När jag höll på yrkesmässigt med sådant var regeln:
- Små glassändarrör, minst 1/2 timme med glöd, sedan drift helst med reducerad anodspänning.
- Små keramiska sändarrör (4CX250/350), 4 - 6 timmar med glöd, sedan drift helst med reducerad anodspänning.
- Större glassändarrör, minst (3-1000Z) 8 timmar, gärna över natten, med glöd, sedan drift helst med reducerad anodspänning.
- Större keramiska sändarrör (4CX5000/10000/15000), minst 6 timmar, gärna över natten, med glöd, sedan drift.
De sändare som använde rör i dimensionerna 4CX5000 och uppåt hade automatiska överströmsskydd som löste ut vid röröverslag,
några var elektroniska och löste på delar av millisekunder, medan andra tog 20 - 50 millisekunder eller så att lösa.
När de snabbaste skydden, t.ex. elektroniska säkringar och ignitron-crowbar användes var det ganska riskfritt med att låta
det ske ett antal överslag utan att rören skadades, men när det blev många överslag i 4CX10000D som sitter i Collins 208U-10
med långsammare skydd riskerade gallren att skadas.
Därför var försiktighet av nöden när sådana rör togs i drift.
Det är klokt att köra större sändarrör som går i intermittent drift i "växelbruk" om man inte räknar med att slita ut röret genom att ha glödströmmen på hela tiden.
Finns det möjlighet att köra med strömbegränsning och reducerad anodspänning under inbränningen
är det bra.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
