Dubbelkonantenn bättre än vertikalantenn ?

SM7-8291

Well-Known Member
Dubbelkonantenn är en antenntyp som man sällan ser i radioamatörtidningar. Det går faktisk att få ett maximalt ståendevågförhållande (SVF, SWR) på 2,5 för hela frekvensområdet 7 -28 MHz med en antenn som har en höjd av bara 7 meter och en maximal diameter av 3 meter. Antennen är byggd med en jordad mast. Dubbelkonen består av 16 trådar. Dubbelkonen har sin maximala diameter vid ca 1/3 av höjden. Källa tidningen Tele nr 3 1970.
 
Det har nog sina orsaker att "dubbelkonantennen" inte är speciellt utbredd bland radioamatörer. Dess enda fördel är bredbandigheten, och får ett brett frekvensområde genom att vara "tjock" i termer av våglängder. Dessutom ställer den samma krav på jordplanet som vertikalantennerna.

Mina egna erfarenheter av sådana antenner är att de generellt sett var besvikelser, den Rohde&Schwarz HA47/44/50 "Reusenantenne" som fanns i Karlsborg

1673523313388.png

gav betydligt sämre signaler i sitt närområde (500-1500 km) än dipolantennerna och de två av fabrikat Coel som fanns i Grimeton (2,5 - 10 MHz resp. 8 - 10 MHz) användes väldigt lite. Det försöktes att få operatörerna på SAG att använda den för 2,5 - 10 MHz till 4 MHz HF-telefoni, men man fick sätta upp horisontella dipoler i stället. Vertikalpolarisation över "real ground" ger ett påtagligt flikigt vertikaldiagram vilket gör rymdvågsutbredning på medeldistans "skakig".

Militärerna använder sådana antenner, men primärt för mark- eller ytvågstäckning på frekvenser runt 2-3 MHz. Sådana antenner får ganska opraktiska dimensioner för realistiskt stora tomter. Det ska finnas en TCI "Inverted Cone" på någon av Marinens kuststationer avsedd för frekvenser upp till 8 MHz, men vet inte hur mycket den används.
 
Kan man ana någon likhet med bikonantennen? Även denna har bara en fördel, att den är bredbandig.
 
Hur i vilken härad ligger vinsten på låt säga 2.5 MHz kontra en dipol på rimlig höjd för NVIS-förbindelse?

Tänker jag fel om jag säger att i händelse av dåliga konditioner / låg kritisk frekvens så är den till större nytta?

Men de är helt klart vackra att se på vilket också räknas :)

Det har nog sina orsaker att "dubbelkonantennen" inte är speciellt utbredd bland radioamatörer. Dess enda fördel är bredbandigheten, och får ett brett frekvensområde genom att vara "tjock" i termer av våglängder. Dessutom ställer den samma krav på jordplanet som vertikalantennerna.

Mina egna erfarenheter av sådana antenner är att de generellt sett var besvikelser, den Rohde&Schwarz HA47/44/50 "Reusenantenne" som fanns i Karlsborg

View attachment 9174

gav betydligt sämre signaler i sitt närområde (500-1500 km) än dipolantennerna och de två av fabrikat Coel som fanns i Grimeton (2,5 - 10 MHz resp. 8 - 10 MHz) användes väldigt lite. Det försöktes att få operatörerna på SAG att använda den för 2,5 - 10 MHz till 4 MHz HF-telefoni, men man fick sätta upp horisontella dipoler i stället. Vertikalpolarisation över "real ground" ger ett påtagligt flikigt vertikaldiagram vilket gör rymdvågsutbredning på medeldistans "skakig".

Militärerna använder sådana antenner, men primärt för mark- eller ytvågstäckning på frekvenser runt 2-3 MHz. Sådana antenner får ganska opraktiska dimensioner för realistiskt stora tomter. Det ska finnas en TCI "Inverted Cone" på någon av Marinens kuststationer avsedd för frekvenser upp till 8 MHz, men vet inte hur mycket den används.
 
Hur i vilken härad ligger vinsten på låt säga 2.5 MHz kontra en dipol på rimlig höjd för NVIS-förbindelse?
En vertikalantenn är dålig för NVIS. En uppskattning är minst 10-15 dB sämre än en dipol, lite beroende på utbredningsgeometrin och hur bra jordnätet är.

