CW - ändras språket där också?

B

Ballz

Well-Known Member
CW - nytt språk LR? (nostalgitråd)

Hams -

efter att ha pausat några år ska jag nu ge mej in i HF+CW-smeten på allvar. SM0RVV och jag hade en mailväxling med tips för CW-inlärning, och i den nämndes behovet av att plugga in ljudbilden för alla sorters trafikförkortningar - inklusive dom som används i Sverige, G-land..DL etc..ni vet - GE, GA, GN, GD, HEJ och många fler.

Så slog det mej: tänk om den "moderna" CW:n nu ÄRVT en massa förkortningar från SMS-världen, liksom den ju DONERAT en massa förkortningar till samma värld (för så är det ju, tänk efter..)?

Ska vi bereda oss på L8R, GR8, LR, NOOB, KEWL, och annat SMS- och chatt-mojs?

Ni som kör mycket CW klartext i dessa "moderna" tider - hur ser det ut med det här?
När ni snackar med ungdomar i t ex G - speglas SMS-språket i CW:n?

ISF (!) är det ju dags att uppdatera listan över vedertagna förkortningar.....*rys*
 
Last edited:
Nja, nej det har inte tillkommit några direkta nymodigheter när det gäller trafikförkortningar för telegrafi på kortvåg. De filurer som är igång på banden idag är ju i stort sett samma personer som var igång för 20, 30, 40 och 50 år sedan. Skillnaden är bara att de blivit äldre och en efter en sätter dom trätofflorna och trillar av pinnen. Några nya telegrafikunniga tillkommer knappt. En och annan Gröngöling kanske...

De flesta som är aktiva kör sina högt standardiserade förbindelser där de slentrianmässigt utbyter 599, namn och QTH. Några med extra gott om tid berättar kanske att dom kör med en ICOM eller att det regnar ute.

Något som skiljer nu från förr är att allt fler kör "contest style" även när det inte är contest. Om jag ropar ett vanligt CQ får jag ofta svar av typen: IK3WAD (Inget mer)

Förr i tiden när folk inte var så sönderstressade så hade svaret blivit ordentligt; SM7EQL DE IK3WAD K.

Om jag svarar IK3WAD och bemödar mig att sända RST, namn och QTH så är det inte alls säkert att IK3WAD har tid att ge mig mer än ett snabbt RST innan han tjatar om QSL 100% och knackar ut 73 för att sedan hasta vidare för att terrorisera näste man som söker en normalt funtad människa att utväxla något mer meningsfullt med än bara 599 TU 73.

Att finna någon som är intresserad av lite längre och mer innehållsrika förbindelser är sannerligen inte lätt. Det finns en del svenska old-timers på 80 m CW som har tid till förfogande men de allra flesta man hör är mer än lovligt uppskruvade. Kanske skall de med tåget eller så håller batteriet i elbuggen på att ta slut.

Kul att du hittat tillbaks till morsetelegrafin igen.

/Bengt
 
Härligt realistisk/pessimistisk du är, Bengt *asgarvar* - men är det verkligen så illa?

Kanske är det så - Gud förbjude - att dom faktiskt inte KAN utbyta mer info än ett contest-QSO innehåller? För att dom...aldrig lärt sej köra nåt annat än call+599+lokator+(infoga lämplig extradata här)??
 
Last edited:
Kom att tänka på en grej ang hur bråttom folk har nuförtiden...så här skrev jag i vår blogg medans vi renoverade vår Morris Minor (Betty)..nostalgiskt värre, men kanske på sin plats här i alla fall?

"Eller är det den stora belöningen vi hoppas på? The great gig in the sky – när vi med nybesiktad och blänkande Betty cruisar från bilprovningen i Lund till Malmö på gamla Lundavägen genom lite landskap som hon troligen känner igen sedan sin (gröna?) ungdom? Ja så är det nog. Att med nedrullade sidorutor köra i 50 knyck på en gammal landsväg och genom byar där folk stannar, ler och vinkar åt “gammelbilen”, där barn pekar, och folk kommer fram och snackar. När man rullar genom det soliga landskapet till tonerna av en gammal mono-bilradio och får göra paus och dricka kaffe på en rutig duk (och med Bettymuggar och bast-termos) vid vägkanten bara för att det ska vara så?

