Amatörradio ur en icke-amatörs synvinkel
- Thread starter SA0EZS
- Start date
SM7CZR
Old Member
Varför diskuteras bara störningar från licensierade radioter?
Anta att det finns någon utan amatörtillstånd som retar sig på någon licensierad person och vill störa honom av den orsaken.
När certifikat krävdes för innehav av sändarutrustning var väl medvetna störningar rätt sällsynta?
Rätta mig om jag har fel.
Anta att det finns någon utan amatörtillstånd som retar sig på någon licensierad person och vill störa honom av den orsaken.
När certifikat krävdes för innehav av sändarutrustning var väl medvetna störningar rätt sällsynta?
Rätta mig om jag har fel.
SM6XYY
Well-Known Member
Jo, det fanns dom som störde även då, men när PTS tog bort kravet på cert för att inneha en radiosändare så var det många som skaffade sig en sändare bara för att djävlas med andra.
Du får inneha en radiosändare men inte ANVÄNDA den utan tillstånd!
Vad avser PTS med detta?
73
Du får inneha en radiosändare men inte ANVÄNDA den utan tillstånd!
Vad avser PTS med detta?
73
CQ de APQ.
Jag har följt och läst denna tråd som bl a handlat om 27-MHz användare och licensierade radioamatörer och jag har följande fakta att tillföra ordväxlingen.
Bakgrund:
Radiotelegrafist sedan 1953 och erhöll mitt amatörradiotillstånd 1954.
Sedan 1958 anställd som radiotelegrafist på Göteborg Radio SAG.
Tjänstgjort på Televerkets Kontrollstation i Onsala åren 1966 – 1971.
1961 öppnade dåvarande Televerket 27-MHz bandet för privatradio. Syftet var att personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radions kommunikationsmöjligheter utan att behöva avlägga prov. Detta är viktigt – jag upprepar ”personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radio”
27-MHz var sedan en längre tid tillbaka tilldelat andra användare t ex plastsvetsar, medicinsk utrustning och fjärrstyrning av modellflygplan. Detta fick dom ”nya” användarna finn sig i precis som vi amatörer fått dela 3.5-MHz bandet med fast trafik och 7-MHz med BC-stationer i 500-kW-klassen!
Vidare beslöt Televerket att ringa effekter skulle användas. Jag tror att input till slutsteget var begränsat till 5 w (3,75 ut) och tillstånden innehöll villkoren att QSO endast fick utnyttjas inom samma PR-nummer, dvs inom ”familjen” eller firman..
Under 50- och 60-talen var HF frekvenserna fyllda med livsviktig trafik, t ex luftfart, fartyg, kustradio, väderleksrapportering, teleprintertrafik och kommersiella telefonsamtal mellan olika länder. Sjöfarten hade nöd och anropsfrekvenser på telegrafi 500-kHz (MF) och 8364 kHz samt nöd- och anropsignaler på telefoni 2182-kHz, 4125-kHz och 6215-kHz. Flyget hade också motsvarande kanaler och möjligheter.
Den internationella konventionens bestämmelser föreskrev att alla radiostationer måste ha en anropssignal och kunna ta emot och sända på morse. Detta för att kunna identifiera sig om stationen av någon anledning (olyckshändelse) skulle störa annan trafik.Svenska Televerket hade förbundit sig och skrivit under att följa dessa internationella bestämmelser. Min egen tolkning var att alla radiostationer som kunde höras över landets gränser måste ha en anropsignal enligt RR ITU och vid behov kunna identifiera sig med morsealfabetet.
(På 50-talet hörde man ofta kommersiella teleprinterstationer (RTTY, TOR etc) identifiera sig med Morse varje hel timme).
Televerket räknade med att stationer tilldelade VHF normalt ej kunde åstakomma allvarliga störningar utanför landets gränser. Därefter behövde taxi, transportdirigering etc ej avlägga prov, ej heller var dessa stationer tilldelade anropssignaler enligt RR ITU.
Televerket var generösa och gjorde ett undantag för det nya tilldelade ”PR-bandet” på 27-MHz. Televerket räknade kallt med att dessa stationer med ringa effekt ej skulle förorsaka menliga störningar inkluderat spurious och övertoner utanför Sveriges gränser.
På sommaren 1961 kunde jag höra (på min HQ-180) på AM Taxi Fjärås, Sand & Makadam Kållered, Vägförvaltningen Kungsbacka etc.
Vid ett tillfälle, när gamla ”Rikstvåan” var avstängd i en riktning åt gången, kunde man se två killar med PR-transceivrar dirigera trafiken d v s släppa fram respektive stoppa bilarna. Detta var ett skolexempel på hur PR-radio skulle utnyttjas. Ingen av de två ”vägkillarna” var radiotekniskt kunniga eller intresserade och troligen ej morsekunniga men, citat igen: ”personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radio”
När jag en kväll, i maj 1966, satt vakt på kontrollstationen i Onsala och var sysselsatt med att mäta och registrera ”inkräktare” (RTTY) på marina frekvenser ringde telefonen. Det var en taxifirma i Göteborg som beklagade sig att han var nedstörd av en massa stationer som kallade sig ”Snutten”, ”Drullen”, Snoopy” etc.
”Våra bilar har inte chans att komma emellan till taxistation och få adressen till nya kunder. Jag har betalt mitt tillstånd att använda PR-XXXX på kanal XX. Jag fordrar att Televerket stänger av dessa marodörer”!
Jag vill gärna understryka att det inte var Televerket som tog initiativet till ”häxjakten” på ”PR-amatörerna” utan uppmaningen till detta kom från ”legala” seriösa användare i 27-MHz-bandet som ej kunde utnyttja sina tillstånd.
