1. This site uses cookies. By continuing to use this site, you are agreeing to our use of cookies. Learn More.

Ännu en S-match byggd

Discussion in 'Hemmabyggen' started by SM7MCD, Feb 4, 2012.

  1. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Jag har ägnat några timmar på att färdigställa en S-match och jag valde att ha en stående spole som är ca 300 mm hög och ca. 100 mm i diameter.

    Lindningen är av massiv koppartråd EK 2.5 mm2 och är fäst med smältlim på tre blompinnar. Därmed hamnar lindningen på tre kammar.

    Som vridkondensator hittade jag en fyrgangad på 4 X 450 pF. Jag kopplade kondensatorn så att jag kan flytta en krokodilklämma och få 1 - 2 - 3 sektioner inkopplade. Vidare prov får visa om det finns behov för alla fyra sektioner att vara samtidigt inkopplade.

    Toroidkärnan får hänga i EK 1.5 mm2 och får stöd från lödningen till vridkondensatorn.

    Som balun sitter det en stor toroid som RG58 är lindad kring, vidare prov får visa om denna är tillfyllest eller behöver en annan konstruktion.

    Allt är monterat med smältlim på en mahognyplatta som Ragnar -XFZ har kantfräst med klassiskt avfasad profil. Endast ett fåtal punkter på kondensatorn behövdes lödas, övriga kopplingar är skruvade eller krokodilklämma. Har man ingen löpenna eller inte kan löda, be då någon som kan att löda på ett par kabelstumpar på vridkondensatorn och skarva med sockerbitskopplingar. Alla omkopplingar görs med krokodilklämmor och dessa kan man klämma fast med en tång om man saknar lödverktyg.

    Antennen ansluts över spolens ändar. Det första som syntes var att S-metern föll 5 dBµV på bruset när jag bytte ut min L-match mot S-match men att stationerna var oförändrat starka eller till och med ökade några dB i signalstyrka. Den stora spolen gör det lite enklare att markera var man skall flytta krokodilklämman vid bandbyte och det skall bli intressant att kolla vilket område som matchen arbetar över.
     

    Attached Files:

  2. SA6BNV

    SA6BNV Well-Known Member

    Kul!
    Jag tror det är smart med stående spole.
    Min är liggande i en låda (av trä) och ibland skulle jag vilja komma åt undersidan och det blir lite knöligt.
    Jag har en vridkonding på ca 2x500 pF men behöver endast den ena gangen.
    En liten fråga: vad är balunen med RG-58 till?
    Där är ju redan en balun i S-match konstruktionen.
    // Åke
     
  3. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Enklaste förklaringen till att balunen är med är att kabeln var redan lindad på toroiden och jag flyttade bara krokodilerna till S-matchen. Skall se hur allt funkar med "rätt" kablage senare...

    Spolen är mycket riktigt ganska lätt att komma åt när man flyttar klämman och det var också tanken med konstruktionen. Skall testa om det funkar med små märklappar i spolen som visar var klämman skall sitta vid bandbyte
     
  4. SM7CBS

    SM7CBS Well-Known Member

    Leif och andra.
    Jag vill minnas att Du matar din antenn med 450 ohms bandkabel och med L-matchen har Du ju haft helt obalanserad matning. Det betyder att bandkabeln har plockat upp (sniffat) allsköns händelser i det elektriska nätet i ditt hus och närliggande omgivningar. Dvs alla händelser som kan inrymmas i den induktiva närzonen.
    Med den nya S-matchen fick Du balans i systemet och därmed sjönk störnivån avsevärt. Dvs bandkabeln strålar inte längre.
    Det är exakt samma erfarenhet som jag gjort! Kul och intressant!
    Tore SM7CBS
     
    Last edited: Feb 5, 2012
  5. SM6APQ

    SM6APQ Well-Known Member

    s-match

    MCD & CBS de APQ.

    God afton.
    Små funderingar om S-matchen.
    Jag har sysslat med balanserade antennanpassningsenheter sedan mitten av 50-talet, både på amatörradioanläggningar och på kustradiostationer.