Jo, så är det såklart. Drömmen om nåt mer stillsamt.. mer analogt, mindre stressat. Nåt soligare än ett vanligt sketet regnigt skånskt slättlandskap. Nåt mer idylliskt. Drömmen om ett samhälle och ett liv där människor har tid. Tid att faktiskt se en gammal ljusgrå bil. Tid att vänta på att den rördrivna radion i köket värmdes upp under en minut innan den lät nåt. En tid utan snabbmakaroner. "

Är du också sån, Bengt? *skrattar*

(bloggen - för den som vill läsa mer om gamla skitbilar från England: Back To Basics - kommentera gärna)

Edit: vi har skrivit om "ham spirit" också, tänka sej....i det här inlägget:
Om människors godhet « Back To Basics

*ler*
 
Last edited:
Wow! Inlägget "Folk i trafiken" är ju direkt applicerbart på modern amatörradio. Så går det till och de få av oss som medvetet lever kvar i det förgångna och ibland drömmer om en mer stillsam och seriöst okomplicerad tillvaro har det verkligen inte lätt. Att finna likasinnade kamrater att utbyta erfarenheter med är svårt idag.

Jag får nog läsa igenom hela Betty Blue bloggen. Välskrivet och osedvanligt intelligenta tankar som nog inte många av dagens raketmänniskor förmår eller finner tid att analysera. :)

Ang Back to Basic så startade jag från scratch första gången i mitten av 60-talet. Slaktade gamla BC-pytsar och sorterade motstånd och kondensatorer i olika högar. Denna första junkbox blev sedermera till allehanda sändare och mottagare. Allt hembyggt. Tiden gick och hux flux ersattes hembyggena med Drake Line som i sin tur ersattes med ICOM och YAESU.

För ungefär 10 år sedan fann jag mig själv sittande framför en lång rad svarta lådor tillverkade i Japan. Allt det roliga inom amatörradion höll på att försvinna. Jag var på väg att bli en vanlig stickproppsamatör. Stopp och belägg. Stegvis förpassades de moderna radioapparaterna till garderober och förråd. En FT1000 MP ställdes på högkant under skrivbordet där den står än idag. Åter igen byggdes rörsändare enligt gamla koncept. Ett antal utrangerade surplusapparater såsom BC348 och Wireless Set No 19 införskaffades. Dessa renoverades efterhand och är sedan några år tillbaks i daglig drift.

Hösten 2008 tog jag nästa steg bakåt och byggde ett radiorum i 40-tals stil. Linoljemålad pärlspont på väggarna, trägolv och inrett med tidstypiska möbler och inventarier. Trasmattor på golvet. De gamla radioapparaterna har fått ett riktigt hem och då detta rum saknar såväl telefon som dator så kommer den riktiga amatörradion mitt i fokus.

Utöver modifierad WWII-surplus så har ett antal kortvågssändare baserade på scheman från 30- och 40-talen byggts ihop. Komponenterna har hämtats från gamla radioapparater som slaktats. Inget fusk med nytt skit här inte. Ett antal "goda människor" i bekantskapskretsen har bidragit med både det ena och andra så "Ham Spirit" har verkligen flödat i detta nostalgiska projekt.

För att återknyta till Topic så har jag funnit att genom att förse mina sändare med tidstypiskt chirp och svag frekvensavdrift plus en viss grad av brummande ton så väcker signalerna intresse på banden. Gamla radioamatörer som börjat sin bana ungefär som jag själv - med att bygga radio från absoluta scratch - känner igen signalerna. Med tårar i ögonen svarar dom rappt på mina CQ-anrop och plötsligt finns det något vettigt att diskutera och resonera om. Något som har med radio att göra, inte politik, inte väder och inte prat om ingenting. De gamla minns hur de med mycken möda byggde sina första kristallstyrda 10 wattare med rör som 6L6 och hur roligt det var att med enkla medel få kontakt med fjärran länder. Detta i en tid långt före mobiltelefonen och Internet.

Idag när de flesta moderna radioamatörer kör med köpta grejor och ytterst få har mod eller tekniska kunskaper att ens öppna locket på apparaterna så finns inte mycket mer att syssla med än att köra snabba 599 QSO:n, samla QSL-kort, Kommunjakten eller delta i allsköns tävlingar där det gäller att köra så många innehållslösa kontakter som möjligt för att kunna placera sig i en resultatlista och i bästa fall få ett Diplom.

