BC-224

[SM3ZBB]

Välkänd mottagare, förmodligen modellbeteckning BC-224 H.
Dynamotor eller nätdel saknas men jag har testat den med extern strömkälla och den fungerar fint.
Dessutom saknas audioförstärkningsröret VT-48 så utan det fungerar inte lyssning via högtalare. Men med hörlurar fungerar det bra.

Endast avhämtning i Härnösand, men som tidigare utannonserade objekt så kan den få stanna tills någon transport har vägarna förbi. Bor intill E4.

Pris: Ge mig ett anständigt bud.

 

[SM0AOM]

BC-224 är BC-348 fast avsedd för 14 V DC-matning. Den är betydligt mer ovanlig än BC-348, eftersom
den endast producerades i ganska litet antal för den första inkarnationen av Boeing B-17 och ett par andra
militärflygplan med 14 V elsystem.

 

[SM0AOM]

En intressant radio är den allra första BC-224-konstruktionen. Den skiljer sig fullständigt uppbyggnadsmässigt
från de senare producerade, och kan närmast liknas vid en lätt ompaketerad BC-312 byggd i lättmetall istället för stålplåt.



Detta kan bäst förklaras av att samma designteam från RCA var inblandat i både BC-312 och BC-224.
F.ö. samma ingenjörer, Lester Fowler och George Blaker, vilka också utformade AR-88.

 

[SM3ZBB]

Här finns lite matnyttig data om versioner av BC-224 och BC-348.

 

[SM0AOM]

BC-224 och BC-348 var populära mottagare.
Deras mekaniska bandspridning var "tillräcklig" för 80 och 40 m, och "acceptabel" för 20m.

En av de som jag hade var ombyggd till dubbelsuper med en andra MF på 110 kHz och 6 avstämda kretsar. Detta gav en mycket passande och trevlig selektivitetskurva för riktig amatörradiotrafik.

Sedan var BC-224/348 lämplig som MF efter en Elfa-konverter för 144 MHz. MF-området på 4-6 MHz var lämpligt utspritt över många hundra skaldelar, och dessutom i ett stycke.

BC-312/342 bytte band vid 5 MHz, så det blev ett "förfärligt vevande" när UKV-amatören skulle lyssna över hela bandet.
I QTC:s UKV-spalter ondgjorde man sig över detta, eftersom många slutade lyssna vid 145 MHz för att undvika "vevandet", och missade anropen från amatörer som hade kristaller på frekvenser över 8055 kHz. Detta ledde även till att man gärna trängde ihop sig mellan 144-145 MHz.

"Det var bättre förr..."

 

[SM5OCI]

Detta ledde även till att man gärna trängde ihop sig mellan 144-145 MHz

Jag ser för min inre syn hur ett hundratal amatörer i Sverige "trängde ihop sig" med sina CW-signaler på bara 1MHz!

 

[SM0AOM]

Kära "historielösa";
Jag är gammal nog att ha upplevt en del av detta.

I storstäderna, i synnerhet "SM5S" som sedermera blev SM0,
kunde man råka ut för "trängsel" på de frekventa frekvenserna
8,000x18 =144,000 (+ lite), 8,025x18=144,450 och 8,050x18=144,900.

Dessa frekventa kristallfrekvenser hade prånglats ut i stora mängder av surplushandlare, och vid öppningar/tester kunde det finnas tiotals förhoppningsfulla amatörer som använde samma kristallfrekvens med åtföljande QRM.
En eller ett par FT-243 kristaller med andra frekvenser kunde vara ganska hett eftertraktade bland yngre amatörer i storstäder. Att bygga en VFO som ger "anständig ton" på 144 MHz var en stor utmaning som få gick i land med.

Detta medförde i sin tur att "ring-QSO:n" på samma frekvens, som på "likströmsbanden", var besvärligt när varje kontrahent använde sin egen kristallfrekvens.

Redan kort efter 2m-bandets frisläppande 1949 kommenterades saken i QTC:



VXO-styrning populariserades av en del, och VFX eller "blandnings-VFO" blev förespråkat av SM6DJH i slutet av 60-talet med denna motivering:



Mer äventyrslystna byggde med faslåst frekvenstransponering, "FAO".

 

[SM3ZBB]

Puffar lite för mina annonser under "Säljes"

En MT-601.
En National NC 2-40 D.
En BC 224.
Se separata annonser för varje radio.
Nån kanske åker förbi här på väg till Eskilstuna?