Den "flyktiga" kunskapen

SM5DXU

Well-Known Member
Det är alltid intressant att läsa de tekniska inläggen från sådana som t ex Bengt -EQL och Karl-Arne -AOM, inlägg som vittnar om djup och bred kunskap och erfarenhet. Det leder mig till en stilla undran. Finns det några som tar vid och i sin tur för kunnandet vidare när dessa en gång är ur tiden? Eller ska den kunskapen visa sig lika flyktig som kunskaperna i matematik?

/ Göstha
 
Sedär, en "bra fråga".

Vad man kan säga om rekryteringsbasen inom radioområdet är att den blir allt tunnare.

Jag följer utvecklingen på ett visst avstånd som dels ledamot i Nationalkommitten för Radiovetenskap och dels som styrelsemedlem i Nordiska Radiosamfundet.
I båda dessa fora finner man att det blir allt svårare att finna både studenter till radioinriktade utbildningar och på sikt även lärare till dessa.
Det går inte att peka på några direkta orsaker, utom möjligen att teknikintresset hos ungdomar är och har varit i avtagande.
Samma kan väl sägas om specialområdet amatörradio.

"Efter oss syndafloden..."

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tanken är intressant och det har forskats på detta problem ganska långt tillbaka i tiden. Redan på 30-talet väcktes röster om att den tekniska utvecklingen man såg skulle gå så fort att den unga generationen inte skulle kunna förstå hur saker fungerade, dessutom var ungdomarna så förbaskat lata... Samma argument har ofta förts fram men ändå har tekniken funnit vägar att utvecklas och så lär det säkert förbli på något sätt. Dock kan man tänka sig att de områden där den tekniska innovationsdrivningen koncentreras skiftar en hel del över jorden.

Ett dock stort problem idag är att modern teknik tenderar att bli alltmer osynlig. Vi ser inte sladdarna till våra smarta telefoner och datorer, de tycks bara ”finnas” i det datormoln vi magiskt får tillgång till via ett abonnemang. Jag möter hela tiden elever och föräldrar som inte har en aning om att det finns teknik bakom de moderna apparaterna som omger oss. Det finns fler internationella grupper som funderar på intressanta vägar att synliggöra denna osynliga teknologi och därmed väcka intresse hos skolungdom. Jag finns med i en av dessa grupper och redovisade vid ESRs årsmöte en del av det arbete jag bedriver som resultat av gruppdiskussionerna. Man kan enkelt säga att man kommer troligen att få söka sig ganska långt ned i åldrarna för att hitta ett hållbart intresse och min främsta målgrupp är nu elever i grundskolans mellanstadium.

En intressant bieffekt är att de elever som visat ett intresse för detta arbete inte oväntat är duktiga i matte. En enkel test jag gjorde visade att flera av eleverna i åk6 klarade valda delar av den mattediagnos som för en månad sedan var så omskriven då teknologistudenterna inte fixade skrivningen. Som parentes kan jag säga att lära dess elever från åk6 valda delar från den tyska radioamatörprovet var inga problem.

Så de tankar som uttrycks är så klart alarmerande, men ändå inget annat än en del i utvecklingen som driver fram generationsväxlingar i framtida tekniska system. Däremot bör tankar likt detta leda till en fundering på vad som definierar en modern utbildning kring de tekniska system vi hanterar inom amatörradion. I stora grupper arbetar man om de krav man ställer på framtidens yrkesmän och i avgränsade grupper kommer det att bli mycket stora förändringar där aktiva yrkesmän troligen får sätta sig på skolbänken igen, medan andra yrken försvinner. Så man kan säga att den förändring PTS aviserat för radioamatörerna med uppdaterade reglementen är bara en svag bris jämfört med vad vissa yrkesgrupper lär möta i sin harmonisering till ett nytt samhälle där den systemtekniska kunskapen hamnar i framkanten.
 
Det jag tycker mig kunna se är att kunskapen blivit allt mer fragmentarisk eller koncentrerad till vissa smala områden och kanske också mer systeminriktad där man i allt mindre grad intresserar sig för innehållet i de enskilda funktionsmodulerna eller IC-kretsarna.

De som var kunniga inom radiotekniken för säg 100 år sedan behärskade förmodligen en mycket stor del av denna. Det mesta som vi känner till idag var ju inte uppfunnet eller känt då. Kikar man i gamla böcker från den tiden så ägnas stora delar av innehållet till att beskriva den absoluta grunden och man sparade inte på utrymmet för att förklara i detalj.

För 50 år sedan hade radiotekniken svällt ut att täcka in betydligt fler och större områden. För den som på den tiden skulle hålla sig "fullt utbildad och kunnig" inom alla de nya alla områdena utöver grunderna och även de gamla områdena som gällt sedan tidernas begynnelse gällde det att studera mer och läsa fler böcker. Knappt någon på den tiden var väl expert djupt ner i detaljerna på precis alla områdena?

