DIY-hörna

Så här illa kan det också se ut... tur att gamle Marconi är robust och av rejäl järnplåt som med lätthet bär de något yngre släktingarna på sina axlar...

Labb-komponenter, kopplingsmatriel och handverktyg i en ostrukturerad "pile", större eller mindre (oftast större) och på en någotsånär frilagd yta rep- eller labb-objektet för dagen.

attachment.php



/Lasse
 

Attachments

  • huvva.jpg
    huvva.jpg
    93,4 KB · Views: 464
tur att gamle Marconi är robust och av rejäl järnplåt

En sån där Marconi har jag haft och jag kan intyga att den är robust vilket avspeglas i en rejält tilltagen vikt. Mitt ex. köptes på loppis för 50 kr. Hade en HP 606B för lite lägre frekvenser, lika stor men kanske hälften så tung.
Bägge generatorerna ersattes sedan med en HP 8640B. Även den ganska tung men tar i alla fall bara upp 2 HE. Oavsett vikt och/eller storlek, en radioamatör måste äga minst en signalgenerator.

Även jag har rotat i en liknande matlåda... inte den mest servicevänliga konstruktionen om man får vara lite kritisk. Hade de något sorts system med utbytesenheter för att underhålla CR304 & Co? Man kan i alla fall tänka sig att de som fanns i den gröna världen åkte till Arboga eller Växjö. Alternativt att någon tekniker på lokal miloverkstad skickade trasig modul till central verkstad för utbyte där den sedan reparerades. En riktig SRT-nördfråga som någon kanske har svar på.
 
-GLD kanske känner till servicerutinerna? Ja, det är lite bökigt att komma åt att felsöka och serva. Tur för mig ändå att felet låg i fasta delaren då den är rätt enkel att köra utanför chassit. Den behöver bara +14,5V och +5V samt 5MHz referens, som enkelt hämtas i BNC-kontakten på baksidan av CR304...

/Lasse
 
Även jag har rotat i en liknande matlåda... inte den mest servicevänliga konstruktionen om man får vara lite kritisk. Hade de något sorts system med utbytesenheter för att underhålla CR304 & Co? Man kan i alla fall tänka sig att de som fanns i den gröna världen åkte till Arboga eller Växjö. Alternativt att någon tekniker på lokal miloverkstad skickade trasig modul till central verkstad för utbyte där den sedan reparerades. En riktig SRT-nördfråga som någon kanske har svar på.

När "System 300/500" tog form i slutet av 60-talet tänkte sig konstruktörerna en underhållsplan något i denna stil:

- Utrustningarna gick i sin driftmiljö tills något gick sönder;
- Vid ett fel användes den inbyggda testutrustningen för att konstatera vad som hänt;
- Den defekta modulen (alltså inte "matlådan") byts ut vilket endast kräver enkla verktyg (har provat att fullständigt skruva isär en CR302A m.h.a schweizisk armékniv, vilket tar c:a 30 minuter);
- Modulen sänds in för reparation, i den första linjen byts undermoduler ut och i den andra linjen repareras det på komponentnivå.

Mottagaren (och excitern) består av 5 huvudenheter; frekvenssyntes, mottagar-/signalgenereringsenhet, kraftaggregat, referensoscillator samt chassie. I chassiet sitter sedan olika instickskort, MF-filterkortet samt frontpanelen. Allt utom MF-filterkortet kan demonteras utan att behöva löda.

MTBF på den kompletta enheten uppskattades till c:a 5000 timmar, och vart 8-10 de fel uppskattades att kräva insats vid en bättre utrustad depå, där testjiggar och mer kvalificerad mätutrustning skulle finnas.

En mottagare som hade en 10-årig förväntad ekonomisk livslängd antogs behöva besöka en sådan depå kanske 3 - 4 gånger.

Hela "underhållsanalysen" kan läsas på sidorna 22 - 25 i detta dokument:

http://bama.edebris.com/download/srt/cr300/CR-300 Series.pdf

Verkligheten kom att justera prognoserna.
När några "barnsjukdomar" åtgärdats så får enheterna MTBF i häraden 50000 timmar, vilket leder till att "depåservice" har blivit mycket ovanligt. Den brukar inskränka sig till att byta elektrolyter i kraftaggregatet samt byta och justera omkopplarna för frekvensinställningen, vilka energiska operatörer kan lyckas att slita ut.

För de c:a 20 CR30x som jag hade ansvar för hos Stockholm Radio behövdes service på komponentnivå runt 3 ggr/år, mest kraftaggregat och som 2:a syntesen. På de allra äldsta mottagarna så åldrades fasdetektor och loopfilter vilket gjorde att syntesen till sist inte låste. Jag löste detta genom att byta ut den "matlådan" till en nyare som vi lyckades köpa ett antal av när SRT konkursade första gången. På senare tid kom det en och annan CA3026.

De äldsta CR30x som ännu är i drift kommer ur 0-serien (serienummer 2) och har varit igång sedan 1970.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Kul att se era DIY-hörnor och "pilar" med utrangerade mätinstrument.

attachment.php


En av mina DIY-hörnor finns i mitt radiomuseum där jag ibland får tillfälle att på riktigt känna efter hur det ev kunde kännas förr i tiden när blytunga radioapparater skulle repareras och instrumentparken enbart bestod av en mulimeter med dioddetektor plus en lödpistol och tenn med flussmedel på burk.

