SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Fler än jag har väl noterat SSB-trafiken från sydostasien på 7 MHz telegrafidel som pågått från 1990-talet, kanske ännu tidigare? De senaste veckorna har det hörts starka SSB-signaler under eftermiddagen och tidig kväll på var 5:e kHz. Man kör alltså 5 kHz kanaldelning och LSB. Trafiken förekommer från ca 6970 kHz upp till 7050 kHz. Frekvenserna 7000 och 7020 kHz tycks vara mest aktiva och med ibland väldigt höga signalstyrkor.
Jag har den senaste veckan roat mig med signalspaning via en handfull SDR-mottagare i Ryssland, Japan, Philipinerna, Hawaii, västkusten USA, Indonesien, Bangladesh och Australien. Som bekant finns det massvis med öppna SDR-mottagare tillgängliga i hela världen men tyvärr bara ett fåtal som har bra antenner i en miljö med mycket låg störningsnivå. Men dessa få hör bra och det är om inget annat kul att DX-a på mellanvåg och tropikbanden från olika ställen på jordklotet.
Det är intressant att notera att dessa SSB-stationer på 7 MHz hörs över stora delar av världen med så pass höga signalstyrkor. Med tanke på att aktiviteten är så hög så kan man lätt konstatera att det bara finns små lediga frekvensluckor som kan användas för oss som kör telegrafi och kanske jagar DX från den delen av världen. Särskilt om vi själva ropar CQ DX så gäller det att välja en frekvens som har förutsättning att vara ledig i Långtbortistan. Ja även Pacific där dessa SSB-stationer hörs vrålstarkt.
Luckorna som återstår för seriös DX-trafik blir då 7000-7002, 7005-7007, 7010-7012 osv. Kikar man kritiskt på det utsända spektrat från många av SSB-stationerna så är bandbredden ca 4-5 kHz inkl splatter så möjligen finns inga fria luckor alls.
Det råder lite olika uppfattningar om vad alla dessa stationer är för några tappade själar. Det spekuleras om fiskare, pirater, radioamatörer och vanligt folk som bara använder amatörbanden för någon form av illegal privatradio eller bara radiokommunikation mellan byar och öar.
På 7000 och 7020 kHz LSB hörs ofta något som kallas för "chanters" som leds av en master. På startkommando och samtidigt ropar de ut sin identitet, något namn eller ord 20-30 gånger. Sen blir det knäpptyst på frekvensen en stund och mastern meddelar vem som var starkast. Detta jippo pågår i timtal varje dag och har gjort så sedan 1990-talet då jag först uppmärksammade "fenomenet". Jag har hört samma sak på sen eftermiddag på 3770 kHz under vintern för några år sedan. Har inte kollat sedan dess.
Man kan nog med fog anta att de som "tävlar" i denna avancerade skriksport med maximalt påskruvat mic-gain också har stora PA-steg och bra antenner eftersom de ibland kan prestera S9-signaler här i Skåne. Som "radiofyrar" eller konditionsvarnare kan de möjligen ses som något positivt. Är alla frekvenser tysta så är konditionerna definitivt kass i alla fall.
Ja detta påminner lite om CB-folket i USA som sysslar med Key Down contesting med 10-50 kW mobilstationer och 5 -6 ele vertikala riktantenner på bilen. Där går tävlingen ut på att två deltagare ställer upp sig med antennerna riktade mot en mottagare på 10-20 km avstånd. När starten går så varvas motorerna upp så att de 10-20 st stora generatorerna kan lämna tillräckligt med kräm till PA-steget i bakluckan. Varje deltagare skriker under någon minut ut sitt "kodord" och den som överröstar den andra hos kontrollstationen vinner. Vinnaren får sedan tävla med en ny utmanare tills det återstår en slutlig vinnare som då får guldbältet. Det finns en del filmer på YouTube om detta.
