Apropå kortslutna varv i Tuners

SM4SCN

SM4SCN

Well-Known Member
SM6APQ de SM4SCN
Hittade en länk där kortslutna varv i HF-spolar behandlas:
Tapping an air cored RF inductor

Jag förstår tyvärr inte så mycket i ämnet, men som jag sa i QSO så begränsar sig min erfarenhet till ringkärnetransformatorer för nätström. Där hade isoleringen för fästbulten genom cemtrumhålet pajat så att bulten tillsammans med metallkapslingen bildade ett kortslutet varv så att trafon brann upp

de Åke
 
Elegant lösning undvika kopplade kortslutna varv

Collins har haft försilvrad trumma där ej använda varv på spolen lindades upp.
G3YNH info: Collins 180L-series automatic ATUs
Därmed försvinner de eventuella problem med kortslutna oanvända varv i fältet från den använda delen av spolen som avhandlas i länken på inlägg nr 1.

73 de Åke
 
Jag tänker på vridtransformatorer, (50 Hz) där är kolet som släpar efter lindingen och väljer sekundärvarv, ofta är så brett att det täcker två till fyra varv.
Dvs några varv kortsluts alltid i en vridtrafo.
Ändå brinner den inte upp.
Men ett enda kortslutet varav i en vanlig trafo ger upphov till en så hög ström i det kortslutna varvet att hela trafon kan bli överhettad.

Vad är skillnanden?

de
FPD
 
Varför löparen inte kortsluter varv i vridtrafo

Roy de Åke

I länken Transformers - The Variac förklaras att det beror på kolet i löparen. Förstår inte riktigt hur det går till, men tycks vara så.

Har också tänkt på detta med att löparen kortsluter varv i lindningen

de Åke
 
SM4SCN m.fl.

....Har också tänkt på detta med att löparen kortsluter varv i lindningen

Jag har oxo funderat. Är det inte samma sak i en likströmsmotor/generator ?
Kolen överbyglar ju även där varv i kommutatorn. Visserligen under väldigt kort tid, men ofta !

Sparky
 
Ja samma sak även i en motor med kollektor. Ex bilens startmotor.
Att kolets resistans skulle ha med saken är uteslutet.
Det handlar om delar av Ohm, och kolet är av typ med låg resistans.
Kolen på en likströmsmotor med korslutande kollektor, är ibland blandade med kopparpulver grafit etc allt för att få dem mjuia men ändå tåla MYCKET höga trömmar.
Jag menar att alla kol till släpringar, kollektorer etc är mjukt för att inte slita på kollektorn, och har låg resitans för att det inte skall bli varmt och orsaka spänningsfall.

Så frågan varför man kan kortsluta varv i vissa konstruktioner men inte andra kvarstår.

ex jag lindade två varv 10 mm2 tråd på en toroidnättrafo, och kunde kortvarigt ta ut c:a 100 A till en punktsvets. Så ett kortslutet varv drar då massor av ström.

de
FPD
 
Hur fungerar kolegenskaperna?

Klipp från texten i länken: Transformers - The Variac

It would seem that if the brush spans two or more turns, it should form shorted turns, causing huge current flow and causing the transformer to burn out.

Fortunately, graphite is an anisotropic material, having very different resistivity depending on the direction of current vs. the alignment of the graphite planes [1]. A direct measurement across the brush of the Powerstat transformer gives a resistance of about 6 ohms, but this is reduced to ~1.5 ohms in the plane that joins the winding to the wiper arm. This means that each winding is basically feeding a resistor network that limits the maximum "shorted turn" current to a harmless level

Har svårt förstå hur det funkar
de SCN
 
Låter lite väl fantastiskt.
Och förklarar inte "borstar" i andra konstruktiner av solid silver eller mässing.
Men jag skall mäta på en vridtrafo som ligger framme, ehuru den har olika resistans på längden, höjden respektive på tvären.

de
Roy
 
Det som i alla fall stämmer är att grafit är kraftigt anisotrop. Strukturen är ju att kolatomerna sitter ihop i plan som inte är bundna till varandra (det är därför som grafit är ett bra smörjmedel). Elektroner kan lätt flyttas i planen med bara svårligen mellan dem.

