För de som blev amatörer för några tiotal år sedan hade radiobanden en helt annan karaktär än de band vi möter idag.
Tidigare fanns det alltid ett brus av signaler där det fanns många som ropade CQ. Idag hör man ganska sällan denna brusmatta av signaler, inte ens på kortvågen… om det inte är test.
Jag kommer ihåg på 70-talet då man knappast behövde någon gradering på radioskalan, man hörde direkt var bandgränserna låg. Idag är det nästan omöjligt att höra detta, inte ens myndigheterna verkar bry sig om att lyssna heller, kanske bandgränser håller på att försvinna också i avregleringens tidevarv.
Men om man tittar på hur ett QSO börjar idag jämfört med för 30 år sedan ser man en tydlig tendens.
Förr satt man och lyssnade och vevade VFO-ratten och hoppades att få höra en ”kul” signal. På detta sätt satt hundratals amatörer och lyssnade över banden, samtidigt som hundratals amatörer satt och hade QSO eller ropade CQ i hopp om att få ett svar. Alla letade efter en ledig frekvens att få igenom ett QSO på.
Frekvenserna var synnerligen upptagna, även på VHF- och så även på UHF emellanåt. Att hitta en ”ledig” frekvens var minsann inte lätt.
Kommunikationen var synnerligen synkron, dvs man ropade och fick svar direkt, varvid ett QSO kunde utbytas. Även då man provade att förbestämma ett QSO, var kommunikationen iregel alltid synkron. För många avslutas däremot trafiken asynkront, dvs man skickar ett QSL-kort.
Tittar man på hur trafiken ser ut idag finns det en stor skillnad, nästan all trafik inleds med en asynkron kommunikation. Man har bestämt tid och frekvens sedan tidigare. Lyssnar man på kortvåg och även upp på VHF – UHF är det väldigt många QSO:n som är startade asynkront.
Ett typexempel är clustertrafiken, massor av amatörer sitter och bevakar uppdaterad asynkront kommunicerad information, för att vid intresse för en signal direkt ropa på den frekvensen tillsammans med alla andra som också sett informationen.
Den asynkrona trafiken via cluster, mail och chatt blir med ens synkron då kanske tusen amatörer ställer in angiven frekvens inom några sekunder, synkront över hela klotet, och ropar på ett svar. Att notera är att frekvensen vid sidan om den angivna frekvensen är fortfarande tämligen tyst, och kommer så att förbli. Dvs det finns fortfarande ingen som lyssnar utanför den frekvens som angavs i den tidigare informationen.
På liknande sätt är det med de olika sk. ringar som finns, kommunikationen utanför ringen är asynkron, för att på ett givet klockslag växla till synkron kommunikation på en förutbestämd frekvens.
Man kan då fundera på om detta är negativt eller positivt för amatörradion? Personligen gillar jag själva ”fiskandet” i etern, att testa vem som svarar, men samtidigt noterar jag att även hos mig börjar eller slutar de flesta QSO:n med ett mail eller chatt.
Men bortsett från vad jag gillar så kan man lätt konstatera att den asynkrona hanteringen av trafiken innan radion aktiveras möjliggör att vi drastiskt kan minska våra frekvensband. Det finns absolut ingen som helst anledning att ha 300 kHz på 80-metersbandet, man klarar sig säkert med 50 kHz om vi utvecklar den asynkrona kommunikationen ytterligare.
På följande sätt kan övriga band reduceras utan att det påverkar annat än att logistiken av den asynkrona kommunikationen bör förfinas, samtidigt som ett kösystem bör införas vid övergång till synkront utbyte av signaler via radion, allt för att spara tid och frekvens.
Det kanske är så att sättet att kommunicera förändras så mycket att vi enkelt kan tidsmultiplexa huvuddelen av trafiken. De flesta kör radio med tillgång till Internet, och har loggprogram som kan kommunicera, det borde gå att logistiskt ordna ett kösystem till alla i en test eller pile så att en maximal del av amatörpopulationen får möjlighet till ett störningsfritt QSO.
Dessutom slipper vi problemet att försöka att utbilda alla humanister i elementär teknik, äntligen kan amatörradion bli ”för alla”… eller?
Men finns det ingen fördel med den synkrona kommunikationen då? Jo, en mycket viktig sak finns att notera, den asynkrona kommunikationen inför tidsfördröjningar som den som sitter och söker trafiken synkront lätt tar sig förbi. På så sätt är det möjligt för en driven operatör att alltid vara först, alla som förlitar sig på den asynkrona informationen kommer alltid efter.
Slutsats:
Utvecklingen de senaste åren har gjort att vi kan använda våra frekvenser otroligt effektivt, alltså borde vi kunna lämna tillbaka en stor del av vårt frekvensområde, eller?
Enligt Wikipedia: Asynkron innebär att ett skeende interagerar med ett annat skeende, men helt oberoende av det andra skeendet. Motsatsen är synkron, då skeendena koordinerar med varandra i tiden.
För att enkelt tydliggöra detta kan man jämföra att skicka ett SMS-meddelande med att ringa ett telefonsamtal. Skickar man ett SMS meddelar man sig asynkront, eftersom mottagaren behöver varken få eller agera på meddelandet direkt. Ringer man däremot måste mottagaren svara för att meddelandet ska nå fram, alltså synkron kommunikation.