Ibland råkar jag på någon modern radioamatör som efter att jag ingående berättat om min hembyggda radiosändare med tre 6AG7:eek:r och en 829B i PA-steget kort kontrar med RIG HR IC706 ANT G5RV TNX QSO PSE QSL. -Ack vad fattigt tänker jag. Stackars människa. Du har ju missat allt det roliga där du sitter med din köpta svarta låda på köksbordet.

Nu skall jag fortsätta att läsa om "gamla skitbilar från England! :)

/Bengt
 
Bengt - tack för bloggberömmet :) - och ja, det är kul med likasinnade. Osökt kommer jag tillbaks till topic nu (men bara för en kort stund):

När du berättar om dina grejor för den stackars italienaren så smäller han ju av - alla siffror och rörbeteckningar, årtal, specialuttryck och annat kul som ventileras tvingar ju honom att *lyssna*, och kanske t o m skriva ner, bläddra i nån gammal ARRL handbok för att fatta vad du menar innan han kan svara nåtsånär "coherent" :)... (hur är förkortningen för "JAG BLÄDDRAR", förresten?) Ett QSO med dej på CW måste ju vara en mardröm för en stressad nutidsmänniska, alltså. *skrattar*

Så...där har vi en pusselbit on topic - förr handlade amatörradio mer om ett intresse för motstationen, parat med ett intresse att nå långt med enkla grejor. Tycker jag, alltså. Man ville förstå, och bli förstådd. Kommunicera? Idag handlar det om annat. Komplettera, contest:era, kompensera?

Klart att språket förenklas. Du ser ett exempel här - online på skärmen kan man uttrycka sej mer ..flödigt, liksom. Du kan ändra en rad som skrevs för en god stund sen, du kan skriva 64KB text som finns kvar läänge, och den texten kan innehålla bitande sarkasmer, rena fakta och glädjerop.

CW är nåt annat. Raden är liksom borta när du skickat ditt K. Borta ur etern, och troligen borta ur mottagarens FIFO-buffert också, om han inte är genuint intresserad och har gott om tid...samt papper och penna. Och där kommer vi tillbaks till topic igen:

CW är ett rätt "snävt" medium. Korta, effektiva meningar. Nödsignaler om man vill. Ironi och sarkasmer funkar inte, smajlies finns bara som "HI" och känns nästan tramsigt. Synkront så det smäller om det, det ställer krav på speciella "språkkunskaper", teknik, operatör, hjärna, öron, vilja...och TID. Kanske humor också, och nån sorts empati.

Nykomlingarna..jag undrar hur dom ser på CW. Och det är nog egentligen det min undring handlar om. Använder dom CW som ytterligare en "kanal" för att få igenom sitt SMS till en polare? En rätt udda kanal, these days...kanske rentav lite SNOBBIG för att den är så..enkel/antik, ungefär som när fotografer medvetet gör "konstfoto" med gamla ryska plastkameror och utgången färgfilm?
Om det är så, då kommer vi få höra SMS-förkortningar på 20m inom kort, det är jag säker på.
Och helt ärligt - jag SER FRAM emot det!

Ang ditt radiorum: fantastisk ide. Kan vara läge att plåta den "tidsbubblan" med storformatskamera, kanske? Analog bild av ett analogt rum - och i stolen en riktig, analog amatör. *skrattar*
Bengt - i konsekvensens namn: har du keps och äppelknyckarbrallor när du kör radio därifrån?

Många utvikningar bli´re. Tur vi inte körde detta på CW - jag hade inte fått mer än 3% av texten..behöver definitivt träna :)
 
Last edited:
Det är inte konstigt att man känner sig "möglig" efter att ha läst Bengts och Richards funderingar. Jag sitter här på min holme med en hel radda av svarta lådor, några från Japan, några från USA och den största och tyngsta från Bulgarien. Att bygga ihop något när man bor på ett ställe som detta är inte helt trivialt. Min välsorterade junk-box försvann vid någon av mina tidigare flyttar. Faktiskt trodde jag inte att jag någonsin skulle bli aktiv igen efter sista QSO som SM5BGK även om vi hade lite kul på Linero på gamla SK7CE:s tid.

