40 60 70 Mhz mfl
- Thread starter SM7EXB
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
SSA anser sig "driva det här med frekvenser", men har tyvärr gjort det på ett sådant sätt att PTS uppskattar radioamatörer ungefär lika mycket som en sten i skon.
Risken finns annars rent allmänt att juristerna och ekonomerna på PTS börjar göra jämförelser mellan amatörbanden på VHF/UHF (totalt c:a 70 MHz) och det drygt 300 kHz breda licensfria bandet på 69 MHz, vilka har jämförbara antal användare. Den sistnämnda gruppen orsakar dock såvitt känt varken besvär eller arbete för PTS...
Risken finns annars rent allmänt att juristerna och ekonomerna på PTS börjar göra jämförelser mellan amatörbanden på VHF/UHF (totalt c:a 70 MHz) och det drygt 300 kHz breda licensfria bandet på 69 MHz, vilka har jämförbara antal användare. Den sistnämnda gruppen orsakar dock såvitt känt varken besvär eller arbete för PTS...
Sten i skon, spik i foten. Förstår och inser problemet. Tänker mer varför det skiljer så väldigt, får man väl påstå, mellan övriga eu länder och oss. Vad gör att vi är en spik i foten för pts men att tex rsgb inte är det? Det kan ju inte alltid förklaras med hemligstämplade frekvenser för militären? Eller utökat behov av frekvenser för olika civila aktörer. Somting is rotten in the city of stockholm ? Egentligen är storleken på banden inte det viktiga. Antalet band är viktigare. Om jag förstår saken rätt kan man väl som radioamatör använde de fria banden, problemet blir ju detta med godkännande av utrustningen? Redan i dag i den krympande världen, kan jag ju använda fjärrstyrda stationer i andra länder och jag kan enkelt skaffa en usa signal med tillhörande frekvenser och signal. Kan således lyssna på min signal från italien på 40 Mhz visserligen kan jag inte använda min smsignal men ändå. På 40 Mhz är ofta hörbara signaler från italien irland mfl . Tyvärr kan jag ju inte svara från smland men hör ju hela konversationen i sverige även om båda tx finns utanför, varav den ena är en fjärrstyrd från sverige.
Kanske har du AOM, som har stor insyn i myndighetens arbete, möjlighet att förklara hur tankarna kring detta går i pts
Tack för ditt svar
SM6EXB dahdidah
Kanske har du AOM, som har stor insyn i myndighetens arbete, möjlighet att förklara hur tankarna kring detta går i pts
Tack för ditt svar
SM6EXB dahdidah
SM0AOM
Well-Known Member
Sedan de på PTS som jag har haft mest kontakt med båda gått i pension,
är mina insikter numera mer begränsade. Dock kan man säga så att PTS numera ser på spektrumtilldelning i ett strikt nyttoperspektiv, man behöver mycket bra argument för att disponera frekvenser. De som kan påvisa samhällsnytta sett i ekonomiska termer står först i kön.
Tidigare hade spektrumtilldelning lite drag av skönhetstävling, man kunde få ganska mycket frekvenser bara genom ett "vackert yttre".
En annan fundamental skillnad mot andra länder är att företrädare för svensk amatörradio aktivt har sökt strid mot PTS, vilket inte direkt förbättrar relationerna.Dessutom agerar svensk amatörradio på en "marknad utan efterfrågan".
I och med avregleringarna försvann sådana möjligheter, utan PTS har fått direktiv från politiskt håll att maximera den ekonomiska nyttan för samhället, och har utformat olika former av "spektrumstrategier". Om dessa finns det en del skrivet, se t.ex. ESR Resonans 1/2014:
https://www.esr.se/phocadownload/Resonans/ESR_Resonans_1_2014.pdf
Ett talande exempel på strategins effekter är hur spektrum omfördelats för försvarsändamål, för drygt tio år sedan reducerades militärens spektrumutnyttjande från knappt 15 GHz av exklusiv bandbredd till dryga 9 GHz delad bandbredd. Detta åstadkoms genom ett effektivare spektrumutnyttjande och genom att "inmutningar" som behållits av tradition men inte utnyttjats helt enkelt strukits.
Just det militära exemplet är intressant. Den svenska Försvarsmakten har i fredstid grovt räknat samma antal potentiella radiosändare och radioanvändare, oräknat radar och liknande, som amatörradiorörelsen, men klarar sig med en bråkdel av spektrumtilldelningen (9 GHz jämfört med drygt 23 GHz)
Att få PTS handläggare att verka för fler amatörband, i synnerhet i VHF/UHF- områdena, torde i dag vara utsiktslöst. Helt enkelt för att man inom ledningen numera inte ser något som helst egenvärde i amatörradio, utan endast ser oss som skapare av merarbete och problem. När verksjuristen fick ta hand om en JK-anmälan för korruption (!) från en radioamatör för några år sedan förbättrade det inte heller inställningen hos ledningen.
Det som hände en av de nu pensionerade handläggarna är också talande; efter WRC15 där han varit den drivande bakom den kompromiss inom CEPT vilken möjliggjorde 5 MHz i Region 1 trots motstånd från Ryska Federationen, NATO och Frankrike, gjordes en intern uppföljning av hur resurser hade disponerats före och under konferensen. Han fick då kritik för att ha lagt för mycket arbetstid på amatörradiofrågor.
De tidigare arbetsuppgifterna med anknytning till amatörradio har fördelats över ett antal nya medarbetare, vilka inte visar någon direkt entusiasm över att behöva syssla med sådant. Man skulle kunna anta att den som kommer försent till jobbet upprepade gånger kan bli tilldelad rollen som amatörradiohandläggare. Något stöd från Sverige för amatörradio inom varken CEPT eller ITU kan man inte räkna med längre.
Det blir intressant vilket mottagande som den nye SSA-ordföranden, vilken suttit i PTS styrelse, får vid kommande överläggningar med myndigheten.
är mina insikter numera mer begränsade. Dock kan man säga så att PTS numera ser på spektrumtilldelning i ett strikt nyttoperspektiv, man behöver mycket bra argument för att disponera frekvenser. De som kan påvisa samhällsnytta sett i ekonomiska termer står först i kön.
Tidigare hade spektrumtilldelning lite drag av skönhetstävling, man kunde få ganska mycket frekvenser bara genom ett "vackert yttre".
En annan fundamental skillnad mot andra länder är att företrädare för svensk amatörradio aktivt har sökt strid mot PTS, vilket inte direkt förbättrar relationerna.Dessutom agerar svensk amatörradio på en "marknad utan efterfrågan".