Tidigare fanns det alltid ett brus av signaler där det fanns många som ropade CQ. Idag hör man ganska sällan denna brusmatta av signaler, inte ens på kortvågen… om det inte är test.
Jag kommer ihåg på 70-talet då man knappast behövde någon gradering på radioskalan, man hörde direkt var bandgränserna låg. Idag är det nästan omöjligt att höra detta, inte ens myndigheterna verkar bry sig om att lyssna heller, kanske bandgränser håller på att försvinna också i avregleringens tidevarv.
Men om man tittar på hur ett QSO börjar idag jämfört med för 30 år sedan ser man en tydlig tendens.
Förr satt man och lyssnade och vevade VFO-ratten och hoppades att få höra en ”kul” signal. På detta sätt satt hundratals amatörer och lyssnade över banden, samtidigt som hundratals amatörer satt och hade QSO eller ropade CQ i hopp om att få ett svar. Alla letade efter en ledig frekvens att få igenom ett QSO på.
Frekvenserna var synnerligen upptagna, även på VHF- och så även på UHF emellanåt. Att hitta en ”ledig” frekvens var minsann inte lätt.
Kommunikationen var synnerligen synkron, dvs man ropade och fick svar direkt, varvid ett QSO kunde utbytas. Även då man provade att förbestämma ett QSO, var kommunikationen iregel alltid synkron. För många avslutas däremot trafiken asynkront, dvs man skickar ett QSL-kort.
Tittar man på hur trafiken ser ut idag finns det en stor skillnad, nästan all trafik inleds med en asynkron kommunikation. Man har bestämt tid och frekvens sedan tidigare. Lyssnar man på kortvåg och även upp på VHF – UHF är det väldigt många QSO:n som är startade asynkront.
Ett typexempel är clustertrafiken, massor av amatörer sitter och bevakar uppdaterad asynkront kommunicerad information, för att vid intresse för en signal direkt ropa på den frekvensen tillsammans med alla andra som också sett informationen.
Den asynkrona trafiken via cluster, mail och chatt blir med ens synkron då kanske tusen amatörer ställer in angiven frekvens inom några sekunder, synkront över hela klotet, och ropar på ett svar. Att notera är att frekvensen vid sidan om den angivna frekvensen är fortfarande tämligen tyst, och kommer så att förbli. Dvs det finns fortfarande ingen som lyssnar utanför den frekvens som angavs i den tidigare informationen.
På liknande sätt är det med de olika sk. ringar som finns, kommunikationen utanför ringen är asynkron, för att på ett givet klockslag växla till synkron kommunikation på en förutbestämd frekvens.
Man kan då fundera på om detta är negativt eller positivt för amatörradion? Personligen gillar jag själva ”fiskandet” i etern, att testa vem som svarar, men samtidigt noterar jag att även hos mig börjar eller slutar de flesta QSO:n med ett mail eller chatt.
Men bortsett från vad jag gillar så kan man lätt konstatera att den asynkrona hanteringen av trafiken innan radion aktiveras möjliggör att vi drastiskt kan minska våra frekvensband. Det finns absolut ingen som helst anledning att ha 300 kHz på 80-metersbandet, man klarar sig säkert med 50 kHz om vi utvecklar den asynkrona kommunikationen ytterligare.
På följande sätt kan övriga band reduceras utan att det påverkar annat än att logistiken av den asynkrona kommunikationen bör förfinas, samtidigt som ett kösystem bör införas vid övergång till synkront utbyte av signaler via radion, allt för att spara tid och frekvens.
Det kanske är så att sättet att kommunicera förändras så mycket att vi enkelt kan tidsmultiplexa huvuddelen av trafiken. De flesta kör radio med tillgång till Internet, och har loggprogram som kan kommunicera, det borde gå att logistiskt ordna ett kösystem till alla i en test eller pile så att en maximal del av amatörpopulationen får möjlighet till ett störningsfritt QSO.
Dessutom slipper vi problemet att försöka att utbilda alla humanister i elementär teknik, äntligen kan amatörradion bli ”för alla”… eller?
Men finns det ingen fördel med den synkrona kommunikationen då? Jo, en mycket viktig sak finns att notera, den asynkrona kommunikationen inför tidsfördröjningar som den som sitter och söker trafiken synkront lätt tar sig förbi. På så sätt är det möjligt för en driven operatör att alltid vara först, alla som förlitar sig på den asynkrona informationen kommer alltid efter.
Slutsats:
Utvecklingen de senaste åren har gjort att vi kan använda våra frekvenser otroligt effektivt, alltså borde vi kunna lämna tillbaka en stor del av vårt frekvensområde, eller?
Enligt Wikipedia: Asynkron innebär att ett skeende interagerar med ett annat skeende, men helt oberoende av det andra skeendet. Motsatsen är synkron, då skeendena koordinerar med varandra i tiden.
För att enkelt tydliggöra detta kan man jämföra att skicka ett SMS-meddelande med att ringa ett telefonsamtal. Skickar man ett SMS meddelar man sig asynkront, eftersom mottagaren behöver varken få eller agera på meddelandet direkt. Ringer man däremot måste mottagaren svara för att meddelandet ska nå fram, alltså synkron kommunikation.
så försöker jag med mina 5W ett par KHz NER istället...och hoppas på att DXet lyssnar där också när han tröttnat på kaoset som Internet skapat. Vem vet, han kanske bara är på semester och har all tid i världen?