Att lura nybörjare.

SM7TJC

Well-Known Member
Jag brukar inte vara någon gnällspik, men.....
Den tekniska utvecklingen har verkligen gett oss radioamatörer fantastiska möjligheter. Det är ju både enkelt och billigt att bygga bra utrustning, för den som vill det. Vill man inte bygga själv så finns det en mängd analoga och digitala trafiksätt att experimentera med.
När någon då (inte på ham.se) ger en nybörjare rådet att köpa en D-starstation och komplettera den med en hotspot till datorn, för att han/hon inte kommer att nå någonstans ändå, så har det f*n gått för långt. Man skall väl råda en nybörjare att satsa på något som ger möjlighet att köra amatörradio.
Det uppenbara rådet, i dagens läge, måste ju vara att satsa på kortvågsbanden, där det alltid finns motstationer.
Eller är radion av underordnad betydelse inom "modern" amatörradio?
 
Helt rätt. KV ger mest för insatsen. En enkel transceiver med alla KV-band med några år på nacken kostar inte så mycket. En bit koax och en halvågsdipol av vanlig FK för aktuellt band och man kan köra jorden runt eller lokalt SM beroende på band och tidpunkt. Tycker man det är roligt är det bara att utöka antennparken.

Angående d-star så kan jag tänka mig att man försöker lobba för att få upp antalet användare vilket förmodligen i dagsläget inte är speciellt högt.
 
Jag brukar inte vara någon gnällspik, men.....
Den tekniska utvecklingen har verkligen gett oss radioamatörer fantastiska möjligheter. Det är ju både enkelt och billigt att bygga bra utrustning, för den som vill det. Vill man inte bygga själv så finns det en mängd analoga och digitala trafiksätt att experimentera med.
När någon då (inte på ham.se) ger en nybörjare rådet att köpa en D-starstation och komplettera den med en hotspot till datorn, för att han/hon inte kommer att nå någonstans ändå, så har det f*n gått för långt. Man skall väl råda en nybörjare att satsa på något som ger möjlighet att köra amatörradio.
Det uppenbara rådet, i dagens läge, måste ju vara att satsa på kortvågsbanden, där det alltid finns motstationer.
Eller är radion av underordnad betydelse inom "modern" amatörradio?

Helt otroligt att ni aldrig kan släppa detta? Ditt (ert - DStarhatarna) amatörradiointresse verkar till största del handla om att sitta och gnälla på D-star, plastradio, icke CW-kunniga och massa annat. Är det vad "riktig" amatörradio är?
Alla är inte intresserade av kortvåg! Hur svårt kan det vara att begripa detta?

Själv är jag inte ett smack intresserad av kortvåg, och även om jag vore det så har jag inga möjligheter att smälla upp kortvågsantenner. Vad ska jag då ha en kortvågsradio till som jag ändå inte kommer kunna använda? Däremot har jag möjligheter till mindre VHF/UHF-antenner.

Det är möjligheten att köra radio - eller ingen alls! Vad skulle du själv välja? Skaffa en annan hobby? Sedan kan man ju faktiskt löda ihop sin egen hotspot, vilket lär vara mer besläktat med "genuin amatörradio i sann byggar-anda" än att köpa en kortvågsradio och säga 5-9 & 73 så snabbt som möjligt till så många som möjligt- som du tydligen tycker är bättre. Bara för att det är kortvåg.

Varför är ni så fixerade vid frekvens och modulationssätt?
 
Jag som gammal T-certare och icke CW kunnig får kanske ha en åsikt?

Som nybörjare bör man kanske köra den typen av radio som man tycker bäst om och har förutsättningar till. Det innebär att jag rekommenderar så stor flexibilitet som möjligt. Vill man bara snacka svenska, så är nog en helt vanlig FM-radio för repeaterkörande och simplex fullt tillräcklig. Med tillhörande blindkäpp.

OM man däremot vill köra lite internationellt, så är nog HF det enda alternativet. Med små antenner och digitala moder, så kan man klara sig med relativt dåliga antenner, läs korta stumpar med FK och en bra antenntuner.

Som jag ser det, nationellt och inom 10mil, FM och 2m/70cm. Internationellt, HF med SSB eller digimoder.

Bara mina två korvören.