Man kan fundera på vilka fältstyrkor en sådan mobilantenn och 50 kW PA-steg kan producera i närfältet. Nog inte helt hälsosamt.
Kan detta vara något för oss i Sverige istället för de sömninga morgonringarna?
Ett exempel på de indonesiska skrikarna finns här;
Jag har den senaste veckan roat mig med signalspaning via en handfull SDR-mottagare i Ryssland, Japan, Philipinerna, Hawaii, västkusten USA, Indonesien, Bangladesh och Australien. Som bekant finns det massvis med öppna SDR-mottagare tillgängliga i hela världen men tyvärr bara ett fåtal som har bra antenner i en miljö med mycket låg störningsnivå. Men dessa få hör bra och det är om inget annat kul att DX-a på mellanvåg och tropikbanden från olika ställen på jordklotet.
Det är intressant att notera att dessa SSB-stationer på 7 MHz hörs över stora delar av världen med så pass höga signalstyrkor. Med tanke på att aktiviteten är så hög så kan man lätt konstatera att det bara finns små lediga frekvensluckor som kan användas för oss som kör telegrafi och kanske jagar DX från den delen av världen. Särskilt om vi själva ropar CQ DX så gäller det att välja en frekvens som har förutsättning att vara ledig i Långtbortistan. Ja även Pacific där dessa SSB-stationer hörs vrålstarkt.
Luckorna som återstår för seriös DX-trafik blir då 7000-7002, 7005-7007, 7010-7012 osv. Kikar man kritiskt på det utsända spektrat från många av SSB-stationerna så är bandbredden ca 4-5 kHz inkl splatter så möjligen finns inga fria luckor alls.
Det råder lite olika uppfattningar om vad alla dessa stationer är för några tappade själar. Det spekuleras om fiskare, pirater, radioamatörer och vanligt folk som bara använder amatörbanden för någon form av illegal privatradio eller bara radiokommunikation mellan byar och öar.
På 7000 och 7020 kHz LSB hörs ofta något som kallas för "chanters" som leds av en master. På startkommando och samtidigt ropar de ut sin identitet, något namn eller ord 20-30 gånger. Sen blir det knäpptyst på frekvensen en stund och mastern meddelar vem som var starkast. Detta jippo pågår i timtal varje dag och har gjort så sedan 1990-talet då jag först uppmärksammade "fenomenet". Jag har hört samma sak på sen eftermiddag på 3770 kHz under vintern för några år sedan. Har inte kollat sedan dess.
Man kan nog med fog anta att de som "tävlar" i denna avancerade skriksport med maximalt påskruvat mic-gain också har stora PA-steg och bra antenner eftersom de ibland kan prestera S9-signaler här i Skåne. Som "radiofyrar" eller konditionsvarnare kan de möjligen ses som något positivt. Är alla frekvenser tysta så är konditionerna definitivt kass i alla fall.
Ja detta påminner lite om CB-folket i USA som sysslar med Key Down contesting med 10-50 kW mobilstationer och 5 -6 ele vertikala riktantenner på bilen. Där går tävlingen ut på att två deltagare ställer upp sig med antennerna riktade mot en mottagare på 10-20 km avstånd. När starten går så varvas motorerna upp så att de 10-20 st stora generatorerna kan lämna tillräckligt med kräm till PA-steget i bakluckan. Varje deltagare skriker under någon minut ut sitt "kodord" och den som överröstar den andra hos kontrollstationen vinner. Vinnaren får sedan tävla med en ny utmanare tills det återstår en slutlig vinnare som då får guldbältet. Det finns en del filmer på YouTube om detta.
Man kan fundera på vilka fältstyrkor en sådan mobilantenn och 50 kW PA-steg kan producera i närfältet. Nog inte helt hälsosamt.
Kan detta vara något för oss i Sverige istället för de sömninga morgonringarna?
Ett exempel på de indonesiska skrikarna finns här;
Last edited:
