144mhz varför denna tystnad

S

SM7LUJ

Member
Jag undrar efter 20 års av tystnad har jag återupptagit min hobby.Varför är det så tyst på låga delen av 2m?jag tycker det är en fantastisk frekvens om man vill hålla på och labba lite med antenner och preamp...osv.Nog tycker jag att det var mer fart där förr!Vad har hänt?

Sm7luj


Skickas från min iPhone via Tapatalk
 
Jag tror att de 'gamla' amatörerna, som tyckte att det var bättre förr, har gått SK och de 'nya' amatörerna använder bara de lokala repeatrarna på samma sätt som de 'gamla' 27Mhz stationerna d.v.s. lokaltrafik. Du kan ju bara sända på FM med handapparaterna och då är det ingen vits med att sända på direktfrekvenser.
 
hanska said:
Jag undrar efter 20 års av tystnad har jag återupptagit min hobby.Varför är det så tyst på låga delen av 2m?jag tycker det är en fantastisk frekvens om man vill hålla på och labba lite med antenner och preamp...osv.Nog tycker jag att det var mer fart där förr!Vad har hänt?

Sm7luj
Click to expand...
Kina, med handapparater som bara kan FM, dessa säljs för under 1000 lappen!

Ingen är längre "tvingad" till att köra på 2m och uppåt i och med telegrafi kravet
tagits bort.

Vid tester brukar det vara aktivitet - där mellan är det bara vid speciella conds
som det är aktivitet. Några entusiaster finns nog aktiva sporadiskt.


Tycker som du att det är tråkigt för det är trevligt med låga delen och man kommer
fram lika bra som via repeater - förutom de fördelar som du redan nämnt.
 
Det har väl alltid varit så att FM lockat de flesta. Lätt att köpa radio och lätt att både sköta den och hitta ord att prata. Repeatertrafiken är nog inte orsaken till att låga delen på 2/70 blivit avfolkad. När det förr var mycket fart på låga delen så fanns FM-folket också. Nuförtiden tycker jag att de analoga repeatrarna är väldigt tysta de också. D-Star och DMR är väl sånt som lockat FM-pratarna. Men det är nog ändå inte förklaringen till att låga delen är tystare nu än förr.

Förr var det så att under sofläcksminimum var det mera fart på 2/70 och tvärtom, därför att kortvågen var mera attraktiv under solfläcksmaximum. Numera är det låg aktivitet från SM-håll även på kortvågen, mer eller mindre konstant.
Alla specialaktiveteter som NAC och KV-tester har alltid kunnat få fart på folket och så är det nog fortfarande om än inte med samma höga ambitioner som förr.

Vad jag sett och förstått från min kommersiella verksamhet är att bland alla de "nya" amatörerna finns det sällan något uttalat intresse för att ha en riktigt ordentlig antennpark. Många kör med köpeantenner av tråd och nöjer sig med det. De som kommit från 27-sidan har nog lätt kunnat se att det räcker gott och väl med 100W och en G5RV. Sedan har det inte hänt mera. Traditionen på 27 följde kanske med till amatörbanden. Inte visa stora antenner för grannarna och inte köra med hög effekt. Däremot finns det en hel del som kommit från 27 som är hängivna contestare på KV nu. De tänker mycket på stora antenner. För de här amatörerna har kanske aldrig 2/70 lockat över huvud taget?

Väldigt många bor så till att de inte kan få upp någonting bättre. Om alls någonting. Istället lägger man stora pengar på själva radioapparaterna. Antennerna glöms bort eller så struntar man i dem. Man ser att du ju går ändå, liksom. På 2/70 blir det vertikalantenner eller bara mobilt/portabelt. Inte mycket för låga delen då inte.

Jag tror det är så att boendet och plånboken styr mest idag. Svårigheterna med antenninstallationer har blivit svårare att hantera medan radioapparaterna är lika lätta att köpa på sig. För att kunna komma ut i etern måste man ha ordentliga antenner. Alltså blir det ett stopp redan där.
 