    Enligt din sista beskrivningen av S-matchen förefaller det mig som ganska tidsödande när man skall shifta band. Jag uppfattar att övergången från ett frekvensband till ett annat innebär att krokodilklämmor måste väljas till ett förutestämt varv på spolen och i en del fall måste man välja hur många sektioner av vridkondensatorn som skall engageras för det aktuella bandet.

    På femtio- och sextiotalet var mina samtliga antenner matade med öppna feederstegar. Jag hade V-beamar, Lazy H och Sterba Curtainantenner.
    Mina anpassningsenheter - koax till stege - bestod av utbytbara hemmagjorda spolar. På avstämningsenheten fanns en platta (först av plexiglas - sedan på 70-talet av teflon) med ett antal "bananhonor". Spolarna hade motsvarande "bananhanar" som var anslutna till till spolen och centerlinken. Dessutom fanns ett antal banananslutnigar med "jumpers" som "programmerade" antennavstämingen till parallell eller serie.
    Enkelt förklarat - när jag pluggat in en spole för 14 MHz hade "bananbyglarna" valt rätt "resonansmetod"- serie eller parallell - och korrekt uttag på spolen. Återstod att justera två vridkondensatorer för lägsta SVF och högsta feederströmmar.
    Jag hade en antennavstämningsenhet för varje antenn.

    Med tanke på hur man ändrar frekvensband på en S-match ställer jag mig frågan om det trots allt inte vore smidigare med utbytbara spolar enligt ovanstående jämfört med S-matchen?
    Faktum kvarstår - det finns inget bättre sätt att åstakomma en övergång från en obalanserad koax till en öppen feederstege med hjälp av en link och en balanserad parallell- eller serieresonat spole.
    Om linken utförs som en faradayskärmad spole (läs mer härunder) kommer icke önskvärda lokala störningar att dämpas väsentligt.

    CMD skrev:
    Det första som syntes var att S-metern föll 5 dBµV på bruset när jag bytte ut min L-match mot S-match men att stationerna var oförändrat starka eller till och med ökade några dB i signalstyrka.

    Ovanstående inlägg visar bara att L-matchen var oduglig att balansera feedersystemet korrekt. Min ovanstående beskrivningen av antennanpassningsenheter hade också reducerat bruset och kanske ytterligare några dB p g a den faradayskärmade linken.

    73
    från en kritisk Bengt, SM6APQ
     
    Last edited: Feb 11, 2012
  6. Sparky

    Sparky Well-Known Member

    APQ:
    Faktum kvarstår - det finns inget bättre sätt att åstakomma en övergång från en obalanserad koax till en öppen feederstege med hjälp av en link och en balanserad parallell- eller serieresonat spole.
    Om linken utförs som en faradayskärmad spole (läs mer härunder) kommer icke önskvärda lokala störningar att dämpas väsentligt.


    Jag håller helt med Bengt. Finns inte och har aldrig funnits bättre "avstämmare" !
    Har lite svårt att förstå alla mer eller mindre komplicerade lösningar som florerar.
    Visst kan det vara kul att prova på något nytt, inget ont i det, tvärtom. Det brukar ändå sluta med "tillbax till grunderna" (Medvetet inte använt det engelska uttrycket).

    Vore intressant med en jämförande test av den av Bengt,SM6APQ (och mig), omhuldade "gamla beprövade" kretsen och en "modern" S-match och t ex Z-match (den senare redan sågad av bl.a. W Maxwell, skaparen av en berömd strömbalun). Av ren nyfikenhet har jag provat den senare. Ingen höjdare !
    I sanningens namn, jag har aldrig provat en S-match, så jag lämnar omdömet öppet.
    Ni som pratar om/för den, vad skulle fördelen med en sådan vara, jmf med Bengts föreslagna krets ? Svaret genererar inte något nobelpris, men jag vill veta !

    Strömbaluner = OK. Spänningsbaluner = EJ OK (utom kanske i vissa specifika applikationer).