Jag rapporterade samtalet till min chef som i sin tur rapporterade till Televerkets Centralförvaltning i Farsta. Så började jakten på otillåten PR-kommunikation på 27-MHz.
Min chef och jag hade släppt ut ”anden ur flaskan”…
En eftermiddagsvakt när jag avlyssnade och spelade in illegal trafik fick jag av en händelse höra att man i göteborgsregionen tänkte bilda en Privatradioklubb. Intresserade var välkomna till en lokal i östra Göteborg som normalt användes av Göteborgs Sändareamatörer (GSA). PR-stationen annonserade dag och tidpunkt för sammanträffandet.
Min chef hade vid den aktuella tidpunkten semester. På eget bevåg tog jag mig till samlingslokalen på det annonserade klockslaget.
Ett sjuttiotal personer i alla åldrar trängdes i lokalen. Jag blev tillfrågad om PR-nummer och alias! Jag mumlade något om att jag ännu ej skaffat mig utrustning…
Mötet öppnades, formaliteter klarades av och man beslöt att bilda en klubb med namnet Club 27.
Därefter blev det ”ordet fritt”- Någon föreslog ett nytt RST-system där signalstyrkan skulle uttryckas i siffror från 1 till 10 istället för amatörernas 1 – 9. En, kanske radioamatör, protesterade och förklarade att ”nian” hade en tradition sedan telegrafins dagar då det var lämpligare att ha en siffra för att uttrycka högsta signalstyrka. Dessutom, påpekade han, var en S-meter på alla trafikmottagare var kalibrerade som 1 – 9. Nästa diskussionsämne som blev omfattande handlade om hur man skulle undvika att bli fast för Televerkets avskydda avlyssnare. Någon föreslog att använda ”felaktig” polaritet på sändarantennen eftersom dom gissade att kontrollstationerna använde vertikala GP-antenner. Ytterligare förslag gick ut på att ha en roterande horisontell antenn vilket skulle resultera i eliptisk polarisering och då omöjlig att pejla. Beträffande anropssignaler uppmanades alla att använda sina ”alias” och om tilldelad PR-signal användes i så fall använda den andras signal med tillägget Bertil. Detta skulle då låta som ”B” tillhörde samma tillstånd inom ”familjen” Ett annat förslag gick ut på att man skulle skugga den grå pejlbussen när den utgick från Onsala och vid bästa tillfälle, när bussen var stationär, smyga sig in på fordonet och släppa ut luften ur alla fyra däcken.
Det diskuterades också Televerkets och internationell lagstiftning för radiokommunikation. Det framhölls att dessa lagar var förlegade och på inget sätt aktuella idag eftersom dom tillkommet på 20- och 30-talet. Man mer eller mindre uppmanade församlingen att ignorera dessa bestämmelser. Man framhöll också att radioetern tillhörde alla precis som luft, sjöar och hav.
Det var här min uppfattning om PR-radio grundades. På en microsekund tappade jag all respekten för dessa människor.Man skall inte dra alla över kam, som det så vackert heter, men faktum kvarstår att mer än sjuttio personer i salen var rörande överens om att tillämpa ovanstående metoder för att undvika upptäckt.
Mötet avslutades med att ordförande la fram ett papper där alla uppmanades att skriva ner sina namn, ev. PR-signal samt alias.
Efter ett flitigt skrivande förklarade ordföranden att kaffe med wienerbröd serverades i ett angränsande rum. Jag avstod från kaffet. Jag ägnade tiden till att skriva av listan när alla lämnat rummet för kaffepausen.
Den listan resulterade till att många av dom värsta syndarna på 27-MHz bandet blev avslöjade vilket resulterade i böter och beslagtagning av radioutrustningen.
På vägen hem försökte jag sammanfatta vad jag upplevt och utan att ha haft förutfattade meningar om 27-MHz användare fick jag följande uppfattning – en uppfattning som har levt kvar till dags datum:
a) Televerket har varit generös att upplåta ett HF-band för icke tekniska personer så att dessa kan utnyttja trådlösa förbindelser inom samma firma eller familj.
b) Ett icke ringa antal personer, intresserade av radio och kanske teknik, förstör medvetet eller omedvetet möjligheten till kommunikation för seriösa användare som utnyttjar 27-MHz till vad bandet är avsett för.
c) Dessa ovan nämnda personer förefaller vara för lata att lära sig grunderna inom radioteknik eller lära sig morsealfabetet. Istället verkar det som om man vill gå en slags genväg istället för att ta ett amatörradiocertifikat. Försök att bli privatflygare utan att kunna aerodynamik, motorlära, metrologi och trafikregler!
Jag funderade också på mötets egendomliga uttalande om lagar och bestämmelser. Min egen uppfattning om Internationella bestämmelser och rekommendationer när det gäller radiokommunikation och teknik är att den till 99 % är förnuftig och ändamålsenlig. Det är sant att lagarna tillkommit under förra seklets början men har anpassats allt eftersom tekniken förändrats.
Vid slutet av sjuttiotalet besattes kontrollstationen av två nya tekniker. Jakten på illegal verksamhet på 27-MHz som nu bl a omfattade olagliga slutsteg intensifierades. P g a trakasserier och t o m mordhot fick dessa två killar ha hemliga telefonnummer och ha sina bilar parkerade långt ifrån bostäderna.
