Jag skulle nog göra så att antingen använda 5 MHz hela vägen, men göra ett smalt filter på 144,2 +/- 200 kHz med användning av helix-filter, och sedan blanda upp 5 MHz till 144 MHz med en VXO på 139 MHz. Sannolikt får man
det lägsta brusgolvet i någon realiserbar oscillatorkedja med en sådan.
Den andra lösningen är en dubbelsuper, där man först blandar upp till, säg, 70 MHz med ett kristallfilter som är några kHz brett, och sedan även där använder en VXO för den sista blandningen.
Säg att vi "siktar" på ett brusavstånd av -130 dB 100 kHz från bärvågen i en SSB-bandbredd. Ett mycket högt värde.
Omräknat så är detta -164 dBc/Hz.
Uteffekten är +60 dBm, så 164 dB ner är -104 dBm/Hz.
Antag vidare att brusfaktorn i det första förstärkarsteget efter blandaren är 1 dB, då får vi en brusdensitet av
-173 dBm/Hz i den punkten. En systemförstärkning av 69 dB ger en brusdensitet av -104 dBm/Hz vid utgången, så vi behöver ha en nivå av minst -10 dBm efter blandaren för att inte termiskt brus från förstärkarkedjan ska börja försämra systemet.
För enkelhetens skull antar vi att utsignalen från blandaren är -6 dBm, alltså en insignal till den av 0 dBm.
Det behövs då en högnivåblandare, RAY-3 är inte för mycket, så att inte linjäriteten försämras alltför mycket.
En annan lösning skulle kunna vara en dubbelbalanserad blandare med FET-ar. t.ex. U350 eller P8002. Då får man "blandningsgain", vilket gör nivåerna lite mer hanterliga.
Återstår nu kraven på LO:n.
Ett sidbandsbrus på utgången av blandaren av -173 dBm/Hz kräver en motsvarande brusdensitet hos LO:n av
-179 dBc/Hz om vi antar att drivningen till blandaren sker med +20 dBm.
Sådana oscillatorer går att utföra, men torde kosta därefter:
Man ser att det är viktigt att arbeta vid en tillräckligt hög nivå för att komma upp över det termiska brusgolvet, något som också framgår av Leesons oscillatorbrusmodell.
Där Q-värdet för kretsen och tillgänglig effekt i oscillatorn båda finns i nämnaren i uttrycken för brusavståndet.
Det skulle kunna vara värt att undersöka sidbandsbrusprestanda hos en elektronrörsbestyckad push-pull oscillator som t.ex. HP608F eller HP3200B, där man redan i oscillatorn arbetar på nivåer av 100-tals mW, så inga förstärkarsteg krävs. Sådana oscillatorer låter sig också frekvenslåsas med ganska enkla medel, och kan ge sidbandsbrusnivåer som närmar sig -170 dBc/Hz vid 100 kHz avstånd, om man ska tro G3PDM. En 144 MHz-sändare byggd enligt sådana principer skulle kunna få ett brusavstånd av minst 135 dB i SSB-bandbredder på 100 kHz avstånd.
Sedan behöver man "bara" hitta mottagare som är tillräckligt bra för att kunna märka skillnaden...
En klystronoscillator som t.ex. HP8614A som delas ner till den injektionsfrekvens som behövs skulle också kunna ge bra prestanda p.g.a. resonanskretsens höga Q.
Kurva e) är sidbandsbruset från en klystronoscillator på X-bandet (10 GHz). Ett exceptionellt bra värde.
