Drake R4-C jämfört med "moderna" mottagare?

S

SM7TLH

Well-Known Member
Jag missade med ca €100 och några sekunder en eBay-auktion på en (av bilderna att döma) mycket snygg R4-C med Sherwoodfilter. Nu _behöver_ jag ju inte en mottagare till, men hur står sig denna klassiker mot det som finns att tillgå idag? Idag lyssnar jag med en Icom R-71 (med en Sherwood SE-3-detektor för rundradio) och en Elecraft KX3 för portabelbruk. Störningsnivån i nya (sedan ett år, heh) huset verkar någorlunda OK men är förstås inte i närheten av vad den var i min radiouppväxt under sent 80-tal och tidigt 90-tal.

Det var denna https://www.ebay.de/itm/DRAKE-R-4C-...=true&nordt=true&rt=nc&_trksid=p2047675.l2557 som gick för €452 exkl frakt.
 
Komplettering: jag ser nu att frågan är av typen ”hur långt är ett snöre”.
Vad jag tror jag undrar är hur en äldre mottagare enligt ovan kan motstå dagens radiomiljö och få fram både amatör- och rundradio jämfört med SDR av 2022 års årgång.
 
Jag använder ibland en Hammarlund SP-600 för lyssning. Den kan ju inte visa spektrum och andra finesser, men ljudmässigt tycker jag den är väldigt bra på rundradio, och filtren kan smala ner passbandet rätt rejält för tydlig CW-mottagning. En SDR eller annan modern mottagare kan väl inte "ta bort" QRM hursomhelst; är det mycket skräp i etern är det väl mest en fråga om att sila fram det man vill höra. Men det kanske finns möjlighet till digital signalbehandling av audiosignalen i moderna mottagare? Då kan det kanske bli ett bra ljud även i hopplösa lägen.
 
Jag har undersökt saken, och R-4 familjen är "lägre medelklass" med moderna mått. Det är mycket förstärkning före huvudselektiviteten vilket försämrar storsignalprestanda åtskilligt.

IP3 är ungefär 20 dB sämre än TR-7, eller runt 0 dBm. Detta var
definitivt otillräckligt på 70-talet när man hade stora antenner.

I dag är signalnivåerna i medeltal 20-30 dB lägre, och spektrumbeläggningen mycket mindre, så R-4C klarar alla förutsebara situationer i dagsläget.
Om man sätter en 10-15 dB dämpare framför så att IP3 förbättras till dryga +10 dBm erhåller man en mottagare vars brusgolv är mer lämpat för dagens störmiljö.

Under 80-talet var mottagare som SRT CR300 och Icom IC-R71 vilka har en IP3 på runt 4 dBm inte helt tillräckliga, men -20 dB HF-dämparen återställde ordningen även med stora bredbandsantenner.

Tittar man på prestanda hos SP-600 så är den några dB sämre än t.ex. R-71, men inte utslagsgivande. På frekvenser under 10 MHz är HF-kretsarna före första blandaren tillräckligt smala att hindra riktigt starka grannkanalsignaler att nå blandaren, vilket förbättrar situationen.
 
Tusen tack alla för kommentarerna. Jag grämer mig nu något mindre över att inte ha vunnit budgivningen och håller utkik efter andra nostalgiapparater (en R7 i fint skick eller en JRC535 skulle se bra bredvid R-71an).
 
Både R-7A och NRD-5x5 är rätt bra mottagare.

Sidbandsbruset är den begränsande faktorn i JRC-mottagarna, men i dagsläget
är de fortfarande "renare" än i stort sett alla sändare som finns.

Det som NRD-515/525 hade emot sig på 80-talet var priset, man fick
nästan två R-71E för vad en sådan kostade.

Gjorde en "jämförande test" för några år sedan, med SRT CR91, IC-R71E, R-7A och NRD-515 sida vid sida, och kunde inte märka någon större skillnad vid SSB-mottagning.

I dag så klarar man sig alldeles utmärkt med ett IM3-begränsat dynamiskt område på 80-85 dB,
jämfört med 80-talet där 95 eller 100 dB kunde krävas för att kunna höra svaga signaler mellan megawatt-propagandasändarna.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top