Som GLD skriver, det är samma kontakttyp.
Jag har tillfällig skrivklåda så lite kuriosa om den älskade och hatade kontakten kan jag bjuda på,
Det vi kallar hankontakten PL-259 och dess motsvarighet honkontakt SO-239 kommer sig av den amerikanska benämningen för kontaktdonen som användes på militär HF-radio något före och under WW2, kontaktdonen fanns på så mycket surplus radioutrusning efter kriget att det blev en de-facto standard i amatörradiovärlden och den klamrar sig envist fast än idag, inte bara på amatörradiostationer utan även på kommersiell utrustning för kortvåg, när det gäller militär HF-radio så vill jag nog påstå att den är i det närmaste utdöd idag.
Mekaniskt är kontaktdonens hylsa/kropp gängade 5/8" UNEF med 24tpi (fingängad med 24 gängvarv per tum) med toleransklass 1 för att kontakten skall gå att gänga på trots lite skit i gängorna och med en blandning av olika fabrikat.
Hylsans längd är oftast densamma och vållar inga problem men honan, SO-239, kan ibland vara monterad på ett sådant sätt att gängorna inte räcker till och hylsan tar i panelen, därvid kommer kontakten att vara glappig.
Det har förekommit en asiatisk modell med millimetergänga som en och annan slitit sitt hår över, den har 16mm diameter och gängstigning på 1mm, med lite envishet och lagom glappiga kontakter kan man lyckas få ihop kontakterna en bit men bra blir det inte.
Hålet i mittstiftet för mittledaren är specat till 0.125" (3,175mm) så mittledaren på RG-213 passar utmärkt medans mittledaren från RG-58 har lite väl mycket utrymme (här brukar jag stoppa in en bit koppartråd för att fylla ut utrymmet åt lödtennet)
Diametern på hanens stift är specat till 0.154-0.158" alltså någon tiondels mm under 4mm och därför passar en vanlig 4mm banankontakt utmärkt i honkontakten.
Honan mäter 0.159" i botten men har vanligtvis fyra fjädrande tungor för att kunna täcka viss variation av hankontaktens stiftdiameter.
Kontakttypen är, till skillnad mot de flesta andra koaxialkontakter, på grund av sin konstruktion inte impedansstabil hela vägen och kan därför inte användas i några krävande applikationer,
förlusterna och missanpassning i kontakten börjar bli markant på höga VHF så användning högre upp än 2m kan inte rekommenderas även om den fungerar på exempelvis 70cm.
Det finns också en mer sällan använd variant, mini-UHF, kanske mest vanlig i fasta mobiltelefoninstallationer i fordon på det glada 80- och 90-talet,
den är dock impedansstabil och kan användas upp till 2-2,5GHz
PL-259 är hankontakten, benämns ofta UHF eller PL-hane, även amerikanska flottans specifika nummer för kontakten USN49190 förekommer.
SO-239 är honkontakten, benämns även den UHF eller PL-hona, USN49194
UG-175/U är benämningen på reduceringshylsan som används för att RG-58 skall passa i PL-259 hane.