Detta är nu historia. Vi skriver år 2007. Jag och min hustru har en liten lägenhet i Ste.Maxime i södra Frankrike. Jag har regelbundna sked med Sverige på 14 och 18-MHz med min IC-706. Jag tyckte det skulle vara trevligt att få kontakt med franska radioamatörer. Jag hade under de år vi bott här aldrig observerat någon beam eller dipol. En dag besökte vi turistinformationen och dom kunde hänvisa till en radioklubb som träffades regelbundet i en klubblokal. Jag tog mig dit. Min franska är tyvärr inte vad den aldrig varit! Några av sällskapet behärskade en förstålig engelska. Då förstod jag att det rörde sig om privatradioverksamhet. Man kallade sig ”Antenn Sans Frontiere” lånat från uttrycket Läkare utan gränser. Man berättade stolt att förutom 27-MHz hade man långväga kontakter på 10,150 kHz SSB (”vårt 30-metersband”!) och 6-MHz. Jag påpekade lugnt och sakligt att den delen av 6-MHz var tilldelat aeronautical mobile, flygtrafik, men fick till svar att vi stör ingen eftersom vi sänder på lägre sidbandet. Däremot har vi observerat att flygplanen bryter mot bestämmelserna eftersom dom envisas med att ligga på USB! All kommunikation under 10-MHz skall använda LSB!
Efter en öl- och kaffepaus lämnade jag obemärkt lokalen.
Min åsikt om dessa användare av privatradio som påminner om amatörtrafik är oförändrad.
73 och tack för ordet
Bengt SM6APQ
Jag har följt och läst denna tråd som bl a handlat om 27-MHz användare och licensierade radioamatörer och jag har följande fakta att tillföra ordväxlingen.
Bakgrund:
Radiotelegrafist sedan 1953 och erhöll mitt amatörradiotillstånd 1954.
Sedan 1958 anställd som radiotelegrafist på Göteborg Radio SAG.
Tjänstgjort på Televerkets Kontrollstation i Onsala åren 1966 – 1971.
1961 öppnade dåvarande Televerket 27-MHz bandet för privatradio. Syftet var att personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radions kommunikationsmöjligheter utan att behöva avlägga prov. Detta är viktigt – jag upprepar ”personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radio”
27-MHz var sedan en längre tid tillbaka tilldelat andra användare t ex plastsvetsar, medicinsk utrustning och fjärrstyrning av modellflygplan. Detta fick dom ”nya” användarna finn sig i precis som vi amatörer fått dela 3.5-MHz bandet med fast trafik och 7-MHz med BC-stationer i 500-kW-klassen!
Vidare beslöt Televerket att ringa effekter skulle användas. Jag tror att input till slutsteget var begränsat till 5 w (3,75 ut) och tillstånden innehöll villkoren att QSO endast fick utnyttjas inom samma PR-nummer, dvs inom ”familjen” eller firman..
Under 50- och 60-talen var HF frekvenserna fyllda med livsviktig trafik, t ex luftfart, fartyg, kustradio, väderleksrapportering, teleprintertrafik och kommersiella telefonsamtal mellan olika länder. Sjöfarten hade nöd och anropsfrekvenser på telegrafi 500-kHz (MF) och 8364 kHz samt nöd- och anropsignaler på telefoni 2182-kHz, 4125-kHz och 6215-kHz. Flyget hade också motsvarande kanaler och möjligheter.
Den internationella konventionens bestämmelser föreskrev att alla radiostationer måste ha en anropssignal och kunna ta emot och sända på morse. Detta för att kunna identifiera sig om stationen av någon anledning (olyckshändelse) skulle störa annan trafik.Svenska Televerket hade förbundit sig och skrivit under att följa dessa internationella bestämmelser. Min egen tolkning var att alla radiostationer som kunde höras över landets gränser måste ha en anropsignal enligt RR ITU och vid behov kunna identifiera sig med morsealfabetet.
(På 50-talet hörde man ofta kommersiella teleprinterstationer (RTTY, TOR etc) identifiera sig med Morse varje hel timme).
Televerket räknade med att stationer tilldelade VHF normalt ej kunde åstakomma allvarliga störningar utanför landets gränser. Därefter behövde taxi, transportdirigering etc ej avlägga prov, ej heller var dessa stationer tilldelade anropssignaler enligt RR ITU.
Televerket var generösa och gjorde ett undantag för det nya tilldelade ”PR-bandet” på 27-MHz. Televerket räknade kallt med att dessa stationer med ringa effekt ej skulle förorsaka menliga störningar inkluderat spurious och övertoner utanför Sveriges gränser.
På sommaren 1961 kunde jag höra (på min HQ-180) på AM Taxi Fjärås, Sand & Makadam Kållered, Vägförvaltningen Kungsbacka etc.
Vid ett tillfälle, när gamla ”Rikstvåan” var avstängd i en riktning åt gången, kunde man se två killar med PR-transceivrar dirigera trafiken d v s släppa fram respektive stoppa bilarna. Detta var ett skolexempel på hur PR-radio skulle utnyttjas. Ingen av de två ”vägkillarna” var radiotekniskt kunniga eller intresserade och troligen ej morsekunniga men, citat igen: ”personer som ej var intresserade av teknik eller vågutbredning skulle få en möjlighet att kunna använda sig av radio”
När jag en kväll, i maj 1966, satt vakt på kontrollstationen i Onsala och var sysselsatt med att mäta och registrera ”inkräktare” (RTTY) på marina frekvenser ringde telefonen. Det var en taxifirma i Göteborg som beklagade sig att han var nedstörd av en massa stationer som kallade sig ”Snutten”, ”Drullen”, Snoopy” etc.
”Våra bilar har inte chans att komma emellan till taxistation och få adressen till nya kunder. Jag har betalt mitt tillstånd att använda PR-XXXX på kanal XX. Jag fordrar att Televerket stänger av dessa marodörer”!
