Att lura nybörjare.

TJC skrev; "Det är ju en självklarhet att man läser på om de saker man är intresserad av. I dag kanske läsning inte lockar."

Svårt att veta. Kanske en fråga för de som arbetar som lärare och varit med sedan tiden före den moderna tekniken med Internet tog fart. Ser jag tillbaka på hur jag började söka information om radio som 12-åring i mitten av 60-talet så fanns i princip bara hyllorna på biblioteken att rota i. På skolan fanns ett litet bibliotek och det var där jag fann John Schröders Radiobyggboken. Den lånades om många gånger och inte mycket var det man fattade i början... När intresset tog fart efter några månader så betades hyllorna på Lunds Stadsbibliotek av. Där fanns kanske ett hundratal böcker inom elektronik och radio. De flesta var på alldeles för hög nivå (författade av T Glas och likn) men många svåra verk lästes ändå. Flera gånger. Det fanns ett och annat man trodde sig begripa och av alla dessa lösryckta fragment bildades så småningom en viss förståelse för helheten. Även om man inte förstod så mycket i början så etsade sig bilderna fast och på något sätt tror jag ändå att man fick en ganska god bild av vad radio användes till och hur det fungerade utan att nu gå ner på komponentnivå. Vi kan väl säga att vi ungdomar läste väldigt mycket om lite på den tiden. Samma böcker om och om igen.

Nu med Internet som källa finns ingen brist på information. Däremot tror jag det kan vara väldigt svårt att finna ingångarna i labyrinterna. Amatörradio kan ju vara så mycket idag. Många helt olika nischer med helt olika inriktningar. Numera läser de flesta litet om mycket. De hoppar från tuva till tuva och hinner inte borra ner sig i detaljerna innan något annat roligare fångar intresset. Massor av små kunskapsöar om allt möjligt men utan broar som förbinder dem så att helheten kommer fram. De kan inte vara lätt att vara ung idag. Tur att man är gammal och fick uppleva 208,333333 m.
 
Tänkte precis slänga den där gamla Radiobyggboken del 2 samt Dr T Glas bok om antenner, men hann inte innan att annat behövde göras. Jag har ju läst dem ... någon annan som behöver dem? /Sture
 
Tar gärna emot böckerna.

Har spillt kaffe i min "Ledningar och antenner" vilket förvisso inte påverkade innehållet,
men gör den inte fullt lika rolig att läsa...

Adressen stämmer i SM Callbook.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
De flesta var på alldeles för hög nivå (författade av T Glas och likn) men många svåra verk lästes ändå. Flera gånger. Det fanns ett och annat man trodde sig begripa och av alla dessa lösryckta fragment bildades så småningom en viss förståelse för helheten.

Något ganska intressant med Erik T Glas böcker är att de var skrivna för de tekniska läroverken på 50- och 60-talen.
Nivån i böckerna låg skyhögt över min egen när jag väl upptäckt "Elektroniska Hjälpmedel och Elektroniska Tillämpningar" på Stadsbiblioteket i Örebro under 60-talets andra halva.
I räkneövningarna längst bak i boken förväntades bl.a. den tekn. stud. kunna härleda reflexklystronens svängningsvillkor.

Några "guldkorn" om bl.a. MF-transformatorer och dimensionering av VHF-svängningskretsar fastnade dock i den blivande radioamatörens sinne.
1972 började jag omsider i gymnasiet och rådfrågade min matematik och fysiklärare fil lic Per Gunnvall om böckernas nivå. Fick beskedet att man numera läste sådant på de tekniska högskolorna.

Det är ganska betecknande att nivån hos de tekniska läroverken bara lite skilde sig från nivån på de tekniska högskolorna bara 20 år senare, och att flera framstående akademiker, bland dem dr Glas själv och den store Erik Hallén hade undervisat vid läroverk.

Råkade nämna E T Glas och hans böcker för en av mina lärare i Elkretsteori på Chalmers som erinrade sig honom som någon form av adjungerad på KTH medan han uppehöll en byråingenjörstjänst på Kungl.Telegrafstyrelsens Radiobyrå under 50-talet.