Emellertid, jag är "modern" - kör med dator (egenhändigt ihopknopad logger med CW/PSK/RTTY macros) och mina svarta lådor. Jag kan inte ens bygga en vanlig vertikal; aluminiumrör finns inte att få tag i på ön. De sista köpte jag för fem år sedan och nu har den leverantören gått i putten. Men, jag gillar telegrafi och har åtskilliga längre QSO med likasinnade. 599TU är liksom inget för mig även om det skulle kunna hålla mig sysselsatt ett tag. Nja, förresten, nu var jag lite ovarsam med sanningen... när vi får en öppning mot USA på 6 meter blir det inte mycket mer sagt än rapport och grid locator. Man vill ju låta så många som möjligt få HM77 under dessa korta öppningar.

Tyvärr börjar det glesas ut med CW. Under mina dagliga svep över 20m CW hör jag i stort sett bara de stationer jag körde redan under mitt första år som CU2 - inte mycket nytt och skulle jag snubbla över en ny signal kan man ge sig tusan på att det är någon gammal bekant som skaffat sig ett så kallat "vanity call". Rattar man upp till 14070 så låter det som en bikupa. Där ligger hundratals PSK stationer och rapar sina macros.

Man börjar väl bli till åren men CW är fortfarande det säkraste kommunikatikonssättet - ingen redundans. läsbart även under svåra störningar. Enda nackdelen är att man måste kunna stava... Vill man använda ordet "ubiquitous" (allerstädes närvarande) så gäller det att hålla reda på alla "u".

Se där ! Hittar man ingen att trastugga med på bandet kan man ju alltid logga in på ham.se... Ha en bra sommar !
 
Hej alla,

som ham ii över 25 år och en "Hard Core" CW-freak tycker jag at Richards tråd var den intressantaste jag läst på länge. Inte för att jag tror att CW "tugget" har ändrat sig utan för att han för in ett vidare perspektiv med många intressanta vinklingar. Ibland slås jag av att vi radioamatörer som har som största intresse att prata med andra människor inte har mer att säga varandra utom ganska tomma fraser. Det finns ju en förklaring i att QSO traditionen skapades i en tid fylld av politiska motsättningar i världen och det inte fungerade att vara allt för frispråkig. I vissa länder kunde detta säkert resultera i nattliga besök av oinbjudna gäster.

Jag tycker att Henrik Schyffert (son till känd ham) tog upp det det på ett bra sätt i sin TV-show för ett par veckor sedan. Vi lägger ned tid och pengar på att bygga något fint och sedan när vi lyckas få kontakt har vi inget att säga. Den finns på SVT att ladda ner om man gillar hans humor.


Jag känner att jag har mycket mer att säga i ämnet men måste nu gå QRT för att orka göra en ny tur imorgon i ekorrhjulet.

SM0FKI / Uffe
 
Uffe - det där är en av många aspekter. Mångårige vännen Norbert (ex Y21NB, numera DL1SUN) fick påhälsning och reprimand strax före murens fall 1989 för just sådant - "alltför västvänlig kommunikation", vilket jag fick veta i ett nattligt paniktelefonsamtal (mitt i ett QSO med Y21NB på 2m)från en västtysk amatör (också god vän till Norbert) som bad mej sansa mej i min nyfikenhet/frispråkighet - Y21NB hade halkat över gränsen p g a mina frågor. Illa.

Det fanns alltså (om vi nu snackar trafikförkortningar och QSO-innehåll) gentemot östdiktaturerna ett krav på "neutralt" innehåll.

Dessutom fanns det krav på förståelighet oavsett hemspråk/kultur/bakgrund - man kunde med rätt knagglig (läs usel) engelska göra sej förstådd i de bitar som handlade om just RADIO och möjligen lite perifera ämnen som vädret.

Sen ett krav på förståelighet/uniformitet - global igenkännbarhet, typ SOS och en mängd andra Q-förkortningar (som ju användes även kommersiellt). Alla som kunde telegrafi kunde merparten av detta, oavsett var dom verkade. Kalla det gärna protokoll :)

Sen ett krav på korthet och klarhet - som sparar tid och risk för feltolkning vid t ex nödsignalering eller små signaler, ont om ström etc.