Jag vill gärna understryka att det inte var Televerket som tog initiativet till ”häxjakten” på ”PR-amatörerna” utan uppmaningen till detta kom från ”legala” seriösa användare i 27-MHz-bandet som ej kunde utnyttja sina tillstånd.
Jag rapporterade samtalet till min chef som i sin tur rapporterade till Televerkets Centralförvaltning i Farsta. Så började jakten på otillåten PR-kommunikation på 27-MHz.
Min chef och jag hade släppt ut ”anden ur flaskan”…
En eftermiddagsvakt när jag avlyssnade och spelade in illegal trafik fick jag av en händelse höra att man i göteborgsregionen tänkte bilda en Privatradioklubb. Intresserade var välkomna till en lokal i östra Göteborg som normalt användes av Göteborgs Sändareamatörer (GSA). PR-stationen annonserade dag och tidpunkt för sammanträffandet.
Min chef hade vid den aktuella tidpunkten semester. På eget bevåg tog jag mig till samlingslokalen på det annonserade klockslaget.
Ett sjuttiotal personer i alla åldrar trängdes i lokalen. Jag blev tillfrågad om PR-nummer och alias! Jag mumlade något om att jag ännu ej skaffat mig utrustning…
Mötet öppnades, formaliteter klarades av och man beslöt att bilda en klubb med namnet Club 27.
Därefter blev det ”ordet fritt”- Någon föreslog ett nytt RST-system där signalstyrkan skulle uttryckas i siffror från 1 till 10 istället för amatörernas 1 – 9. En, kanske radioamatör, protesterade och förklarade att ”nian” hade en tradition sedan telegrafins dagar då det var lämpligare att ha en siffra för att uttrycka högsta signalstyrka. Dessutom, påpekade han, var en S-meter på alla trafikmottagare var kalibrerade som 1 – 9. Nästa diskussionsämne som blev omfattande handlade om hur man skulle undvika att bli fast för Televerkets avskydda avlyssnare. Någon föreslog att använda ”felaktig” polaritet på sändarantennen eftersom dom gissade att kontrollstationerna använde vertikala GP-antenner. Ytterligare förslag gick ut på att ha en roterande horisontell antenn vilket skulle resultera i eliptisk polarisering och då omöjlig att pejla. Beträffande anropssignaler uppmanades alla att använda sina ”alias” och om tilldelad PR-signal användes i så fall använda den andras signal med tillägget Bertil. Detta skulle då låta som ”B” tillhörde samma tillstånd inom ”familjen” Ett annat förslag gick ut på att man skulle skugga den grå pejlbussen när den utgick från Onsala och vid bästa tillfälle, när bussen var stationär, smyga sig in på fordonet och släppa ut luften ur alla fyra däcken.
Det diskuterades också Televerkets och internationell lagstiftning för radiokommunikation. Det framhölls att dessa lagar var förlegade och på inget sätt aktuella idag eftersom dom tillkommet på 20- och 30-talet. Man mer eller mindre uppmanade församlingen att ignorera dessa bestämmelser. Man framhöll också att radioetern tillhörde alla precis som luft, sjöar och hav.
Det var här min uppfattning om PR-radio grundades. På en microsekund tappade jag all respekten för dessa människor.Man skall inte dra alla över kam, som det så vackert heter, men faktum kvarstår att mer än sjuttio personer i salen var rörande överens om att tillämpa ovanstående metoder för att undvika upptäckt.
Mötet avslutades med att ordförande la fram ett papper där alla uppmanades att skriva ner sina namn, ev. PR-signal samt alias.
Efter ett flitigt skrivande förklarade ordföranden att kaffe med wienerbröd serverades i ett angränsande rum. Jag avstod från kaffet. Jag ägnade tiden till att skriva av listan när alla lämnat rummet för kaffepausen.
Den listan resulterade till att många av dom värsta syndarna på 27-MHz bandet blev avslöjade vilket resulterade i böter och beslagtagning av radioutrustningen.
På vägen hem försökte jag sammanfatta vad jag upplevt och utan att ha haft förutfattade meningar om 27-MHz användare fick jag följande uppfattning – en uppfattning som har levt kvar till dags datum:
a) Televerket har varit generös att upplåta ett HF-band för icke tekniska personer så att dessa kan utnyttja trådlösa förbindelser inom samma firma eller familj.
b) Ett icke ringa antal personer, intresserade av radio och kanske teknik, förstör medvetet eller omedvetet möjligheten till kommunikation för seriösa användare som utnyttjar 27-MHz till vad bandet är avsett för.
c) Dessa ovan nämnda personer förefaller vara för lata att lära sig grunderna inom radioteknik eller lära sig morsealfabetet. Istället verkar det som om man vill gå en slags genväg istället för att ta ett amatörradiocertifikat. Försök att bli privatflygare utan att kunna aerodynamik, motorlära, metrologi och trafikregler!
Jag funderade också på mötets egendomliga uttalande om lagar och bestämmelser. Min egen uppfattning om Internationella bestämmelser och rekommendationer när det gäller radiokommunikation och teknik är att den till 99 % är förnuftig och ändamålsenlig. Det är sant att lagarna tillkommit under förra seklets början men har anpassats allt eftersom tekniken förändrats.
Vid slutet av sjuttiotalet besattes kontrollstationen av två nya tekniker. Jakten på illegal verksamhet på 27-MHz som nu bl a omfattade olagliga slutsteg intensifierades. P g a trakasserier och t o m mordhot fick dessa två killar ha hemliga telefonnummer och ha sina bilar parkerade långt ifrån bostäderna.
