140 wpm

Det stämmer ganska bra med 200-300 wpm.

De som bekymrar sig om talkodare och talsyntes för olika ändamål brukar titta på kvoten mellan talhastighet och dataflöde. När man driver talkodning till extremfall (det system som skisserades i uppsatsen "Problems of digital speech communication over short-range HF paths" av Michael Darnell, talaren låter som "R2D2") så har man ett dataflöde på runt 100 bps och en effektiv talhastighet på 100 - 150 wpm motsvarande 200 bps.

Jämför man detta med talkodaren i GSM som kräver 13 kbps, och telenätets standarddataflöde på 64 kbps så ser man vilket pris som får betalas i bandbredd för att få igenkännliga och naturliga röster.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Ni som är nyfikna på hur det kan låta vid dessa hastigheter kan ju kolla upp
den här länken. RufzXP Home Form
Att man kan klara att ta emot CW i dessa hastigheter känns nästan omänskligt :eek:

/Emil
 
Om man läser vad dessa höghastighets-morsekunniga säger, så är hög morsetakt mycket en mental spärr. Om man redan från början anser 30, 40, 50 eller 60 wpm är omöjligt att lära sig, då går det naturligtvis inte så bra.

Tyvärr tror jag att jag själv har lärt mig morse på ett felaktigt sätt, vilket jag får lida för nu. Då jag lärde mig morse på 70-talet hörde jag aldrig talas om Koch- eller Fansworth-metoden, vilket var synd, då dessa metoder tydligen är mycket mer effektivare än andra metoder.
 
Last edited:
Då jag lärde mig morse på 70-talet hörde jag aldrig talas om Koch- eller Fansworth-metoden, vilket var synd, då dessa metoder tydligen är mycket mer effektiva än andra metoder.

Jag har inte hört något om dessa metoder förrän du skrev det och jag kan ta 150 i huvudet om det är svensk klartext...:D Eller du menar kanske att det vore lättare att lära sig :confused: Det finns mycket att fundera över. Själv tror jag att det underlättar om man är musikalisk, men vet inte om det stämmer med verkligheten.
/Ingvar
 
Jag tror att dessa metoder lär ut morse på korrekt sätt och även underlättar lärande av snabbare takt. De lär ut att omvandla ljudet av tecknet direkt till en bokstav.

En del tidigare metoder lärde ut att man först skulle omvandla ljudet till en visuell bild, med långa/korta streck, och sedan till en bokstav. Kanske var aldrig avsikten att det skulle bli så, men konsekvensen blev ändå så. Exempelvis att visa morsealfabetet med bokstäver, långa och korta streck. En sådan bild borde aldrig visas, då den uppmuntrar elever att göra en visuell omvandling, vilket fördröjer tolkningen.

Sedan finns det väl inte bara ett sätt att lära sig morse, då vi alla är olika.

73/Markku
 
Back
Top