    BCNU !
    de Sparky
     
  7. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    APQ de MCD

    Att ha ett dipolantennsystem som består av en balanserad matare och skall användas på exempelvis hela kortvågen ger en del skruvande första gången man använder systemet. Därefter är det enkelt att med en penna eller märklappar notera var på spolen man kopplar in bygeln. Kondensatorn behöver i regel endast justeras med extra C vid byte av antennsystem, därefter räcker det för det mesta med vridkondensatorns variationsområde.

    Att jag har så mycket multiuttag är för att subotimering och onödigt "bling - bling" är en viktig del av hobbyn. Dessutom ville jag kolla hur stort omfång jag kunde få med lite variation på komponenterna. Vid lite testande med rent resistiva laster fick jag avstämningsområdet 24 ohm - 15 kohm och detta med 1.5 nF och 25 µH som fick varieras beroende på frekvens och detta mellan 1.5 - 40 MHz. Jag har inte testat med några kända reaktiva laster ännu, utan det återstår att prova lite mer...

    Mitt eget antennsystem ligger kring 100 ohm - 2 kohm, men det är lätt att ändra med att justera matarledningens längd så klart. För detta system behövs ingen omkoppling av vridkondensatorn. Spolen är enkelt att märka upp med ett uttag / band utom på 160 mb där jag behöver skifta spolen ett varv mellan bandgränserna för att inte överskrida SVF 1.5 (tolererar jag lite högre SVF så kan byglingen sitta kvar).

    Jag upplever S-matchen som otroligt mer lättanvänd än de så vanliga T-matcherna. Att min L-match kunde varit bättre är säkert sant, men även detta är en viktig del av hobbyn att ständigt sträva efter något bättre och då måste man lämna något sämre bakom sig, men fram till dess är det man använder tillräckligt bra för att inte behöva bli bättre... :rolleyes:

    Du får gärna komma med förslag på reaktiva RLC-laster så kan jag testa utifrån detta.
     
  8. SM7FBJ

    SM7FBJ Bjarne

    Men GSG metoden räcker väl långt....eller?
    Ska man lyssna med ögonen eller läsa med öronen...
     
  9. SM6APQ

    SM6APQ Well-Known Member

    s-match

    CMD de APQ,
    Hej igen.

    CMD skrev:
    Det första som syntes var att S-metern föll 5 dBµV på bruset när jag bytte ut min L-match mot S-match men att stationerna var oförändrat starka eller till och med ökade några dB i signalstyrka.

    Jag har funderat ytterligare om ditt påstående att en speciell antennavstämning skulle kunna förbättra signal/brusförhållandet. Detta p g a att balansen i feedern förbättras.
    Du har inte skrivit vad för slags brus som avses. Det finns två huvudorsaker till yttre brus nämligen; atmosfärbrus eller industriellt brus. Det sistnämnda kan komma från kraftledningar. <SM6ASD har t ex stora problem med QRN från en högspänningsledning nära bostaden>(Här på detta forum gäller det att uttrycka sig klart och tydligt för att undvika misstolkningar!).

    Jag ställer mig som sagt vad tvivlande till att en "dålig" transmatch med otillräcklig balansering skulle kunna försämra signal/brusförhållandet. Dålig anpassning i en antennavstämningsenhet skulle sänka "nyttosignalen" och viktigt - bruset men förhållandet mellan de två enheterna skulle kvarstå.
    Därför ställer jag mig frågan om en "bättre" transmatch skulle kunna förbättra S/N förhållandet.

    Ditt sista inlägg innehåller f ö flera påstående som jag inte förstår.
    subotimering och onödigt "bling - bling"

    Vad betyder dessa två uttryck?

    Justera SVF med feederns längd? Om man måste ta till sådana åtgärder bevisar det bara att transmatchen inte har tillräcklig dynamik.
    Det är sant att man med hjälp av specialla längder på den öppna feederstegen och stubbar på lämpliga avstånd från lasten kan erhålla perfekt anpassning. Då behövs ingen antennavstämningsenhet, men hur löserman problemet om man vill använda antennen för flera frekvensband?

    Du frågar om jag ka ge förslag på lämpliga "konstlaster". Föreslår att du provar om du kan få anpassning med en last på 2-ohm i serie med 68 pF på 1,8 och 3,5 MHz. Det klarar min T-match!

