanvågen men annars en fungerande o robust maskin. Senast tropikbehandlad i januari 1945 om jag minns rätt.
 
BC-312 och 348 är nära släkt uppbyggnads- och designmässigt.

Båda har fullt tillräckliga prestanda för den sorts trafik som kan förekomma här.
Själv tycker jag att BC-348 är ett "snyggare bygge" än 312, men det är en smaksak.
Funktionsmotsvarigheten till BC-312 fast för marint bruk Collins TCS är en trevlig men ovanlig mottagare.

Marconi R-1155 är den brittiska motsvarigheten till BC-348 och är lite "smäckigare".

Hallicrafters är ytterligare något "smäckigare" men en S-20R eller SX-11 duger bra.
Skulle man hitta en SX-28 som är komplett och hel är den ett bra mottagarval.
Varning dock för att SX-28 kan vara MYCKET svåra att reparera.

Andra "klassiker" vilka har bra data och "känsla" är National HRO-60, National NC-2-40D, RCA AR-88D och GEC BRT-400 som är mycket vanlig i Sverige. AR-88 och BRT-400 är i princip samma mottagare fast BRT-400 har modernare rörbestyckning och är byggd i England.
En "släkting" är Marconi CR-100 som dyker upp i bland.

Hittar man en Hammarlund Super-Pro av förkrigsmodell (SP-110X eller SP-200X) är de också rätt trevliga mottagare, och även efterkrigsproduktion som SP-400-X och SP-600 "bör inte saknas i något hem".
Vill man ha ännu bättre prestanda när det gäller bandspridning, selektivitet och frekvensdrift så kan det vara lönt att leta efter t.ex. Collins 51J-3 eller 51J-4.

Är man villig att kompromissa med prestanda kan man överväga "Command Sets" i ARC-5 eller SCR-274 serien. Dessa har dock en ganska trist selektivitet och bandspridning och tyvärr är de rätt ofta "söndermodifierade". Omodifierade och i synnerhet kompletta med dynamotorn är de dock "värda sin vikt i guld" numera.

Materiel från axelmakterna är väldigt ovanlig i Sverige. Möjligen kan man hitta en Lorenz EK10 vilket är ett oerhört "snyggt bygge" jämfört med funktionsmotsvarigheten BC-454 och som kostar därefter i gott, helst omodifierat skick.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Man tackar för tipsen.
Lite snabb "bildshopping" sätter bc 348/312 långt upp på vill ha listan. AR-88D har också ett tilltalande yttre. Undrar om inte någon som besökte lokala radioklubben sa att han hade en AR-88 ståendes...
LA6NCA har en trevlig sida med mycket bilder på luftwaffe-apparatur. Det räcker med att se bilder på konstruktionskvaliteten för att förstå priset på de kvarvarande enheterna.
 
En AR-88 är en mycket bra radio för sin tid.
Se bara till att vara två när man lyfter den...
Bordet som den ska stå på behöver även vara stabilt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
BC348 eller BC312 är ett gott val och en god representant för tiden. Det kan vara kul att berätta för dina besökare att mottagarna användes i bombplanen och att konstruktionen är robust. Lätt att öppna för att förevisa mekaniken kring VFO:n som är imponerande. Vikten på mottagaren är mer beskedlig än en del andra åbäken från tiden och storleken och formfaktorn på apparaten medger att den lätt får plats på ett litet skrivbord eller t o m på ett side-bord vid soffan i vardagsrummet om man har en förstående fru.

Mottagarna finns i många snarlika varianter när det gäller frekvensområde och rattarnas funktion. Jag har 6 st här i mitt museum där fyra av dom är genomgångna och nu fungerar nästan enligt specifikation från 1942. Det som brukar krångla är kristallen till kristallfasningen som tappat aktivitet eller helt enkelt åldrats. Jag har bara en apparat som verkar vara frisk i den funktionen.

Radioprestanda är god. Båda mottagarna hör de allra svagaste signalerna ner till det atmosfäriska bruset precis som de modern slagskeppen från Yaesu och Icom gör. För vardagstrafik på telegrafi räcker selektiviteten och storsignalegenskaperna som siffermässigt är ganska dåliga är fullt tillräckliga för att man inte skall lida allt för mycket av överstyrningsproblem. Dock är radion inte en höjdare för contesting när banden är överfulla med starka signaler. Där går gränsen. SSB kan tas emot med skaplig ljudkvalitet om man är lätt på handen vid inställning och justerar LF- och RF gain med smak.

Kort sagt en kul radio som fungerar bra trots att grundkonstruktionen är från sent 30-tal med massproduktion på många olika radiofabriker under hela WWII.