73 de Kai
 
SM0VDT, du får nog läsa mitt inlägg igen.
Jag skrev där att vi har en mängd analoga och DIGITALA trafiksätt att experimentera med. D-star är naturligtvis ett av dem.
Jag har inte klagat på D-star, inte heller på "plastradio" eller icke telegrafikunniga.

Det jag klagade på var att man ger en nybörjare rådet att, i princip, skippa amatörradio redan innan han börjat. Att upprätta kontakt med sin dator, på bordet framför sig, är inte speciellt mycket amatörradio.

För den som saknar erfarenhet av hobbyn blir ju kortvågsbanden det lämpligaste valet för att få en inblick i vad hobbyn handlar om, och för att få möjligheten att köra riktiga QSO:n. Att sätta en handapparat för 70cm i händerna på en nybörjare, som inte bor i närheten av någon repeater är ju näst intill kränkande.

När det gäller antenner så är det nästan alltid lättare att sätta upp kortvågsantenner om man bor i lägenhet eller något annat boende med begränsade möjligheter. En tunn tråd till något träd i närheten och man kan köra hela världen. Vill man göra det på VHF/UHF behövs det betydligt större antenner.

Även jag är mer intresserad av VHF/UHF, men anser i alla fall att kortvågen är en bättre inkörsport. Som nybörjare är det mycket roligare att kunna köra QSO:n dygnet runt än att sitta vid en pysande radio och vänta på konditioner.
Skulle mitt enda alternativ vara att lägga ner tusenlappar på att kontakta min egen dator så skulle jag satsa på någon annan hobby.
Observera att jag inte skrivit något nedsättande om D-star.

Jag är inte fixerad vid frekvens eller modulationssätt, möjligen vid att köra radio via elektromagnetisk strålning.
 
Du skriver ju att det fan har gått för långt när man börjar sin amatörradiobana med en D-starradio och en hotspot. Klart att det är D-star du hugger på. Hur många har inte skaffat en bärbar VHF/UHF radio som första rigg? Det är oftast enklast och billigast.
Om den nya amatören dessutom är mer intresserad av "närkomunikation" än "distanskomunikation". Vad är då felet med att intressera sig för UHF? Om det då dessutom inte inte finns någon repeater inom täckningsområdet så är det väl en smart lösning med en hotspot.

Det är på det vetenskapliga planet exakt lika mycket radio att köra mellan vardagsrummet och sovrummet på 70 cm-bandet som från en kontinent till en annan på 40 metersbandet. Om vi bortser från vågutbredningsskillnader så är principen detsamma.

(Nedan stycke är inte specifikt riktat till TJC)
Jag förstår inte varför ni stör er så förbaskat på detta att ni konstant återaktualiserar denna fråga. Jag har dock en viss aning om att det kanske handlar om att man känner något behov av ryggdunkeri. Ryggdunkandet kommer nämligen lika snabbt som radiovågor färdas, när dessa ämnen om hur låga kraven är, hur mycket bättre det är med CW, vilken styggelse och återvändsgränd D-Star är. När dylika diskussioner ploppar upp så kommer nämligen de telegrafikunniga vitsordade chalmerskamraterna med en rad utmärkelser, diplom och hedersnålar med sitt ryggdunkande för att snabbt backa upp den medamatör som ånyo initierat denna debatt. Är det helt enkelt så att ni har något behov av att få någon sorts bekräftelse - om jag tycker så här så kommer alla tycka om mig?

Jag får faktiskt känslan av att det är något sådant som ligger bakom, annars förstår jag faktiskt inte varför ni inte ägnar er åt era delintressen inom hobbyn - hacka bärvåg på kortvågen istället för att störa er så på vad andra amatörer pysslar med.

Nåja, TJC har jag fel i min analys så ska du ju naturligtvis inte ta åt dig. (du skrattar säkert ändå) :D Jag är dock tämligen övertygad om att det finns andra här på forumet som tveklöst tycks ha något "dunka mig i ryggen behov och vissa att ni gillar mig"

Själv går jag min egen väg här i livet och bryr mig inte nämnvärt vad folk tycker om mig heller...:)


// VDT
 
Att "frågan" ständigt återaktualiseras beror på att det är grunden.
Steg 1.
A i alfabetet.
Lära sig krypa innan man kan gå.
Osv.