I och med avregleringarna försvann sådana möjligheter, utan PTS har fått direktiv från politiskt håll att maximera den ekonomiska nyttan för samhället, och har utformat olika former av "spektrumstrategier". Om dessa finns det en del skrivet, se t.ex. ESR Resonans 1/2014:
https://www.esr.se/phocadownload/Resonans/ESR_Resonans_1_2014.pdf
Ett talande exempel på strategins effekter är hur spektrum omfördelats för försvarsändamål, för drygt tio år sedan reducerades militärens spektrumutnyttjande från knappt 15 GHz av exklusiv bandbredd till dryga 9 GHz delad bandbredd. Detta åstadkoms genom ett effektivare spektrumutnyttjande och genom att "inmutningar" som behållits av tradition men inte utnyttjats helt enkelt strukits.
Just det militära exemplet är intressant. Den svenska Försvarsmakten har i fredstid grovt räknat samma antal potentiella radiosändare och radioanvändare, oräknat radar och liknande, som amatörradiorörelsen, men klarar sig med en bråkdel av spektrumtilldelningen (9 GHz jämfört med drygt 23 GHz)
Att få PTS handläggare att verka för fler amatörband, i synnerhet i VHF/UHF- områdena, torde i dag vara utsiktslöst. Helt enkelt för att man inom ledningen numera inte ser något som helst egenvärde i amatörradio, utan endast ser oss som skapare av merarbete och problem. När verksjuristen fick ta hand om en JK-anmälan för korruption (!) från en radioamatör för några år sedan förbättrade det inte heller inställningen hos ledningen.
Det som hände en av de nu pensionerade handläggarna är också talande; efter WRC15 där han varit den drivande bakom den kompromiss inom CEPT vilken möjliggjorde 5 MHz i Region 1 trots motstånd från Ryska Federationen, NATO och Frankrike, gjordes en intern uppföljning av hur resurser hade disponerats före och under konferensen. Han fick då kritik för att ha lagt för mycket arbetstid på amatörradiofrågor.
De tidigare arbetsuppgifterna med anknytning till amatörradio har fördelats över ett antal nya medarbetare, vilka inte visar någon direkt entusiasm över att behöva syssla med sådant. Man skulle kunna anta att den som kommer försent till jobbet upprepade gånger kan bli tilldelad rollen som amatörradiohandläggare. Något stöd från Sverige för amatörradio inom varken CEPT eller ITU kan man inte räkna med längre.
Det blir intressant vilket mottagande som den nye SSA-ordföranden, vilken suttit i PTS styrelse, får vid kommande överläggningar med myndigheten.
Last edited:
SM5KYH
Well-Known Member
Bra inlägg Karl-Arne!
Jag håller med i allt.
Har just lämnat min inspektörstjänst på Transportstyrelsen bl.a. mot bakgrund av att spektrumfrågor inom flygsäkerhet inte gick att få gehör för hos PTS. Sådant som under mansåldrar varit prioriterat avhändar sig numera den myndigheten ansvaret för. Detta med hänvisning till sitt uppdrag att förvalta spektrum till största samhällsnytta med ekonomi i förgrunden.
Jag håller med i allt.
Har just lämnat min inspektörstjänst på Transportstyrelsen bl.a. mot bakgrund av att spektrumfrågor inom flygsäkerhet inte gick att få gehör för hos PTS. Sådant som under mansåldrar varit prioriterat avhändar sig numera den myndigheten ansvaret för. Detta med hänvisning till sitt uppdrag att förvalta spektrum till största samhällsnytta med ekonomi i förgrunden.
SM0AOM
Well-Known Member
När PTS nedprioriterar förvaltningen och skyddet av spektrum som har
omedelbar betydelse för flygsäkerhet och trafiksäkerhet på ett sådant sätt,
trots att dessa är speciellt utpekade både i nationell (LEK) och internationell lag (ITU-RR och Luftfartskonventionen), är det inte alls förvånande att amatörradio överhuvudtaget inte "finns på radarn".
I den världen värderas bokstavligen allt i pengar, och man kan bara jämföra med kraftmätningen mellan Trafikverket och PTS för några år sedan vilken höll på att hamna i domstol när PTS inte ville inse realiteterna i spektrumplanering, i synnerhet behovet av "skyddsband". Detta debacle kostade järnvägsbranschen ett par hundra miljoner...
På flera sätt ser vi hur historien upprepar sig, situationen för amatörradion idag kan närmast jämföras med den som rådde precis innan andra världskriget, när spektrum nagelfors girigt av andra aktörer.
Man kan skaffa sig en uppfattning om läget genom att studera dessa två presentationer:
och
omedelbar betydelse för flygsäkerhet och trafiksäkerhet på ett sådant sätt,
trots att dessa är speciellt utpekade både i nationell (LEK) och internationell lag (ITU-RR och Luftfartskonventionen), är det inte alls förvånande att amatörradio överhuvudtaget inte "finns på radarn".
I den världen värderas bokstavligen allt i pengar, och man kan bara jämföra med kraftmätningen mellan Trafikverket och PTS för några år sedan vilken höll på att hamna i domstol när PTS inte ville inse realiteterna i spektrumplanering, i synnerhet behovet av "skyddsband". Detta debacle kostade järnvägsbranschen ett par hundra miljoner...
På flera sätt ser vi hur historien upprepar sig, situationen för amatörradion idag kan närmast jämföras med den som rådde precis innan andra världskriget, när spektrum nagelfors girigt av andra aktörer.
Man kan skaffa sig en uppfattning om läget genom att studera dessa två presentationer:
och
SM6MUY
Well-Known Member
Jag tycker vi skall begrava gamla jävs-grejor och JK anmälningar for gott. Det för inget framåt att debattera det, punkt slut.
Etern (redio-etern för den ovane) är en begränsad naturresurs. Få inser det. Politikerna har dock insett poängen och ser att man kan dra in pengar till statskassan. I min mening helt rätt men med en viss reservation. Det finns många naturresurser som är fria (gratis) att använda. Ingen tar betalt för syret du andas. Ingen tar betalt för att du kan vandra fritt i skogen. Inget tar betalt för att du kan hoppa i närmaste sjö. Att jämföra etern är kanske inte helt korrekt men att varje Hz skall säljas ut till högstbjudande är att begränsa den enskildes rätt och möjligheter i samhället i min mening. Men jag tycker givetvis "vi" skall betala en rimlig summa för det och få en viss support (från tjänstemän på PTS). Den/de som fick bort avgiften till Televerket/PTS begick ett stort misstag. Vet inte vad man tänkte på. Många amatörer lägger tusentals kronor varje år på riggar, master, antenner mm men inget till PTS. Så jag förstår att de är ”sura”. De som inget vill betala kan hålla till på 27 MHz, 69 MHz, PMR-banden osv. De som vill utforska vägutredningar, testa nya sändare, antenner osv tror jag är villiga att betala en summa varje år för den möjligheten. Och då få en viss support från myndigheterna i kommande WRC och andra forum…Och kanske även när det gäller störningar ?