Ja tiderna förändras inte alltid till det bättre.jag tycker tjusningen i denna hobby är just att bygga och förändra sin utrustning till det bättre.jag det är synd att inte fler kan hitta tillbaka till 144mhz för det är dock ett band med många möjligheter inte minst i dessa digitala tider.


Skickas från min iPhone via Tapatalk
 
Man ser inte var du bor på din signatur - antar att det är mer aktivitet i de södra delarna av landet,
med hänsyn till närheten till de centrala delarna i Europa.

Men som sagt tisdagstesten brukar locka fram aktivitet, den går fortfarande den 1:a tisdagen
i månaden.
 
Familj och barn medför prioriteringar. För min del blir det mest NAC144. I övrigt mycket på 6m och 10m.

73 de Kai
 
Personligen tycker jag det är roligare med SSB på 10 och 11 meter. Jag har inte riktigt förstått tjusningen med att köpa en handhållen FM-sändare för repeaterkommunikation. Får jag välja experimenterar jag helst med mobil- och portabelantenner för kortvågsbanden.
 
Av din kommentar så förstår jag det - "låga delen" är den del av 2-meter
där det bara körs smalbandsmodes som SSB, CW och digitalt.

Inga repeatrar eller FM!
 
Det är tystare än för 50 år sedan då man körde kristallstyrt och lyssnade mellan 144 och 146 efter svar och då var det mestadels cw och am som gällde. Idag har vi fina transceivers men orkar inte aktivera banden.
73 de
SM4ANQ/Ulf
 
Det finns många orsaker till att den låga delen av 2 m tystnat.

I mitten/slutet av 60-talet var aktiviteten hög. En normalstation på den tiden var kristallstyrd och i häradet 10-50 W. Det var vad de vanligaste slutrören QQE03/12, 832, 829B och QQE06/40 kunde prestera. Antenner från 3-4 element upp till kanske 10, horisontellt polariserade. En stor del av utrustningen var hembyggd eller baserad på ombyggd WWI-surplus.

Aktiviteten på vanliga kvällar var relativt hög och med 5-10 W och en 10 elements Yagi på skorstenen på villan det gick att köra stationer inom en radie om c:a 10-20 mil eller så. Då de flesta hade hembyggd utrustning så fanns det mycket att prata om rent tekniskt.

I slutet av 60-talet kom utrangerade AGA- och SRA-kommunikationsradio (sk Taxi-radio) ut på marknaden. De kunde köpas för en spottstyver och modifierades för 2 m. Här i södra Sverige bestämde man sig för 145,700 MHz där allt fler samlades. En del av de som tidigare kört på den låga delen av 2 m blev mer och mer aktiva på 145,700 MHz FM. Fördelen med de ombyggda taxi-radioapparaterna var att de hade brusspärr och att många samlades på samma kanal. Det blev plötsligt bekvämt att ha passning och kunna nå sina kompisar. Själv hade jag en SRA C-24. Aktiviteten på den låga delen var fortfarande förhållandevis hög och man såg en trend att de ombyggda Taxi-stationerna försedda med en GP eller motsvarande allt mer kom att användes som komplement och snabbtelefon till den ordinarie stationen som användes för mer långväga förbindelser.

En bit in på 70-talet började repeatrarna växa upp. De blev snabbt många och några av dem fick stor räckvidd. Den mest populära här i min region var Romele-repeatern några mil norr om Ystad. Med sitt höga fina läge täckte den större delen av Skåne mot mobila stationer vilket på den tiden var nästan ofattbart. Aktiviteten på repeatrarna och även direktkanaler ökade lavinartat och i samma takt utarmades den låga delen av 2 m. Men det fanns fortfarande en hel del äldre amatörer som inte ansåg att repeatrar och det nya påfundet var riktigt rumsrent. Att köra över en repeater för att nå långt var någon sorts fusk tyckte de.

Jag ser införandet av repeatrarna som en brytpunkt i utvecklingen och den egentliga orsaken till att trafiken delades upp mellan den låga seriösa delen som den kallades och på FM/repeaterkanalerna.