Allra sist - som nåt slags förgyllning av det rätt torftiga och koncisa - kom så de andra trafikförkortningarna som handlar om allt annat, och som t o m kan innehålla HUMOR (Gud förbjude!) - QLF, t ex..nåt slags översta pinnhål på en Maslowsk behovsstege fast för CW.
Och DOM förkortningarna är inte så värst internationella längre, de finns i lokala utgåvor.

Och sen är det då frågan om det nu finns ytterligare en nivå. En ..LYX-nivå, en....MODERN nivå?

Det finns ju inga fartygstelegrafister längre, inga flygare som kör CW, inga militärer etc. Och dom gamla stötarna försvinner och ersätts av en annan sort. Som vill nåt annat, pratar annorlunda?

Och min slutsats är då att om jag vill bli verkligt duktig på CW idag, 2009, så har jag lite nytt att träna på om jag vill "kommunicera" och inte bara byta RST, contest-style.

Eller klarar jag mej som det är?

SÅ..nu är vi on topic igen :) - och ja, fortsätt spåna och kom med fler tankar och infall..
 
Last edited:
Hej igen, ja det mest revolutionerande som har hänt inom CW:en på senare år är väl att vi har fått ett nytt tecken "@" dvs krullalfa, snabel-a, eller kanelbulle. Detta låter som AC på CW och jag har hittils inte träffat någon som känt igen det.... Dom flesta kör nog "at" vilket funkar bra på e-post adresser. Obs skall inte blandas ihop med det klassiska SK "silent key".

Jag ser nog CW:en mest som ett transportprotokoll jmf. TCP/IP. Protokollet är detsamma som tidigare men Internetexplosionen har i nästa högre nivå, applikationsnivån, utnyttjat det på nya sätt.

Vi kör alltså fortfarande på samma sätt som våra förfäder men vi samtalar om moderna ämnen. Det är väl på den nivån du får söka det nya..... Sen finns det ju en musikalisk dimension i det hela vilket saknas i TCP/IP :) , jag tycker den är väl så spännande. Den förändrades väl kanske när det helautomatiska buggen slog igen och "The Banana Boat Swing" blev omodern. Nu handlar ju bra CW precis som musik om frasering och detta kan ju åstadkommas med olika nycklar och tekniker. Det låter väldigt olika, jmf Punk Rock och klassisk Jazz.... Vad är bäst, det är väl som vanligt "In the ear of the beholder".....

Jag förstår EQL's tankar om det enkla och jordnära som en kristallstyrd EL84 TX med BC-348 som RX. Samtidigt är det kul att traditionellt hacka sin bärvåg med hjälp av ultramodern DSP teknik, vi förvaltar fädernas arv men förgyller den med moderniteter. Det fina med amatörradio är ju att hobbyn är helt skalbar. Man har kul med 1W och grejer för 500 kr, samtidigt som grannen lägger ut $$$ och är nöjd med det.

Diskussionen fortsätter nog..

SM0FKI / Uffe
 
Uffe - du gav mej precis ett nytt tecken som troligen är oumbärligt nuförtiden - @

Kul! Och man kan fundera på varför det skulle bli ett .- -.-.

Jaja. Man lär så länge man lever, och det är ju precis det jag vill poängtera - att alla språk förändras över tid. Och där kom en poäng till "moderna tider". Tack!

Undrar hur tecknet för en modern smiley kommer se ut? Kolon-streck-högerparentes känns onödigt långt. Kom med nåt bättre, nåt koncisare, som inte går att missuppfatta...och låt det inte bli HI...

.-.-. ...-.- . . :)
 
Telegrafi är som ljuv musik

"Jag läste både ditt bräkande och Tore SM7CBS norrländska dialekt, sändaren var på, rätt frekvens, men tryckte jag ned nyckeln? Nej, istället skickade jag mail till er båda!!! Varför gjorde jag detta val? Vet inte, men kommunikationen ter sig så "bristfällig" jämfört med mail och chatt. Kanske har vi ett svar där ..."

Detta mail från Leif SM7MCD läste jag nu på morgonen och jag känner så väl igen mig själv i hans frustration och uppgivenhet. Först en förklaring till ordet "bräkande" som i sammanhanget skall förstås som en starkt personlig handstil på mekanisk bugg, ungefär som den bredaste skånskan som för många stockholmare och andra kan vara svårtolkad. Leif och jag har funderat ett tag på det här med telegrafi och jag ger här min syn på saken.

