Tron kan försätta berg....
Men hur som helst, mina jordspett utgör egentligen mest fästpunkter för de sex radialerna.
Jag har mätt upp impedansen invid matningspunkten och den ligger närmast perfekt på 50 Ohm.
Oavsett vad antennteorin säger, så har jag löst mina problem med QRN på 160m och har även fått till en antenn som går "rätt bra", eller fungerar fullgott för mina behov både lokalt och på DX.
Det med matningspunkten mot 50 Ohm utan anpassningskrets är inte ett krav, men nu när det råkar fungera så bra så är enkelheten tilltalande.
Därmed inte sagt att antennen inte kan förbättras...
Tanken slog mej att det med impedansen beror i högsta grad på radialernas vinkel gentemot radiatorn.
Har jag en radial 180 grader mot radiatorn så infaller det faktum att man har 72 Ohm, för då är det egentligen en dipol
Sedan minskar impedansen allteftersom man viker upp radialerna.
En typisk GP-antenn som skall passa mot 50 Ohm har radialerna/jordplanet 135 grader gentemot radiatorn (eller 45 grader mot ev mast om man nu hellre ser det så).
Därför verkar det stämma bra med runt 36 Ohm vid 90 grader om nu radiatorn är rak och vinkelrät mot radialerna.
Vi kan ju spekulera i vad som händer med våra INV L resp "Lazy L" etc.
Nog borde impedansen sjunka ytterligare.
Med tanke på våglängden kan man nästan betrakta det som att radiator och jordplan är parallella på nära avstånd.
Varför fungerar det alls över huvud taget?
Jag vet min själ inte. Känns som att på de låga höjder och olika markförhållanden och konstiga vinklar som vi rör oss med så sätter vi krokben på antennteorierna och hamnar mer på "cut and try" nivån...