I början av 1970-talet byggde jag ett tio-tal 2m PA med parallellkopplade 2C39'or. Jag tror det var 1974 som en kamrat gjorde en byggbeskrivning och publicerade i QTC. Jag klämde fast båda rören så de satt horisontellt och nära varandra. Två aluminumplåtar med en tredje plåt emellan som jag sedan spände med en skruv ovanifrån. Mittplåten var av mässing för garanterad jordkontakt för gallren. På katodsidan var det fruktansvärt enkelt. De båda yttre "rören" lödde jag ihop. De båda inre visade sig att passa perfekt för banankontakter. Alltså in med en banankontakt i vardera av de inre rören. Nu behövdes bara 12 V (DC) mellan de båda kontakterna och det blev 6 V på vardera glöden. Samtidigt blev det +6 V förspänning på de yttre rören vilket producerade -6 V på gallren i förhållande till katoden. Anodsidan fick full potatis med 900 V. Anodtanken bestod i en butterfly kondensator med tankspole bestående av 4 eller 6 varv och en link i mitten bestående av ett varv, ena sidan till antennutgången och andra sidan till 50 pF avstämning.
Problemet var att kopplingskondensatorn mellan anoderna och tankkretsen måste ha låga förluster på frekvensen och tåla spänningen. På den tiden var pengar en betydande faktor och därför gjorde jag en sån kondensator av två 5 cm bitar av RG-213. Innerledarna var ena sidan och skärmen den andra. Lämpligen skärmen mot tankkretsen och innerledaren mot anoden.
Det var väldigt mycket pill för att få hög verkningsgrad med linken ut. Högsta uppmätta uteffekt var bortåt 150 W. Svårt att få till. Normalt blev det runt 120 W.
Ingångskretsen bestod i endast en seriekondensator. Rören är ju koaxialrör höll alltså låg ingångsimpedans. En Phillips-trimmer gjorde susen.
Transformatorn hämtades från Svebry's linda-själv. Allt fungerade mycket bra.
Kylningen var en så kallad tvärströmsfläkt (som det stod i Clas-Olson's katalog...inte att förväxla med växelström eller likström...tvärströmsfläkt!) Den körde upp friska fläktar upp under rören och ut kom värmen.
Jag hade en tidig prototyp också. Där var fläkten en liten leksaksmoj och den stannade ju naturligtvis plötsligt en gång. Sånt märker man inte när man är i full färd med att köra svaga tyska stationer på NAC. När uteffekten försvann anades ugglor i mossen och visst var det nada från slutsteget. Anoderna hade smält ner och det låg två fina (fula) högar under rören. Anodkopplingen hängde som en dum fisk kvar i luften framför rören.
Amatörradio är underbart!