Utvecklingen fortsatte i samma spår och i takt med att de gamla som höll fast vi den låga delen föll ifrån så minskade aktiviteten på den låga delen. På repeatrarna däremot ökade antalet användare snabbt inte minst beroende på införandet av T-licensen i kombination med de små moderna mobilstationerna som t ex IC-20 och IC22 från ICOM. Var och varannan skaffade sådana stationer och monterade in i sina bilar. De gamla ombyggda Taxi-stationerna med en eller två kristallstyrda kanaler ställdes undan.

Numera finns ingen trafik kvar på den låga delen. Jag har ett bra antennläge med en 8 ele Yagi på 23 m höjd med fri horisont i 360 grader. Jag hör fyrarna SK4MPI i norr, södra Norge en bra bit ner i Tyskland, Holland och hela Danmark vid normalkonditioner. Men några andra signaler hörs normalt inte mellan testerna. Med Yagin mot sydväst kan man ropa CQ en stund och ev få tag på någon tysk eller holländare. Det räcker med 20-50 W. Men i övrigt är det fattigt med aktiviteten. Svenskar och danskar lyser med sin frånvaro. Jag har periodvis bestämt mig för att vara aktiv och ropat CQ i timtal med min CQ-maskin, både på SSB och CW men efter en sådan kväll där utbytet kanske bara blivit noll eller ett svar så är det lätt att misströsta och ge upp. Verkningsgraden är för låg helt enkelt.

När det sedan är dags för den månatliga aktivitetstesten så sjuder den låga delen av 2 m av aktivitet. Jag som bor mitt i smeten har svårt att finna en del av bandet där jag slipper splatter från de andra näraliggande SM- och OZ-stationerna som kör hög effekt till stora antenner. Det är lätt att köra många och utväxla rapport och lokator. Det händer väl att jag kör en stund i testen men allt mer sällan. På CW-delen hörs som vanligt några av de stora conteststionerna i OK-land. De brukar komma in kring S7-S9 vid normalkonditioner och det räcker med några watt på CW för att få kontakt, om än lite knackigt.

Så är man intresserad av tävlingar så finns det mycket att göra under några timmar en gång i månaden. Sämre blir det om man bara vill ha tag i någon en vardagskväll och prata en stund. Fler än jag har gett upp trots att vi som ANQ skriver har fina transceivers med prestanda som man inte ens vågade drömma om på 60-talet då aktiviteten var hög och det gick lätt att få kontakt med sina undermåliga hembyggen - på AM, NBFM och naturligtvis telegrafi som gav de riktigt långväga kontakterna. Visst var det väl bättre förr i detta avseendet.
 
Kan nog stämma det EQL skriver. Jag tror inte nuvarande repeatertrafik i någon större utsträckning är en konkurrent till trafik på låga delen. Kanske har det betydelse att det inte finns några hyfsat billiga 2m allmodestationer, förutom de kortvågsstationer som också har 2m och 70cm. ?

Fick för en tid sedan tag på en 17 el Tonna, oanvänd och i kartong. När jag började montera ihop den, råkade jag dock ut för att en skiva plasttak blåste av i en storm och hamnade så olyckligt så att några element på antennen blev rejält böjda. Men så fort den pågående renoveringen av uterummet är klar, ska också antennen upp. Lite ful och krokig yagi, men upp ska den ändå. Så snart blir i alla fall jag åter aktiv på 2m låga delen.

På låga delen kan man fortfarande pröva både sin utrustning i olika vågutbredningsformer och pröva sin egen förmåga t.ex. när det gäller att uppfatta svaga signaler i bruset. Jag har varit utan låga delen för 2m ett tag, men ska alltså precis göra en ny satsning. Kanske också prova de nya mjukvarorna från Jim Taylor.

Överväger att sätta preampen uppe vid antennen och funderar över hur jag ska försäkra mig om att inte köra sönder den om reläna inte växlar tillräckligt snabbt.

Sture
 
Bengt, det är lustigt att det verkar vara många som kör med splattrande
utrustning just på 2m - man kan undra vad det beror sig på?

Som nybakt T-certare 1979 blev det en begagnad IC-202 med ett moddat
QQE 06/40 länkslutsteg som första station, Det dröjde det nog ett halvår
innan jag skaffade någon utrustning för FM.