    73
    Bengt SM6APQ
     
  10. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Suboptimering - Wikipedia

    Bling-bling - Wikipedia

    Det vill säga att jag har monterat så mycket finesser att det påverkar funktionen negativt och att det inte gör så mycket för att det är viktigare att det fungerar mer som ett smycke än som en apparat. :cool: :rolleyes:
     
  11. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    Det talas om brus men inte vilken sorts brus. Atmosfäriskt, brus från elektriska apparater långt borta eller i den omedelbara närheten av antennen eller endast avgränsat lokalt mycket nära matarledningen någonstans mellan matchbox och antenn.

    Brus kan också vara ledningsbundet och komma från den egna utrustningen, datorer, nätdelar m m och följa koaxialkabeln fram till matchboxen och därifrån koppla sig vidare ut på stegen och tillbaks in via innerledaren till mottagaren.

    Vi måste nog försöka hålla isär kopplingsvägarna och skilja mellan närfält och fjärrfält annars blir en diskussion som denna helt obegriplig.

    /Bengt
     
  12. SM7CBS

    SM7CBS Well-Known Member

    SM5AQW har en artikel I ESR:s bibliotek som handlar om balanserade matare.
    Där beskriver han hur man god balans minskar störnivån genom att mataren då inte längre fångar "elektriska händelser" i den induktiva närzonen.

    Den erfarenheten har jag gjort och så vitt jag förstår även Leif genom att byta befintlig matchbox med dålig balans till en s-match.

    Så de störningar jag talar om, och jag misstänker även Leif menar, är de som finns i den "induktiva närzonen".

    Jag har testat en last på 5 ohm i serie med en vridkondestaror 30 till 450 pf. På 80 m kunde s-matchen avstämma både det högsta och lägsta värdet på vridkondensatorn tillsammans med seriemotståndet.
    På 160 m räckte inte spolen till...jag kunde avstämma den ned till ca 2,5 mHz.
    Avstämningsförmågan bestäms ju av spolens och kondensatorns värden...dvs den kan ju få strängt taget hur stort avstämningsområde som helst.

    Jag har gjort några inledande förlustmätningar med 2 identiska s-matchar "rygg mot rygg" och en knapp meter ca 600 ohms balanserad matare mellan. Jag har avstämt båda s-matcharna i förväg med en 600 ohms last första gången och en 360 ohms last andra gången. På 160, 80 och 40 m ligger förlusterna mellan 4 och 6 watt för båda mätt på 50 watt i en Bird wattmeter, dvs 2 till 3 watt per s-match. Det betyder 4 till 6%. Det är också vad PA0FRI kommit fram till och redovisar på sin hemsida.
    Hur ligger det till med förlusterna på din transmatch, Bengt (SM6APQ) ?

    Apropå enkelheten i hanteringen så tänker Du fel Bengt (APQ)! S-matchen är mycket mer lätthanterlig än en T-match...särskilt om Du ska byta spolar i T-matchen! På s-matchen flyttar Du bara krokodilklämman till ett förmarkerat ställe på en gång och sen vrider man på en vridkondesatorn till lägsta SWR. Lätt som en plätt! Man är på det optimala läget direkt.
    Å lustigt nog så hittar jag inga falska dipp eller liknade!
    I ditt fall ska Du byta spole och vrida på 2 vridkondensatorer. Det blir lite "saxning" mellan de 2 vridkondesatorerna innan Du hittat det optimala läget. Den "saxningen" slipper man i s-matchen.
    Du borde bygga en s-match, APQ. Då kan Du jämföra och berätta för oss andra hur det faktiskt ligger till.

    Tore SM7CBS
     
    Last edited: Feb 14, 2012
  13. SM4FPD

    SM4FPD Well-Known Member

    Först skall vi väl säga att jag har INTE provat eller provbyggt en S-match.
    Men jag inser direkt att med nya material, gör det möjligt att konstruera på nya sätt, med torider som bredbandstrafo och balun i ett steg, något som inte ens fanns i drömmen när den balanserade avstämmaren med link var på modet.
    Detta gör det möjligt att för en BILLIG peng skapa något väl användbart.