Apparater i mint condition där radioamatörer inte varit inne och pillat med för stora lödkolvar är sällsynta. Ingen av mina ex är helt orörda. Det var vanligt att man kompletterade apparaten med S- meter och hålet för denna i frontpanelen ser ofta ut att ha tagits upp med korp. Slarvigt placerad så att delar av texten för dimmerratten täcks och osymetriskt i övrigt. Andra modifieringar som kanske är mer befogade är inbyggd nätdel för 220V istället för 28 VDC motoromformaren som sitter där i original. En av mina apparater har en sådan omformare i sig och det är så klart kul men man blir ganska fort trött på oljudet om radion skall stå igång kontinuerligt.

LF-utgången är avsedd för 600 ohms hörlurar/högtalare och har man en sådan så blir det bra stöt i ljudet. Många apparater är ombyggda i LF-steget med en vanlig utgångstransformator från en träradio så att 4-8 ohms högtalare kan användas. Jag har några sådana apparater där ombyggnaden är ganska risigt utförd med annat LF-rör än i original.
 
Man bör känna till att BC-312 och BC-348 trots sina likheter är avsedda för olika användningsområden.
BC-348 är gjord för flygburen användning och är byggd i lättmetall, medan BC-312 är avsedd för markradio.
Detta märks bl.a. på att tjock stålplåt är en primär ingrediens i mekaniken.
Mottagaren var del av radiobussen SCR-299 tillsammans med sändaren BC-610.

Grundkonceptet inom trafikmottagare ändrade sig inte så mycket under perioden 30-tal till 50-tal.
Enkelsuper med ett eller två HF-steg, kristallfilter, två MF-steg och dioddetektor+BFO var det som gällde under perioden.
Därför finns det så många snarlika apparater med ungefär samma prestanda från den tiden.

Vilken man ska välja är om jag ser det primärt en "smaksak" samt beroende på tillgång, skick och pris.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tack för era inputs och råd. Ska höra runt på klubben om någon har en 348/312 ståendes, annars får det bli en annons på dx radio.
När vi ändå nuddade vid wehrmachts apparater så lägger jag in länken till LA6NCA's hemsida. Mycket trevlig läsning.
http://www.laud.no/ww2/
 
Hej jag har funderat flera gånger på att skaffa mig en GEC brt-400 men jag blir lite osäker på
det när jag får höra hur mycket en sådan radio väger men jag har sett lite olika viktuppgifter
för att man ska ju dvs bära hem den också med eller utan pirra och det kan bli tungt.


Är det någon som vet hur mycket en gec brt- 400 väger?

mvh Lasse sm0ydo
 
Hej!

BRT-400 är tung på riktigt. Vet inte hur många kg, men den är tung!
Men bär den gärna inte långt.
 
Ok SM6OID Jag har funderat på Eddystone också var det modell 830 som hade ssb eller ?

mvh Lasse sm0ydo
 
Hej!

Som nybakad amatör så bestod utrustningen av en BC-312D och en hemmabyggd telegrafisändare med nycklad 6AG7 kristalloscillator + 807 slutsteg, utökades senare till deLuxe utförande med två stycken 807 med 560 V på anoderna. Radion har jag kvar.

En helt original BC-348 skulle passa bra med T-47/ART-13. Den 348 jag har saknar omformaren och drivs med externt PS.
 
Hej jag har funderat flera gånger på att skaffa mig en GEC brt-400 men jag blir lite osäker på
det när jag får höra hur mycket en sådan radio väger men jag har sett lite olika viktuppgifter
för att man ska ju dvs bära hem den också med eller utan pirra och det kan bli tungt.


Är det någon som vet hur mycket en gec brt- 400 väger?

mvh Lasse sm0ydo

BRT-402 väger 36 kg i rackversion och som BRT-400 i bordslåda 38 kg.
Som jämförelse väger AR-88 drygt 45 kg.

Eddystone 830/5 som användes som huvudmottagare i Televerkets fartygsradiostationer har produktdetektor och AGC som fungerar på SSB.
Den väger "endast" 24 kg.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jootack... hämtade två rackmonterade BRT-400 + styrdon i fjol. Det fick bli släpvagn. Den ena donerades till Hemsö Fästning och står numer i ett bergrum på Havstoudd-fortet. Den andra fick SM3KYH. Den var i slitet skick och för ett par månader sedan hörde han av sig, i samband med en flytt, och frågade om jag visste om nån som var intresserad av den. Själv har jag en i närmast mint condition monterad i bordslåda. Fin pjäs, värmer bra, luktar gott :)
 
Jag har lyssnat på en BC-348 som var modifierad med produktdetektor och ett brantare HF-rör, den lät utmärkt på 10,1 MHz CW men det gällde att vara försiktig med frekvensratten. Beträffande kristallfiltret finns en artikel på Internet om att isärtagning och rengöring återställde kristallaktiviteten.

Lennart
 
Man kan göra åtskilligt med BC-348. En modifiering som jag gjorde på ett "trött" exemplar för snart 10 år sedan var att göra om den till dubbelsuper med en intern
"Q-5er" som använde 3 löst kopplade MF-transformatorer på 110 kHz.
Produktdetektor + ny BFO med variabel injektion samt lite "recapping" åstadkom en ganska habil telegrafimottagare.