Jag uppfattade TJC:s inlägg som att han var onöjd med att någon medvetet försöker missleda en nybörjare genom rekommendationen att totalt strunta i det grundläggande. Och där håller jag med honom helt. Börja från början annars kommer man snart fram till att man inte begriper ett dugg.
 
Rådet kan väl kanske tillämpas lite efter QTH också.

Bor man i lägenhet utan möjlighet att sätta upp vettig antenn så är ju kanske inte D-star och hotspot det sämsta rådet man kan ge.

Jag tycker det viktigaste är att någon åtminstone svarar och hjälper den nyfikne nybörjaren. Svaret blir ju oftast utifrån sitt egna särintresse inom amatörradion...

Jag tror det viktigaste för nybörjare (oavsett band) är att man kommer igång.
 
Några goda råd som jag brukar ge nybörjare innan de fått sitt certifikat är att skaffa sig en enkel mottagare och börja lyssna på kortvåg. Det behövs ingen mer antenn än en trådstump för att hjälpligt hänga med. På så sätt fås inblick i hur amatörradiotrafik går till och vad som hörs på de olika banden. Även att gå med i en aktiv radioklubb är bra för att få mer input och komma i kontakt med andra radioamatörer som kan delge sina kunskaper och erfarenheter. Det finns också mycket att läsa för den som har dator...

Har de nya redan hunnit ta sitt certifikat och fortfarande står som stora frågetecken med öppen mun och inte vet vad amatörradio är och kan erbjuda så råder jag dem i alla fall att undvika FM- och repeatertrafik som inkörsport. Att rekommendera anskaffning av en D-star radio finns inte på min karta. Tids nog kan en FM-pyts anskaffas för att användas som kommunikationsradio eller snabbtelefon kompisar emellan. De flesta av oss har sådana pytsar, även jag, och de kan fylla en viktig funktion för lokal kommunikation.

Men man får väl förmoda att en nykomling ändå har ett visst hum om vad som kan vara intressant att pyssla med inom hobbyn. Inte kan väl alla vara tappade bakom en vagn?

Jag tycker som ansvarstagande radioamatör att man skall slå ett slag för den radiotekniska sidan av hobbyn och försöka leda in en nybörjare på att bygga ihop någon byggsats. Kanske en Softrock mottagare för en spottstyver och som kan kopplas till datorn. Här får man ju mycket för pengarna och lär sig massor på ett enkelt och kul sätt. Om nu vederbörande finner att det radiotekniska faktiskt är spännande så är grunden för en givande amatörradiokarriär lagd och det blir lätt att avancera och komma vidare. Om det radiotekniska upplevs ointressant, vilket man ju inte kan veta innan det provats, så är väl ingen större skada skedd. Bara för den nya att leta vidare efter någon annan nisch inom hobbyn att pyssla med. Undvik repeatrarna som inkörsport är mitt råd.

Att medvetet leda de gröna oerfarna bort från kärnverksamheterna inom amatörradiohobbyn vill i alla fall inte jag medverka till.
 
Jag tycker inte att du har fel EQL, jag tror bara inte att alla tittar på samma "karta" när det rör amatörradio. Digitala modes är på många sätt kärnverksamhet inom amatörradio på min karta. Även om jag kanske tycker HF och QRP är lite roligare eftersom jag är mycket i skog och mark, men ska vi få i lite ungdomar kanske vi måste vidga vyerna.

Att en radio råkar ha D-star som mode utesluter ju inte annat.

Jag vet inte vilken tråd vilet rådet som det hänvisas till är, men den som gav rådet kan ju ansett att om man ändå ska köpa en rigg kanske man kan köpa en som (i den mån det går) går att använda med D-star.

Är man ny grön och kanske något yngre kanske man vill tala med likasinnade?
 
Om uppgiften att det finns c:a 250 amatörer under 25 år i Sverige stämmer, gör rent geografiska skäl att det behövs HF eller någon form av "länkade repeatrar" för att ungdomarna ska kunna "tala med likasinnade".

Eftersom det bara är en gradskillnad mellan t.ex. D* och Skype som inte behöver någon antenninstallation och
dessutom har fördelen av att inte kunna utsättas för illvilliga störningar som tydligen är ordningen för dagen
är det kanske ganska lätta val...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ett snabbt och så gott som gratis sätt att komma i luften är EchoLink. En dator har ju redan det flesta och programmet är gratis. Bara i SM finns det ett 20-tal repeatrar och länkar att komma ut i etern på och flera tusen globalt. Är det inte roligt så kan man ju avinstallera programmet och prova något annat.

