Beg. sändarrör, värt att kolla?

SM0UAN

Well-Known Member
Efter ett demonteringsprojekt har jag blivit sittande med lite grejer som verkar dumt att slänga, bland annat ett 4CX250B (Eimac, USA), med hållare. Kan det vara värt att sätta upp en testutrustning för att se om det är brukbart och kanske sälja, eller är det en icke gångbar produkt i dagens läge?
 
Om du känner någon som har en AVO Mk IV rörprovare
kan man få reda på konditionen.

Egentlign ska man högspänningsprova sändarrör, men
man får reda på emission och branthet vilket är en bit på vägen.

Dock blir det allt färre som kan något om sådant numera.
 
AVO mäter endast upp till 100 mA anodström. Tänk på att fläktkyla anoden under mätningen, sådan kylning behövs även när endast glödspänning är ansluten.
 
Provar man kort tid, en-två minuter eller så, så behöver man inte kyla.
Dock bör man använda "grytlapp" vid hanteringen.
Använd inställningarna för 4X150A i manualen.
 
Last edited:
-AOM>Egentlig[e]n ska man högspänningsprova sändarrör

Skall sådan provning göras med "full" anodström eller skulle det räcka att testa med en Megger eller något hemmabyggt HV-kit som inte ger mer än någon mA eller mindre?
 
Man är ute efter att kolla om den interna isoleringen fortfarande
är OK, och att det inte är gasrester. så det räcker med något 10-tal mA,
och gärna ett seriemotstånd.

När man verifierat detta, kan man ofta "koka" röret med reducerad anodspänning och 50-100 mA anodström för att fånga ev. kvarvarande gasrester, Det är dock inte alltid som det fungerar.

SM5BSZ har skrivit en del om detta:

 
Nu finns det ju mycket att fundera på när det gäller rör.... För ren gasrestkontroll/isolationstest, kan man väl tänka sig att köra hög spänning mellan utvalda elektroder i kallt tillstånd, med nåt megger-liknande som inte spränger röret vid ev överslag. Den aktuella rörtypen anges ha ha en oxidkatod, så där är det väl angiven temp/glödspänning enligt datablad som gäller för alla förhållanden där röret drar ström. För att "motionera" ett länge lagrat rör tror jag att man måste ha en procedur som håller ordning på både Ig2 och Ia; man kan inte mata g2 med full spänning och anoden med ett stort seriemotstånd, då lär g2 brinna rätt snart. Men jag tänkte i första hand på att få ett grepp om branthet och emissionsförmåga, så man vet att röret "funkar". Att göra en "inbränning" för att (om)aktivera gettret (motsv) kan väl göras med spänningar långt under de maximala, bara röret blir ordentligt varmt.
 
Det är just oxidkatoden på 4CX250 som gör denna procedur nödvändig för att fånga in gasrester som annars riskerar att skada katodytan.
Genom att värma katoden så återbördas gasmolekyler till mindre skadliga ställen.
 
Back
Top