3-30 MHz SWR till 2m?

SM7UZY

SM7UZY

Well-Known Member
Har letat efter en liten och billig SWR mätare till 2m (gärna 70 också), men antingen är det för stora och/eller för dyra. Vill ha en mini-mini mätare som jag kan ha i väskan, men ack så svårt det skall vara.

Har en liten 3-30 MHz mätare. Perfekt! Om den vore för VHF. Kollade runt på nätet, och enligt folk så är det främst diodrarna som är punkten i mätaren. Någon hade smält mätaren, en annan funkade det perfekt för etc.

Så jag tänkte höra här om någon har erfarenhet av HF mätare till VHF.

Själv provade jag med konstlast och lågeffekt (1w), och mätaren röde sig knappt, typ inget, som det skall vara. Kopplade snabbt in en icke avstämd VHF antenn och gav den en extremt snabb TX, och fick 1.5.

Mätaren visar.. men.. är det något att lita på? Kan man använda den? Eller är det till att söka vidare?

Försökte läsa på diodrarna, men finner ingen info på dem.
Mätaren är en NANA SWR-N2. Hittar ingen info om den heller.
 

Attachments

  • swr1.jpg
    swr1.jpg
    504,2 KB · Views: 33
  • swr2.jpg
    swr2.jpg
    599,2 KB · Views: 29
Dioderna är inget problem för VHF.
Det som brukar bli ett problem är att kopplingsgraden är för hög så att mätaren upplevs alldeles för känslig.
Dessutom brukar vissa mätare vara dåligt konstruerade rent RF-mässigt, man har helt enkelt tänkt att "det spelar ingen roll på HF"
Den du visar bild på ser ganska bra ut tycker jag och med vissa modifieringar kan man nog få den ännu bättre.

Bäst är det nog att skaffa en till för VHF och UHF.
 
Yes.. letar efter en liten (mini-mini) mätare, som lätt får plats i väskan. Hittade en innan, men den var tok för dyr.

Hur menar du att den upplevs för känslig?
Vilka modningar kan man göra tänker du? RF-täta?

Läste att HF mätare kunde visa fel om man använde dem för VHF, medan andra hade inga problem.
Den jag har 'verkar' visa rätt, men.. har ingen VHF mätare, så innan jag kan testa mot en sådan så vet jag inte.
 
Känsligheten stiger linjärt med frekvensen för "enkla" SWR-mätare.
På 144 MHz behövs det bara några 10-tal milliwatt för fullt utslag i framriktningen, och då ökar risken för felvisningar.

Absolut enklast är att sätta mätaren efter en VHF-radio med någon watt uteffekt och en konstlast samt undersöka hur mycket känslighetsratten behöver dras på för att visa fullt utslag i framriktningen. Det brukar räcka med några grader vridning.

Koppla sedan om till backriktningen, då ska utslaget
minska till högst 5%.
Ta sedan bort lasten helt,och då ska det bli fullt utslag.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Med känsliga menar jag att mätaren slår i botten med väldigt lite inmatad effekt.
Detta gör att mina mätare måste användas med mycket lägre effekt på VHF jämfört med HF.
Modifieringar som t.ex nya och bättre placerade jordningar och kortare ledningar på dioder och motstånd.
Bättre anslutning till kretskortet från koaxkontaktens jord.

För att anpassa till VHF skulle jag kapa kopplingsledarna. Tyvärr blir den då troligtvis obrukbar på HF.

Här kan du se hur långa (korta) kopplings-slingorna blir för VHF.
http://home.arcor.de/yo4gms/Directional Coupler pa0nhc.htm
 
Last edited:
OK.. tackar för alla svar!
Har nu gjort lite nya tester.
Ang. effekt och att mätaren slår i botten, den vekar inte vara så "känslig" i så fall. 1/3 fick jag vrida upp på 5w, och lite högre på 1w.