Så alla T-certare på 70-talet började inte med FM!
 
SM4ANQ said:
Det är tystare än för 50 år sedan då man körde kristallstyrt och lyssnade mellan 144 och 146 efter svar och då var det mestadels cw och am som gällde. Idag har vi fina transceivers men orkar inte aktivera banden.
73 de
SM4ANQ/Ulf
Click to expand...

Kan inte annat än att hålla med föregående talare.

Av skäl som jag har svårt att bedöma så har aktiviteten sjunkit påtagligt rent allmänt, och
på "den seriösa delen" av 144 MHz i synnerhet.

Kanske svårigheter att sätta upp antenner blivit ett av dessa skäl.
Också kan det vara så att vårt behov av snabbtelefon numera är tillfredsställt av mobiltelefoner och Internet-baserade medier.

Det var dock roligt att få vara med under "amatörradions guldålder", när 10-15 QSO på 144 MHz under en vanlig vardagskväll kunde prånglas ut från HT56d.

I början av "T-certifikatsperioden" var det ganska vanligt att dessa återfanns på den "seriösa delen".
Tror att merparten av de med T-certifikat som fanns i Örebro-trakten körde 2 m AM och SSB innan FM-trafiken slog igenom på allvar 73/74.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
KBW skrev; "Bengt, det är lustigt att det verkar vara många som kör med splattrande utrustning just på 2m - man kan undra vad det beror sig på?"

Tja, det beror väl främst på att fältstyrkorna lätt blir väldigt höga på VHF/UHF-frekvenserna samtidigt som bakgrundsbruset är lågt. När det är test finns i mitt närområde ett flertal stationer som kör mer än 1 kW till stora antenner. Några av dessa passerar mig när de vrider sina antenner mot SM0 och om jag då lyssnar i riktning PA0 så blir dels min mottagare överstyrd och det minsta lilla splatter blir störande. Så även väldesignad apparatur med extremt goda prestanda är ingen garanti för total störfrihet. Ett storstadsproblem helt enkelt.

Sedan är det så att en del ordinära all mode stationer har ganska dåliga prestanda och inte blir det bättre av att "italienska transistorslutsteg" utan bias för linjär drift och som körs på max används. Det finns en handfull stationer som borde få sändningsförbud p g a att de smutsar ner bandet för alla. Gäller väl att gilla läget?

KBW skrev; "Så alla T-certare på 70-talet började inte med FM!"

De flesta A-certare började med FM på 70-talet. Jag försöker dra mig till minnes om det var så många som inte på ett eller annat sätt kom igång på repeatrarna eller direktkanalerna. Nej, de flesta av oss var nog där och nosade ty det var ju high tech med "mobiltelefon" i bilen långt innan vanligt folk fick sådana moderniteter. Något som de nya unga med sina iPhones med hela världen öppen i apparna inte fattar idag.

Så jag tror att anledningen till tystnaden på 2 m och för övrigt på andra band har att göra med att hela uppbyggnadsfasen som tog fart efter andra världskrigets slut, toppade under 50-och 60-talen och där repeatrarna under 70-talet kanske en bit in på 80-talet blev sista stora jippot nu är passerad och finito. Det mesta som lätt låter sig göras är redan gjort och det vi ser nu är väl bara repövningar och efterslängar av storhetstidens bedrifter i form av nya digitala moder och påfund som t ex D-star m m som säkert kan vara kul men som i sak inte tillför något revolutionerande nytt som inte redan finns i mobiltelefonerna som ungarna knappar på dagarna i ände. Amatörradio är väl bara mer invecklat, dyrare och klumpigare?

Jag satte igång en radiofyr på 144,060 för en stund sedan. Den sänder 50 W PEP CW i riktning 25 grader till en 8 ele horisontell yagi 23 m över marken från JO65NR. ID SK7LT. Antennloben är bred och täcker in från Örebro i väster till Stockholm i öster. Lobmax faller i riktning Eskilstuna, Västerås, Uppsala sett ifrån Lund. Fyren kan väl få mala på några dagar så får vi se om det finns någon som hör den på litet längre distans? Det gäller att föregå med gott exempel och aktivera de tysta banden! Rapportera gärna här.
 
