Det är en myt att missanpassning i sig bidrar till "HF i shacket", men om man försöker att anpassa laster som ligger utanför
avstämmarens anpassningsområde så kan man få problem, helt enkelt för att anpassaren inte klarar uppgiften, eller för
att omgivningen blivit en del av antennen.
Om det gick att göra en "ideal anpassare" vilken matar en fullständigt balanserad antenn, så skulle inte missanpassningar, hur stora de än är, kunna orsaka några problem med HF påverkan runt den.
Detta beror i sin tur på två saker; den ena är att en ideal anpassare har oändlig common-mode impedans, så inga strömmar flyter genom stommen till "jord" eller omgivningen. Den andra orsaken är att fälten runt en helt balanserad matarledning är lika stora men motriktade, så de tar ut varandra.
Dock går det inte att göra några "ideala anpassare", så man får nöja sig med vad som är realiserbart.
En anpassare som avslutas med en "balun" har varken bra balansering eller hög common-mode impedans, så där är risken ganska stor för problem. Det är därför den "link-kopplade anpassaren" är överlägsen, därför att den kan utföras med ett mycket stort anpassningsområde, och dessutom med en mycket hög common-mode impedans tillsammans med en god balans. Dock är det svårt att göra en automatisk sådan.
När man använder obalanserade antenner blir hela omgivningen en del av antennen, så HF-påverkan av t.ex. kraftaggregat och grannarnas HiFi får en mycket större sannolikhet.
Vi som hållit på med fartygsradio är bekanta med problematiken, där använde man alltid obalanserade antenner vilka matades direkt från sändaren inne i radiohytten, och anpassningsområdet var mycket stort, mellan några ohm och flera tusen ohm. Vissa antennlängder gav upphov till höga antennimpedanser, så med 1500 W uteffekt kunde det finnas spänningar på flera kV på nedledningen. Dessa kopplade ibland kapacitivt till omgivningen och gav upphov till bekymmer för annan elektronik i radiohytten, t.ex. snabbtelefoner. När impedanserna var låga så fick man stora strömmar i sändarens chassie som även det kunde vara bekymmersamt.
Saken uppmärksammades även ur arbetsmiljösynpunkt, på statsisbrytarna kunde man få höga elektriska fältstyrkor inne i radiohytten på vissa frekvenser, så Televerket fick designa om antennerna så att antennlängden passade bättre.