Det ligger väldigt mycket i vad Leif skriver. Varför sitter vi telegrafister och knackar iväg våra i vissa fall, svårt sargade telegrafitecken till varandra på detta ålderdomliga sätt när det finns andra moderna kommunikationsmedel med betydligt högre kapacitet. Att förmedla samma mängd information på telefoni går på ett kort ögonblick. Att sända texten på telegrafi i lagom promenadhastighet, 100-125 takt, tar en hel evighet. Att knacka iväg meddelandet som nybörjare i 50-60 takt tar minst två evigheter, kanske tre. Att skriva en artikel som denna tar kanske en halvtimma och när jag sedan trycker på "skicka-knappen" så finns den tillgänglig för dig och alla andra att läsa på vilken tid på dygnet som helst. Dessutom kan vem som helst svara och detta utan att behöva stå i kö och vänta på varandra. Fantastiskt! Behövs telegrafi?

Jag finner egentligen ingen mening med telegrafin som kommunikationsmedel. Visserligen är det sant att med telegrafi kan man tränga igenom de flesta störningarna och det behövs inte särskilt stor sändareffekt. Skillnaden mellan enkelt sidband (SSB) och telegrafi (CW) är väldigt stor. Behövs hundra watt SSB för att nå en viss plats på jorden så räcker det med några få watt på CW.

Men utöver dessa teknikaliteter - finns det någon djupare meningen med telegrafi? Säkert är det fler än jag som funderar på detta. Varför håller vi på? Ja, man kan kanske dra paralleller med musiken. Finns det någon mening i att sitta och plinka på ett piano när samma typ av musik finns att köpa på CD eller ladda ner från nätet. Och guitarr, varför offra massor av sin fritid åt att få kontroll på fingrarna så att rätt strängar petas på i rätt tid. Är det här vi skall söka sanningen om telegrafi. Ligger det någonting dolt bakom alla teckendelarna.

Ända sen jag blev radioamatör 1969 har jag hört uttryck som "telegrafi är en konstart" och "telegrafi är som ljuv musik". Kanske är det så men för vem är telegrafi som ljuv musik. Knappast för nybörjaren i alla fall som med svetten lackande i pannan försöker hänga med i svängarna när han eller hon krafsar ner bokstav eller bokstav på ett papper som glider runt på bordet. Inte heller för vardagstelegrafisten som kör en och annan standardförbindelse (kort förbindelse RST, namn och QTH) om dagen i flera år. Inte heller för contestern som använder dator och färdigkomponerade fraser. För min egen del upptäckte jag ingen särskild musik i telegrafin de första åren och jag var verkligen aktiv på banden. Vissa stationer kunde jag inte läsa alls och minns att jag irriterade mig på deras knackiga "bräkande" med de mekaniska buggarna och illa justerade handleder.

I takt med ökad erfarenhet blev det allt lättare att ta emot olika sändningsstilar. Papper och penna kunde läggas åt sidan. Då och då gick det till och med att luta sig bakåt i radiostolen, sluta ögonen och bara lyssna på motstationens långa ramsor. Någon större njutning var det ännu inte men inte heller något lidande. Jag kunde lyssna i timmar utan att bli trött.

Efter ytterligare en tid gick det att identifiera vissa stationer på sändningsstilen. Det fanns dom som sände oregelbundet och orytmiskt och det fanns dom som skapat sig en högst personlig stil med en rullande rytmisk gång. Ungefär som skillnaden mellan att lyssna på en "skorrig person" som stammar en aning och inte riktigt kan få fram orden, och en person som talar den vackraste klingande norrländskan och har verkligt flyt i snacket.

Så här efter 40 år i telegrafins underbara värld har jag fått en helt annan syn på saken. När jag lyssnar över 80 m bandet så hör jag några enstaka tecken och kan snabbt konstatera - jaha, där ligger Tore SM7CBS och tuggar lump med sin Harlösa, lite längre upp ropar Rune SM5COP med elbugg och vid sidan om en annan kändis på sin LM Ericsson handpump. Jag behöver inte längre lyssna efter anropssignalerna, det räcker med att höra några få tecken så är de avslöjade. Inget mer märkvärdigt än när vi lyssnar på telefoni. Alla har vi vår unika dialekt och våra små egenheter i rösten. Två ord och vi vet vem som pratar.