Huruvida kolborstar också uppvisar detta beteende vågar jag dock inte säga något om.
 
Mäta borste

Det radikala vore ju att klippa varven under borsten plus ett på varje sida, och sedan skarva på ledningar kanske en halvmeter ut från magnetfältet från trafon. Sedan löda ihop ytterändarna med en ögla för enkel mätning med tångamperemeter. Då kunde man lätt se strömmen före och under borsten. Har tyvärr ingen trafo att leka med.

de Åke
 
Inget kortslutningsproblem i vridtrafos

En vridtransformator är sparkopplad.

Primär och sekundärlindningen är gemensamma, en enda lindning.
Sekundärsidan tappas på lämpligt varv för att erhålla önskad utspänning.

Tappen kan utföras som en löpare, till exempel i en vridtrafo. Önskad utspänning kan då vridas fram.

Att löparen/kolet kortsluter något varv orsakar normalt inte några problem i en sparlindad transformator.

Försök aldrig att göra på samma sätt i en fulltrafo! Det leder omedelbart till strömrusning och röksignalering.

73 de SM7NTJ Lorentz
 
Icke godkjent Lorentz! (som jag ser det)

Jag har en Vridtransformator som är fulltransformator.
Samma visa där, vriddelen som sekundärlindning och kolet eller löparen kortsluter ett eller två varv.


I MFJ:es rullapsolar korstluts som nämnts icke brukade varv.
I vissa modeller med en extra strömbrytare när man rullat ut till omkring hälften.
Dvs det räcker där inte med att löprullen kortsluter de varav den rullat förbi, utan en extra kortslutning finns.
Så vitt jag mins gjordes reklam över detta, som någon sorts sätt att minska resonans i överbliven spole.


de
Roy

de
Roy
 
Hej på er!
Farsan SM4BZN jobbade länge på Asea med lindningskopplare, dvs vridtrafo i mammutformat... Där lägger man avsiktligt in en resistans när man byter uttag för att undvika avbrott och kortslutning. Han beskrev förloppet ungefär så här för kanske 40 år sen:

Mellan två stationära lägen börjar man med att koppla in två motstånd, ett till vardera uttaget man ska koppla emellan. Det ena är fortfarande kortslutet av huvudkontakten. Det andra värms av spänningen emellan uttagen.

Andra steget är att lyfta huvudkontaktorn från ena uttaget. Då delas spänningen mellan uttagen av motstånden och lasten upplever ett hälften så stort motstånd i serie inkopplat mitt emellan uttagen. Det blir varmt...

Tredje steget är att koppla huvudkontakten till nya uttaget. Ena motståndet får spänningen mellan uttagen över sig och det andra kortsluts.

Till sist kopplas motstånden bort helt, och man är åter i stationärt läge.

I en "vanlig" vridtrafo skulle det inte funka med kontakt med bra ledningsförmåga just för att den skulle kortsluta varven. Det blir lite av samma princip som farsan beskrev, fast utan huvudkontakt. Spänningen mellan varven = uttagen är så liten att kolet inte värms farligt mycket, och samtidigt är kolet tillräckligt lågohmigt att det inte påverkar utspänningen nämnvärt.

Minns ni förresten de ovala o trekantiga kugghjulen i Tekniskt Magasin? De konstruerades i Ludvika just för lindningskopplare! Man ville positionera huvudkontaktorn noggrannt och samtidigt minska tiden som omkopplingsmotstånden var i drift så de inte brann upp. Med de ovala kugghjulen kunde de motstridiga villkoren optimeras separat!

Ja, det hade ju inte så mycket att göra med kortsluten vridspole eller inte, men väl med utvikningen till vridtrafo.

Hälsningar
/Jan
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top