Detta är nu historia. Vi skriver år 2007. Jag och min hustru har en liten lägenhet i Ste.Maxime i södra Frankrike. Jag har regelbundna sked med Sverige på 14 och 18-MHz med min IC-706. Jag tyckte det skulle vara trevligt att få kontakt med franska radioamatörer. Jag hade under de år vi bott här aldrig observerat någon beam eller dipol. En dag besökte vi turistinformationen och dom kunde hänvisa till en radioklubb som träffades regelbundet i en klubblokal. Jag tog mig dit. Min franska är tyvärr inte vad den aldrig varit! Några av sällskapet behärskade en förstålig engelska. Då förstod jag att det rörde sig om privatradioverksamhet. Man kallade sig ”Antenn Sans Frontiere” lånat från uttrycket Läkare utan gränser. Man berättade stolt att förutom 27-MHz hade man långväga kontakter på 10,150 kHz SSB (”vårt 30-metersband”!) och 6-MHz. Jag påpekade lugnt och sakligt att den delen av 6-MHz var tilldelat aeronautical mobile, flygtrafik, men fick till svar att vi stör ingen eftersom vi sänder på lägre sidbandet. Däremot har vi observerat att flygplanen bryter mot bestämmelserna eftersom dom envisas med att ligga på USB! All kommunikation under 10-MHz skall använda LSB!
Efter en öl- och kaffepaus lämnade jag obemärkt lokalen.
Min åsikt om dessa användare av privatradio som påminner om amatörtrafik är oförändrad.
73 och tack för ordet
Bengt SM6APQ
Här har du dom rätta klubbarna Bengt:
Département 83 - Var
REF 83. Association des radioamateurs du var- Accueil.
73, Lars
Département 83 - Var
REF 83. Association des radioamateurs du var- Accueil.
73, Lars
Last edited:
Mycket intressant läsning! Hur länge pågick denna aktiva kontroll av PR-bandet? Jag använde det själv en del under sent 80- och under delar av 90-talet som snabbtelefon till några kompisar, vilket jag tror var lagligt redan då.
SM6XYY
Well-Known Member
Självlkart! Bara du lämnar dina gamla synder kvar i garederoben
Kontakta närmaste radioklubb med det snaraste !
73
SM5XUN
░░░░░░░
Jag blir uppriktigt sagt ledsen och besviken när jag läser en del kommentarer i den här tråden.
Jag hoppades verkligen att vi var hjälpsamma medmänniskor som inte såg ner på andra i samma grupp men den tron kom på skam i samma stund som jag blev radioamatör en sisådär tio år sen.
Nu ångrar man lite att man blev radioamatör, det som jag minns det en betydligt mer ödmjuk samling människor som jag träffade på under den tiden 27MHz var aktuellt.
Klart nyrekryteringen haltar lite när nya amatörer får ett sånt bemötande från vissa radioamatörer
Jag hoppades verkligen att vi var hjälpsamma medmänniskor som inte såg ner på andra i samma grupp men den tron kom på skam i samma stund som jag blev radioamatör en sisådär tio år sen.
Nu ångrar man lite att man blev radioamatör, det som jag minns det en betydligt mer ödmjuk samling människor som jag träffade på under den tiden 27MHz var aktuellt.
Klart nyrekryteringen haltar lite när nya amatörer får ett sånt bemötande från vissa radioamatörer
SA7BUJ
Well-Known Member
Jag blir uppriktigt sagt ledsen och besviken när jag läser en del kommentarer i den här tråden.
Jag hoppades verkligen att vi var hjälpsamma medmänniskor som inte såg ner på andra i samma grupp men den tron kom på skam i samma stund som jag blev radioamatör en sisådär tio år sen.
Nu ångrar man lite att man blev radioamatör, det som jag minns det en betydligt mer ödmjuk samling människor som jag träffade på under den tiden 27MHz var aktuellt.
Klart nyrekryteringen haltar lite när nya amatörer får ett sånt bemötande från vissa radioamatörer
Jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.
SA7BUJ
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag får börja med att tacka APQ för ett synnerligen intressant inlägg om hur det gick till förr i tiden och en ögonöppnande inblick i Televerkets signalkontroll. Infiltrationen i Club 27 var ju riktig en höjdare.
Här i sydvästra Skåne förekom liknande radiotrafik i slutet av 60-talet och en bit in på 70-talet. I samband med T-certifikatets införande flyttade många PR-amatörer över till FM-kanalerna på 2 m. En del var odrägliga medan andra är mina bästa vänner idag. Superintresserade radiotekniker som inte på något sätt ställer till oreda.
T-certifikatet marknadsfördes av dåvarande Televerket som en "Teknisk Licens" och det vore därför intressant att höra om det är någon här i tråden som kan dra sig till minnes om tekniksnacket på 2 m ökade vid den tiden. Själv har jag gott minne och minns inga sådana samtal. Visst fanns det smågrupper som byggde repeatrar liksom det fanns enskilda individer som verkligen visste vad de sysslade med, men jag menar gemene man PR-amatören, han som ville få tillgång till fler frekvenser men inte byta hobby.
Jag förmodar att T-licensen skapades av Televerket som en möjlighet för de PR-amatörer som hade ett utpräglat intresse av radiotekniska experiment så som definitionen av amatörradiotrafik i då gällande B:90 gav uttryck för, men som inte på ett lagligt sätt kunde använda 27 MHz för sådant. SSA hade nog ungefär samma visioner som Televerket om man skall tro de styrelseprotokoll som skrevs vid den tiden och den redovisning som lämnades via QTC. Läst i QTC.