MF-frekvensen på 915 kHz är dock en komplikation när det gäller tillsatser. "Q-multipliers" och "Q-5:ers" behöver vara specialgjorda.

Dock finns ett listigt "knep" som jag läste om i en QTC från mitten av 50-talet när det gäller användning av BC-453 som Q-5:er till BC-348.

Normalt så har BC-453 avstämningsområdet 190-550 kHz, vilket täcker de flesta vanliga MF:ar, men inte 915 kHz.

Vill man använda denna till BC-348 utan att modifiera sönder den gör man så här:

En resonanskrets på 915 kHz åstadkoms med en liten spole på 100 uH och en kondensator på c:a 300 pF i parallell. Ingående MF kopplas till ett uttag på spolen, och den "heta änden" kopplas med en liten extrakabel till galleranslutningen (toppkontakten) på blandarröret 6K8, från vilken den ordinarien anslutningen kopplas loss.

Nu kommer det listiga:
Ett blandarrör av heptod-typ blandar precis lika bra på övertoner av oscillatorfrekvensen som på grundtonen, så det gäller att hitta den multipel av oscillatorfrekvensen som ger 85 kHz utsignal från blandaren när den blandas med 915 kHz. Alltså f=(915 +/- 85)/2 [kHz].

Löser vi ut f erhålls antingen 500 kHz eller 375 kHz. På BC-453 skala så blir detta 415 resp. 290 kHz.
Genom att använda en avtappningspunkt för MF-en i BC-348 som är vald "med smak" undviker man att överstyra BC-453.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Hej!

På den tiden jag jobbade på Saab Automobile, så hade jag fyra kortvågsmottagare på kontoret, 51J-4, SP-600JX-21. R-390A och BRT-400.
Kanske inte helt otippat, så väckte dessa muskedunder viss förundran.
De som hade en var tekniker/ingenjörer eller hade en tekniskbakgrund gillade 51J-4 medan de andra föredrog BRT-400.
Lyfte man "på locket" så var det R-390A som vann beundran för sin mekanik och uppbyggnad.

Tyvärr medgav miljön inga sensationella mottagningsförhållande...
 
Hej!

BRT-400 är tung på riktigt. Vet inte hur många kg, men den är tung!
Men bär den gärna inte långt.
I början på 80-talet åkte jag tåg ner till Stockholm och hälsade på en kamrat där. Sista dagen innan jag skulle fara hem besökte jag överskottslagret i Solna. Jag upptäckte då att det fanns flera lastpallar med MT-600, dvs. GEC BRT-403 där.
Eftersom jag inte hade med mig tillräckligt med kontanter fick jag ta bussen tillbaka till Solna centrum och besöka en bankomat. När jag så hade återvänt till överskottslagret och blivit lycklig ägare av en MT-600, såg jag mig nödsakad att ta en taxi till T-centralen. Där lämnade jag in min MT-600 på godsförvaringen, och gick därefter på restaurang. Innan det var dags att kliva på tåget hem hämtade jag ut min lilla mottagare från godsförvaringen. Väl inne i tåget ställde jag den på en hylla avsedd för resväskor. När jag kom fram till Hudiksvall, var jag för snål för att ta taxi från järnvägsstationen och bort till Åvik, ca 1 km, så jag bar den hela vägen. Senare den kvällen åkte jag ut till en stuga med elnät för att kunna njuta av den. Jag kom ihåg att jag kände mig ganska mör i armarna den kvällen. Jag tog också med mig mottagaren vid ett flertal tillfällen till lyssnarnätter i Delsbo Radioklubbs lokal vid Edeskolan i Delsbo. Jag hade en Volvo 144 då. Ofta brukade jag ha med mig en kompis som hade en Hammarlund SP-600. När vi hade ställt in våra mottagare i bagageutrymmet så var det fullt där, och övriga prylar fick vi ha i baksätet. Så småningom så tröttnade jag på min radio från "ryggskottslagret" och sålde den.
 
Det finns en och annan anekdot om "boatanchors" till sjöss.
Forntidens fartygsradio hade, om vi uttrycker det snällt, en påtaglig förbättringspotential.
Dock fanns det telegrafister som inte alltid nöjde sig med den materiel som snåla redare höll dem med.
Dessa kunde av och till ta saken i egna händer och skaffa sig en "anständig" trafikmottagare på egen bekostnad.
Ofta var dessa Hammarlund Super-Pro av olika årgångar, med en viss övervikt (sic!) för SP-600.

Vid några tillfällen har de rapporterats om telegrafister som släpat med sig sådana apparater tillsammans med sina
sjösäckar mellan olika båtar. I bland även mellan hamnar i olika städer och länder.
En tyngdlyftarprestation värdig en "Karl-Alfred".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top