    Tänk dig Bengt, att få folk att bygga en balanserad avstämmare med gangad, ellr dubbla vridkondigar ev med växel, samt en till för avstämning av linken etc etc, jacksytem för byte av spolstystem etc. tänk dig om folk skulle bygga detta, helt otänkbart, och att få tag på material, specialvridkondingar etc.

    S-matchen gör det möjligt att med dagens material, med dagens sätt att se på att köpa saker, dvs det skall vara gratis och lärarledda byggen.

    Kanske din avstämmare blir fem ggr så dyr Bengt?

    Att S-matchen skulle ge bättre balans vet jag inte, eller har inte kunnat verifiera, men varför inte bygga en och jämföra med som Tore föreslår. Det ingår i min planer som skall verkställas nån gång..... när jag får tid och lust...

    En avstämmare av den typ du nämner Bengt har varit mina planer i många år, och jag kommer nån gång att prova en provisoriskt uppkopplad.

    Däremot har jag provat två olika byggen av Z-match, en som jag byggt och en som någon annan har byggt. Tyvärr omöjliga, ger dålig balans och HF-effekt i chassit så man bränner sig på knapparna. Denna fråga har vi haft upp förr här, dvs varför inte en Z-match med link ger god balans?

    Jag tycker det är mycket roligt att det byggs överhuvudtaget, att stegmatning återkommer, att många lär sig den ädla konsten att bygga, och inte minst den ädla konsten att ifrågasätta, men till det behövs en viss erfarenhet och kunskap, och kanske sedan på eget initiativ prova alternativ.

    Däremot har jag aldrig sett, eller hört någon annan än dig bengt som byggt en "riktig" balanserad sak med link. Finns sådana byggen?
    När jag var ny radioamatör byggde alla i min omgivning Z-matchar.

    En fråga till Tore, och forumet: varför järnpulverkärna och inte en ferrit till S-matchens baluntransformator?

    de
    ÄffPeDeh
     
  14. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    Jag förutsätter att schemat för S-matchen som diskuteras är principschemat som Tore CBS visar på sidan 9 i QTC 12/09. I samma nummer finns även fasdetektorn beskriven.

    En sak jag funderar på är om fasskillnaden mellan de båda ledarna på utgående feeder kan bli något annat än 180 grader. Kan den bli 150 grader eller 87 grader för att ta några grovt tillyxade siffror som exempel. Är det möjligt? Om så är fallet, hur justeras nämnda fasskillnad till optimalt värde (180 grader) med hjälp av krokodilklämman respektive vridkondensatorn som är de enda åtkomliga kontrollerna? Just nu inser jag inte hur det går till.

    När jag åter ögnat igenom artikeln i QTC och några andra dokument på KRAS hemsida så måste jag erkänna att jag faktiskt inte heller förstår hur själva injusteringen av balansen går till. Däremot förstår jag att man med hjälp av flyttning av krokodilklämmans position (ändring av induktansens värde) samt avstämning med hjälp av vridkondensatorn kan finna ett bästa läge där minimum SVF på TX-sidan sammanfaller med maximal RF-ström i utgående feederledningar. Jag tänker mig här två RF-amperemetrar som indikatorer, en i varje branch.

    För att minimera oönskad utstrålning från en öppen matarledning krävs bl a en matchbox med god balans mellan respektive matartråd och apparatens chassie. Genom att konstruera matchboxen (vilken typ som helst) med stor mekanisk omsorg så kan man nå nästan ända fram. Här gäller det att se till att strökapacitanser orsakade av kabelförläggningen mellan spolar och andra komponenter m m hålls så lika som möjligt. Det gäller också att bygga så symmetriskt som möjligt så att den ena sidan av en tänkt mittlinje genom apparaten är en exakt kopia av den andra. Ungefär som vi tänker oss en spegelbild.

    Om balansen är en extremt viktig parameter för funktionen så går det att lägga in t ex en trimkondensator från ena sidan av spolen till jord. Man ser ofta sådana lösningar i mätbryggor av olika slag. Små kompenseringskondensatorer eller motstånd etc.

