Antenntrådars tjocklek

[Per Bengtsson SA7PGB]

För oss som inte är mattematiska magiker och har fullt sjå med att försöka klura ut symbolerna
https://chemandy.com/calculators/round-wire-ac-resistance-calculator.htm (tusen tack NTJ för länken )
nu finns inte järn o rostfritt med och lekte runt lite för att få siffrorna att stämma , så om jag utgår från AOMs beräkningar och utgår från att de är korrekta så verkar det som man kan utgå från Relative Permeability (μr) som AOM skriver men
Resistivity (ρ):
Koppar (finns redan)
järn 9,1
Magnetisk rostfritt 61,55
Omagnetisk risfritt 70
Kan va helt ute o snurra , så det är bara o ta fram stållinjalen o slå mig på fingrarna ifall så r fallet , men är de ungefärligt så kan de alltid va lite kul o nyttigt för någon leka med av ren nyfikenhet.

 

[SM0AOM]

Varken "järn" eller "rostfritt" är några entydliga beteckningar, utan det är beroende på
vilken legering som man avser. "Magnetiska" legeringar har µr i häraden 1000 eller mer,
medan "omagnetiska" har µr som är 10-potenser lägre.

Jämförelsevärdena blir därför endast "storleksordningar".
Sedan behöver man vara någon "matematisk magiker" för att förstå sammanhangen.

Vi som har gått i "den gamla skolan", och därför blev tvungna att lära oss saker, fick lära oss om strömförträngningar redan i gymnasiet.

 

[sven-olof.nyman]

Hej
Litet bidrag då jag råkar ha en bit gränsvågsantenn i min sjöfyndssamling.
En strandad och sönderslagen äldre fiskebåt ute i kustbandet . Fiskebåtar hade två längsgående parallella antennsträck minns jag
Kunde inte motstå de fina porslins äggisolatorerna.
Wiren är 4 mm och har 6 massiva kardeler vardera 2 mm.
Lägg märke till de noggranna bänslingarna Gedigen och beprövad yrkeskunskap av Televerks montören. (För det var väl hel-statligt på den tiden med radioanläggningarna?).
I upphängningen från isolatorn mot masten var den lite tunnare och mer fintrådigt. Eller var det tvärt om?

 

[SM0AOM]

Toppkapacitansen var ofta utförd i grövre wire än själva antennen eller "nedledningen".
Hela stationen var uthyrd från Telegrafverket/Televerket, men varvets elektriker brukade ofta få sätta upp en prefabricerad antenn. Fartygsradioinstallatörerna var föga trakterade av att klättra.

Isolatorerna ser gamla ut. Man kan tänka sig att installationen var en representant för första generationens gränsvågsstation, alltså 1930/40-tal.

 

[sven-olof.nyman]

Den tunna wiren kan vara ned-ledaren in till styrhustaket. Den är klämd med en ring till den grövre wiren.
Fiskebåtsantenner var nog en utmaning att få plats med. Kort sträcka och mycket bommar och tackel på däck. På bilder ser det ut som en "L-antenn" där de båda sträcken kanske var sammankopplade?
Även de större fartygens antennarrangemang var säkert en utmaning för att inte fastna i kranar och bommar mm.
På radiomuseum Göteborg finns en bild på ett experiment som en radiointresserad redare Billner drev på.
Artikel i AudionenBillner

 

[SM0AOM]

På bilder ser det ut som en "L-antenn" där de båda sträcken kanske var sammankopplade?
Även de större fartygens antennarrangemang var säkert en utmaning för att inte fastna i kranar och bommar mm.

De båda parallella linorna var sammankopplade, och utgjorde toppkapacitansen till den vertikala strålaren.

Det var lättare förr på handelsfartyg, när det fanns master att hänga antenner mellan.
När masterna försvann kom olika former av sprötantenner, och i några fall lutande wire-antenner som var spända mellan delar av bryggan och omgivande delar av fartyget.

Detta var synnerligen besvärligt så länge 500 kHz långvåg användes, eftersom det blir extremt höga spänningar runt en kort antenn på dessa frekvenser. Man försökte lösa problemet med Comrod AS9 och liknande antenner som oftast sattes på fördäck och matades från någon form av avstämningsenhet.

AS9 hade sex spröt i toppkapacitansen vilka pekade snett uppåt och ett rakt mittspröt.

Man kunde få rent hälsovådliga spänningar i matningspunkten hos sådana antenner;
långvågsavstämmaren i ST1680 var specad för 15 kV, men det kunde ofta blí överslag med korta antenner.

 

[Per Bengtsson SA7PGB]

En fråga som stökat omkring i min hjärna någon dryg vecka eller två.
De finns ju ett ganska enkelt sätt o räkna , med risk o skriva lite fel :
Strålningsresistans/(strålningsresistans+ övriga förluster)=X*100 så har vi verkningsgraden i procent. Om vi bara skulle leka med tanken att vi har en halvvågsdipol med en fruktansvärt kass material i antennen och och för exemplets skulle skulle räknar bort eventuella reaktanser eller utgår från att de är i sammanhanget är minimala och vi hamnar enligt uträkningen på 50% verkningsgrad. Om vi skulle för sakens skull även utgå från att vi har en magisk impedansomsättning som är förlustfri för att slippa krångla till det och vi flyttar matningen till antingen ofcenter eller endfed halvvåg så tycker jag absolut att antennen teoretiskt borde ha samma verkningsgrad.
Är det så ? Och beror detta i så fall på reaktansen som ökar , eller är de någon annan parameter som jag missar ? För att bollar man med kass huvudräkning så borde förlusterna i materialet spela mindre roll om man har högre impedans i ovanstående formel.

 

[SM0AOM]

Strålningsresistansen är oberoende av matningsimpedansen, eftersom realdelen i matningsimpedansen endast ändrats genom impedanstransformeringen utefter tråden. När man matar i ett strömmaximum så är matningsimpedansen som lägst (R = P/I^2) och rent reell.

Därför blir verkningsgraden samma oavsett var och hur antennen matas så länge som förlusterna i ett ev. anpassningsnät kan försummas.
Anledningen till att t.ex. EFHW och OCF-dipoler ofta har dålig verkningsgrad är primärt att det är svårt att anpassa stora impedansbelopp i ett stort frekvensområde, bredbandiga transformatorer mellan 50 ohm och en hög impedans är fundamentalt svåra att åstadkomma.

Reaktanserna är helt orelaterade till detta, eftersom de endast lagrar energi. Skulle det gå att göra helt förlustfria reaktanser så vore det möjligt att anpassa alla impedanser utan att förlora något i anpassningsnäten.

Det amerikanska ingenjörssamfundet IEEE använder denna definition av strålningsresistans:

"2.313 radiation resistance. The ratio of the power radiated by an antenna to the square of the RMS antenna current referred to a specified point."

 

[sm5pnp]

Med reservation för att det gått några årtionden;

Silvermärket 80-takt = 50 kronor premie + 2 eftermiddagar permis
Guldmärket 100-takt = 100 kronor premie + 3 eftermiddagar permis
Medaljen -125-takt = 200 kronor premie + 2 dagar permis + överlämnande av regementschefen

Som jämförelse var belöningen för silvermärket i prisskjutning 50 kr.

"Those were the days..."

Fick ingen permis......