Är det värt besväret och kostnaden?

SM4GRP

Active Member
Hej,
Idag använder jag en 11 el LFA yagi på 144MHz och funderar på att byta upp (?) mej till två vertikalt stackade 8 el. Frågan jag ställer mej själv är "Är det värt besväret och kostnaden att byta?" Jag får ett par dB extra gain och ett bättre strålningsdiagram. Jag kör allt utom EME, dvs NAC, tropo, Au etc.

Finns det några åsikter i denna fråga på detta eminenta forum undrar Kjell-Göran SM4GRP uti Långserud?
73 sk
 
Är du nöjd med det befintliga, stabilt montage, höjd och position i din närmiljö, kvalitet och längd på feeder samt kontakteringen!? Finns det bättring att göra så börja där.

/Sven.
 
Amatörradio är ju att experimentera och prova olika lösningar och jämföra. Så visst ska du prova!
Jag gissar du har 8 el-antennerna redan. Annars hade fler och kortare antenner gett större skillnad. Men stackar man på höjden är det risk att tappa norrskenet, och det kan bli mekaniska utmaningar.
Jag tog en titt på kartan och det verkar vara landsbygd där du bor. Har du punktformad störningskälla så stör den i större sektor med kortare antenner. Utan störningar blir några 4 - 5 el på höjden ganska bra. Med utbredd stördimma, som jag har från flera områden i grannskapet, kan smal huvudlob vara något att överväga. Jag valde elevering och smal vertikal öppningsvinkel, 12° mellan -6 dB-punkterna. 4x 9 Vårgårda var det största jag kunde sätta upp och genom att mata mindre effekt i översta och nedersta antennerna få bra sidolobsundertryckning. Se https://ham.se/threads/effektdelare-med-olika-foerdelning.25781/
/Jan
 
Amatörradio är ju att experimentera och prova olika lösningar och jämföra. Så visst ska du prova!
Jag gissar du har 8 el-antennerna redan. Annars hade fler och kortare antenner gett större skillnad. Men stackar man på höjden är det risk att tappa norrskenet, och det kan bli mekaniska utmaningar.
Jag tog en titt på kartan och det verkar vara landsbygd där du bor. Har du punktformad störningskälla så stör den i större sektor med kortare antenner. Utan störningar blir några 4 - 5 el på höjden ganska bra. Med utbredd stördimma, som jag har från flera områden i grannskapet, kan smal huvudlob vara något att överväga. Jag valde elevering och smal vertikal öppningsvinkel, 12° mellan -6 dB-punkterna. 4x 9 Vårgårda var det största jag kunde sätta upp och genom att mata mindre effekt i översta och nedersta antennerna få bra sidolobsundertryckning. Se https://ham.se/threads/effektdelare-med-olika-foerdelning.25781/
/Jan

Jag har inte köpt något ännu, bara funderar. Det stämmer att jag bor på landet i JO69HF med mycket låg störnivå på både HF och VHF, bara elstängsel på somrarna. Maströret på min mast skall inte vara för högt och fyra stackade 5 el blir i högsta laget, dessutom vill jag inte missa norrskenet så 2 x 8 el blir nog optimalt. Då kan man bygga ut till 4 x 8 om man skulle börja med EME. Intressant sätt du fördelar effekten till din fyrstack. Eftersom jag inte börjat köpa grejor funderar man ju om det är värt investeringen, men visst, det är roligt att experimentera.
/Kjell-Göran
 
Är du nöjd med det befintliga, stabilt montage, höjd och position i din närmiljö, kvalitet och längd på feeder samt kontakteringen!? Finns det bättring att göra så börja där.

/Sven.
Jag har en bra mast och använder ECOFLEX-15 så där har jag nog inget att hämta, men jag håller med om att det är där man skall börja!
/Kjell-Göran
 
Amatörradio är ju att experimentera och prova olika lösningar och jämföra. Så visst ska du prova!
Jag gissar du har 8 el-antennerna redan. Annars hade fler och kortare antenner gett större skillnad. Men stackar man på höjden är det risk att tappa norrskenet, och det kan bli mekaniska utmaningar.
Jag tog en titt på kartan och det verkar vara landsbygd där du bor. Har du punktformad störningskälla så stör den i större sektor med kortare antenner. Utan störningar blir några 4 - 5 el på höjden ganska bra. Med utbredd stördimma, som jag har från flera områden i grannskapet, kan smal huvudlob vara något att överväga. Jag valde elevering och smal vertikal öppningsvinkel, 12° mellan -6 dB-punkterna. 4x 9 Vårgårda var det största jag kunde sätta upp och genom att mata mindre effekt i översta och nedersta antennerna få bra sidolobsundertryckning. Se https://ham.se/threads/effektdelare-med-olika-foerdelning.25781/
/Jan

Har du måtten för 9 el Vårgårda ? Eller var kan man hitta dem ? Jag har 4 st liggandes men efter en diskussion på en mailinglista så skulle jag vilja simulera en 4-stack (H). De är ju inte optimala på sidolober (och backloob) som många nyare antenner är. Det kan man bla. se i VE7BQHs tabeller. Jag har ganska mycket störningar på alla band i stort sett men på 2m har man ju i varje fall lite mer frihetsgrader än på lägre frekvenser.
 