Hur dagens tekniska gymnasieutbildning står sig jämfört med gårdagens är vanskligt att uttala sig om för en utomstående.
Dock tror jag att E T Glas läroböcker skulle vara ganska svåra att använda i dagens situation.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag instämmer helt och hållet, K-A. För att kunna lösa en del av ekvationerna i elektronik på tekniska gymnasiet i Härnösand, årskurs tre 1963-1964, behövde vi använda delar av den integralkalkyl man läste första året på universitetet. Ingen i klassen protesterade, vad jag minns. Lektor Wiorek gjorde ett utmärkt jobb på mattelektionerna!

/ Göstha
 
Glas designade väl Karlsborgsantennerna i sitt doktorsarbete? Min lärare på Tekniska Läroverket och hans lite teoretiska undervisning var lite svår att begripa. Speciellt det där med spänningspilar. Han följde strikt sina läroböcker vid sina lektioner och man skulle alltid rita schemorna precis som i hans lärobok annars blev han ställd. Det blev ju examensförhör med vittnen och Glas ,som skulle vara bussig , gav mig frågan" kan Du Hans rita schemat över en enkel sändare?" - en baggis för en som redan var Ham sedan 10 år - och när jag svarade glatt " får det inte vara en komplicerad sändare då" - protesterade denne man , som bara bara ville ha sina läroboksschemor på tavlan. Inte helt plötsligt bli tvungen sätta in sig något nytt.

När jag sedan sökte mitt mångåriga jobb på Karolinska Institutet, och lade fram mittbetyg som jag slitit så mycket för, tittade vederbörande inte ens på det utan gav mig tillbaka betyget helt osett med orden: " äsch det är väl det vanliga - när kan Ni börja?". Pinsamt. Efter allt slit på aftonskola och långa pluggnätter.

Frid över minnet av E.T. Glas en fin karl.

Hans SM5 Karolinska Institutet
 
Erik Torvald Glas doktorsavhandling hette: "On radiation problems concerning vertical antennas" och försvarades 1943.
Jag känner inte till ifall några antenner i Karlsborg avhandlades i den.

Den vertikalantenn med toppkapacitans som byggdes 1916/17 var elektriskt konstruerad av Seth Ljungqvist och Ragnar Rendahl samt mekaniken av professorn i Hållfasthetslära vid KTH Karl Ljungberg (som sedan kom att rita de master som fanns bl.a. i Hörby och i Stavsnäs [nyligen riven]).

Om konstruktionen av masterna kan läsas i Teknisk Tidskrift 1938 http://runeberg.org/tektid/1938a/0693.html

Antennerna i Karlsborg som jag var med om att använda var byggda under början av 60-talet
och hade Folke Strandén som konstruktör. I den mån som de inte var fabriksbyggda hos Granger, Telefunken eller Coel.

Under 70-talet byggdes en stor del av antennparken om för att åstadkomma rundstrålande antenner för flygradions räkning.
Arkitekten bakom dessa var Bengt Dagås (SK),sedermera stationschef i Grimeton.

Den antennpark som fanns innan 60-talet har jag endast sett på bild, men jag har för mig att den primärt bestod av romber och dipoler vilka satt i trästolpar. Dessa var skarvade telefonstolpar, så man kom inte mycket över 30 m höjd.

Detta var inte tillräckligt högt för transkontinentala förbindelser på medelhöga frekvenser, så den nya antennparken med romber för New York (292 grader) samt Bangkok (89 grader) byggdes med drygt 100 m höga master.
Andra romber optimerade för kortare avstånd som Moskva, Beirut och Rom/Bern satt i 70 m höga master.

New York- och Bangkok-romberna var dimensionerade för 120 kW och använde 60 ohms DIN-normerad
koaxialkabel 103/35, luftlindade baluner signerade Folke Strandén samt 4-tråds balanserade matare till själva antennerna.
Mellan deras matningspunkter satt ett delningsfilter så att de "tvåvånings" rombantennerna kunde matas med olika frekvensband.

