ARRL Volunteer monitor program, övervakning med frivilliga

M

mikael.andersson

Well-Known Member
I staterna har man övervakning av amatörradiobanden, och kanske resten av spektrumet också, som görs av frivilliga, som jag tror rapporterar till ARRL. Har det funnits något sådant i Sverige där SSA har rekryterat bland radioamatörerna för att hjälpa till att övervaka banden?

Det finns till och med en rapporteringsfunktion där man kan ange en radioamatör som man anser har varit misskötsam, finns detta även hos SSA?

https://www.arrl.org/volunteer-monitor-program

1647968119366.png
 
Någon sådan organisation har veterligen inte implementerats, men det skulle sannolikt inte ha saknats frivilliga om den hade blivit av. Detta trots att angiveri har en synnerligen dålig "klang" i Sverige.

Då och då har saken t.o.m. diskuterats i QTC.
De två följande inläggen är från 1964.

1647971136955.png

1647971000994.png

Jag vill nog påstå att i synnerhet denna invändning från SM5AZO

1647971528177.png

är lika giltig idag som för snart 60 år sedan.
 
Idag med alla utspridda KiwiSDR och dess möjlighet till triangulering så skulle en övervakningsfunktion även kunna få fram var en störande sändning kommer ifrån.

KiwiSDR TDoA Direction Finding Now Freely Available for Public Use

A few weeks ago we posted about some experimental work going on with Time Difference of Arrival (TDoA) direction finding techniques on KiwiSDR units. The idea is that public KiwiSDRs distributed around the world can be used to pinpoint the physical locations of any 0 - 30 MHz transmitter using...
www.rtl-sdr.com

 
Tekniskt sett går det att med hjälp av rymdvågspejling fastställa en ungefärlig position på en inkräktare eller radiobuse. Lokala spanare kan sedan ta över och kanske t o m knacka dörr. -Hallå där. Är det du som jäklas? Men sen då?

SSA kan ev knäböja, böna och be till den utpekade busen att stänga ner eller vårda språket om det är det som upplevs som besvärande. Men några befogenheter att agera mycket mer än så finns ju inte.

PTS är troligen inte heller intresserad och har dessutom knappa resurser att dra en ev anmälan vidare. Chansen för en fällande dom är minimal och straffvärdet sannolikt för lågt.

Polisen? Knappast troligt att de bryr sig heller.

Det är nog effektivare att skruva på VFO-ratten till en lugnare frekvens eller vad tror ni?
 
Med tanke på radioamatörers allmänna sociala kompetens så skulle man mycket väl kunna tänka sig att kunna rekrytera ett ganska stort antal "angivare", så länge de skulle få någon form av "officiell sanktion".
Detta skulle passa in i den på sina håll varmt omhuldade bilden av SSA som "hobbymyndighet".

Problemet är bara att SSA helt saknar sanktionsmedel, och försök till "privatjustis" skulle sannolikt sluta inför tingsrätten. Domstolarna ser allvarligt på sådant.

PTS är som tidigare nämnts totalt ointresserat av amatörradio och av vad radioamatörer säger eller inte säger på frekvenserna.

Återstår polisanmälan eller civilprocess. Både torde vara ganska hopplösa, helt enkelt därför att "rättsvårdande organ" inte har en susning om vad amatörradio innebär, och dessutom blir bevissäkring högst vanskligt.

Är ganska säker på att en polisanmälan om "amatörradiobrott" tämligen omgående hamnar i därför avsedd papperskorg hos polisen, och att skämt om "LA8PV" därefter cirkulerar runt fikabordet under några dagar...
 
Jag tror "officiell sanktion" eller "privatjustis" är orealistiskt i praktiken precis som ni skriver. Men jag tror man kan komma väldigt långt med vänliga hjälpande samtal, om man bara kan komma i kontakt med den som stör. Jag skulle tro att de allra flesta som stör gör det av okunskap och misstag, och gärna skulle rätta till problemet om man bara har en icke-konfrontativ, förstående och hjälpande ton när man tar kontakt. Man kanske till och med kan rekrytera en ny radioamatör! :)

Sen undrar jag: hur stort upplever ni att problemet är? På vilka band är det värst?
 
Den som lyssnar mycket och aktivt noterar att det finns olika sorters "störningar". En sort visar sig bara i vissa s k ringar på 80 mb där deltagarna ofta hamnar i luven på varandra i kombination med att någon eller några tycker det är kul att trigga de lättretade så de tappar fattningen och löper amok.

Samma sak i andra getingbon t ex i samband med DX-peditioner där några få finner nöje i att medvetet störa och jäklas och ytterligare några få som har noll koll på sin radio och hur sådan radiotrafik bör avvecklas. De ropar i fel tid på fel frekvens utan att ens inse att det är fel. Båda dessa grupper är i princip onåbara med sakliga argument och går inte att påverka ens med hot. Detta gäller främst kortvågsbanden.

På VHF som t ex 2 mb SSB i tätbebyggda områden är problemen isolerade till sändarnas bristande egenskaper. Signalstyrkorna mellan två amatörer som riktar antennerna mot varandra blir så extrema att även de bästa sändarna och mottagarna inte på långa vägar är bra nog. Vissa radioapparater är direkt undermåliga och i kombination med att användaren skruvar upp mic-gain till max och använder transistoriserade slutsteg som överstyrs till bristningsgränsen så blir det snabbt katastrof.

Den stora merparten radioamatörer kör med färdigbyggda apparater, ICOM YAESU osv. Det faktum att en ev ombyggnad för att förbättra prestandan i en fabrikstillverkad apparat kräver mycket högt kunnande och tillgång till mätutrustning gör att den som blir störd pga att mottagaren är dålig eller stör någon annan pga att sändaren splattrar/brusar inte kan göra något åt saken. Inte många är överdrivet mottagliga för kritik och eftersom kunskaperna ibland är så låga så går det inte att komma vidare.

Man får nog försöka undvika de amatörerna som bevisligen inte kan föra sig i städade sällskap och som inte är mottagliga för vare sig kritik eller goda råd. När det gäller DX-pile ups på KV så hjälper det ens egna välbefinnande att inse att de som medvetet stör är obotliga. Därför finns ingen anledning att ens irritera sig och ödsla tid på sånt folk. Bättre att hoppas att det blir en lucka så att det går att få kontakt eller att busen tröttnar när all uppmärksamhet och motreaktioner uteblir.

Det har alltid funnits ett litet antal knäppgökar som ställt till bråk och problem. Även på 30-talet om man läser i QTC hur de mer ordentliga ondgjorde sig över såväl grammofonspelning på 40 mb som ovårdat språkbruk i timslånga monologer. Dock var Kungliga Telestyrelsen och Televerket mer på hugget förr i tiden och de oborstade odågorna fick ett brev på posten där de uppmanades till rättning i ledet och förklara sig. Några fick tillstånden indragna och i QTC fanns en svart lista där busarna hängdes ut. Tror det var på 60-talet. Men idag finns ingen sådan övervakning från myndigheten.

Bättre att byta frekvens och inse att det är som det är...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top