Avstämmare i shacket

SM6VRL

Well-Known Member
Det blir rimligen ett herrejösses elektromagnetiskt fält nere i shacket när man stämmer av annars rejält missmatchade antenner.
En hemfipplad tuner helt öppen på träplatta med öppen spole man kanske flyttar en krokodilklämma på en stor spole, den blir såklart sämre i det avséendet än ifall man kör med tuner i plåtlåda?
Vad säger ni?
 
Hej!
I shacket ute i "byn" kör jag en S-match med tvivelaktig kapsling byggd på en träplatta med en T-300 Amidonkärna, har inga problem med RF som flyter runt där det inte ska.
I stan kör jag en stegmatad inverterad vee. Matningen sker med 3-4 meter Rg58 till en 1:4 balen lindad på 50mm plaströr och kopplad enligt PA0FRI. Kolla hans hemsida. Kört 150w till den antennen på alla möjliga band med inbyggda tunern i min kenwood utan problem trots att datorer, nätverksutrustning,switchar m.m bara sitter nån meter från matarledningen till antennen.

Om man kan följa de råd som är nämnda i tidigare trådar här på ham.se ,jordning avstörning ,med beads och matning av antenner så kommer man ganska långt med ett störningsfritt shack och lite störningar i mottagaren.

73,s de Gunnar 2Vki
 
Själv kör jag med plåtlådor och har inga planer på ngt annat.
Det är mer ur hälsomässig synvinkel jag funderar över det.
Att det kanske även med dessa det vill fladdra i ögonlocken ifall man drar på.
Eller att skillnaden mellan dem o träplattorna kanske är försumbar?
 
Genomsnittsradioamatören har nog aldrig ens hört talas om skillnaden mellan "närfält" och "fjärrfält".
I närfält så lagras energi, och i fjärrfält så transporteras energi. En antenns uppgift är att skapa fjärrfält.

De elektriska och magnetiska fälten runt en "avstämmare" är nästan till 100% av närfältskaraktär, alltså koncentrerade till kretselementen,
så deras energiöverföring kan försummas. Dessutom klingar de mycket snabbt av med avståndet.

Trots detta är det klokt att använda metallådor, inte så mycket ur hälsosynpunkt, men mer ur ett allmänt EMC-perspektiv, eftersom det kan uppstå magnetisk koppling mellan induktanser och omgivande dåligt skärmad elektronik.
Bra magnetisk skärmning är svårare att åstadkomma, så många apparater är mer känsliga för omgivande magnetiska närfält.
 
Last edited:
Avstämmaren stämmer väl av det som är "bortom" själva enheten, så att TX blir nöjd med lasten. Om det som är "bortom" avstämmaren, fortfarande är nära operatörsplatsen, och då alltså blir en del av en utstrålande antenn (fast man kanske inte avsåg det), så finns väl risken för "HF i shacket" misstänker jag.
 
Det är en myt att missanpassning i sig bidrar till "HF i shacket", men om man försöker att anpassa laster som ligger utanför
avstämmarens anpassningsområde så kan man få problem, helt enkelt för att anpassaren inte klarar uppgiften, eller för
att omgivningen blivit en del av antennen.

Om det gick att göra en "ideal anpassare" vilken matar en fullständigt balanserad antenn, så skulle inte missanpassningar, hur stora de än är, kunna orsaka några problem med HF påverkan runt den.

Detta beror i sin tur på två saker; den ena är att en ideal anpassare har oändlig common-mode impedans, så inga strömmar flyter genom stommen till "jord" eller omgivningen. Den andra orsaken är att fälten runt en helt balanserad matarledning är lika stora men motriktade, så de tar ut varandra.

Dock går det inte att göra några "ideala anpassare", så man får nöja sig med vad som är realiserbart.
En anpassare som avslutas med en "balun" har varken bra balansering eller hög common-mode impedans, så där är risken ganska stor för problem. Det är därför den "link-kopplade anpassaren" är överlägsen, därför att den kan utföras med ett mycket stort anpassningsområde, och dessutom med en mycket hög common-mode impedans tillsammans med en god balans. Dock är det svårt att göra en automatisk sådan.

När man använder obalanserade antenner blir hela omgivningen en del av antennen, så HF-påverkan av t.ex. kraftaggregat och grannarnas HiFi får en mycket större sannolikhet.

Vi som hållit på med fartygsradio är bekanta med problematiken, där använde man alltid obalanserade antenner vilka matades direkt från sändaren inne i radiohytten, och anpassningsområdet var mycket stort, mellan några ohm och flera tusen ohm. Vissa antennlängder gav upphov till höga antennimpedanser, så med 1500 W uteffekt kunde det finnas spänningar på flera kV på nedledningen. Dessa kopplade ibland kapacitivt till omgivningen och gav upphov till bekymmer för annan elektronik i radiohytten, t.ex. snabbtelefoner. När impedanserna var låga så fick man stora strömmar i sändarens chassie som även det kunde vara bekymmersamt.

Saken uppmärksammades även ur arbetsmiljösynpunkt, på statsisbrytarna kunde man få höga elektriska fältstyrkor inne i radiohytten på vissa frekvenser, så Televerket fick designa om antennerna så att antennlängden passade bättre.
 
Back
Top