Andra antenner dimensionerade för 40 kW matades via 60/21 kabel och ferritbaluner.
Några använde 4-trådiga matare med en anpassningskrets
i varje ände samt exponentialledningar 450 till 240 ohm för att anpassa LP-antenner till balanserade ledningar.

Nu är hela detta historia.
Hela sändar- och antennparken i Karlsborg har gått i skroten efter att den sista civila användaren fick lämna anläggningen i höstas. Historien om detta finns att läsa i senaste numret av ESR Resonans.
http://resonans.esr.se/ESR_Resonans_2014_3.pdf

En uppföljare om den svenska fast radio-epoken är planerad att publiceras i Resonans under 2015.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
AOM de APQ

Du skrev:
Den antennpark som fanns innan 60-talet har jag endast sett på bild, men jag har för mig att den primärt bestod av romber och dipoler vilka satt i trästolpar. Dessa var skarvade telefonstolpar, så man kom inte mycket över 30 m höjd.

Stämmer. Onsala, Göteborg Radios mottagarstation, byggdes någon gång på slutet av 40-talet. Våra rhomber var uppburna av skarvade telefonstolpar. Riktverkan var dålig på 8-MHz-bandet. Rhomberna var dessutom för "små".

På slutet av 70-talet, om jag minns rätt, fick vi sex fasta log-per.antenner. Det var en "dj--la" skillnad, sa han som gifte om sig...

73
Bengt/SM6APQ
 
Så tänk på det, lura alltid nybörjare, så dom lär sig något!! - Det är väl inte för att man blir radioamatör, eller bara glad amatör!!

/ Sven.
 
jag som nyligen har tagit certet , jag har har inte provat d-star än men jag har kört de lokala repetrnar i mitt när område och upplevde ett varm vällkomnade på banden . men på kort vågen är en helt annan historia , där man mötes av en antydan om att " om du inte bemästera cw så har %&% inget här att göra bra de riktiga amatörerna som kan cw likka nartulit som att andas får vara , " så kommer jag nog att hålla mig till UHF och VHF tills vidare. men att laborera med digital mods är en rätt intresankt sak jag har labbabt med microkolltrolers nu med inrikting på aprs och packet . så d-star är inte en omöjlit att jag kör inoom en snar framtid , och offtas när man är ny så hittar man sina "mentoerer " på de lokala repetrnana som ger råd och tips . //SA3RAX
 
Det finns otrevliga typer överallt - du kommer lära dig att undvika dem!

Leta så kommer du hitta trevliga människor även på kortvågem, du har
bara haft otur om du bara stött på den typen av folk.


Välkommen - hoppas du stannar i hobbyn!
 
@anraX Fortsätt och prova kortvåg, finns många trevliga och hjälpsamma där. Skulle speciellt framhålla britter och irländare. Vill du undvika "CW & Bygga" fundamentalisterna så skall man nog helst undvika Ham.se där oavsett vad tråden är tänkt att handla om dom dyker upp med sina besserwisser attityder.
 
Hej!

AnraX>>
Du måste haft en jäkla otur, jag har inte hört det du beskriver speciellt många gånger.
Jag kör bara kortvåg, både telefoni o telegrafi.
I vilka sammanhang och band har du haft denna otur?

Men, jag tycker att din "avslutningsfras" är ganska unken, eller missuppfattar jag den helt?
"Amatör radio är en hobby . där vi utbyter kunskaper , med för en del så värkar det vara en sandlåda och om man inte har en typgodkänd hink för sand .... så far man inte vara med."
 
Anrax, kul att du tagit cert. Vi pratade ju lite löst om det över den där hamburgaren i h-sand då jag hämtade masten.
Skit i alla gnällspikar och kör kortvåg, skitkul! Vi kanske hörs på 80m nån kväll.
 
Back
Top