Och som sagt det behövs inte många MHz på ett ställe utan en spridning över frekvens är bättre. På 500 kHz kan man göra ganska mycket. Ang frekvenser under 100 MHz så undrar jag hur stor kommersiellt intresse det finns. Det skall oftast låta som det är attraktivt. Kan finnas en o annan åkerifirma kvar som nyttjar typ 70 MHz men tror mobiltelefonin har ersatt det mesta. I Norge får man köra 1 kW på 70 MHz men inte hört att PTS klagar på det. Och på Irland har man delat ute det mesta till radio-amatörer. Förmodligen för att ingen annan var intresserad. Det lär väl inte hända här….Inga (mobil) operatörer vad jag har hört i varje fall efterfrågar frekvenser under 400 MHz. Förmodligen är den är det enbart försvarsmakten, TV/Radio och flyget som har intresse där.
Etern (redio-etern för den ovane) är en begränsad naturresurs. Få inser det. Politikerna har dock insett poängen och ser att man kan dra in pengar till statskassan. I min mening helt rätt men med en viss reservation. Det finns många naturresurser som är fria (gratis) att använda. Ingen tar betalt för syret du andas. Ingen tar betalt för att du kan vandra fritt i skogen. Inget tar betalt för att du kan hoppa i närmaste sjö. Att jämföra etern är kanske inte helt korrekt men att varje Hz skall säljas ut till högstbjudande är att begränsa den enskildes rätt och möjligheter i samhället i min mening. Men jag tycker givetvis "vi" skall betala en rimlig summa för det och få en viss support (från tjänstemän på PTS). Den/de som fick bort avgiften till Televerket/PTS begick ett stort misstag. Vet inte vad man tänkte på. Många amatörer lägger tusentals kronor varje år på riggar, master, antenner mm men inget till PTS. Så jag förstår att de är ”sura”. De som inget vill betala kan hålla till på 27 MHz, 69 MHz, PMR-banden osv. De som vill utforska vägutredningar, testa nya sändare, antenner osv tror jag är villiga att betala en summa varje år för den möjligheten. Och då få en viss support från myndigheterna i kommande WRC och andra forum…Och kanske även när det gäller störningar ?
Och som sagt det behövs inte många MHz på ett ställe utan en spridning över frekvens är bättre. På 500 kHz kan man göra ganska mycket. Ang frekvenser under 100 MHz så undrar jag hur stor kommersiellt intresse det finns. Det skall oftast låta som det är attraktivt. Kan finnas en o annan åkerifirma kvar som nyttjar typ 70 MHz men tror mobiltelefonin har ersatt det mesta. I Norge får man köra 1 kW på 70 MHz men inte hört att PTS klagar på det. Och på Irland har man delat ute det mesta till radio-amatörer. Förmodligen för att ingen annan var intresserad. Det lär väl inte hända här….Inga (mobil) operatörer vad jag har hört i varje fall efterfrågar frekvenser under 400 MHz. Förmodligen är den är det enbart försvarsmakten, TV/Radio och flyget som har intresse där.
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
"De som inte lär av historien är dömda att upprepa den."
Bilden av radioamatörer som bortskämda "kravmaskiner" torde vara svår att få bort hos de svenska myndigheterna, i synnerhet när man lyckats stöta sig med precis de kategorier inom dem som det är mest viktigt att hålla sig väl med.
Om en avgift skulle förbättra situationen i dagens läge är en ganska öppen fråga, helt enkelt därför att färden i utförsbacken sannolikt gått för långt.
Det kostar pengar att administrera spektrum och vill man dessutom ha en form av någorlunda effektiv övervakning och uppföljning av störningsärenden blir det riktigt dyrt. Man kan här på nytt jämföra med militärerna, deras spektrumadministration för ett ungefär jämförbart antal användare och använd bandbredd kostar några miljoner per år. Ingen myndighet kommer att göra detta "gratis" längre, utan vill ha kostnadstäckning.
Tänker vi oss att, säg, 5000 radioamatörer använder banden i en sådan omfattning att de skulle vilja betala blir det i "runda slängar" 1000 kr/år. Sannolikt är antalet aktiva amatörer högt räknat och totalkostnaden lågt räknad, så man hamnar nog i häraden 2000 kr/år.
Var och en får avgöra ifall en sådan summa för att få använda frekvenserna kan kännas befogad sett i ljuset av vad andra får betala och vad annat kostar numera.
Sedan finns rent allmänt frågan om hur mycket frekvenser som amatörradio egentligen "behöver". Något som inte kunde förutses när presentationerna skrevs för några år sedan var att FT8 i princip helt skulle ta över. "Trunkingfaktorn" i FT8 är extremt hög, räknat som kvoten "trafik per timme och Hz" mellan FT8 och andra trafiksätt.
För att överföra samma mängd "QSO per timme" går det åt i häraden 20 gånger mindre spektrum jämfört med traditionella trafiksätt.
Man kan jämföra med sjötrafikledning via AIS jämfört med att göra samma sak med VHF-telefoni, en uppskattning är att 50 gånger mer spektrum skulle gå åt för detta.
Det är naivt att tro att man på myndighetshåll, både nationellt och globalt, inte är medvetna om detta.
De beläggningsmätningar i Stockholm som PTS gjorde på 144 och 432 MHz under en månad i mitten av 2015 och vilka visade att beläggningen, utom på en enda repeaterkanal, var så låg att den var svår att mäta, ger vid handen att amatörfrekvenserna används i en mycket liten utsträckning. Detta har även upprepats i andra länder.
Kända exempel är motsvarande mätning som den schweiziska administrationen gjorde på 50 MHz, och som visade att fyrar stod för den absoluta merparten av all beläggning.
Schweiz är annars intressant ur spektrumpolitiskt perspektiv; man har slagit in på den väg som PTS har gjort när det gäller 2400 MHz, och prioriterat WiFi mm över andra användare. Det krävs ett specialtillstånd för att överhuvudtaget få använda bandet för amatörradio, trots att ISM, som WiFi tillhör regulatoriskt, saknar skydd mot störningar i ITU-RR. Radioreglementet har numera en ytterst underordnad roll när ekonomerna bestämmer inriktningen.
Slutligen det här med anmälningar mm.
Jag är gammal nog att har varit med när radioamatörer förväntades vara gentlemen, och i övervägande utsträckning också var det. Ett motsvarande agerande för 45-50 år sedan skulle ha lett till en omedelbar uteslutning ur SSA, helt enkelt därför att man på den tiden brydde sig om stadgarna. Att med berått mod skada förhållandet till ansvariga myndigheter, samt även att försöka skada medamatörers personliga och professionella rykten skulle ha setts med största allvar.
