SM3BDZ
Well-Known Member
Kanske skulle det finnas en avdelning för nostalgi i forumet!?
Kan avge följande lilla berättelse i ämnet:
Trots att telegrafi varit ett stort intresse i hobbyn ända sedan första licensen landade i brevlådan, har jag aldrig ägt eller kört en original bug, en halvautomat, tidigare. Tanken har flyktigt kommit upp ibland men det har inte blivit mer.
För en dryg vecka sedan kom jag att prata med Peter, SM2CEW, om halvautomater. Han hade själv en Lionel J-36, som tillverkades i stort antal till de Amerikanska signaltrupperna under WW2. Lionel var egentligen en leksaksfabrik, som tillverkade modelltåg men som fick lägga om sin tillverkning under kriget då Vibroplex inte hade tillräcklig kapacitet för de leveranser armén ville ha. Ett samarbete inleddes och Lionel J-36 är en klon av Vibroplex Lightning.
Peter tipsar mig att det fanns in likadan på Ebay som jag kunde lägga ett bud på. Sagt och gjort. Det var 1 dag kvar på auktionstiden och jag lade ett bud på 50 USD. Med detta vann jag budgivningen och transport och betalning arrangerades. Frakten blev visserligen en och en halv gång så dyr som bug’en – but what the heck…
I onsdags denna vecka händer något i dessa dagar så ovanligt som att postbilen kör in på gården och tutar! Jag hade ett paket att kvittera. Bug’en var väl förpackad och leveransen hade gått bra. Exemplaret befann sig vara i gott skick fast med vederbörlig patina. Den kopplades in och de första stapplande tecknen formades. Silverkontakterna var dock i dåligt skick, med ”slaskande teckendelar” och kontaktstudsar som följd. Kontakterna var oxiderade och anfrätta av tidens tand och antagligen utsatta för ”hög svagströms-nyckling” under sin storhetstid. Även övriga metalldetaljer bar spår av smuts och rost. Bug’en plockades isär i sina beståndsdelar för rengöring.
Då en av mina grannar arbetar på byns enda industri, med utveckling och tillverkning av finmekanisk utrustning, frågade jag honom om de inte hade någon ultraljudstvätt på hans lilla arbete? Jodå, det hade man och i går förmiddag fick jag följa honom dit och hade med mig alla losskruvade detaljer i en glassburk. De kördes i tvätten, som är en häftig och otroligt effektiv manick. Resultatet blev mycket bra och jag fick även låna med en liten fingradig diamantfil, för att slipa silverkontakterna hemma på kammaren.
Kontakterna slipades nu lätt konvexa till sin form och putsades med stålull. Övriga detaljer fick en finputs, där det behövdes, och ”darrlusen” monterades ihop smörjdes och justerades under ett antal timmar.
Funktionen är nu i det närmaste perfekt och det som nu återstår är att försöka lära sig att spela på denna Stradivarius. Inte är det lätt! Särskilt inte som man har 40 års manipulerande med elbug i ryggmärgen. Det blir till att torrköra och träna ordentligt innan man vågar vingla ut på banden!
Bifogar en bild av skönheten med påmonterade träningsvikter.
Nu känner jag mig som en riktig amatör!!
/Lasse
Kan avge följande lilla berättelse i ämnet:
Trots att telegrafi varit ett stort intresse i hobbyn ända sedan första licensen landade i brevlådan, har jag aldrig ägt eller kört en original bug, en halvautomat, tidigare. Tanken har flyktigt kommit upp ibland men det har inte blivit mer.
För en dryg vecka sedan kom jag att prata med Peter, SM2CEW, om halvautomater. Han hade själv en Lionel J-36, som tillverkades i stort antal till de Amerikanska signaltrupperna under WW2. Lionel var egentligen en leksaksfabrik, som tillverkade modelltåg men som fick lägga om sin tillverkning under kriget då Vibroplex inte hade tillräcklig kapacitet för de leveranser armén ville ha. Ett samarbete inleddes och Lionel J-36 är en klon av Vibroplex Lightning.
Peter tipsar mig att det fanns in likadan på Ebay som jag kunde lägga ett bud på. Sagt och gjort. Det var 1 dag kvar på auktionstiden och jag lade ett bud på 50 USD. Med detta vann jag budgivningen och transport och betalning arrangerades. Frakten blev visserligen en och en halv gång så dyr som bug’en – but what the heck…
I onsdags denna vecka händer något i dessa dagar så ovanligt som att postbilen kör in på gården och tutar! Jag hade ett paket att kvittera. Bug’en var väl förpackad och leveransen hade gått bra. Exemplaret befann sig vara i gott skick fast med vederbörlig patina. Den kopplades in och de första stapplande tecknen formades. Silverkontakterna var dock i dåligt skick, med ”slaskande teckendelar” och kontaktstudsar som följd. Kontakterna var oxiderade och anfrätta av tidens tand och antagligen utsatta för ”hög svagströms-nyckling” under sin storhetstid. Även övriga metalldetaljer bar spår av smuts och rost. Bug’en plockades isär i sina beståndsdelar för rengöring.
Då en av mina grannar arbetar på byns enda industri, med utveckling och tillverkning av finmekanisk utrustning, frågade jag honom om de inte hade någon ultraljudstvätt på hans lilla arbete? Jodå, det hade man och i går förmiddag fick jag följa honom dit och hade med mig alla losskruvade detaljer i en glassburk. De kördes i tvätten, som är en häftig och otroligt effektiv manick. Resultatet blev mycket bra och jag fick även låna med en liten fingradig diamantfil, för att slipa silverkontakterna hemma på kammaren.
Kontakterna slipades nu lätt konvexa till sin form och putsades med stålull. Övriga detaljer fick en finputs, där det behövdes, och ”darrlusen” monterades ihop smörjdes och justerades under ett antal timmar.
Funktionen är nu i det närmaste perfekt och det som nu återstår är att försöka lära sig att spela på denna Stradivarius. Inte är det lätt! Särskilt inte som man har 40 års manipulerande med elbug i ryggmärgen. Det blir till att torrköra och träna ordentligt innan man vågar vingla ut på banden!
Bifogar en bild av skönheten med påmonterade träningsvikter.
Nu känner jag mig som en riktig amatör!!
/Lasse
Attachments
Last edited:
