Något som man ständigt behöver tänka på är att åtgärderna behöver vara anpassade till behoven. Den ursprungliga frågan var hur man skulle kunna hantera antingen planerade eller oförutsedda elavbrott. Sådana blir i övervägande grad lokala och begränsade i tiden.
Vid mer begränsade avbrott så kommer vanligen batteribackningen i de publika telenäten att kunna brygga över avbrotten, och de större knutpunkterna har egen dieselreservkraft, vilket också gäller för RAKEL.
Som yrkesman inom området finner jag det lite märkligt att radioamatörer skulle planera för, och dessutom tro sig klara av, ett bortfall av samtliga funktioner både i de publika telenäten och i "Blåljusnäten", och dessutom i stora geografiska områden.
Något sådant förekom i planeringen som jag arbetade med under 80-talet för Televerket Radios beredskapsfunktioner. Men då var det primärt kärnvapenkriget och dess efterdyningar som var en av förutsättningarna. I sådana situationer går det att förutse att hela landsändar kan bli ödelagda och utan fungerande elförsörjning i månader.
Dock hade man dragit vissa slutsatser av erfarenheterna från WW2, där det hade visat sig att det tyska elnätet och telefonnätet varit märkvärdigt motståndskraftiga.
I en memoarbok som Hitlers chaufför, Erich Kempka, skrev på 1960-talet berättas historien om hur stabsofficerare ringde runt till Berlins förorter under slutstriderna för att höra efter hur långt ryssarna hade avancerat efter det att Wehrmachts ordinarie sambandsvägar brutit samman. Det fanns även ström att både trycka tidningar och köra S-Bahn fram till ett par dagar innan sammanbrottet.
Det som var prioriterat i Radiodivisionens planering för krigsförhållanden var rundradionätet, fjärrnäten samt utlandsförbindelserna. Rundradion sågs som kritisk för att kunna varna befolkningen vid anfall och hålla den informerad efteråt, fjärrnäten (radiolänk och kabel) var kritiska för övergripande samordning i hela landet och utlandsförbindelserna för att kunna koordinera med potentiellt allierade. Man räknade med att alla kabelbaserade utlandsförbindelser skulle brytas vid ett krigsläge.
Sedan var lokala funktioner i telenäten tänkta att vidmakthållas i största möjliga mån för att kunna användas inom civilförsvaret, tillsammans med t.ex. polis- och brandkårsradio. Det fanns "fall-back funktioner" förberedda för olika nivåer av skador i näten.
Nu har förvisso spelplanen ändrats ganska rejält genom avregleringarna och rationaliseringarna. Allt färre använder de metalliska lokalnäten och mobiltelefoni samt Internet har tagit över, samtidigt som samordningen både på central och lokal nivå minskat alltmera. Dessutom finns det storleksordningar mindre personal i fältorganisationen i dag, och all drift är utlagd på underentreprenörer vilka samtliga lämnat det lägsta anbudet.
Efterspelet till Gudrun-stormen visade på att reservkraftförsörjningen till telenätets knutpunkter och till mobilbasarna var de primära orsakerna till stora bortfall, eftersom denna hade nedprioriterats av kostnadsskäl. Teracoms FM/TV-stationer vilka hade inplacerade mobilbasar som anslöts via radiolänk blev inte alls påverkade.
Gudrun-stormen är nog den mest "krigslika" situation som landet varit i under modern tid.
Man behöver se realistiskt på vad som improviserade kommunikationsnät med oövad personal kan uträtta. Skulle ett totalt strömavbrott i, säg hela Sydsverige, inträffa när det är - 20 grader mitt i vintern blir följderna oöverskådliga redan efter något dygn. Någon form av undantagstillstånd kommer att bli nödvändigt, och med radioamatörernas åldersprofil tagen i beaktande blir denna grupp en som kommer att vara bland de hjälpbehövande.
Vatten och matförsörjning samt någon form av nödbostäder behöver improviseras,
och då finns de RAKEL-baserade radionäten redan på plats. Om deras kapacitet och uthållighet kommer att räcka till är däremot en mer öppen fråga.
Man ska hela tiden hålla i minnet att kommunikationer bara utgör en liten del av civilförsvarssystemet, och måste ses tillsammans med alla andra. Endast tillgång till kommunikationer löser inte alla problem, vilket radioamatörer ofta tenderar att glömma.