Man kan även fundera lite på vad som kan komma från SSM när det gäller EMF, nu när båda handläggarna som hade ens någon aning om amatörradio har lämnat myndigheten.
Bilden av radioamatörer som bortskämda "kravmaskiner" torde vara svår att få bort hos de svenska myndigheterna, i synnerhet när man lyckats stöta sig med precis de kategorier inom dem som det är mest viktigt att hålla sig väl med.
Om en avgift skulle förbättra situationen i dagens läge är en ganska öppen fråga, helt enkelt därför att färden i utförsbacken sannolikt gått för långt.
Det kostar pengar att administrera spektrum och vill man dessutom ha en form av någorlunda effektiv övervakning och uppföljning av störningsärenden blir det riktigt dyrt. Man kan här på nytt jämföra med militärerna, deras spektrumadministration för ett ungefär jämförbart antal användare och använd bandbredd kostar några miljoner per år. Ingen myndighet kommer att göra detta "gratis" längre, utan vill ha kostnadstäckning.
Tänker vi oss att, säg, 5000 radioamatörer använder banden i en sådan omfattning att de skulle vilja betala blir det i "runda slängar" 1000 kr/år. Sannolikt är antalet aktiva amatörer högt räknat och totalkostnaden lågt räknad, så man hamnar nog i häraden 2000 kr/år.
Var och en får avgöra ifall en sådan summa för att få använda frekvenserna kan kännas befogad sett i ljuset av vad andra får betala och vad annat kostar numera.
Sedan finns rent allmänt frågan om hur mycket frekvenser som amatörradio egentligen "behöver". Något som inte kunde förutses när presentationerna skrevs för några år sedan var att FT8 i princip helt skulle ta över. "Trunkingfaktorn" i FT8 är extremt hög, räknat som kvoten "trafik per timme och Hz" mellan FT8 och andra trafiksätt.
För att överföra samma mängd "QSO per timme" går det åt i häraden 20 gånger mindre spektrum jämfört med traditionella trafiksätt.
Man kan jämföra med sjötrafikledning via AIS jämfört med att göra samma sak med VHF-telefoni, en uppskattning är att 50 gånger mer spektrum skulle gå åt för detta.
Det är naivt att tro att man på myndighetshåll, både nationellt och globalt, inte är medvetna om detta.
De beläggningsmätningar i Stockholm som PTS gjorde på 144 och 432 MHz under en månad i mitten av 2015 och vilka visade att beläggningen, utom på en enda repeaterkanal, var så låg att den var svår att mäta, ger vid handen att amatörfrekvenserna används i en mycket liten utsträckning. Detta har även upprepats i andra länder.
Kända exempel är motsvarande mätning som den schweiziska administrationen gjorde på 50 MHz, och som visade att fyrar stod för den absoluta merparten av all beläggning.
Schweiz är annars intressant ur spektrumpolitiskt perspektiv; man har slagit in på den väg som PTS har gjort när det gäller 2400 MHz, och prioriterat WiFi mm över andra användare. Det krävs ett specialtillstånd för att överhuvudtaget få använda bandet för amatörradio, trots att ISM, som WiFi tillhör regulatoriskt, saknar skydd mot störningar i ITU-RR. Radioreglementet har numera en ytterst underordnad roll när ekonomerna bestämmer inriktningen.
Slutligen det här med anmälningar mm.
Jag är gammal nog att har varit med när radioamatörer förväntades vara gentlemen, och i övervägande utsträckning också var det. Ett motsvarande agerande för 45-50 år sedan skulle ha lett till en omedelbar uteslutning ur SSA, helt enkelt därför att man på den tiden brydde sig om stadgarna. Att med berått mod skada förhållandet till ansvariga myndigheter, samt även att försöka skada medamatörers personliga och professionella rykten skulle ha setts med största allvar.
Man kan även fundera lite på vad som kan komma från SSM när det gäller EMF, nu när båda handläggarna som hade ens någon aning om amatörradio har lämnat myndigheten.
SM4UKE
Well-Known Member
Det var helt klart ett gigantiskt misstag att ställa till det så att amatörradio blev undantaget från tillståndsplikten. Men det såg väl bra ut på papperet och flera blev säkert jätteglada över att avgiften försvann. Men gratis är inte gott.
Jämför man med allt annat som finns i PTS föreskrifter så passar verkligen inte amatörradio in där alls. Att mobiltelefoner, bäbislarm, PR-radio, WLAN-prylar, trådlösa väderstationer med mera finns där är väl inget konstigt. Myndigheter får stilpoäng om man regelförenklar och det underlättar förstås om man slipper tillstånd för sådana saker. En gång i tiden krävdes ju tillstånd för att ha en mobiltelefon och man kan tänka sig vilken onödig byråkrati det skulle vara idag. Jag misstänker att PTS är ganska nöjda med att amatörradio numera är tillståndsfritt för då slipper man en massa jobb.
Debaclet med JK/SSM visade att det fanns en stor andel amatörer som kände sig kränkta av att man faktiskt ställer krav och kan bli granskade. Alla andra radioanvändare ( t ex mobiltelefonoperatörer) har krav att inte utsätta omvärlden för höga fält. Och samma regler ska förstås gälla för radioamatörer. Här kom man ju i rapporten fram till att det knappast var någon direkt risk. Hela debatten födde tanken att varför ska man bry sig om radioamatörers störningar om de inte bryr sig om andra regelverk.
EMF/SSM-rapporten visade också på att det kan bli en hel del strålning från antennkablar. Det kanske inte många bryr sig så mycket om men det innebär också att kablarna plockar upp signaler och säkert är det en himla massa amatörer som har störningsproblem helt i onödan på grund av sådant.
Försvaret är nog de som är mest intresserade av området 30 - 87 MHz. de har sin VHF-truppradio där. Flyget har sina inflygningsmarkörer på 75 MHz. Men annars är det nog ganska dött.
När det gäller 2400 MHz kan jag tycka att PTS gör helt rätt. WLAN har en enorm betydelse för "vanligt folk" och därmed en stor samhällsnytta. Var och en kan kolla hur mycket WLAN som finns där man bor - det är fullproppat. Risken är att att politiker får för sig att även annat är väldigt samhällsnyttigt och därmed övertrumfar värdet av radiokommunikation i politikernas värld. WPT är det tryck på, och elvägar med induktiv överföring. Det kan mycket väl innebära att det som varit radiofrekvenser kommer att bli ISM för att slippa jobbiga krav att begränsa störningar.