Jag använde måtten som Leif SM5BSZ har tagit fram, finns på http://sm5bsz.com/oland/index.htm i en ZIP tillsammans med mätdata. Filen med måtten heter input.nec och funkar tillsammans med parnr.nec (som specificerar vad man vill optimera och målet för optimeringen) att använda i Leifs inte särskilt användarvänliga Omnec. Men måtten går ju att få fram. I sidan ovan har du även strålningsdiagram uppmätt på ett något okonventionellt sätt.
Titta främst på H-plan, dvs vertikala strålningsdiagrammet för en horisontell antenn. E-planet är väldigt nära H-planet multiplicerat med strålningsdiagrammet för en dipol.
Jag upplever mina som tysta när jag inte pekar mot målet. Bilden visar signalstyrkan på MPI när jag vrider, med 0 dB rakt på och det är 9 el Vårgårda. Att det sitter 4 på höjden påverkar inte strålningsdiagrammet i sida. Att det inte är symmetriskt beror nog på diverse reflexer i grannskapet och säger också lite om noggrannheten i diagrammet.
/Jan
mpi1-az_ccw.gif
 
Ok tack för info Jan. Skall ta en titt. Vad jag vet finns antennerna i 2 versioner. Jag har den gamla varianten med isolerade element medans på den nyare har elementen galvanisk kontakt med bommen. Vet dock inte om måtten skiljer något.
 
Hur smal bör antennen vara mot horisonten för att det ska vara optimalt med hänsyn till gain mot det tilltänkta målet? Hur viktigt är det att antennarrangemanget sitter stabilt och inte vinglar i olika riktningar vid exempelvis blåst? Och noggrannheten vid stackning, så att antennsignalerna samarbetar? Är det lätt att missa målet ifall antenneriet är för smalt, att man får jobba mer med rotorn för att hitta rätt?

/Sven.
 
Hej Sven!
Mitt intresse är mest 144 MHz och antenner för det, som tråden handlar om. Ta en titt i QTC 2019 #8 där jag skissat hur antennloben ser ut vid olika konfigurationer, och vad det ger för resultat vid olika situationer. Störningar från horisonten och strax under märker man först om man kan rikta mot himlen, och kanske om man kan koppla in en konstlast istället för antennen. Har man inga störningar är bruset från horisonten i samma storleksordning som från konstlasten, och att elevera antennerna ger någon dB sänkning av bruset om man inte råkar hitta vintergatan.
Har man störningar från horisonten ska man minska hur mycket horisont man ser. Enklast är att stacka i sidled med antennerna bredvid varandra. Jag har försökt att stacka på höjden och ha elevering så jag lyssnar strax över horisonten, så störningarna under horisonten dämpas. För tropo funkar det sådär, jag hade förväntat mig bättre resultat när jag siktar över stan, dvs mot Finland. Min vertikala lob är 12° mellan -6 dB-punkterna, ovalerna i QTC är vid ca -3 dB. I riktningar med låga störningar fungerar det bra. De tillfällen jag kört aurora har det fungerat utmärkt, jag verkar både höra och höras bra. Då kan jag elevera så störningarna blir svaga.
På klubben SK4AO hade vi ett tag två system för 144, 4x 9 Vårgårda i H och 2x PA0MS bredvid varandra. Jag fick en aha-upplevelse när jag lyssnade på SK6VHF med båda systemen på var sin rigg. Fyren hördes lika bra på båda under ganska lång tid! Efter funderande kom jag fram till att båda systemen ser lika stor del av horisonten och strax under. Att gamla 2-stacken ser mer mark nära och mer himmel spelar visst ingen roll, humana bruset strax under horisonten är lika starkt för båda. De två PA0MS är nedtagna, mastfundamentet har spruckit.
Jag upplever inte att blåst är problem annat än tillfälligt. Vid Alfrida efter nyår 2018-2019 fladdrade antennen väldigt mycket, men efteråt syntes ingen påverkan och det fungerar som innan blåsvädret. Det blåser ganska sällan hårt trots allt.

Hälsningar
/Jan
 
Ok, det jag har svårt att förstå är hur tillförlitligt det blir signalmässigt med större konstruktioner och den samverkan som ska till mellan antennerna för att vinna något.. En amatör i min hemstad Härnösand hade 4x 4-stack 12 element, totalt 192 element. Det vill ju till att en sån konstruktion i praktiken fungerar som i teorin, eller vilken konstruktion som helst. - Jag tänker väldigt kritiskt när det blir svårt för mig att se den verkliga vinsten. Och hur noga man måste vara i uppsättningen av dylika konstruktioner. En liten vinkeländring vid QTH't kan ju ge stort fel över distans mot horisonten då antennen har en smal lob, eller tänker jag fel?

/Sven.
 
Back
Top