Men jag funderar på vad man haft för mål att bli radioamatör? Det måste väl ha varit något i hobbyn som lockat? Eller går man en kurs för att bli radioamatör och sedan inte vet något om hobbyn än ohms lag och Q-koder?
 
Ja, man kan ju gissa att ordet "radio" bör vara en ganska stor anledning till att locka utövare till radiohobbyn.
Jag håller fullständigt med SM7EQL att en kortvågsmottagare är den bästa introduktionen för den som visat intresse för hobbyn. Sedan spelar det ingen roll om han/hon "bara" är intresserad av digital kommunikation. Om man ägnar en tid åt att lyssna på kortvågsbanden så får man en ganska god inblick i vad hobbyn innebär. Man kan sedan själv dra slutsatser om vad man vill ägna sig åt. Det är inte alls ovanligt att intresset svänger över åt något oväntat håll när man väl fått prova på.
Att knuffa in nybörjaren i en smal nisch är bara elakt.
 
För mig är amatörradoo experimenterande över etern. Oavsett frekvens eller mode. Echolink ligger för mig i en gråzon. Internet som bärare av telefoni tycker jag är ok om någon form av radiosändning är inblandad i någon ände. Annars är det IP-telefoni (enligt min definition).

Kul att så många har olika definitioner vad amatörradio är.
 
BMC skrev; "Jag tycker inte att du har fel EQL, jag tror bara inte att alla tittar på samma "karta" när det rör amatörradio. Digitala modes är på många sätt kärnverksamhet inom amatörradio på min karta."

Vi har olika kartor som grundar sig på våra enskilda intressen och hur vi själva började med amatörradio. Jag har inget emot digitala modes men de tillhör lika lite kärnverksamheten som morsetelegrafi, FM- AM- SSB eller andra modulationsslag gör. Det jag vill belysa är vikten av att börja med hobbyn från grunden där kärnverksamheten vrider sig kring att experimentera med radio och radioteknik innefattande antenner och vågutbredning för att genom sina experiment förkovra sig och skaffa kunskaper och erfarenheter.

För att få ett vettigt utbyte av hobbyn - oberoende av nisch - så är det nödvändigt med en viss förståelse och intresse för det som är gemensamt för de olika nischerna. En viss förståelse för hur vågutbredningsmekanismerna fungerar, de olika frekvensbandens egenskaper, hur sändare och mottagare är uppbyggda innanför skalet med sina olika funktionsblock. Alla mottagare och sändare innehåller t ex en oscillator av något slag. Den som tidigt i sin karriär kan ledas in på spåret att laborera med en sådan i form av enkel byggsats eller ett egenbygge får på kort tid helt unika erfarenheter som sedan kan återanvändas och utvecklas i alla andra nischer. För att bli framgångsrik inom någon hobby eller sport gäller det att börja från grunden, skaffa sig ett fundament att stå på, och sedan arbeta sig uppåt under lång tid. Här tycker jag att vi old timers som grupp betraktad har varit katastrofalt dåliga på att dela med oss av våra egna erfarenheter och leda in nybörjarna på "rätt väg".

Det vi ser idag är att många nybörjare hoppar över just det elementära och grunderna för att sedan köra fast och tvingas be om hjälp med att räkna ut halvvågsdipoler eller undra över vilken radio som skall köpas. I många fall är kunskaperna så bristfälliga att inte ens frågorna kan formuleras. Men det ligger kanske i tiden det här och går igen inom alla andra hobbies? Jag kan ju bara redovisa hur jag gör och vad jag sätter värde på. Andra har väl sina referensramar och ser därför inte på saken på samma sätt?
 
Ja, man kan ju gissa att ordet "radio" bör vara en ganska stor anledning till att locka utövare till radiohobbyn.
Jag håller fullständigt med SM7EQL att en kortvågsmottagare är den bästa introduktionen för den som visat intresse för hobbyn. Sedan spelar det ingen roll om han/hon "bara" är intresserad av digital kommunikation. Om man ägnar en tid åt att lyssna på kortvågsbanden så får man en ganska god inblick i vad hobbyn innebär. Man kan sedan själv dra slutsatser om vad man vill ägna sig åt. Det är inte alls ovanligt att intresset svänger över åt något oväntat håll när man väl fått prova på.
Att knuffa in nybörjaren i en smal nisch är bara elakt.

