Vad består vågorna av? Elektroner? Fotoner? Hela atomer?
Överförs dessa från antennen till "luften", eller sätter antennen bara redan befintliga partiklar i svängning?
Svänger partiklarna på konstant avstånd från antennen, eller skickar vi rent fysiskt iväg partiklar med riktning bort från antennen?
Du har ställt s.k. "bra frågor"...
Det finns inga tvärsäkra svar på det ovanstående, utan man får dras med olika förklaringsmodeller.
Den "klassiska elektrodynamiken" förklarar radiovågor utifrån Maxwells ekvationer, utifrån vilka man kan härleda avståndsverkan och energitransport genom rymden.
Det formella argumentet för existensen av radiovågor är att vågekvationerna (Hertz' arbete "Untersuchungen über die Ausbreitung der elektrischen Kraft",
http://de.wikisource.org/wiki/Untersuchungen_über_die_Ausbreitung_der_elektrischen_Kraft) kan härledas utifrån Maxwells ekvationer, och experimentella bevis finns för att energi transporteras även genom vakuum.
Innan Maxwell fanns olika teorier om vad ljuset är för något, och Newton ansåg att ljuset bestod av partiklar, medan andra fysiker; bl.a. Huygens, Young och Fresnel, trodde på vågor. Om ljuset består av traditionella vågor skulle det behöva ett utbredningsmedium. och för att klara ut detta skapades den hypotetiska "etern", ett omärkligt och allting genomträngande medium som hade tillräcklig styvhet för att tillåta en transversell eller longitudinell vågrörelse med nästan 300000 km/s hastighet.
Maxwell själv tog inte ställning i "eterfrågan", men flera experimentalfysiker (främst Michelson och Morley) gjorde försök som pekade på att eterhypotesen inte höll.
Den andra förklaringen, fotonteorin, bygger på kvantmekanikens grund.
Einsteins förklaring av den fotoelektriska effekten förutsätter att energi överförs i form av "kvanta" som är heltalsmultiplar av ett bestämt värde. Planck och Heisenberg kom senare att bestämma kvantfysikens grundläggande konstant "h" (som alla vet har värdet 6,6261·10−34 Js).
Om man tillämpar kvantfysikens synsätt (och Bohr-Rutherfords atommodeller) på både bundna och fria elektroner finner man att om elektronerna accelereras så erhåller dessa ett tillskott av rörelseenergi, men elektronerna är tvungna att färdas i banor eller elektronskal vars energinivåer skiljer sig åt med ett heltal gånger Plancks konstant. Den extra energin hos elektronen måste ta vägen någonstans, och den lämnar elektronen i form av en eller flera fotoner.
Fotonen (Lewis 1926) är en partikel som saknar vilomassa, och som färdas med ljusets hastighet. Om man accelererar elektroner ofta (=hög frekvens) får de ett stort tillskott av rörelseenergi, och många fotoner lämnar elektronerna per tidsenhet. Det är alltså lättare att få till radiostrålning ju högre frekvens som används.
Andra fysiker, främst de Broglie, drev kvantmekaniken till sin spets och har föreslagit att allting är av elektromagnetisk vågnatur. Den "makroskopiska fysiken" är i denna tolkning bara specialfall av vågmekaniken och sannolikhetsläran, och orsaken till att vi kan uppleva vardagliga fenomen är att våra sinnen inte märker av materiens vågnatur.
Båda sidor (vågor vs. partiklar) kan argumentera för sin sak och med olika försök visa att elektromagnetisk energitransport sker både via vågor och partiklar. Man kallar frågeställningen "våg-partikeldualitet".
Vill man förklara elektromagnetisk strålning på ett intuitivt begripligt sätt så är fotonteorin tilltalande, eftersom man lätt (nåja...) kan åskådliggöra ett flöde av energi som utgår från elektroner i rörelse, många elektroner, stor och/eller hastig rörelse ger ett stort energiflöde. Maxwells förklaring är mycket mer matematiskt abstrakt, och kräver kunskaper i vektoranalys för att kunna tillgodogöras.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