    Vi har nu minst två skilda begrepp att fundera vidare på.

    *Fasskillnaden som nämns och till vilken det finns en fasdetektor som kan användas för att konstatera att allt stämmer överens.

    *Balansen mellan matarledning, branch 1 till jord respektive branch 2 till jord, refererat till matchboxens utgångsterminaler.

    PS
    Har inte heller byggt en S-match men blir nyfiken på att bygga två exakta kopior för att mäta upp dom i nätverksanalysatorn och känna på förlusterna vid olika komplexa impedanser längs periferin i Smith-diagrammet.

    /Bengt
     
    Last edited: Feb 14, 2012
  15. SM4FPD

    SM4FPD Well-Known Member

    Jag håller med dig Bengt EQL att det finns inget att trimma just balansen med, trots att mätare för detta finns, med mätare, två mätare lampor etc.
    Men finns det på någon avstämmare?
    Obalans uppstår exvis om antennbenen är olika, olika högt, över olika mark, kanske ett träd i närheten av ena benet.
    Och det vore ju finurligt att kunna trimma balansen.

    Trots detta kan olika sätt att mata ge olika resulat se mitt inlägg om Z-matchen.

    Kanske skulle två virdkondingar på den gamla hedeliga linkkopplade saken kunna avhjälpa?
    Ibland har den faktiskt två vridkondingar, dvs i vissa beskriningar. Dock finns då ingen mätare för balansen?

    Att man får mindre störningar, brus, av lokalt alstrad natur, med S-matchen till skillnad mot exvis en Z-matc bedömer jag då bero på att den balanserar bättre helt enkelt
    Stegen blir tätare.


    Den här med balansmätare kanske: Resultat av Googles bildsökning efter http://4.bp.blogspot.com/_1c3HFcVacbE/SU6jPtk920I/AAAAAAAAAD8/lGsTOUB7gaA/s400/W4MMQ+Tuner+Schematic.jpg

    Eller den här: http://www.radiosparks.com/images_d/ANTI991.jpg

    Skillnaden i komplexitet för den stackars hembyggaren är enorm


    de
    ÄffPeDeh
     
  16. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    >>>>Jag håller med dig Bengt EQL att det finns inget att trimma just balansen med, trots att mätare för detta finns, med mätare, två mätare lampor etc. Men finns det på någon avstämmare?
    ----

    Nej det har jag aldrig heller sett. Jag ville bara vrida runt på de olika begreppen för att få en diskussion om vad som egentligen är viktigt och vad som är mindre viktigt eller inte ens går att påverka på ett enkelt sätt.

    Man kan ju lätt inse att det är praktiskt omöjligt att få till ett 100% balanserat antennsystem där t ex en dipols båda halvor kopplar exakt lika mycket till sin omgivning och där matarledningen går vinkelrätt ner mot en symmetriskt uppbyggd matchbox som är förbunden med ett referensjordplan. I teorin går det dock bra.


    >>>Att man får mindre störningar, brus, av lokalt alstrad natur, med S-matchen till skillnad mot exvis en Z-matc bedömer jag då bero på att den balanserar bättre helt enkelt
    Stegen blir tätare.

    Jo, och en annan kopplingsväg för störningarna är att de kan vara ledningsbundna och ta sig från nätdelar och datorer m m via koaxkabelns skärm mellan TX och matchbox för att sedan "smitta ner" hela matarledningen med brus. Här finns flera alternativa lösningar. Ett vanligt sätt är att lägga in en eller flera strömdrosslar i kabeln mellan TX och matchbox samt att placera matchboxen på en egen hylla en bit ifrån andra apparater i schacket. En betydligt bättre metod är att placera matchboxen utanför fastigheten direkt på marken i t ex ett väl jordat markskåp och helst gräva ner koaxkalbeln mellan TX och matchbox.

    Då närmar vi oss en optimal anläggning och skillnaden mellan att ha en oavdrosslad matchbox i radiorummet och ha den i närheten av antennen utomhus kan göra skillnader på många S-enheter när vi talar lokala störningar och brus. Det är en sak som är lika säker som det är skrivet.