Hej!

559 i medelvärde. Bra variation i signalstyrka från 1-7 S-enheter. Är väl ungefär 20 mil mellan oss.

/Håkan
 
SM7EQL said:
KBW skrev; "Bengt, det är lustigt att det verkar vara många som kör med splattrande utrustning just på 2m - man kan undra vad det beror sig på?"

Tja, det beror väl främst på att fältstyrkorna lätt blir väldigt höga på VHF/UHF-frekvenserna samtidigt som bakgrundsbruset är lågt. När det är test finns i mitt närområde ett flertal stationer som kör mer än 1 kW till stora antenner. Några av dessa passerar mig när de vrider sina antenner mot SM0 och om jag då lyssnar i riktning PA0 så blir dels min mottagare överstyrd och det minsta lilla splatter blir störande. Så även väldesignad apparatur med extremt goda prestanda är ingen garanti för total störfrihet. Ett storstadsproblem helt enkelt.
Click to expand...

Problemet med det extremt stora dynamikbehovet på VHF/UHF är välkänt och SM5BSZ tog upp saken i QTC i ett par artiklar redan i slutet av 1960-talet.

På HF så klarar man sig med en dynamik och spuriousundertryckning på 80-100 dB beroende på antennstorlek, medan även ganska små VHF-stationer snart hamnar uppemot 120-130 dB som minimum för någorlunda störningsfri samexistens inom en storstad. Inga "billiga" apparater klarar något sådant.

Det finns en liten utvald skara som har kunskaper nog att omsätta system i praktiken som kommer upp till eller överträffar dessa värden, medan vi andra får "gilla läget".
Ett relaterat problem är svårigheterna med IM-undertryckning i "linjära" förstärkare med 12V-transistorer.
Dessutom behöver sändare och mottagare vara ungefär lika bra för att "terrorbalans" ska uppnås.

Saken diskuterades intensivt minns jag under mitten och slutet av 70-talet, och jag fick bevittna på första parkett hur
prestanda frestades hårt när SK6AB var i luften med sin EME-kapacitet på 144 och 432 MHz.

Även frågor om hur optimala sändare och mottagare skulle se ut på dessa frekvensband var ämnen för långa diskussioner i ETA-verkstan och på "Telesnack" angående hur lågbrusiga och överstyrningmotståndskraftiga systemdelar skulle utformas.
"Buzz-Words" som "VMP4" "Ulrich Rohde" "RAY-3" "Michael Martin" "IM2/IM3" mm mm korsade luften.

Den 144 MHz-konverter som jag fortfarande har kvar som åstadkoms 1979 med användning av balanserade HF-steg med U310 samt en Mini-Circuits högnivåblandare ($45 !) med en P8000 effektfet som bredbandig last blev ett utslag av detta.

Sett i backspegeln var denna tid en "guldålder". Mottagarna gjordes så bra som det överhuvudtaget var möjligt, och även sändarprestanda togs med i beräkningen. Det var också en påtaglig spännvidd i prestanda, med "missfoster" som Multi-2000 i den ena änden, och Braun SE-400 i den andra.

Hembyggda apparater med 9 eller 10,7 MHz MF kunde tangera och ibland överträffa prestanda hos det bästa fabriksbyggda, medan en 2m-konverter framför en mottagare av mer gängse amatörradiosnitt var 15-20 dB sämre.

Det var först när mottagarna kom upp i Racal RA-1772 eller SRT CR91-klass som en riktigt bra konverter visade sina prestanda.

Min konverter visade sig vara bättre än någon 14 MHz mottagare som jag hade kunnat prova den mot, tills jag fick tillfälle att disponera en RA-1772 när jag jobbade i Växjö 1987.

Det skulle även vara intressant att jämföra de mätningar som SM5HP,SM5QA och SM5BSZ gjorde på sändar- och mottagarprestanda under 70-talet med de prestanda som dagens apparater har.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top