Jämför man med allt annat som finns i PTS föreskrifter så passar verkligen inte amatörradio in där alls. Att mobiltelefoner, bäbislarm, PR-radio, WLAN-prylar, trådlösa väderstationer med mera finns där är väl inget konstigt. Myndigheter får stilpoäng om man regelförenklar och det underlättar förstås om man slipper tillstånd för sådana saker. En gång i tiden krävdes ju tillstånd för att ha en mobiltelefon och man kan tänka sig vilken onödig byråkrati det skulle vara idag. Jag misstänker att PTS är ganska nöjda med att amatörradio numera är tillståndsfritt för då slipper man en massa jobb.
Debaclet med JK/SSM visade att det fanns en stor andel amatörer som kände sig kränkta av att man faktiskt ställer krav och kan bli granskade. Alla andra radioanvändare ( t ex mobiltelefonoperatörer) har krav att inte utsätta omvärlden för höga fält. Och samma regler ska förstås gälla för radioamatörer. Här kom man ju i rapporten fram till att det knappast var någon direkt risk. Hela debatten födde tanken att varför ska man bry sig om radioamatörers störningar om de inte bryr sig om andra regelverk.
EMF/SSM-rapporten visade också på att det kan bli en hel del strålning från antennkablar. Det kanske inte många bryr sig så mycket om men det innebär också att kablarna plockar upp signaler och säkert är det en himla massa amatörer som har störningsproblem helt i onödan på grund av sådant.
Försvaret är nog de som är mest intresserade av området 30 - 87 MHz. de har sin VHF-truppradio där. Flyget har sina inflygningsmarkörer på 75 MHz. Men annars är det nog ganska dött.
När det gäller 2400 MHz kan jag tycka att PTS gör helt rätt. WLAN har en enorm betydelse för "vanligt folk" och därmed en stor samhällsnytta. Var och en kan kolla hur mycket WLAN som finns där man bor - det är fullproppat. Risken är att att politiker får för sig att även annat är väldigt samhällsnyttigt och därmed övertrumfar värdet av radiokommunikation i politikernas värld. WPT är det tryck på, och elvägar med induktiv överföring. Det kan mycket väl innebära att det som varit radiofrekvenser kommer att bli ISM för att slippa jobbiga krav att begränsa störningar.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Amatörradio har under lång tid tilldelats allt fler frekvensband samtidigt som regelverket förenklats och tillsynen från teleadministrationerna minskat kraftigt eller upphört helt.
Att PTS skulle lägga till 40, 60 och 70 MHz i undantagsbestämmelserna kan vi nog glömma. Däremot har det tidigare gått att få tillfälligt tillstånd för något speciellt ändamål.
Sedan ett antal år pågår en stor omställning i hur spektrum skall användas och förvaltas i framtiden så som AOM redovisat.
Att amatörradio har överlevt så länge beror sannolikt på att teleadministrationerns och ITU samt många kommittéer som arbetar med radio- och EMC regulatoriska frågor haft ett inte obetydligt inslag av aktiva radioamatörer med en mer traditionell inställning. Idag pensionärer men som börjat med hobbyn i sin ungdom och gått hela vägen från hembygge och uppbyggnadsfasen av hobbyn.
På PTS fanns några sådana som inte missade tillfällena att bevaka och försvara våra privilegier. Nu är de borta och jurister som följer regler och lagar utan att lägga krut på att få till bra lösningar för oss har tagit över.
Det ser likadant ut i andra länder. Nytt folk och i den mån de är radioamatörer ligger deras intressen inte alltid i linje med ITU-RR och hur amatörradio är inordnat och dess egentliga syfte.
Troligen har vi passerar toppen när det gäller frekvenstilldelningar och friheter. Runt om i världen sker inskränkningar av Max tillåten effekt och här i Sverige liksom i många andra länder har vi blivit av med flera band över 1GHz. På tur kan VHF och UHF stå. Kortvåg klarar sig nog ett tag till.
Om fler nya band som 40, 60 och 70 MHz skulle tilldelas här i Sverige skulle det bidra till en ytterligare utspridning av den lilla aktiviteten som finns kvar. Bättre hade varit om vi hade betydligt färre band att härja på. 80 m, 20 m och 10 m på KV. Tänk så mycket enklare det varit att få upp effektiva antenner på tre band istället för som nu ständigt fundera på vilket band som skall prioriteras. Samma på högre frekvenser. 2 m, 23 cm och 3 cm.
Aktiviteten hade då koncentrerats till några få band och kanske skulle mer än brus höras de dagar då det inte är contest.
Att PTS skulle lägga till 40, 60 och 70 MHz i undantagsbestämmelserna kan vi nog glömma. Däremot har det tidigare gått att få tillfälligt tillstånd för något speciellt ändamål.
Sedan ett antal år pågår en stor omställning i hur spektrum skall användas och förvaltas i framtiden så som AOM redovisat.
Att amatörradio har överlevt så länge beror sannolikt på att teleadministrationerns och ITU samt många kommittéer som arbetar med radio- och EMC regulatoriska frågor haft ett inte obetydligt inslag av aktiva radioamatörer med en mer traditionell inställning. Idag pensionärer men som börjat med hobbyn i sin ungdom och gått hela vägen från hembygge och uppbyggnadsfasen av hobbyn.
På PTS fanns några sådana som inte missade tillfällena att bevaka och försvara våra privilegier. Nu är de borta och jurister som följer regler och lagar utan att lägga krut på att få till bra lösningar för oss har tagit över.
Det ser likadant ut i andra länder. Nytt folk och i den mån de är radioamatörer ligger deras intressen inte alltid i linje med ITU-RR och hur amatörradio är inordnat och dess egentliga syfte.
Troligen har vi passerar toppen när det gäller frekvenstilldelningar och friheter. Runt om i världen sker inskränkningar av Max tillåten effekt och här i Sverige liksom i många andra länder har vi blivit av med flera band över 1GHz. På tur kan VHF och UHF stå. Kortvåg klarar sig nog ett tag till.
Om fler nya band som 40, 60 och 70 MHz skulle tilldelas här i Sverige skulle det bidra till en ytterligare utspridning av den lilla aktiviteten som finns kvar. Bättre hade varit om vi hade betydligt färre band att härja på. 80 m, 20 m och 10 m på KV. Tänk så mycket enklare det varit att få upp effektiva antenner på tre band istället för som nu ständigt fundera på vilket band som skall prioriteras. Samma på högre frekvenser. 2 m, 23 cm och 3 cm.
Aktiviteten hade då koncentrerats till några få band och kanske skulle mer än brus höras de dagar då det inte är contest.
SM0AOM
Well-Known Member
Vad jag känner till så finns det fortfarande en och annan radioamatör på PTS.
