SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
BC-15A är en "Airplane Radio Telegraph Transmitter" av typen gnistsändare som användes under första världskriget. Apparaten nedan är tillverkad den 22 augusti 1918, så den börjar ju bli till åren kommen. Sändaren förekommer i flera olika varianter. Den första gick under namnet Sterling, Wireless Transmitter No 1 och användes i engelska flygplan för att via envägskommunikation rapportera positioner för ubåtar och aktiviteten på slagfälten. Sedermera tillkom en mottagare i systemet. Det finns mycket skrivet om detta på nätet.
Sändaren är avsedd för 6 V batterispänning och har en effekt om ca 30 Watt. Telegrafnyckeln nycklar matningsspänningen direkt och har därför haft väl dimensionerade kontakter för hög ström.
Våglängdsområdet anges till ca 100 - 260 m. Det betyder att 160 m amatörband täcks in och det vore kanske idé att prova hur sändaren står sig i en contest där. Möjligen får man låna någon annans anropssignal för att inte råka i onåd.
I botten av trälådan finns såväl schemor och en detaljerad bruksanvisning.
Installationen i flygplanet var okomplicerad. Apparaten placerades på en hylla en bit ifrån operatöreren för att unvika att få stötar från den icke behöringsfria spolen. Längst till höger syns veven för släpantennen som vevades ut när planet kommit i luften. I serie med antennen kopplades en RF Ampere meter för justering av max antennström.
Anslutningsklämmorna för olika våglängderna och max antennström ställdes in före företaget av markpersonalen och det finns ett antal flyttbara markeringar för att kunna byta våglängd.
Komplett kopplingsschema för sändare. Förutom resonansspolen och högspänningstransformatorn så ingår ett gnistgap och en kondensator. Längst ner till höger sitter en mackapär som kallades "high speed hammer make and break" eller vibrator. Samma princip som i buzzern som var den tidens helmekaniska medhörningsoscillator. Här används vibratorn dock för att hacka sönder DC-strömmen för vidare upptransformering till högspänning för gnistgapet.
Anslutning för 6 V batteri och telegrafnyckeln.
Gnistgapet är justerbart och försett med kylflänsar. Inställningen skulle göras så att en vacker stabil ton erhölls. Det betydde att gnistbildningen skulle vara konstant vid nedtryckt nyckel och inte bara enstaka sporadiska överslag som man får vid för stort gnistgap.
Högspänningstransformatorn och kondensatorn är inbyggda i vackert sinkade och lackerade träboxar. Fint snickeri får man säga.
Apparaten med locket utfällt.
Närmast på programmet står provkörning och uppmätning av gnisteffekt och övertoner med spektrumanalysatorn. Dock får jag nog börja med att tillverka en konstbelastning som representerar impedansen i en typisk släpantenn så allt blir så korrekt som möjligt.
Sändaren är avsedd för 6 V batterispänning och har en effekt om ca 30 Watt. Telegrafnyckeln nycklar matningsspänningen direkt och har därför haft väl dimensionerade kontakter för hög ström.
Våglängdsområdet anges till ca 100 - 260 m. Det betyder att 160 m amatörband täcks in och det vore kanske idé att prova hur sändaren står sig i en contest där. Möjligen får man låna någon annans anropssignal för att inte råka i onåd.
I botten av trälådan finns såväl schemor och en detaljerad bruksanvisning.
Installationen i flygplanet var okomplicerad. Apparaten placerades på en hylla en bit ifrån operatöreren för att unvika att få stötar från den icke behöringsfria spolen. Längst till höger syns veven för släpantennen som vevades ut när planet kommit i luften. I serie med antennen kopplades en RF Ampere meter för justering av max antennström.
Anslutningsklämmorna för olika våglängderna och max antennström ställdes in före företaget av markpersonalen och det finns ett antal flyttbara markeringar för att kunna byta våglängd.
Komplett kopplingsschema för sändare. Förutom resonansspolen och högspänningstransformatorn så ingår ett gnistgap och en kondensator. Längst ner till höger sitter en mackapär som kallades "high speed hammer make and break" eller vibrator. Samma princip som i buzzern som var den tidens helmekaniska medhörningsoscillator. Här används vibratorn dock för att hacka sönder DC-strömmen för vidare upptransformering till högspänning för gnistgapet.
Anslutning för 6 V batteri och telegrafnyckeln.
Gnistgapet är justerbart och försett med kylflänsar. Inställningen skulle göras så att en vacker stabil ton erhölls. Det betydde att gnistbildningen skulle vara konstant vid nedtryckt nyckel och inte bara enstaka sporadiska överslag som man får vid för stort gnistgap.Högspänningstransformatorn och kondensatorn är inbyggda i vackert sinkade och lackerade träboxar. Fint snickeri får man säga.
Apparaten med locket utfällt.
Närmast på programmet står provkörning och uppmätning av gnisteffekt och övertoner med spektrumanalysatorn. Dock får jag nog börja med att tillverka en konstbelastning som representerar impedansen i en typisk släpantenn så allt blir så korrekt som möjligt.
Last edited:
