Har läst rapporten, och den är som vanligt när IARU skrivit något en ganska mångordig och rätt välskriven partsinlaga.
Dock är den eventuella verkan av en sådan inlaga helt beroende av hur väl mottagaren förstår och förmår ta till sig budskapet.
En grov uppskattning är att man behöver ta en markareal av i genomsnitt 4000 km2 i anspråk för att hitta en (1) radioamatör som använder 1296 MHz, och dessutom intermittent. Dock är jag mycket tveksam till om sådana argument "går hem" hos de jurister och ekonomer vilka bestämmer dagens spektrumpolitik, och dessutom numera utgör en högst påtaglig del av de nationella delegationerna till en WRC. De kommer att ställa motfrågan "om nu det är så få som använder frekvenserna och så sällan,
hur kan det motiveras att amatörradion har haft, och nu fortsatt begär så stora privlegier?"
Att hitta en "amatörradiovänlig" person i dagens delegationer torde vara besvärligt. IARU är förvisso representerat, men har endast
status som "sector member", dvs som vilken lobbyist som helst. Om IARU tillåts delta i underarbetsgrupper kommer att till slut bestämmas av ledarna för de nationella delegationerna.
Sett i ljuset av investeringarna som gjorts i Galileo-systemet och vilken vikt som makthavarna lägger på GNSS i samhället är det osannolikt att man kommer att se positivt på synpunkter från IARU, helt enkelt för att man vill undvika störrisker.
Just "jamming", både oavsiktlig och avsiktlig, av GNSS-tjänster är något som har blivit ett
återkommande tema inom Radionavigeringsnämndens arbete.
Konkurrensen om VHF/UHF-frekvenserna ökar hela tiden, så var beredd på nya attacker.
Skulle inte bli det minsta förvånad om det upplägg som jag såg en "managementkonsult" använda på 80-talet;
att lägga handen över en ruta i organisationsplanen och ställa frågan till åhörarna:
"Vad händer om denna försvinner? Kommer någon att sakna den?"