Det skrivs ganska mycket om att locka över 27 MHz folket och får dom att börja med amatörradio. Läst i QTC.
Frågan man måste få lov att ställa är - blev det som Televerket och SSA önskade och hade hoppats - att PR-bandet skulle avlastas från teknikintresserade ynglingar samtidigt som amatörradion skulle förstärkas i motsvarande grad?
/Bengt
Här i sydvästra Skåne förekom liknande radiotrafik i slutet av 60-talet och en bit in på 70-talet. I samband med T-certifikatets införande flyttade många PR-amatörer över till FM-kanalerna på 2 m. En del var odrägliga medan andra är mina bästa vänner idag. Superintresserade radiotekniker som inte på något sätt ställer till oreda.
T-certifikatet marknadsfördes av dåvarande Televerket som en "Teknisk Licens" och det vore därför intressant att höra om det är någon här i tråden som kan dra sig till minnes om tekniksnacket på 2 m ökade vid den tiden. Själv har jag gott minne och minns inga sådana samtal. Visst fanns det smågrupper som byggde repeatrar liksom det fanns enskilda individer som verkligen visste vad de sysslade med, men jag menar gemene man PR-amatören, han som ville få tillgång till fler frekvenser men inte byta hobby.
Jag förmodar att T-licensen skapades av Televerket som en möjlighet för de PR-amatörer som hade ett utpräglat intresse av radiotekniska experiment så som definitionen av amatörradiotrafik i då gällande B:90 gav uttryck för, men som inte på ett lagligt sätt kunde använda 27 MHz för sådant. SSA hade nog ungefär samma visioner som Televerket om man skall tro de styrelseprotokoll som skrevs vid den tiden och den redovisning som lämnades via QTC. Läst i QTC.
Det skrivs ganska mycket om att locka över 27 MHz folket och får dom att börja med amatörradio. Läst i QTC.
Frågan man måste få lov att ställa är - blev det som Televerket och SSA önskade och hade hoppats - att PR-bandet skulle avlastas från teknikintresserade ynglingar samtidigt som amatörradion skulle förstärkas i motsvarande grad?
/Bengt
En stilla fråga till er som har väldigt bestämda åsikter om "27-MHz människor":
Anser ni att en person som tidigare kört 27 MHz är välkommen som radioamatör om han/hon klarar certifikatsprovet?
73 de SM0RVV
RVV de APQ
Hej. Vilka andra åsikter begär du att jag skall ha? Jag har klart o. tydligt förklarat ändamålet med 27 MHz när det släpptes loss 1961. En massa "ämnen" till kanske blivande radioamatörer tog chansen att få utnyttja 27-MHz och förstörde för de användare som brukade bandet för det ändamål det var avsett för. Detta GÅR INTE att diskutera emot.
Jag råkar bo nära en skola för barn i åldern cirka 7 - 11 år. Hastigheten är begränsad till 30 km/h. Folk blåser förbi i höga hastigheter, ibland upp till 70 km/h. Jag påpekade det olämpliga i detta för en bekant. Svar: "F-n, klockan är ju över fem nu. Det finns inga barn nu i skolan".
APQ: "Hur vet du det? Det kan ju vara en extra aktivitet, t ex några som av någon anledning får extra lektioner".
Vilken åsikt tycker du att jag skall ha om dessa fartsyndare som riskerar att skada minderåriga barn?
Ge mig ett rakt svar på detta!
Jag anser att en f d person som kört 27 MHz är välkommen. Jag tolkar det som att denna person då har ett genuint intresse av radioteknik och riktigt längtar efter att konstruera och bygga radiorelaterad (kring) utrustning. Det där med morsekunnandet kan diskuteras. Själv anser jag att det är väl så viktigt att kunna behärska digitala mode såsm Pactor, PSK-31 etc.
73
Bengt SM6APQ
Anser ni att en person som tidigare kört 27 MHz är välkommen som radioamatör om han/hon klarar certifikatsprovet?
73 de SM0RVV
RVV de APQ
Hej. Vilka andra åsikter begär du att jag skall ha? Jag har klart o. tydligt förklarat ändamålet med 27 MHz när det släpptes loss 1961. En massa "ämnen" till kanske blivande radioamatörer tog chansen att få utnyttja 27-MHz och förstörde för de användare som brukade bandet för det ändamål det var avsett för. Detta GÅR INTE att diskutera emot.
Jag råkar bo nära en skola för barn i åldern cirka 7 - 11 år. Hastigheten är begränsad till 30 km/h. Folk blåser förbi i höga hastigheter, ibland upp till 70 km/h. Jag påpekade det olämpliga i detta för en bekant. Svar: "F-n, klockan är ju över fem nu. Det finns inga barn nu i skolan".
APQ: "Hur vet du det? Det kan ju vara en extra aktivitet, t ex några som av någon anledning får extra lektioner".
Vilken åsikt tycker du att jag skall ha om dessa fartsyndare som riskerar att skada minderåriga barn?
Ge mig ett rakt svar på detta!
Jag anser att en f d person som kört 27 MHz är välkommen. Jag tolkar det som att denna person då har ett genuint intresse av radioteknik och riktigt längtar efter att konstruera och bygga radiorelaterad (kring) utrustning. Det där med morsekunnandet kan diskuteras. Själv anser jag att det är väl så viktigt att kunna behärska digitala mode såsm Pactor, PSK-31 etc.
73
Bengt SM6APQ
SM0AOM
Well-Known Member
Frågan ställdes när Televerket slutade att jaga "27 MHz-pirater". Min minnesbild är att man fortfarande försökte lagföra sådana 1982 när jag själv blev anställd i Televerket Radio.
