Vem var denne J.Schröder egentligen? Han verkar ha varit inblandad i det mesta som rörde elektronikhobby mellan ca 1950-1970.
Själv innehavare av Radiobyggboken 1-3 och HIFI-teknik. Har haft ett ex. av Kortvågshandboken som har försvunnit. Dessutom minns jag att några andra av hans böcker lånades på bibblan i Karlskoga när jag växte upp.
Teknos handböcker för AM- och FM-teknik finns också i bokhyllan och är läsvärda.
Vissa boktitlar var lite roliga "Det är hål i transistorn" tog ett tag innan polletten föll ner, lite som "En svensk tiger". Sedan kände man sig dum som att man inte förstod det på en gång.
John Schröder är en oerhört produktiv författare. Han började skriva i radiopressen redan på 1920-talet och medarbetade tidigt i Populär Radio. I början av 50-talet blev han tidningens chefredaktör. Han var född i Åmål 1913 och fick amatörsignalen SM5ZE redan 1929.
En ingenjörsexamen, från har jag för mig Tekniska Läroverket i Örebro, åstadkoms också i början av 1930-talet.
Tittar man i Kungliga Bibliotekets lista så återfinns ett 80-tal titlar från John Schröder.
Under slutet av 50-talet så verkade han även som frilansskribent och konsult.
Chefredaktörskapet för Populär Radio och Radio&Television varade fram till 1967, när förlaget Nordisk Rotogravyr anställde
den starkt HiFi-inriktade Ulf B Strange som kom från veckopressen.
Ragnar Forshufvuds "Det är hål i transistorn" från samma förlag 1965 var en bok som också avmystifierade och populariserade transistortekniken.
Författaren knöts tidigt till "transistorgruppen" vid KTH tillsammans med bl.a. Markesjö, Leine och Wallmark.
Jag kan även bidra med en relaterad anekdot i ämnet "kollision mellan teori och praktik".
När jag var anställd på CTH precis i början av 80-talet så hade jag en del kontakter med
Inst. för Tillämpad Elektronik där Göte/SM6DTN var forskningsingenjör. En stor historieberättare.
Ett par år tidigare hade en teknolog fått som examensarbete att utföra effektsteget till en ultraljudssvets, och vederbörande räknade omsorgsfullt ut att effektförlustens toppvärde i transistorn skulle uppgå till något 100-tal W och dimensionerade kylflänsen därefter. När anordningen skulle testas blev resultatet
att transistorns inre förgasades och brände hål i kapseln. Teknologen hade förbisett att man inte kan tillämpa maximaldata för ström och spänning samtidigt. När detta nådde handledaren så lär han ha sagt "-Det är bäst att vi godkänner honom innan någon blir skadad..."
Transistorn demonterades och Göte lade den i en påse med en följelapp "Det
är hål i transistorn" samt skickade den till Ragnar Forshufvud som vid denna tid var verksam hos Bofors.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