Men konstlasten på så får jag en reflekterande effekt på 0.2-0.3% skulle jag uppskatta. Nålen rör sig ytterst lite (samma som på HF).
Menade du att jag skulle ta bort konstlasten, och köra utan "antenn"? Jag provade med mikroskopiskt snabb TX och på lågeffekt, 1w. Då fick jag något över 30% i REF, 3.5 i SWR, så den slog inte i boten (mot set). Är det negativt eller positivt? :)

Modningarna.. jaaa.. de låter jag nog vara. :) för mycket jobb... skall ju ändå ha ett "riktigt" VHF/UHF instrument.. när jag hittar en liten och till bra pris. Men det vore trevligt att kunna använda denna (och känna sig trygg) tillsvidare till mina antennexperiment/byggen.
 
För att prova om det är samma känslighet fram och bak kan man vända på mätaren ansluten till konstlast. Ställ in fullt utslag framåt, vänd mätaren och den ska visa fullt utslag på reflekterad. Då är det samma känslighet på detektorsystemen. Är konstlasten bra (och det verkar den ju vara) ska det vara samma utslag även för reflekterad effekt, dvs litet utslag i läge framåt med mätaren bakfram. På detta vis slipper du köra sändaren missanpassad.

De SWR-mätare jag har funkar bra på 144 och hyfsat på 432.

/Jan
 
Clas Ohlson bl.a. sålde en SWR-meter tidigare som var hyfsad, både funktionellt och prismässigt. Många av er känner säkert igen den. Två panelinstrument och en ratt i mitten. Visserligen så ökade känsligheten med ökad frekvens. Men den fungerade hyggligt upp till 2m. De billigaste nu verkar kosta runt tusenlappen.
 
Den första modellen från 1969 hade ett instrument. Fabrikat Hansen om jag inte tar fel. Pris 49,75 eller möjligen 69,75 på Clas Olsson. Jag har min allra första SVF-meter från C-tiden 1969 kvar i gömmorna och vet att den fungerade hyfsat upp till 144 MHz för låga effekter kring några watt upp till tio. Vid högre effekter blev dioderna varma och felvisningen ökade liksom det blev svårt att använda instrumentet.

För oss som körde laglig effekt på 3,5 MHz (5-7 watt ut) så räckte känsligheten inte till. Minns att det gick att få upp nålen till ca 60% av fullt skalutslag med max känslighet på potentiometern. På 7 MHz och högre var det inga problem.

Senare kom modellen med två instrument som byggde på samma innanmäte. Den typen av SVF-mätare har levt kvar till modern tid och det brukar dyka upp sådana instrument på loppisarna för en femtiolapp eller däromkring. Ett bra köp tycker jag.

Nästa steg kanske är en Bird 43 men pluggarna börjar bli dyra och många av de som cirkulerar runt på begagnatmarknaden är defekta eller i risigt skick. Även om Bird inte har någon fantastisk data sett med dagens mått mätt så är det ett robust trevligt instrument tycker jag. Det har om inget annat kultstatus.

Den händige bygger enkelt en egen SVF-brygga som är god för frekvenser i GHz häradet eller högre och om det kalibreras noggrannt så får man mycket för insatsen. I sin enklaste form kan man nöja sig med ett analogt uA-instrument som graderas i SVF. Annars finns det ju de mer påkostade konstruktionerna som bl a GLD beskrivit här på forumet. Fortfarande billiga att bygga och man får ett proffsinstrument för knappt några pengar alls.
 
Om man skulle ta fram en liten passiv SVF-mätare för VHF med ett visarinstrument och riktkopplare på pcb.
Vilken kontakttyp skulle då församlingen föredra.
BNC, SMA eller N ?
 
N-hona i instrumentet och sedan kan man vid behov använda övergångar till BNC som kanske är en mer praktisk kontakt att använda på VHF och övergång till PL för kortvåg.

SMA är en bra kontakt men mekaniskt i klenaste laget om man ansluter grövre styvare kablar via övergång. Som gemensam kontakt för mer seriösa installationer på både KV och högre frekvenser är nog N-kontakten den mest lämpliga.
 
Så länge man håller sig på effekter mindre än 100W eller så är det BNC som gäller.
En bra konstruktion är DK2VF från 70-talet.