Jag är ingen musiker själv, snarare tondöv, men kan tänka mig att en driven pianist kan skilja ut en nybörjare från ett verkligt proffs. För att musiken skall låta bra krävs förutom välstämda instrument övning och åter övning. Det finns inga genvägar om man vill få maximalt utbyte av konstarten morsetelegrafi liksom det inte går att fuska med musiken. Här duger det inte med vare sig elbugg eller dator ty dessa maskiner är inget annat än musik på burk. Vem som helst kan med ytterst liten träningsinsats prestera tekniskt god telegrafi där prickar och streck är exakta. Datorn kan med lämpligt program fås att avkoda telegrafi till läsbara tecken på skärmen. Men detta endast under förutsättning att motstationen inte "bräker" och lagt sig till med musikaliska finesser och omöjliga dialekter. Datorn är till för contest och avavkodning av rikssvenska där alla låter lika.

Morsetelegrafi är ändå något speciellt och den som kämpat sig igenom hela processen och slutligen fått upp ögonen på vid gavel förstår också glädjen som jag försöker förmedla i denna artikel.

CW IS

/Bengt
 
Så sant. Och så enkelt. Musik är vad det är. Rytm, fraser. Vibroplex-hambo eller Iambic-B-shimmy eller Kalashnikov style 200-takt från utrangerad rysk militärbugg - musik är det oavsett.
Och glädje. Och fullständigt onödigt och egentligen omöjligt som kommunikationsmedel idag. Men....likväl gör vi det.

Snyggt skrivet, Bengt.
 
Last edited:
Tänkte på en grej (parentes) till: måste man vara en speciell sorts människa för att kunna se/höra/göra kopplingen telegrafi = konst/ skön musik?

Måste man vara lite av en filosof, kanske?
 
Filosof eller inte. För min egen del gillar jag i alla fall att tänka, ifrågasätta saker och ting även inkluderande vad jag sysslar med själv och varför jag gör det. Vända och vrida, debattera och diskutera. Smågnabbas lite på skoj osv. En del av mina "vanliga bekanta" sliter i ekorrhjulet hela dagarna, ser på TV på kvällarna och är allmänt svåra att kommunicera med - på ett djupare plan än TV-såpornas innehåll.

Du frågade i ett tidigare inlägg om jag har keps och äppelknyckarbrallor på när jag kör radio från radiorummet i 40-tals stuk. Nja, hittills har jag hållit mig till moderna jeans och randig T-shirt med krage även om allvarliga funderingar visst har cirkulerat på en mer passande mundering. Säkert är det så att klädseln har stor betydelse för välbefinnandet om man nu vill nå ända fram till kanten på ättestupet.

På nationaldagen den 6 juni besökte jag Kulturen i Lund där medlemmar ur Motorhistoriska klubben i Skåne förevisade att tjugotal blankpolerade veteranfordon, personbilar, motorcyklar, en med sidovagn och en liten Farmor Anka lastbil. Någon medlem bar läderhuva och mådde säkert alldeles utmärkt.

Ett annat exempel är aktiviteterna på Fotevikens Vikingareservat Untitled Document där Vikingar från halva världen brukar samlas under sommarmånaderna för att leva tillsammans på äkta vikingavis. Några av dessa genuint intresserade forntidsmänniskor intervjuade jag för några år sedan och en av dessa, en långskäggig farbror som präglade mynt på myntstamp var sannerligen fullständigt frisk i sinnet och njöt i fulla drag av att vara deltidsviking. Smeden lika så även om han försett sig med gula Bilsom-proppar i båda öronen. Också besökarna tycktes trivas i solen och för de av oss som har ett någorlunda öppet sinne och ögon att se med så fanns goda chanser att lära oss mer om under vilka primitiva förhållande våra förfäder levde helt utan Internetuppkoppling.

Jag tror således att det är ganska riskfritt att helrenovera en helrostig Morris Minor 1000, 1960-års modell, så länge man vet VARFÖR man gör det och om man är allmänt försiktig med vinkelslipen som Frk Fjupp bevisligen var. Jag förstår också glädjen hos Hr Händig och nämnda Frk Fjupp när Svensk Bilprovning meddelade noll fel. I skenet av alla dessa strapatser som bevisligen ledde fram till Betty Blue:s nya liv känner jag mig plötsligt helt normal och kanske skulle man våga ikläda sig en äkta 40-tals skärmmössa och vit teknikerrock med midjeskärp när man kämpar med surplusapparaterna i radiomuseet. Appropå keps, fick du tag på marodören med släpet som bucklade till Betty Blue mitt på den tomma parkeringsplatsen?