Och nu 2014 tycker jag mig se att det finns massor av duktigt folk, särskilt yngre förmågor, men som verkar inom allt smalare nischer och segment inom elektroniken. I mitt arbete inom elektronikkonstruktion och EMC-provning möter jag dagligen elektronikingenjörer som är överjävligt duktiga och som utan minsta problem kan konstruera synnerligen komplicerade apparater. En del av dom har inte mer än flyktigt hört talas om den gamla sortens radioteknik där det konstruerades från scratch med diskreta komponenter. Knappt någon av de yngre nyutexaminerade har fått tillfälle att pyssla med praktiska mer komplicerade laborationer under sin utbildning. Jag tror inte någon av de unga hört talas om grid-dipmetern och behovet av en sådan är nog begränsad om man skall vara ärlig. :)

I deras värld utgår man ifrån datablad och färdiga applikationsexempel från tillverkarna. Det finns färdiga CAD-filer på hela radiodelar klara att lyftas in i den egna konstruktionen, Den moderna "radiodesignen" handlar ju mest om att se till att gränssnittet mellan radiokretsarna passar ihop med andra moduler som mjukvarufolket knappat in kod i och se till att den gör sitt jobb. Vi ser väl ungefär samma trender inom hobbyn eller hur?

Men det skadar så klart inte att än idag ha en gedigen grund inom ellära och radioteknik att luta sig emot. Möjligheterna att skaffa sig praktiska erfarenheter av hur en radiosändare är uppbyggd med diskreta komponenter där det krävdes viss handpåläggning för att tämja självsvängningar och få till en stabil konstruktion som lät sig serietillverkas är mindre idag. Det är väl bara vi radioamatörer som i vår hobby fortsätter pilla med radio på den nivån.

Själv känner jag att det mesta jag pysslar med inom amatörradio är teknik som återfinns i de gamla läroböckerna och det mest "moderna" som SDR-radio är ju i grunden gammal teknik den också även om det ständigt kommer vassare kretsar och mjukvara. Utvecklingen går nu så snabbt att ingen kan hänga med inom alla områdena, Vill man vara med i den absoluta framkanten så gäller det nog att ta på skygglapparna och specialisera sig på en enda sak. Då kanske det går.

I framtiden kommer det att bli brist på radiofolk med lång praktisk erfarenhet av konstruktion med diskreta komponenter. Frågan är bara om sådana människor behövs i framtiden. Vad tror vi om det?
 
Har en polare som jobbar för ett stort koreanskt företag med IC-design, eller framförallt, radiodelar i integrerade kretsar. Bland annat så har han konstruerat en WiFi del i en komplex IC. Han är radioamatör. Men kruxet är att IC-design lär inte hamna hemma hos hobbyister. Det är snarare modifieringar på diverse referensdesigner som man skulle kunna orka med. Sen är frågan, är utvecklingen av ondo? Jag är inte helt övertygad om det. För om utvecklingen inte hade skett, så hade vi fortfarande skruvat på germaniumtransistorer osv.

Frågan är snarare, hur går vi som radioamatörer från diskreta komponenter till en allt högre integreringsnivå i byggandet. Jag skulle tro att här möter vi en del svårigheter, just i form av ytmontering, som kan vara väldigt pilligt och fram till det faktum att många kretsar måste programmeras på något sätt för att definiera en grundfunktionalitet. Min gissning är att i framtiden, så måste man antingen vara hyfsat kommersiell som byggare, eller att man gör någon form av open source-projekt av lite mer komplexa saker som transceivers.

Problemet med just open source är att kvalitén kan skifta väldigt mycket mellan projektdeltagarna. Det kräver en projektledning som kan hantera dessa typer av problem.

Min personliga slutsats är att framtidens nya amatörradioprojekt är i stort grupparbeten, lokala eller globala. Då är det extra viktigt med bra kompetenser i vissa delar. Programmering är en sådan, men jag skulle misstänka att även RF-frontend och filtrering (pre-selectors mm.) är ganska kritiska delar. Ett bra exempel är dessa dongelprojekt där man fått till en "billig" SDR, men i praktiken så är den endast användbar till rundradio och inte mycket annat. Där hade det varit riktigt kul med lite mer kringprojekt, både när det gäller hårdvara och mjukvara. Men som sagt, ensam är inte stark i framtidens elektronikvärld.

Bara mina två korvören i debatten.

73 de Kai

PS: Det finns alltid plats för dem som föredrar att löda på spikbräda. Men därifrån till en modern transceiver är steget långt.
 
Frågan är snarare, hur går vi som radioamatörer från diskreta komponenter till en allt högre integreringsnivå i byggandet. Jag skulle tro att här möter vi en del svårigheter, just i form av ytmontering, som kan vara väldigt pilligt och fram till det faktum att många kretsar måste programmeras på något sätt för att definiera en grundfunktionalitet. Min gissning är att i framtiden, så måste man antingen vara hyfsat kommersiell som byggare, eller att man gör någon form av open source-projekt av lite mer komplexa saker som transceivers.

