Man ska vara mycket försiktig med att använda "information" från W8JI, den är alltför ofta fel.
Att nycklingssidbanden endast skulle existera vid själva övergången mellan "0" och "1" är rent "nys",
och stämmer inte. De existerar hela tiden före, under och efter ett sändningsförlopp, eller för att använda Charles Davidsons ord
"för att beskriva något helt korrekt i frekvensplanet utifrån egenskaper i tidsplanet måste man utsträcka observationstiden till mellan minus oändligheten till plus oändligheten,. Detta är helt acceptabelt för matematiker, men vi ingenjörer har sällan tid att vänta så länge..."
Det här var ämnet för en utdragen diskussion på eham.net för dryga 15 år sedan om bandbredd, "nyckelknäppar" och telegraferingshastighet, där W8JI "fick på nöten" av bl.a. läroboksförfattare i signalteori.
Timing-diagrammet i figuren med normalordet PARIS är däremot korrekt.
Det korrekta sättet att beskriva de spektrala egenskaperna hos en till/från-nycklad telegrafivågform är annars den
vilken finns i ITU-R rekommendationen SM.328, där man utgår från hur många sidband vilka genereras av nycklingsvågformen eller "meddelandefunktionen" som ska vara med i det utsända spektrat.
"Mjuk nyckling" tar med tre nycklingssidband på varje sida av mittfrekvensen, medan "hård nyckling" tar med fem sidband.
Bandbredden hos det signalanpassade filter som följer en nycklingsfunktion blir därför beroende på nycklingstakten;
vid en telegraferinghastighet av 200-takt eller 32 Baud blir tiden mellan framkanterna hos efterföljande korta teckendelar
60 ms motsvarande en frekvens av 1/0,06 eller avrundat 17 Hz.
Man behöver då en -3 dB bandbredd av mellan 6*17 = 100 Hz och 10*17 = 170 Hz för att få njutbar återgivning av 200-takts telegrafi, vilket ger stig- och falltider som grovt motsvarar 10 % av bit-tiden. Det är klokt att utföra filtret med Bessel-karaktäristik för att minimera fasdistorsionen.
Vid lägre eller högre datatakter kan det vara värt att anpassa bandbredden hos filtret.