Det borde ju vara ett rimligt antagande att det finns ett radiointresse som ligger bakom beslutet att skaffa ett certifikat.
Men det kanske är underordnat och sekundärt numera.

Jag har annars bibringats intrycket av att D* är ganska svårsålt och att "marknadsföringen" fått vissa drag
av desperation. Man har "bara" hållit på i dryga 10 år utan att få något genombrott.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Varför ser ni alltid nya amatörer som "nybörjare" och lite mindre vetande som hela tiden ska "knuffas i rätt riktning"? Eller "ungdomarna"? De flesta nya amatörer har ju ett eget bäst före datum som är utgånget sedan länge.

Jag tycker också att det är aningens anmärkningsvärt att ni ser kortvåg som någon sorts grundläggande övningskörning. I så fall ska ju sådant ske innan, och kanske som en del av, utfärdandet av certifikat. Har man ett godkänt cert så har innehavaren visat prov på att vederbörande innehar adekvata kunskaper för samtliga band och trafiksätt. Det är då helt upp till denne att välja att enbart köra 23 cm om så önskas.

Jag inser dock att det inte går in i skallen på er att det finns en skara som inte är kortvågsintresserade men likväl radiointresserade. Och D* har inte nödvändigtvis någon direkt koppling till internet. Internet är inte på något sätt en nödvändighet till D*, det går naturligtvis, men inte alls nödvändigt. Jämför man med skype så vet man inte vad man snackar om!
 
VDT skrev; "Har man ett godkänt cert så har innehavaren visat prov på att vederbörande innehar adekvata kunskaper för samtliga band och trafiksätt."

Tro det. Möjligtvis har vederbörande fått en kort översiktlig presentation av hobbyns olika möjligheter och så pass mycket kännedom om de regler som gäller för att s k skadlig störning för andra radioanvändare kan undvikas. Alltså grundläggande kunskap att kunna hantera sin amatörradio så att frekvenser inom amatörbanden används och max tillåten uteffekt inte överskrids. Thats it.

Certifikatet kan ses som ett papper på att få lov att övningsköra på egen hand och steg för steg bygga upp kunskapen inom sina egna intresseområden. Ingen blir helt fullärd utan detta är en process som pågår livet ut.
 
Varför ser ni alltid nya amatörer som "nybörjare" och lite mindre vetande som hela tiden ska "knuffas i rätt riktning"? Eller "ungdomarna"? De flesta nya amatörer har ju ett eget bäst före datum som är utgånget sedan länge.

Jag började denna diskussion med att påstå att det är fel att "knuffa i rätt riktning". Någon ville knuffa in nybörjaren i en väldigt smal nisch av hobbyn.
Som ny amatör är man alltid nybörjare. Med certet i hand öppnar sig en värld som man knappt anat tidigare. Skall man hjälpa denna nya amatör så skall man leda honom/henne in på den bredaste möjliga vägen.

Jag själv var fullständigt inriktad på att jaga DX och köra så många länder som möjligt på kortvåg, när jag var nybörjare (Jag hade ett mångårigt radiointresse i ryggen). Så småningom visade det sig att jag var mer intresserad av att "gräva fram" de svaga stationerna ur bruset oberoende var de kom ifrån. Efter ytterligare en tid kom jag på att 144MHz var det mest spännande bandet för mig.
Det gick sedan ett antal år då jag inte körde på något annat band än 144MHz.
Nu har jag inte samma antennmöjligheter längre så därför har kortvågen blivit mer intressant igen.

På kortvågsbanden möts alla grenar av hobbyn, mer eller mindre. Man får känna på olika trafiksätt, vågutbredning och trafikteknik. Det är det optimala insteget i hobbyn. Hade någon sagt till mig att satsa på 144MHz redan från början så hade jag antagligen tröttnat efter att lyssnat på brus i några veckor. Tack vare erfarenheten av hobbyns bredd så får man ut mer av sin egen nisch.
 
Back
Top