Amatörradion och preppers, i USA vs Sverige/Europa?

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Om man utgår ifrån PTS definitioner inom amatörradioområdet så framgår det vad som avses med amatörradiotrafik och att den utövas med utgångspunkten att vederbörande har ett personligt radiotekniskt intresse osv.

https://www.pts.se/sv/privat/radio/amatorradio/definitioner/

Som ZBB nämnde i annan tråd så finns det exempel på väl fungerande sambandsverksamhet som drivs av radioamatörer, t ex en av de lokala Molos grupperna (Mobilt lednings- och sambandsystem för kommunikation) tillsammans med Svenska Kraftnät.
 
Last edited:

SM0AOM

Well-Known Member
En aspekt med t.ex. MOLOS är att radioamatörer inte nämns med ett ord i de officiella
beskrivningarna, utan det är "FRO-personal" som ska bemanna verksamheten.
Att sedan åtskilliga FRO-are också är radioamatörer kommer in lite från sidan.

Sedan används inte några amatörradiofrekvenser alls; utan det är RAKEL, 160 MHz, Inmarsat, och militära HF-band som kommer i fråga.

Erinrar mig att specifikt inte använda amatörbanden var en drivande faktor i början av FRO-aktiviteterna; Telegrafverket var "stenhårda" när det gällde användning av amatörbanden till annat än amatörradio. SM5IQ(SK) skrev en del om detta under 50-talets första år.

Ser vi det lite i ett större perspektiv så finns det gott om spektrum utanför amatörbanden som kan användas för sådana verksamheter. De militära landmobila allokeringarna är knappast överbelagda, så spektrumfrågan är rätt underordnad.

Saken är däremot intressant ur ett principiellt perspektiv, hur mycket kan amatörradion enligt ITU-definitionen urvattnas och blandas upp med orelaterade verksamheter innan själva grundvalen undermineras? Amatörradions påstådda särart utgör de enda skälen för att få behålla de omfattande privilegierna.
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Sedan används inte några amatörradiofrekvenser alls; utan det är RAKEL, 160 MHz, Inmarsat, och militära HF-band som kommer i fråga.
Ja det var lite det som jag ville få fram. I det fall ZBB refererade till så var det lokala radioamatörer som driver en Molos-grupp. Det kunde också ha varit ett gäng andra icke radioamatörer med tillräcklig kompetens. Det är helt egalt. Något amatörradiocertifikat behövs inte heller.
 

SM0AOM

Well-Known Member
okunnig,
pirat,
professionell,
militär
allmänt samhällsnyttig

Här finns det fem fall som förtjänar att behandlas separat.
Ingångsvärden är att det är fråga om en radioamatör, sannolikt med ett certifikat, som använder en radiosändare både inom och utom amatörbanden.

"Okunnig"

Det som inträffat när en radioamatör inte känner till bandgränserna och
i misshugg går utanför dem. Brukar vanligen märkas genom att inga svar på anropen
erhålls.

"Pirat"

Radioamatör som fullt medvetet anser att det saknar betydelse om man systematiskt opererar innanför eller utanför bandgränserna.
Bra exempel är de som"free-bandar" på 27555 kHz.

"Professionell"

Radioamatör som även sysslar med radio yrkesmässigt.
Använder ofta samma professionella radiosändare både inom och utom amatörbanden
Håller sig till reglerna för de frekvensband som frekventeras

"Militär"

Radioamatör som är värnpliktig eller anställd i Försvarsmakten
och sysslar med radio i den rollen.
Använder samma militära radiosändare både inom och utom amatörbanden
Håller sig till reglerna för de frekvensband som frekventeras

"Allmänt samhällsnyttig"

Radioamatör som har ett intresse av att ställa upp för en god sak och använder sina
radiokunskaper för detta.
Använder sin egen ofta modifierade radiosändare både inom och utom amatörbanden, men håller sig till reglerna i båda rollerna.

Den tidigare nämnde FRO-aren, rävjägaren och portabelentusiasten SM5IQ
skrev en ganska läsvärd betraktelse till portabelkörandets lov i QTC 12/1950.
I den kommenterades Telegrafverkets dåvarande inställning till tredjepartstrafik
på amatörbanden sålunda:

1666334263135.png
 

SM0AOM

Well-Known Member
Ja, Affe var "ett salt".

Minns första gången jag gjorde en presentation på SK0MT, det måste ha varit i mitten av 90-talet. Han var mötesvärd, och jag talade om antenner och antennmätteknik.

Jag hade fortfarande den legendariske Hofvenschiölds föreläsningar i Elfältteori i rätt friskt minne, och svängde mig lite med "mannerismer" som att "skicka ut assistenten till oändligheten, alltså ända till Mölndal".

Affe hade haft den lika legendariske Erik Hallén i samma ämne 50 år tidigare och hakade på med hans favorituttryck. En viss munterhet spred sig också bland andra KTH-alumni i församlingen, som väl med viss tvekan kunnat acceptera en chalmerist som föreläsare.
 
Top