Gemensamt för dessa är dock att de numera helst undviker att nämna att de är radioamatörer.
Skulle tro att samma förhållande råder i andra länder.
Den tid när ett certifikat var en merit, och detta citat satt i fikarummet hos PTS tillsyn: "Riktig amatörradio behöver privatradion lika mycket som en fisk behöver en cykel" är väldigt avlägsen.
SM0IKR
Well-Known Member
Jag tycker det låter rimligt. Det är nog den billigaste delen i min "radioleksbudget" per år. Vad tycker ni andra?
SM0AOM
Well-Known Member
Vad PTS värderar spektrum till i form av tillståndsavgifter är högst beroende på användningen, och hur mycket arbete man förväntar sig.
Om man gör tankeexperimentet att någon stackare som kommit försent till jobbet på myndigheten en dag (jfr. 3:50 och framåt i denna www.youtube.com/watch?v=TDfZ3H5wTvQ) får som straff att redigera bort allt amatörradiospektrum ur PTSFS 2018:3 (tar dryga 4 minuter) och i stället låta fördela ut det till kommersiella intressen skulle de 23 GHz som disponeras kunna debiteras med c:a 31 miljoner per år, med tillämpliga fördelningsnycklar och "enhetspriset per MHz och år" av 111856 kr. Sannolikt skulle även en auktion ske, där användare behöver ge bud på bandbredden.
Om jag tar ett par exempel ur min egen praktik; sjöfartsradio på MF och VHF, och flygradio på HF ser det lite annorlunda ut.
Dagens maritima landnät består av c:a 200 basstationssändare vilka arbetar i det maritima VHF-bandet 156-163 MHz, alltså 7 MHz internationellt koordinerat spektrum.. Dessa debiteras Sjöfartsverket f.n. med 500 kr/sändare och år. Verket betalar alltså c:a 100 kkr/år för detta, eller 18000 kr/MHz. (Man kan försumma spektrumutnyttjandet på MF.)
Ett annat exempel är kommersiell HF-flygradio. Där debiteras den enda aktören 3500 kr/år för att disponera 21 kHz internationellt koordinerat spektrum, och ytterligare c:a 150 kHz okoordinerat men listat i "International Frequency List" spektrum. Avrundas detta uppåt till 200 kHz blir "priset per MHz" c:a 17500 kr/MHz. Båda modellerna bygger på att ett absolut minimum av "service" erbjuds tillståndshavarna.
Man kan misstänka att en tillståndsdebitering av amatörradio skulle komma att bygga på någon form av fördelningsnyckel, och hamna någonstans i häraden 50000 kr/MHz i "attraktiva band". Hur denna fördelningsnyckel skulle se ut blir helt beroende på hur många aktiva användare som förutses, och vilken servicenivå dessa förväntar sig.
Om man gör tankeexperimentet att någon stackare som kommit försent till jobbet på myndigheten en dag (jfr. 3:50 och framåt i denna www.youtube.com/watch?v=TDfZ3H5wTvQ) får som straff att redigera bort allt amatörradiospektrum ur PTSFS 2018:3 (tar dryga 4 minuter) och i stället låta fördela ut det till kommersiella intressen skulle de 23 GHz som disponeras kunna debiteras med c:a 31 miljoner per år, med tillämpliga fördelningsnycklar och "enhetspriset per MHz och år" av 111856 kr. Sannolikt skulle även en auktion ske, där användare behöver ge bud på bandbredden.
Om jag tar ett par exempel ur min egen praktik; sjöfartsradio på MF och VHF, och flygradio på HF ser det lite annorlunda ut.
Dagens maritima landnät består av c:a 200 basstationssändare vilka arbetar i det maritima VHF-bandet 156-163 MHz, alltså 7 MHz internationellt koordinerat spektrum.. Dessa debiteras Sjöfartsverket f.n. med 500 kr/sändare och år. Verket betalar alltså c:a 100 kkr/år för detta, eller 18000 kr/MHz. (Man kan försumma spektrumutnyttjandet på MF.)
Ett annat exempel är kommersiell HF-flygradio. Där debiteras den enda aktören 3500 kr/år för att disponera 21 kHz internationellt koordinerat spektrum, och ytterligare c:a 150 kHz okoordinerat men listat i "International Frequency List" spektrum. Avrundas detta uppåt till 200 kHz blir "priset per MHz" c:a 17500 kr/MHz. Båda modellerna bygger på att ett absolut minimum av "service" erbjuds tillståndshavarna.
Man kan misstänka att en tillståndsdebitering av amatörradio skulle komma att bygga på någon form av fördelningsnyckel, och hamna någonstans i häraden 50000 kr/MHz i "attraktiva band". Hur denna fördelningsnyckel skulle se ut blir helt beroende på hur många aktiva användare som förutses, och vilken servicenivå dessa förväntar sig.
Last edited:
SM5MX
Well-Known Member
När en del stater och statsskick brakade samman på 1990-talet, var det en filosofiskt lagd person någonstans i Östeuropa som analyserade läget som så, att "det är lätt att göra fisksoppa av fisk. Men det är betydligt svårare att göra fisk av fisksoppa".
Jag befarar att relationen amatörradio/SSA visavi PTS hamnat i ungefär samma läge. Och jag har inte några visare förslag än alla som redan uttryckt sin mening här. Naturligtvis kommer pengar att spela en roll om vi önskar förnyade insatser från PTS för t ex viss administration, engagemang för amatörradions sak, såväl hemmavid som i internationella sammanhang m m.
Men ytterst handlar det snarare om ett bredare relationsbyggande till PTS, och där måste vi nog faktiskt börja med att skärskåda oss själva. T ex att recensera de gångna c:a 10-15 åren - så gott det nu går. Och att då försöka identifiera någon form av intressegemenskap; vi talar ju inte från någon maktposition.
Jag prenumererar på RSGB:s RadCom, men får väl erkänna att jag normalt hoppar över det som skrivs om relationerna till OFCOM, Storbritanniens motsvarighet till PTS. Så mycket har jag dock uppfattat, som att den organisatoriska fördelningen av amatörradioadministrationen liknar vår, d v s åtskilligt har tagits över av RSGB. Samtidigt som jag tycker mig ha uppfattat signaler som tyder på att man även i G-land nu i efterhand ser fördelar med att en riktig myndighet en gång hade det yttersta ansvaret.
Kanske kan vi hämta inspiration där och på andra håll där jag gissar att liknande funderingar kan finnas om det formellt administrativa. Men relationerna till den överordnade myndigheten här måste vi nog reda ut själva. Hoppar alltså jag in och påstår, väl medveten om talesättet, "Ju flera kockar, desto sämre..." o s v.