Östra Radioområdets kontrollstationer i Enköping och Farsta utövade en ganska omfattande signalkontroll på 27 MHz vid den här tiden. Jag tror att man kan datera upphörandet till mitten av 80-talet, när dels polis och åklagare började visa ett alltmer förstrött intresse för Televerkets anmälningar, och dels genom Televerkets "charmoffensiver" mot allmänheten; "RAMA, RAdiodivisionens MArknadsorientering" och "KICK, Kunden I Centrum Kursen" från samma 80-tal har fastnat i minnet.
Tvt R ville inte gärna bli förknippat med "småaktig" myndighetsutövning, och kanske ansågs nedlagda mantimmar göra mer nytta inom marknadsföring istället för inom spektrumövervakning.
Det var mycket intressant att läsa Bengt/APQ:s historieskrivning som i allt väsentligt överensstämmer med de brottstycken som jag uppsnappade under min egen Televerkstid.
En fråga som inställer sig är dock varför Televerket kunde vara så positivt till SSA:s propåer om den telegrafifria licensklassen. Man hade tydligen förstahandskunskaper om det klientels uppförande som man ville locka över till amatörbanden. Hela agerandet är dock i linje med det "säkerhetsventilresonemang" som i stort skulle ha legat bakom införandet av T-certifikatet. Om de mängder av "PR-pirater" som skapade besvär istället förhoppningsvis förde en mer laglydig tillvaro i fortsättningen på amatörbanden skulle Tvt slippa mycket bekymmer framledes.
SSA:s roll i sammanhanget är dock ganska solklar, det ledande skiktet såg framför sig ett SSA med 10000-tals medlemmar och motsvarande medlemsavgiftsintäkter. Hela detta resonemang kan man läsa om på QTC:s ledarsidor under perioden 1968 till 1971.
Det saknades dock inte varnande röster ute i klubbarna.
En iakttagelse i sammanhanget är att telegrafikunskaperna nog inte var det stora och allt överskuggande problem som T-certifikatets mer högljudda förespråkare anfört. Det går att ta fram ett ganska stort antal exempel bara ur min egen bekantskapskrets över T-amatörer som visat ett mer seriöst intresse för VHF och därför lärt sig telegrafi, helt enkelt därför att svagsignalkommunikation kräver detta.
Sett så här i backspegeln så kan man påstå att de kvalitetssänkningar som amatörradion har tillfogats med början i 1970-talet och vilka kulminerade i samband med avregleringarna i modern tid har varit helt förgäves.
Antalet aktiva amatörer är nu nere på 1950-talets nivå, svenska radioamatörers kompetensnivå ifrågasätts internationellt och SSA:s stora medlemstillströmning har helt uteblivit.
Den fråga som det hela började med, medvetna störningar radioamatörer emellan, var i princip okänd innan 1970-talet. De trafikmetoder som användes i synnerhet på VHF på den tiden medgav knappast några verksamma medvetna störningar. Spelplanen ändrades dock när kanal- och repeatertrafiken gjorde sitt intåg. Användningen och driften av repeatrarna införde en känsla av att man "ägde frekvenserna" och utifrån detta är steget inte så långt till att störa personer som man inte gillar.
Resonemanget bakom "kanaltrafiken" på VHF har sedermera flyttats över till "kanalerna" på HF-banden, kanske mest utpräglat 80 m, och sviterna av detta lever vi med i dag.
"Efter oss syndafloden"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Östra Radioområdets kontrollstationer i Enköping och Farsta utövade en ganska omfattande signalkontroll på 27 MHz vid den här tiden. Jag tror att man kan datera upphörandet till mitten av 80-talet, när dels polis och åklagare började visa ett alltmer förstrött intresse för Televerkets anmälningar, och dels genom Televerkets "charmoffensiver" mot allmänheten; "RAMA, RAdiodivisionens MArknadsorientering" och "KICK, Kunden I Centrum Kursen" från samma 80-tal har fastnat i minnet.
Tvt R ville inte gärna bli förknippat med "småaktig" myndighetsutövning, och kanske ansågs nedlagda mantimmar göra mer nytta inom marknadsföring istället för inom spektrumövervakning.
Det var mycket intressant att läsa Bengt/APQ:s historieskrivning som i allt väsentligt överensstämmer med de brottstycken som jag uppsnappade under min egen Televerkstid.
En fråga som inställer sig är dock varför Televerket kunde vara så positivt till SSA:s propåer om den telegrafifria licensklassen. Man hade tydligen förstahandskunskaper om det klientels uppförande som man ville locka över till amatörbanden. Hela agerandet är dock i linje med det "säkerhetsventilresonemang" som i stort skulle ha legat bakom införandet av T-certifikatet. Om de mängder av "PR-pirater" som skapade besvär istället förhoppningsvis förde en mer laglydig tillvaro i fortsättningen på amatörbanden skulle Tvt slippa mycket bekymmer framledes.
SSA:s roll i sammanhanget är dock ganska solklar, det ledande skiktet såg framför sig ett SSA med 10000-tals medlemmar och motsvarande medlemsavgiftsintäkter. Hela detta resonemang kan man läsa om på QTC:s ledarsidor under perioden 1968 till 1971.
Det saknades dock inte varnande röster ute i klubbarna.
En iakttagelse i sammanhanget är att telegrafikunskaperna nog inte var det stora och allt överskuggande problem som T-certifikatets mer högljudda förespråkare anfört. Det går att ta fram ett ganska stort antal exempel bara ur min egen bekantskapskrets över T-amatörer som visat ett mer seriöst intresse för VHF och därför lärt sig telegrafi, helt enkelt därför att svagsignalkommunikation kräver detta.