Min hörna här är visserligen bestyckad med 50-talets hypermoderna Boonton Q-meter och en signalgenerator från samma tidsepok. Efter att ha jobbat en stund i denna nästan svart/vita miljön med ålderdomliga instrument så inser man att gårdagens radiokonstruktörer nog inte var tappade bakom en vagn. De var säkert kluriga filurer där de satt med vit skjorta, fluga, pipa och räknesticka. Enkla hjälpmedel men som bevisligen räckte till för att konstruera de mest fantastiska radioapparaterna, några med prestanda som står sig väl än idag.

/Bengt


.
 

Attachments

  • 1.jpg
    1.jpg
    86,1 KB · Views: 340
Den radioingenjör som beväpnad med ett gott huvud, räknestickan, rutat notisblock, Termans "Radio Engineer's Handbook" samt grundläggande mätinstrument i form av universalinstrument, Q-meter samt en vackert "sjukhusgul" Advance signalgenerator angrep sina arbetsuppgifter kunde räkna med en "arbetsseger".

Han kunde låta de grundläggande kretslösningarna växa fram på det rutade blocket, kontrollräkna de ingående kretskonstanterna samt välja lämpliga dimensioneringar med vägledning från Terman.

Därefter kunde prototypen ta form på experimentchassiet, och induktanserna lindas med grunddata från tabeller samt verifieras på Q-metern. När apparaten närmade sig fullbordan kunde den avprovas steg för steg med användning av signalgeneratorn och rörvoltmetern.

Som slutresultat erhölls en radioapparat, kanske en trafikmottagare, vilken hade goda prestanda sedda i relation till det begränsade antalet aktiva och passiva komponenter som ingick.

Jämfört med dagens konstruerande som försiggår i programvarupaket utan "insyn" och där kretslösningarna byggs upp av abstrakta moduler är det oerhört mer grundläggande och stimulerande att bygga "riktig radio" med "riktiga elektronrör".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Mekplatser

Trevligt att se alla mekplatser belamrade med olika saker.
Jag håller främst till i sovrummet men även vindsförrådet används. Det sistnämnda har en statistiskt sett optimal temperatur då det är kallt på vintern och varmt på sommaren. Där finns också en avancerad ljudanläggning med både radio, trådspelare och skivspelare (78 rpm). Nackdelen med vindsförådet är att det nu är så mycket saker där att mekmöjligheterna är lite dåliga. Förutom instrument, komponenter och diverse mekobjekt finns en del dokumentation. Nu är det ju lätt att hitta massor på nätet. "Radio Engineers Handbook" och mycket annat har scannats av vänliga personer.

Man bör inte heller förakta möjligheten att DIY:a på balkongen en solig dag. Här "recappas" ett gammal Oltronix labbaggregat.
 

Attachments

  • UKE4.jpg
    UKE4.jpg
    95,7 KB · Views: 74
  • UKE3.jpg
    UKE3.jpg
    90,9 KB · Views: 51
  • UKE2.jpg
    UKE2.jpg
    68,3 KB · Views: 77
  • UKE1.jpg
    UKE1.jpg
    89,3 KB · Views: 101
Platsbrist verkar vara genomgående tema när det gäller labhörnor :)

Själv blev jag tilldelad en walk-in-closet där allsköns bråte skall inrymmas,
ena hörnet är labbet, andra hörnet är radioshack.

Tredje och fjärde hörnet av garderoben är förvaring där kartonger på hyllor och sortimentaskar dominerar.

Kaos råder för det mesta, just nu är det riktigt välstädat :p
 

Attachments

  • LH.jpg
    LH.jpg
    45,9 KB · Views: 122
Egentligen borde alla radioamatörer ha en 20fots container tillgänglig - så man får plats med allt bra-att-ha.

sen när man mular är det enkelt att flytta containern till nästa tagare utan "svinn i hanteringen" ;)
 
Håller helt med Christer/NCL i detta.

Ett sådant system skulle förenkla hanteringen betydligt.

Det finns annars ett påtagligt inslag av "rundgång" i allt sånt här.

Minns från min studietid för snart 35 år sedan att SK6AB/ETA-auktionen ofta fick hämta
grejor från olika garage och källare som innehavts av avlidna radioamatörer.

Då kunde lite äldre ETA-medlemmar utbrista: "Den har jag sålt en gång!".
Det var sedan inte alldeles ovanligt att denna "hypra pryl" åter ropades in av någon auktionskommittén närstående.

Tidens gång har nu lett till att en och annan ETA-medlems kvarlåtenskap nu kommit åter
till auktionen. Prylarna har alltså kunnat fullborda ytterligare ett varv i kretsloppet...

Undrar hur länge som detta kommer att kunna fortsätta.


73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Egentligen borde alla radioamatörer ha en 20fots container tillgänglig - så man får plats med allt bra-att-ha.

sen när man mular är det enkelt att flytta containern till nästa tagare utan "svinn i hanteringen" ;)

I en 20fots container får man även plats med träfracken.
Då är alla problemen lösta:D

/Micke
 
DIY-hörnan

Här får allt samsas, dammsugaren är mest flitig när ett bygge pågår...
För tillfället huserar balkongens bord och några stolar här i och med att balkongens fönster ska putsas i morgon..
 

Attachments

  • IMG_1329.jpg
    IMG_1329.jpg
    95,3 KB · Views: 161
Back
Top