Nu är det väl bäst att vi slutar filosofera om allt möjligt och i stället släpper in filosoferande morse-lovers och pensionerade yrkesgnistar som kanske kan hjälpa oss att leda in diskussionen på Topic igen. Hur förändras CW-språket.

/Bengt
 
Körde portabelt - igen - ända nere vid vattnet vid Råå camping. Fick åter höra wid (with) men hade inte hört ani (any) förr. Mitt B4 gick ju hem, även om jag inte har hört den på många år.

Så här i efterhand så spelade det ingen roll, speciellt som operatören hela tiden slog fel till höger och vänster. Finns inget tristare än prickar och streck som hamnar fel och en op som ska rätta till, och så blir det ännu mer fel. Hellre någon som stavar fel, det går hem ändå.

Har hör dig Bengt, massor av gånger i trafik med experter på felstavningar/rättnigar........jag har nog inte samma skärpa/tålamod att orka hänga med, och pennan måste alltid finnas där, annars känner jag mig - som fd gnist i flottan - avklädd/oförberedd.

Har kommit på mig själv - i efterhand - med att stava fel, men det går som sagt fram iaf. Hmmm....iaf, det skulle kanske fungera på CW.

73 Bjarne/SM7FBJ
 
:)

Vänta bara till engelsk chat/forumslang kommer till CW:n..

NE1 QRV FM JO88? HW CPI M8?

Upplagt för missförstånd och omfrågningar, liksom.

Apropå felslagningar: många såna handlar nog om HF i riggen - jag led av HF-instrålning i själva buggens elektronik (hemmabygge med tidiga IC) när jag körde 6m QRO (moddat NAG144 som hade behövt lite mer skärmning) vilket skedde vid extra högtidliga tillfällen efter att 10W-restriktionerna försvann. Många extraprickar blev det när Iambic A blev Iambic HF :) Trist att köra t ex once-in-a-lifetime-DX:et V73AT och slå fel på C:et i sitt eget call - två gånger, i en 1-minuts öppning med F2 trippelhopp.....*skrattar*
 
:)....Jag hade en Dansk Queeze Key Mark II, den tålde inte heller HF, så jag vet vad du pratar om. Nu kör jag väldigt ofta med handpump/kniv. Om jag använder den inbyggda Buggen i radion med min Benchermanipulator, så går det dock bra, även om JAG ibland får med en prick för mycket - Iambic A - pga ovana.
 
Last edited:
Jag reagerar för det ni säger om att elbuggen inte tål HF.
Det är ju ganska onödigt att det skall vara så.
Vanligen tror ju folk att HF i micken och HF i elbuggen kommer sig av att antennen strålar där ute i träden, och den strålnigen når micken eller buggen.
Men oftast är det ju ledningsbundet, HF följer koaxen från en dåligt balanserad antenn, en GP antenn en långtråds antenne etc.
Radions chassi, elenätet och nedledningen är en del av antennsystemet och leder HF.
HF kommer från chassit ut i mickens skärmade ledning och in i micken den vägen, samma med Buggen.
Jag tror på försök med strömbalun på matarledningen. Och bättre balans som vi har diskuterat på andra ställen här.

För övrigt är Morse ett helt fantastiskt trafiksätt, något man gör själv med egna hjärnceller. Tyvärr blir det för lite Morse för mig, men lyssnar en del och det är NJUTBART!
Så länge som det låter som folk.
När det slarvas, körs för fort, stavas fel och slår ihop tecken blir i alla fall jag förbannad och så går det veckor utan Morse.
Givetvis förekommer det att en del äldre radioamatörer har problem med att nyckla, handen gör inte riktigt som man vill, och det måste man ju respektera. Dvs någon form av hadikapp.
Jag förordar högsta kvalitet på Morsesändingarna före högsa möjliga hastighet. Då är det musik. Men jag inser givetvis att de mer drivna telergafisterna läser mer obehindrat även ful Morse.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top