73,
Rolf
SM5MX
Jag befarar att relationen amatörradio/SSA visavi PTS hamnat i ungefär samma läge. Och jag har inte några visare förslag än alla som redan uttryckt sin mening här. Naturligtvis kommer pengar att spela en roll om vi önskar förnyade insatser från PTS för t ex viss administration, engagemang för amatörradions sak, såväl hemmavid som i internationella sammanhang m m.
Men ytterst handlar det snarare om ett bredare relationsbyggande till PTS, och där måste vi nog faktiskt börja med att skärskåda oss själva. T ex att recensera de gångna c:a 10-15 åren - så gott det nu går. Och att då försöka identifiera någon form av intressegemenskap; vi talar ju inte från någon maktposition.
Jag prenumererar på RSGB:s RadCom, men får väl erkänna att jag normalt hoppar över det som skrivs om relationerna till OFCOM, Storbritanniens motsvarighet till PTS. Så mycket har jag dock uppfattat, som att den organisatoriska fördelningen av amatörradioadministrationen liknar vår, d v s åtskilligt har tagits över av RSGB. Samtidigt som jag tycker mig ha uppfattat signaler som tyder på att man även i G-land nu i efterhand ser fördelar med att en riktig myndighet en gång hade det yttersta ansvaret.
Kanske kan vi hämta inspiration där och på andra håll där jag gissar att liknande funderingar kan finnas om det formellt administrativa. Men relationerna till den överordnade myndigheten här måste vi nog reda ut själva. Hoppar alltså jag in och påstår, väl medveten om talesättet, "Ju flera kockar, desto sämre..." o s v.
73,
Rolf
SM5MX
SM0AOM
Well-Known Member
Amatörradion befinner sig i en "existentiell kris", vilken har gradvis eskalerat från 90-talet och framåt. Det har långsamt börjat gå upp för makthavarna att radioamatörerna inte längre utgör den elit som tidigare varit en av förutsättningarna. En stor fraktion av dagens radioamatörer ser ingen som helst skillnad mellan 27 MHz eller liknande, och amatörradio enligt ITU-definitionen.
De ekonomer och jurister som numera sitter vid rodret i de avreglerade administrationerna kan inte för sitt liv inse varför man ska ge stora spektrumprivilegier helt gratis till en grupp som bara ger dem irritation och onödigt merarbete i retur. Om PTS (och andra administrationer) bara kunde "svinga trollspöet" och få radioamatörerna att försvinna skulle de utan tvekan göra det.
Den aura av kompetens som omgav amatörradion på 1940/50-talen och som hade tjänats in under WW2 och de allierades seger var det som möjliggjorde "nystarten" och att vi fick behålla banden 1947 och 1959. Då ansågs radioamatören vara en användbar och produktiv "kugge i det till tänderna beväpnade folkhemmet".
Sådant fungerade bara när radiospektrum ansågs vara en gemensamt förvaltad nyttighet, som fördelades efter "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", men nu när spektrum blivit en handelsvara fungerar det inte alls.
Ett annat hot finns också vid horisonten, amatörradio utnyttjas på sina håll för ganska grumliga politiska syften, vilket skadar trovärdigheten globalt.
Troligen är det redan för sent att förbättra relationerna till PTS, möjligen skulle SM0HEV kunna göra som en annan professor och SSA-ordförande SM5FA gjorde för snart 50 år sedan; skriva till myndigheten och begära svårare prov och bättre övervakning av banden. Dock hade han en medlemsopinion i ryggen, vilket knappast kan uppbringas idag.
Dagens SSA-medlem är en rätt oengagerad figur vilken nöjer sig med att få partiorganet QTC i brevlådan och få sina "vykort" förmedlade. De som engagerar sig kan sannolikt räknas på fingrarna.
Mer närliggande frågor är hur man egentligen ser på tillgång för spektrum för "hobbyändamål". I VHF/UHF-området har amatörradio f.n. 120 MHz att tillgå, dock delat spektrum i 50, 432, 1296 och 2400 MHz samt med effektrestriktioner på 2400 MHz.
Beläggningen av detta spektrum är så låg att den är svår att mäta.
Om man då gör den ganska oundvikliga jämförelsen med de 300 kHz som finns avsatt till "hobbyändamål" runt 69 MHz och som uppskattningsvis har ungefär lika många användare i Sverige, vilka inte behöver någon som helst administration, inställer sig frågan varför PTS ska upplåta ett par 10-potenser mer spektrum till en ungefär lika stor kategori vilken bara orsakar besvär för myndigheten.
Att banden finns avsatta i ITU-RR är ett ganska tunt argument numera, eftersom en av de uttalade grunderna för PTS Spektrumstrategi är att marknaden är överordnad ITU-RR. Inom nationella eller regionala gränser anser man sig kunna göra som man vill, oavsett vad som står i internationella avtal.
Frågan är då vad som kan göras.
Om jag vore PTS, "Gud förbjude", skulle problemet radioamatörer i Sverige angripas på dessa sätt;
- Skicka ut ett brev med betalt svar och en inloggningskod på en hemsida till alla som finns listade i SSA Callbook
- De som brevet kommer i retur från, eller som inte returnerar något överhuvudtaget inom en månad stryks helt enkelt
- De som har hört av sig får ett nytt brev med en faktura på, säg 500 kr. Betalning av denna inom 30 dagar medför att en "novislicens" utfärdas, och innehavaren får behålla signalen. Denna licensklass ger tillträde till ett par-tre HF band samt 50, 144 och 432 MHz med 25 W uteffekt utan någon ytterligare examination. En årlig avgift av 250 kr debiteras därefter.
- I svarsalternativen på hemsidan och svarstalongen finns också en option för en "full licens". Denna kräver dokumenterade kunskaper i telegrafi (minst 60-takt) och teknik/reglementen/trafik ungefär i nivå med en riktig examination av HAREC eller GOC. Kan man inte visa dokumentation så blir det omprov. En avgift av 2000 kr debiteras initialt, och sedan en årlig avgift av minst 500 kr.
En sådan nyordning skulle på sätt som inte kan missförstås visa på vad spektrum egentligen är värt, samt att man faktiskt behöver anstränga sig lite för att få del av omfattande privilegier; "Gratis är inte alltid gott..."
Hur många radioamatörer som skulle finnas kvar efter en något sådant är svårt att uppskatta; troligen ligger mörkertalet för orapporterade SK:s i häraden 5 till 10%, andelen helt inaktiva eller ointresserade som inte skulle svara alls kanske 30-40%. Resterande skulle nog fördela sig så att 1/3 skulle visa sig intresserade nog att anmäla sig för en "full licens" och 2/3 för "novisklassen". Sammantaget skulle minst en halvering av den tidigare populationen ske, och bara de någorlunda intresserade skulle finnas kvar.
