SM2BPA
Well-Known Member
"AMATEURRADIO FOR INTERNATIONAL FRIENDSHIP"
- Gäller det än? Svar: Ja absolut.
Den enda riktiga vän jag hela tiden har haft i Hedekas är
radioamatören Berndt Andersson med anropssignalen SM6LQM.
(Min egen anropssignal är SM2BPA)
Vi är två främlingar Berndt och jag, men vi har vår hobby gemensamt.
Efter skilsmässa och jobbavslut flyttar jag nu från Västusten
tillbaks till Norrbotten.
När jag nu ringde lite nervöst till Berndt och frågade om jag fick sova
2-3 dygn hos honom medan huset slutstädas, då var svaret givet:
- "Självklart". Tusen Tack Berndt. Vi ses i morgon eftermiddag/kväll.
En gång kom en japansk radioamatör och hälsade på mig i Luleå. Han sov också hemma hos mig ett par dygn. Men han var så jävla dålig i engelska att vi knappt kunde prata med varann. Men vi hade kul ihop ändå. Jag fick visa honom Luleå och på nätterna körde vi radio – mest på telegrafi.
När jag var ny certifierad radioamatör hälsade jag på hos Hans, SM2BAN (senare bytte anropssignal till SM2JKZ). Detta hände under 1966. Av någon anledning kunde man inte ta på metallen i sändaren, för då brände man sig illa. Men vi hade det kul under våra ”radionätter”.
Det enda problemet var att Hasses mamma hade en förkärlek att servera blodkorv till middag. Jag kunde inte äta det. ;-)
http://www.ham.se/allmant-om-amatorradio/19206-sm2ban-sm2jkz-har-tystnat.html
- Gäller det än? Svar: Ja absolut.
Den enda riktiga vän jag hela tiden har haft i Hedekas är
radioamatören Berndt Andersson med anropssignalen SM6LQM.
(Min egen anropssignal är SM2BPA)
Vi är två främlingar Berndt och jag, men vi har vår hobby gemensamt.
Efter skilsmässa och jobbavslut flyttar jag nu från Västusten
tillbaks till Norrbotten.
När jag nu ringde lite nervöst till Berndt och frågade om jag fick sova
2-3 dygn hos honom medan huset slutstädas, då var svaret givet:
- "Självklart". Tusen Tack Berndt. Vi ses i morgon eftermiddag/kväll.
En gång kom en japansk radioamatör och hälsade på mig i Luleå. Han sov också hemma hos mig ett par dygn. Men han var så jävla dålig i engelska att vi knappt kunde prata med varann. Men vi hade kul ihop ändå. Jag fick visa honom Luleå och på nätterna körde vi radio – mest på telegrafi.
När jag var ny certifierad radioamatör hälsade jag på hos Hans, SM2BAN (senare bytte anropssignal till SM2JKZ). Detta hände under 1966. Av någon anledning kunde man inte ta på metallen i sändaren, för då brände man sig illa. Men vi hade det kul under våra ”radionätter”.
Det enda problemet var att Hasses mamma hade en förkärlek att servera blodkorv till middag. Jag kunde inte äta det. ;-)
http://www.ham.se/allmant-om-amatorradio/19206-sm2ban-sm2jkz-har-tystnat.html
Last edited: