Drak antenner

SA5VOX

Active Member
Undrar om någon här har erfarenhet av att använda drakar för att dra upp en antenn?
Är det värt besväret (förutom att det är kul att segla med drakar;))?

Vilken sorts drake ska man använda som håller sig uppe vid svag så väl som i lite starkare vind under större delen av en dag? (Inte kuling eller storm) Rekomendationer på var man kan köpa färdig eller delar till bygge?

Förstår att aktiv tid för qso'n är helt och hållet utlämnat till vädergudarna välvilja och att man inte riktigt kan styra över vindarna men vad jag läst så ska det vara mer konstant och jämnare luftströmmar högra upp, vore ju skönt att slippa dra upp draken stup i kvarten innan man ens hinner greppa mick'en.

Är det ändmatad antenn som gäller med koaxen som motpol och sedan en choke eller finns det andra alternativ och hur matar man antennen då?

Gissar att receptet mot statiska problemet är ett jordspett och någon form effektmotstånd i Mohm området mellan antenn mot jord?
 
Det finns massor skrivit på nätet om "drak-antenner" men inte så värst mycket om själva antennen i sig. Många tycks tro att ju längre tråd och ju högre upp draken kan fås upp ju bättre blir det.

För HF-frekvenser och en vertikal eller lutande antenntråd så kan du utgå ifrån att en trådlängd om ca en kvarts våglängd upp till strax över en halv våglängd ger användbara lober i vertikalplanet. Längre trådar gör att loben splittras och att antennen får tråkiga egenskaper och blir allt mer oanvändbar.

Så om det gäller frekvenser över 10 MHz så talar vi om korta trådlängder om 7-15 m eller däromkring vilket knappast passar för drakflygning. Mer intressant är kanske då att få till någon bra antenn på de lägre frekvensbanden 1,8 och 3,5 MHz.

För 3,5 MHz kommer en lutande tråd om c:a 20-25 m längd att ge nära nog optimalt resultat och en sådan längd klarar man i regel med träd som antennbärare. En halvvågsantenn för 3,5 MHz blir i häradet 40 m lång och ger något högre effektivitet än en kvartsvåg kring 20 m.

Med detta resonemanget så skulle en drake som antennbärare närmast komma ifråga på 1,8 MHz eller de ännu lägre frekvensbanden på långvåg. Att få upp en kvartsvåg eller mer på 1,8 MHz skulle kräva en ganska hög fästpunkt som få har möjlighet till.

Beträffande anpassningen till 50 ohm så behövs någon form av impedansomvandlare från antennens impedans som kommer att variera med lutningen och jordplanet. Tekniskt inga problem. I stort sett alla vanliga ATU klarar detta. Trådlängden i sig är helt okritisk men helst inom spannet något under en kvartsvåg till strax över en halvvågs längd. Det kan vara en god idé att undvika längder som är exakt en halv våglängd eftersom impedansen i trådänden kan bli ohanterligt stor och att olika lutningar på tråden påverkar impedansen som mest vid den längden. Det innebär ju då att ATU behöver efterjusteras beroende på lutning.

När det kommer till jordplanet så är det en hel vetenskap för sig själv men om några trådar 2-4 stycken ca en kvarts våglängd långa läggs ut så blir det tillräckligt bra. Detta gäller för korta antenntrådar i häradet en kvarts våglängd. För längre trådar kring en halv våglängd blir kravet på ett gott jordplan lite mindre. Det kan räcka med några kortare trådstumpar och eller i kombination med ett jordspett.

I många praktiska fall räcker det med att koaxialkabeln mellan ATU och radio ligger på marken och är några meter lång som "motvikt". Man får dock tänka på att all tråd som inte hänger i luften bör ses som en del av antennen men som ligger på marken där markförlusterna är stora. Detta ger ju då en sämre verkningsgrad än om hela antennen hängt högt upp i luften.

För en mycket effektiv vertikal eller lutande drak-antenn krävs i häradet 25-30 stycken kvartsvåglängd långa radialer utlagda i stjärnform. Fler än så ger ytterst lite extra. Under 2 rekommenderas inte även om det kommer att fungera tillräckligt bra för att få kontakt och få goda rapporter.

Ute i skog och mark blir det ohanterligt att sikta på ett effektivt jordplan och de flesta nöjer sig med en trådstump på marken eller ett jordspett.
 
Jag har inte egen erfarenhet men har läst att en låddrake rekommenderas för bästa stabilitet. Eftersom förtöjningslinan kommer att luta kraftigt kan draken bära en tunn och lätt antenntråd för mer vertikal polarisation. Med en halv våglängd slipper man omfattande jordnät och impedansen transformeras lätt med en parallellkrets med uttag på spolen för koaxen.

Lennart
 
Vi provade låddrake på fieldday för många år sedan.
-En enkel låddrake av sopsäckar och pinnar drar bra.
-DL-1000 funkar bra.
-Lätt att släppa ut tråd, jobbigare att veva hem.
-Kul men inte någon bra eller praktisk antenn.
-Ger imponerande statiska urladdningsblixtar
 
Nja, DFF Lennart, det kan finnas en sammanblandning av matningsimpedans och strålningsresistans bakom din kommentar. En halvvågsvertikal har hög matningsimpedans, men strålningsresistansen är ”bara” dubbelt så hög som för en kvartsvågsvertikal. Det har viss betydelse, men inte jättestor. Mvh Sture
 
Back
Top