Sett så här i backspegeln så kan man påstå att de kvalitetssänkningar som amatörradion har tillfogats med början i 1970-talet och vilka kulminerade i samband med avregleringarna i modern tid har varit helt förgäves.
Antalet aktiva amatörer är nu nere på 1950-talets nivå, svenska radioamatörers kompetensnivå ifrågasätts internationellt och SSA:s stora medlemstillströmning har helt uteblivit.
Den fråga som det hela började med, medvetna störningar radioamatörer emellan, var i princip okänd innan 1970-talet. De trafikmetoder som användes i synnerhet på VHF på den tiden medgav knappast några verksamma medvetna störningar. Spelplanen ändrades dock när kanal- och repeatertrafiken gjorde sitt intåg. Användningen och driften av repeatrarna införde en känsla av att man "ägde frekvenserna" och utifrån detta är steget inte så långt till att störa personer som man inte gillar.
Resonemanget bakom "kanaltrafiken" på VHF har sedermera flyttats över till "kanalerna" på HF-banden, kanske mest utpräglat 80 m, och sviterna av detta lever vi med i dag.
"Efter oss syndafloden"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Hejsan
Visst har du rätt SM6APQ . Men många här hänger kvar PR 27 radion . Försvarar synderna till 100% :Har man blivit sändaramatör skall man sätta punkt för all 27 punkt och slut , Lennart
SM6XYY
Well-Known Member
Är det någon som kommer ihåg EU-kravallerna i Göteborg?
En tid därefter stog det i tidningarna att; det var en RADIOAMATÖR i Mölndal som hade stört och saboterat polisens radiotrafik.
Det framkom senare att det var en PR-amatör som var skyldig och han fick, om jag mins rätt 1 års fängelse för detta tilltag.
Jag fick skämmas rejält inför min vänner och bekanta en lång tid därefter p.g.a. att jag var radioamatör!!
Inte så roligt :-(
73
En tid därefter stog det i tidningarna att; det var en RADIOAMATÖR i Mölndal som hade stört och saboterat polisens radiotrafik.
Det framkom senare att det var en PR-amatör som var skyldig och han fick, om jag mins rätt 1 års fängelse för detta tilltag.
Jag fick skämmas rejält inför min vänner och bekanta en lång tid därefter p.g.a. att jag var radioamatör!!
Inte så roligt :-(
73
Flyttade från storstaden för att jag inte orkade med att se allt och alla som inte gjorde så som jag tyckte. Bor nu i storskogen där JAG bestämmer över min tillvaro.
Likadant är det med min hobby som startade 1951, deltar i det jag tycker är kul, kör de band som passar mig. Talar med dem som tillför något. Lägger ner tid på den del av det tekniska som passar mig.
Det skulle aldrig falla mig in att nedvärdera de som har en annan tillämpning av vår hobby än vad jag har.
Kör NAC tester med glädje utan att jag anser mig vara en sämre sändare amatör för det o.s.v. Nej var och en gör vad som passar bäst, men man skall hålla sig inom ramen för vad som gäller för etik och moral.
Likadant är det med min hobby som startade 1951, deltar i det jag tycker är kul, kör de band som passar mig. Talar med dem som tillför något. Lägger ner tid på den del av det tekniska som passar mig.
Det skulle aldrig falla mig in att nedvärdera de som har en annan tillämpning av vår hobby än vad jag har.
Kör NAC tester med glädje utan att jag anser mig vara en sämre sändare amatör för det o.s.v. Nej var och en gör vad som passar bäst, men man skall hålla sig inom ramen för vad som gäller för etik och moral.
SM6XYY
Well-Known Member
" Nej var och en gör vad som passar bäst, men man skall hålla sig inom ramen för vad som gäller för etik och moral"
Jag håller fullständigt med dig men varför har så många PR-gubbar ingen etik och moral?
Varför skall dom och har dom förstört för så många?
Skäms dom och inte vill att vi skall diskutera dom?
Varför fortsätter då så många att störa?
73
Jag håller fullständigt med dig men varför har så många PR-gubbar ingen etik och moral?
Varför skall dom och har dom förstört för så många?
Skäms dom och inte vill att vi skall diskutera dom?
Varför fortsätter då så många att störa?
73
SM5NFT
Well-Known Member
Varför då? Du utgår ifrån att alla använder 27 Mhz på ett illegalt sätt. Det kan ju faktiskt finnas folk som hittat en tillämpning och använder bandet till vad det är avsett för.
En del av snabbtelefon-trafiken som bedrivs på 80 meter skulle göra sig bättre på 27 Mhz eller i telefon enligt min uppfattning. Det kan gå en hel förmiddag på 80 innan man hör något sägas som är amatörradiorelaterat.
Med detta försvarar jag på intet sätt dåligt uppförande eller felaktigt användande av någon frekvens.
/Arne
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Intressant tankeställare av NFT som jag håller med om. Jag ser inte heller några problem i att radioamatörer använder Privatradio eller PMR som båda lyder under snarlika bestämmelser som amatörradio.
Faktum är att jag innehar flera PMR-apparater som ibland används i samband med mastarbeten och semesterresor. Toppenfina prylar. Hade jag haft 27 MHz apparater så hade jag lika gärna kunnat använda dessa.
/Bengt
Faktum är att jag innehar flera PMR-apparater som ibland används i samband med mastarbeten och semesterresor. Toppenfina prylar. Hade jag haft 27 MHz apparater så hade jag lika gärna kunnat använda dessa.
/Bengt