    Ytterligare en metod är en matchbox med elektrostatiskt skärmad utkopplingslink. Undrar om detta inte är den mest optimala anpassningslösningen som överhuvudtaget går att få till. Här slipper man ju en del problem med oönskad kapacitiv koppling som gör att övertoner kan dämpas högst avsevärt.

    /Bengt
     
    Last edited: Feb 14, 2012
  17. SM6APQ

    SM6APQ Well-Known Member

    s-match

    FBJ de APQ.
    Hej
    Vad tror du Manfred Niehaus, ägaren till German Sports Gun (GSG) säger om dina kommentarer? (GSG enl. Wikipedia).

    Ska man lyssna med ögonen eller läsa med öronen...


    Alltså, man sätter en bindel framför ögonen - ignorerar SVF-metern på TX-sidan - ignorerar RF-Ampermetern på feedern - lyssnar på motstationerna S-meter-rapporter - justerar transmatchen igen med bindel framför ögonen - lyssnar vad motstationerna rapporterar osv...

    73
    Bengt SM6APQ
     
  18. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Balansen i systemet har jag endast hanterat med den mekaniska uppbyggnaden. Som ni ser på bilderna är exempelvis toroiden hängande i sina EK-sladdar. Dessa sladdar är enkelt att böja på och notera ev skillnader. Jag kan även jorda mittpunkten på vridkondensatorn och med trimkondensatorer justera balansen. Jag kan också använda två byglingar på spolen och justera symmetri. Allt detta är i regel väldigt tydligt hörbart och mätbart.

    Om S-matchen är "bäst", tja säg det... Men den har ett par otroligt viktiga fördelar.

    * Den är väldigt enkel att bygga, det går i regel att montera utan att löda.
    * Den är en mycket bra instegsaktivitet för att börja bygga något eget.
    * Den går lätt att få till att täcka ett stort impedansområde.
    * Den möjliggör användningen av öppen matarledning.
    * Du kan spara stora pengar på att tillverka matarledningen själv.
    * Du får tillgång till hela kortvågen med ett antennsystem.
    * Du får väldigt lite förluster även vid användning vid högt SVF.

    Det finns säkert fler intressanta saker att lägga till listan och säkert är att det finns många lösningar som ger liknande eller bättre fördelar.

    Men vi har här visat på en suveränt enkel lösning för att lösa problemet med en multibandantenn för kortvåg och visat på hur detta kan ske i en föreningsdriven verksamhet där fortbildning ökar möjligheten att finna intresse i hobbyn.
     
    Last edited: Feb 14, 2012
  19. SM7FBJ

    SM7FBJ Bjarne

    APQ de FBJ
    Jaa du Bengt, jag vet inte. Men GSG metoden lärde jag mig i Gymnasiet på 70-talet. Annars är det väldigt intressant med de som tycker att S-värdet är viktigt. Jag brukar fråga om de kan svara på varför kommersiella kommunikationsradioapparater inte har S-mätare.

    Tejpa över S-mätaren och ge en rättvis RST (Received Signal Truth) till motstationen.

    MCD/CBS de FBJ
    Mycket trevlig initiativ ni tagit och roligt att följa med i svängarna, speciellt när det blir resonans.
     
    Last edited: Feb 14, 2012
  20. SM7CBS

    SM7CBS Well-Known Member

    I min värld så uppfattar jag att transformatorn/balunen i s-matchen "tvingar" fram balans under förutsättning att den är riktigt byggd.
    Men vad händer om den matade antennen inte är i balans? Om dipolens ändar hänger olika högt från marken? Då är ju antennsystemet per definition inte i balans.
    Då möter antennens obalans den framtvingade balansen på s-matchens utgång. Vem vinner den tvekampen? Det borde vara s-matchen som får stryka på foten? Eller blir det en kompromiss någonstans på vägen? Vi förutsätter att inga föremål finns längs stegen som kan påverka balansen.
    Är det självklart att balansen/obalansen ser lika ut längs hela stegen?
    Jag har för mig att vår Karl-Arne har intresserat sig för frågan?
    Någon annan som djuplodat i den frågan?
     

Share This Page