73/
Karl - Arne
SM0AOM
 
Jag har också varit i de banorna. Dock är jag inne på att använda med arduino med en LCD i stället för mätare. Kan bli mindre och mer hållbara ute på fält, dock måste de ha ström, men batterier har man ändå med sig, och de drar inte så mycket.
 
ang kontakter.
Jag är nöjd med att ingen svarade PL:)

Ibland är det faktiskt praktiskt med en passiv mätare och mina gamla är inte lämpliga för VHF.
För att kunna optimera en sådan konstruktion måste man välja både kontakter och lämplig låda så att man kan anpassa kortets storlek.

Visarinstrument är ju dyra i dag så jag väljer att använda ett instrument och omkopplare isf dubbla instrument
Hittar jag något lämpligt instrument och låda så får jag väl fortsätta under "Hembyggen"
 
SM0AOM said:
Så länge man håller sig på effekter mindre än 100W eller så är det BNC som gäller.
Click to expand...
Effektmässigt stämmer det bra.
Dock har jag från Internetvänner jag litar på hört att BNC är rätt usel när det gäller mätutrustning, i alla fall för de högre frekvenserna. Invändningarna gällde inte de elektriska egenskaperna som sådana, utan att kontaktdonen inte var lämpliga för upprepade i- och urkopplingar. Detta gällde tydligen även kontaktdon av högre kvalitet.
 
Recept på en liten käck SWR mätare
för VHF/UHF.

Ingridienser:

* Ett eller två instrument, 100uA DC FSD
* Två signaldioder, 1N5711 (Avago 5082-2800)
* Två små 50 Ohms motstånd.
* Ca 2dm RG-8 eller liknande (Av god kvalitet. Duktigt med skärm!)
* Några dm tunn (gärna teflonisolerad kopplingstråd (tål lödvärme))
* Två N-kontakter, Honor för 4-hålschassiemontage.
* 8st Lödöron modell "Längre" med M3-hål.
* Två trimpottar av "lämpligt värde"
* 2st 1nF NP0 keramiska avkopplingskondingar.
* En vacker liten låda att bygga i.

Bäst resultat fås om kopplarlängden är ca 1/4 våglängd
på högsta frekvensen. (kompenserat för hastighetsfaktorn i kabeln)
Det blir ~0.66 x 17cm = 11 cm för 70cm. (Funkar även bra
för 2m) Har man en en vacker låda att bygga
i som mäter ca 12cm tvärs över så passar det fint.

Montera de två N-kontakterna motsatt varandra (typ Bird43-stuket).

Skala RG-8-kabeln, och vidga skärmen så att man kan trä in
2 längder av den ovan nämnda teflontråden ca 11 cm.
Dessa skall sitta på motsatt sida av varandra.

Bökigt: Anslut nu den nakna koaxkabeln med de två instuckna
kopplingstrådarna till de två N-kontakterna.
Skärmen ansluts så nära man kan mha lödöronen.
Man kan behöva linda extra koppartråd runt skärmen för att behålla den tight mot
centerledarens plastisolering. (Jag kunde ha skrivit att det går bra
med krympslang också)

De två kopplingstrådarna ansluts så att de avslutas med var sitt 50 Ohms motstånd
på motriktade sidor. På de andra sidorna ansluts 1N5711 som avkopplas
med var sin 1nF kondensator.

Detta bildar nu en riktkopplare med en "fram" och en "retur"-sensor.

Hur man kopplar och kalibrerar resten inses lätt av den händige

;)
 
Last edited:
De där billiga SVF-mätarna av Clas Ohlson-typ kan modifieras för att tåla högre effekt på 144 MHz. Man kortar av pick-upledarna tills det behövs ca 5 W för fullt utslag. Diodernas tilledningar kortas av så mycket som möjligt och de fasta motstånden ersätts av trimpottar på 100-220 ohm som efter injustering med 50 ohm konstantenn ersätts av fasta motstånd. Jordningspunkterna väljs så att ledningslängderna blir minimala. Om man vill kan SO-kontakterna ersättas av N.
Jag har ett par mätare med dubbla instrument, varav det ena har dubbel watt-skala med maxvärde 50 respektive 100. Om det primärt är en wattmätare man vill ha för ett enda amatörband ställer man frontens potentiometer så att den skala som man avser att använda stämmer med en referensmätares, därefter kan man ta bort ratten.

Lennart
 
BNC är en bekväm och tillräckligt bra kontakt för frekvenser upp till kanske 1 GHz eller däromkring. Man får dock vara uppmärksam på att de kinesiska kontakterna som i stort sett alla amatörradiofirmor säljer är av tveksam kvalitet och om man inte aktivt söker problem med okontakt och glapp, mittstift som lossnar m m så rekommenderas att i stället satsa på de bättre märkeskontakterna för några tior extra.

De kan vara lite svåra att få tag på så ett alternativ är att hålla ögonen öppna på loppisar och köpa någon gammal apparat från tiden före skitkontakterna tog över marknaden och som innehåller sådana av de bättre fabrikaten. De försilvrade som ofta ser sämst ut pga oxidation men är de allra bästa. De kan rengöras precis som matsilver och blir då som nya. Blanka förkromade kontakter som "ser bra ut" skall man dock akta sig för. :)

Själv använder jag mest BNC för tillfälliga uppkopplingar på labbänken men tycker inte att man skall ha BNC som fasta kontakter i t ex en SVF-brygga där antalet in- och urkopplingar snabbt blir många. Så det är av det skälet en N-kontakt av god kvalitet är lämpligare i instrument plus att en övergång till BNC kan skruvas på om man som jag mest använder BNC i experimenterandet. När övergången är utsliten byter man till en ny och behåller sina instrument i god kondition.

Men för portabelbruk finns väl ingen anledning att klabba med Arduino som måste spänningsmatas. Det blir ju bara fler ledningar och mer krångligt eller ett inbyggt batteri som tagit slut när det skall mätas. En passiv SVF-meter/effektmeter är helt oslagbar om man man nu inte är ute efter annat än att bara kunna stämma av antenner och få ett hum om att allt fungerar. Finns ett äkta behov att i fält mäta PEP och Peak eller få mer exakta siffervärden med fler decimaler än ett analogt instrument kan visa så visst. För VHF/UHF följ GXV:s recept. Svårslaget. Mätinstrument finns på loppisa r för 5 - 10:- st. De gamla med hög kvalitet.
 
Jag har svårt att tänka mig att det går att slita ut BNC-kontakter av god kvalitet hos även "frekventa experimenterare".
De kinesiska kontakterna med dålig passning och lika dålig ytbehandling är dock ett problem för sig.

Sedan är inte BNC bra nog för precisionsanvändning på högre frekvenser helt enkelt för att den inte är avsedd för sådant. Ska man mäta upp S-parametrar med hög noggrannhet och repeterbarhet på frekvenser en bra bit över 1 GHz så är det 3,5 mm, precisions-N och APC-7 som får tillgripas.

Vill gärna slå ett slag för DK2VF SWR-metern som fanns i UKW-Berichte 1970. Den har ett litet format på mätledningen i form av mikrostrip, och finns i versioner både för 144 och 432 MHz. Byggde själv 1971 2 st i var sin Elfa-box med ett 100 uA instrument samt en omkopplare mellan hög/låg känslighet.
Har för mig att fullskaleutslagen både i 144 och 432 MHz-versionerna blev 5 resp. 50 W.

SWR-metern enligt SM6GXV funkar också alldeles utmärkt.

En variant ("Mickey-match") använder en kopplingsslinga inuti koaxen som har ett uttag på mitten vilket har en liten trimpot till skärmen och därmed jord. För ett 20-tal år sedan tillverkades 2 sådana, en med en mätledning med 40 cm längd (lindad runt instrumentets hölje) vilken går bra på HF och 50 MHz, och en med 15 cm längd på slingan som går bra upp till c:a 250 MHz. Kunde i båda fallen inte hålla mig från att ha en liten extraslinga som går till ett uttag där man får ut en liten "HF-sample". Helst ska man också ha skärmkåpan UG-177 som täcker insidan av kontakten och kabelanslutningen, men den är inte lätt att hitta i dag. Använde själv Suhner N crimp-kabelhonor med 1-hålsfäste när jag gjorde mina egna.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top