PS: Det finns alltid plats för dem som föredrar att löda på spikbräda. Men därifrån till en modern transceiver är steget långt.

Håller med i detta och det är en intressant problemställning hur vi får amatörkollektivet att närma sig detta. Helt plötsligt är det exempelvis stora krav att vara mycket duktig på att löda ytmonterat och att kunna hantera mjukvaror etc.

"Träelektronik" kommer alltid att finnas på olika nivåer, men utmaningen blir att hantera systemtekniken. Stora delar av utbildningssystemet i samhället reformeras från komponentteknisk kunskap till systemteknisk kunskap och hur gör vi inom radioklubbarna för att möta utvecklingen. Bara för att du kan löda på spikar är det för många ett stort hopp till att kunna hantera lödning av modern elektronik.

Inom KRAS kursverksamhet har vi alltid försökt att betona båda dessa perspektiv vilket kräver en hel del i planeringstid för en utbildning och att man har flera kompetenser som kan hjälpas åt. Det finns säkert stora samarbetsvinster här om flera föreningar hjälps åt att hantera de delar man har kompetens för och finner är roligt.
 
Då är det extra viktigt med bra kompetenser i vissa delar. Programmering är en sådan, men jag skulle misstänka att även RF-frontend och filtrering (pre-selectors mm.) är ganska kritiska delar. Ett bra exempel är dessa dongelprojekt där man fått till en "billig" SDR, men i praktiken så är den endast användbar till rundradio och inte mycket annat. Där hade det varit riktigt kul med lite mer kringprojekt, både när det gäller hårdvara och mjukvara. Men som sagt, ensam är inte stark i framtidens elektronikvärld.

Som radioamatör är man lite av "systemingenjör" som bär hela ansvaret för integrationen och systemfunktionen i ett ganska komplext system, helt enkelt därför att ingen annan gör det åt en. Vill man då ha en bra funktion blir en helhetssyn nödvändig som grundats i insikter om bl.a. vad som är fysikaliskt realiserbart.

Sådant blir speciellt framträdande när det gäller frågor som antenner och allmänna HF-prestanda hos radiomateriel.
Där skiljs snabbt "agnarna från vetet" när det gäller skrivbordskonstruktioner och sådant som fungerar "i den farliga verkligheten".
Endast genom en bra avvägning mellan teoretiska kunskaper och praktiskt grundade erfarenheter går det att uppnå sådant.

Ju mer komplext systemet är, ju sämre förberedd blir man med endast teori, utan det krävs även en uppfattning grundad i praktiken om vad som är möjligt och praktiskt.

Här gör dagens utbildning en otjänst, när den av ekonomiska skäl innehåller allt mindre inslag av laborationer och praktik och istället prioriterar teoretiska modeller som endast datorsimuleras. För att bli en någorlunda bra radioingenjör behövs definitivt både teori och praktik, eftersom modelleringar bara kan ge en del av verkligheten.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det blev en intressant tråd. Med tanke på Sveriges ställning inom datorspelbranschen finns det säkert en ledig nisch för utveckling av ny kommunikations- och amatörradioteknik. Bl a uppfattar jag läget som allt mer akut i fråga om en högklassig ersättning för Rakelsystemet.

/ Göstha
 
EQL skrev:
I deras värld utgår man ifrån datablad och färdiga applikationsexempel från tillverkarna. Det finns färdiga CAD-filer på hela radiodelar klara att lyftas in i den egna konstruktionen, Den moderna "radiodesignen" handlar ju mest om att se till att gränssnittet mellan radiokretsarna passar ihop med andra moduler som mjukvarufolket knappat in kod i och se till att den gör sitt jobb.

Ha!
Det är då man får mottagare (SDR) som har så snabb squelch att den öppnar på skvättar i spektrum geererade av andra sändares bärvågstillslag...
 
Undrar om man skulle klara av ett svenskt transceiverprojekt med SDR?

Kan tänka mig en spec där man har ganska bra HF-ingångar och pre-selectors. Väldefinierad bakplansbuss. Kan köras utan PC eller annan extern utrustning förutom antenn. Mycket bra oscillatorer. Bra storsignalegenskaper. Förberedd för digimoder och kanske till och med en rigg som går från 137kHz upp till säg 23cm....

Skulle vara riktigt coolt.

73 de Kai
 
EQL skriver: “Knappt någon av de yngre nyutexaminerade har fått tillfälle att pyssla med praktiska mer komplicerade laborationer under sin utbildning.”

Tyvärr gäller denna brist på praktiskt arbete inte bara elektronik utan även många andra former av hantverk. Många minns säkert debatten om när det var på tal att införa ämnet “teoretisk slöjd” i skolan.

Som tur är möter även jag liksom EQL många ungdomar “som är överjävligt duktiga och som utan minsta problem kan konstruera synnerligen komplicerade apparater.”

Nu går jag ut och täljer en sälgpipa!

Dags att tälja sälgpipor! | Lärarnas Nyheter

--73 Anders
 
Back
Top