Ett uppsving för utbildnings- och examinationsverksamhet för de som vill få den högre klassen kan också förväntas.
Tyvärr så skulle det ovanstående kräva att minst en person i ansvarig ställning inom PTS ansträngde sig lite mer än vad befattningsbeskrivningen kräver, och engagerade sig för att återställa svensk amatörradios kvalitet och elitstatus. Det torde vara omöjligt att uppbåda sådant engagemang i dagens läge.
De ekonomer och jurister som numera sitter vid rodret i de avreglerade administrationerna kan inte för sitt liv inse varför man ska ge stora spektrumprivilegier helt gratis till en grupp som bara ger dem irritation och onödigt merarbete i retur. Om PTS (och andra administrationer) bara kunde "svinga trollspöet" och få radioamatörerna att försvinna skulle de utan tvekan göra det.
Den aura av kompetens som omgav amatörradion på 1940/50-talen och som hade tjänats in under WW2 och de allierades seger var det som möjliggjorde "nystarten" och att vi fick behålla banden 1947 och 1959. Då ansågs radioamatören vara en användbar och produktiv "kugge i det till tänderna beväpnade folkhemmet".
Sådant fungerade bara när radiospektrum ansågs vara en gemensamt förvaltad nyttighet, som fördelades efter "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", men nu när spektrum blivit en handelsvara fungerar det inte alls.
Ett annat hot finns också vid horisonten, amatörradio utnyttjas på sina håll för ganska grumliga politiska syften, vilket skadar trovärdigheten globalt.
Troligen är det redan för sent att förbättra relationerna till PTS, möjligen skulle SM0HEV kunna göra som en annan professor och SSA-ordförande SM5FA gjorde för snart 50 år sedan; skriva till myndigheten och begära svårare prov och bättre övervakning av banden. Dock hade han en medlemsopinion i ryggen, vilket knappast kan uppbringas idag.
Dagens SSA-medlem är en rätt oengagerad figur vilken nöjer sig med att få partiorganet QTC i brevlådan och få sina "vykort" förmedlade. De som engagerar sig kan sannolikt räknas på fingrarna.
Mer närliggande frågor är hur man egentligen ser på tillgång för spektrum för "hobbyändamål". I VHF/UHF-området har amatörradio f.n. 120 MHz att tillgå, dock delat spektrum i 50, 432, 1296 och 2400 MHz samt med effektrestriktioner på 2400 MHz.
Beläggningen av detta spektrum är så låg att den är svår att mäta.
Om man då gör den ganska oundvikliga jämförelsen med de 300 kHz som finns avsatt till "hobbyändamål" runt 69 MHz och som uppskattningsvis har ungefär lika många användare i Sverige, vilka inte behöver någon som helst administration, inställer sig frågan varför PTS ska upplåta ett par 10-potenser mer spektrum till en ungefär lika stor kategori vilken bara orsakar besvär för myndigheten.
Att banden finns avsatta i ITU-RR är ett ganska tunt argument numera, eftersom en av de uttalade grunderna för PTS Spektrumstrategi är att marknaden är överordnad ITU-RR. Inom nationella eller regionala gränser anser man sig kunna göra som man vill, oavsett vad som står i internationella avtal.
Frågan är då vad som kan göras.
Om jag vore PTS, "Gud förbjude", skulle problemet radioamatörer i Sverige angripas på dessa sätt;
- Skicka ut ett brev med betalt svar och en inloggningskod på en hemsida till alla som finns listade i SSA Callbook
- De som brevet kommer i retur från, eller som inte returnerar något överhuvudtaget inom en månad stryks helt enkelt
- De som har hört av sig får ett nytt brev med en faktura på, säg 500 kr. Betalning av denna inom 30 dagar medför att en "novislicens" utfärdas, och innehavaren får behålla signalen. Denna licensklass ger tillträde till ett par-tre HF band samt 50, 144 och 432 MHz med 25 W uteffekt utan någon ytterligare examination. En årlig avgift av 250 kr debiteras därefter.
- I svarsalternativen på hemsidan och svarstalongen finns också en option för en "full licens". Denna kräver dokumenterade kunskaper i telegrafi (minst 60-takt) och teknik/reglementen/trafik ungefär i nivå med en riktig examination av HAREC eller GOC. Kan man inte visa dokumentation så blir det omprov. En avgift av 2000 kr debiteras initialt, och sedan en årlig avgift av minst 500 kr.
En sådan nyordning skulle på sätt som inte kan missförstås visa på vad spektrum egentligen är värt, samt att man faktiskt behöver anstränga sig lite för att få del av omfattande privilegier; "Gratis är inte alltid gott..."
Hur många radioamatörer som skulle finnas kvar efter en något sådant är svårt att uppskatta; troligen ligger mörkertalet för orapporterade SK:s i häraden 5 till 10%, andelen helt inaktiva eller ointresserade som inte skulle svara alls kanske 30-40%. Resterande skulle nog fördela sig så att 1/3 skulle visa sig intresserade nog att anmäla sig för en "full licens" och 2/3 för "novisklassen". Sammantaget skulle minst en halvering av den tidigare populationen ske, och bara de någorlunda intresserade skulle finnas kvar.
Ett uppsving för utbildnings- och examinationsverksamhet för de som vill få den högre klassen kan också förväntas.
Tyvärr så skulle det ovanstående kräva att minst en person i ansvarig ställning inom PTS ansträngde sig lite mer än vad befattningsbeskrivningen kräver, och engagerade sig för att återställa svensk amatörradios kvalitet och elitstatus. Det torde vara omöjligt att uppbåda sådant engagemang i dagens läge.
Last edited:
SM5KDE
Member
Törs jag föreslå att vi alla ansöker om och betalar för ett Amatörradiotillstånd i enlighet med denna ansökan? 
Den årliga avgiften i år är 311:- för tillståndet.
Den årliga avgiften i år är 311:- för tillståndet.
SM0KBW
Well-Known Member
Hej och välkomna tillbaks Bengt och Karl-Arne. Som vanligt är det tänkvärda åsikter som ni för fram. Men jag är rädd att ham.se inte är utformat på ett sådant sätt att det går att hålla debatten i en civiliserad ton utan det är en stor chans att det spårar ur igen, precis som tidigare.
Tror att dessa frågor istället hör hemma på ett hårt modererat forum som det SSA driver, om de fortfarande gör det.
Vill inte att ni försvinner igen för ni bidrar med så mycket kunskap.
Tror att dessa frågor istället hör hemma på ett hårt modererat forum som det SSA driver, om de fortfarande gör det.
Vill inte att ni försvinner igen för ni bidrar med så mycket kunskap.