1673527974564.png

Kan man ana någon likhet med bikonantennen?

En halv bikonisk antenn är samma sak som en "dubbelkonantenn".

Den antenn som jag refererar till fanns också i Karlsborg. Jordad mast och inga staglinor.

Antennen som jag tänker på hade satts upp precis i slutet av 70-talet, och tillhörde
"beredskapssystemet". Den kom ursprungligen från SM5GA(SK):s "hemliga verksamhet".

Minns inte vad som hände med den, den kan ha strukit med i den vinterstorm i början av 90-talet som var nära på att förstöra "Telefunken-loggen".

1673527640501.png

Den var i varje fall "föga saknad".

Jag är rätt säker på att den antenn som förekom i Tele var denna;

1673532144836.jpeg
En Coel-antenn som sattes upp i samband med den stora utbyggnaden 1962-64.
Den antennen flyttades till Grimeton under mitten av 70-talet.
På den plats som den stått hamnade R&S-antennen.
 
Last edited:
Kanske kan vara intressant att se hur den nya sändarantennen för Malmö Kustradio i Skanör och som ersatte en enklare antenn på gamla stationsplatsen i Falsterbo såg ut. Den designades av Folke Strandén på Kungliga Telegrafverket, Radiobyrån 1968 och installerades året efter.

MalmöRadio1.jpg
Antennhöjden på den slutliga konstruktionen blev 30,3 m och diameter 6,8 m. Man undersökte även en variant med 2 m midja men som inte förväntades uppfylla kraven. På den tiden användes ju räknesticka och handräkning med papper och penna. Inga EZNEC-hjälpmedel som vi har tillgång till idag.

MalmöRadio2.jpg
Mycket tråd i luften men en mycket stabil konstruktion som klarade de värsta höststormarna nere på Falsterbo-näset i Skåne.

MalmöRadio3.jpg
SVF-kurva för antennen. Designkrav var 1700-2800 kHz och för tre frekvenser. Kanal 1 1778 kHz, anropsfrekvensen 2182 kHz samt Kanal 2 2768 kHz. Nominell sändareffekt 500 W.

MalmöRadio4.jpg
För att få till anpassningen för 50 ohm koaxialkabel användes ett enkelt anpassningsnät som i all sin enkelhet kom att bestå av en serieresonanskrets.

MalmöRadio5.jpg
Uppmätt och plottad matningsimpedans i antennens matningspunkt utan anpassningsnätet.

MalmöRadio6.jpg
Antennen matades med tre separata sändare via ett enkelt ihopkopplingsfilter som bestod av ett antal parallellkretsar för de frekvenser som skulle spärras för resp sändare. Till vänster sitter spärrkretsar för 2182 kHz och Kanal 2 2768 kHz. Sändaren på Kanal 1 1778 kHz passerar via filtret med låga förluster.

Kustradiostationen lades ner några år senare och masten är sedan länge skrotad.
 
Last edited:
Folke Strandén, ex-SM6YX, visste vad han talade om.

1673531894590.png

Han var Telegrafverkets "antennguru" under flera årtionden, och var mentor åt en av mina mentorer; Bengt Dagås (SK) i Grimeton. Vid den här tiden var han något så fint som Överingenjör på Televerkets Radiosektion i Motala.

En nästan identisk antenn med samma upplägg av triplex-filter är fortfarande i drift i Gislövshammar. Sändarna i Skanör var sannolikt Wilcox 96D eller 99 och SRT ST450.

Skanörstationen användes i något årtionde för Maritex efter det att Gislövshammar byggts.
Antennen revs i samband med bolagsbildningen 1993.
Uppmätt och plottat matningsimpedans direkt i antennens matningspunkt utan anpassningsnätet.
Sådana här "plottar" har man stått och tagit upp på div. stationsplatser genom tiderna.

Fångad här på bild av Sjöfartsverkets tekniska avdelning, 1998 måste det varit, när den nya MF-stationen på Gotland byggdes.

GetAttachmentThumbnail


GetAttachmentThumbnail

Det var bättre förr, innan skägget blev grått...
 
Det var kul att se SM6YX och ett riktigt oscilloskop!

Här en bild från vårt servicebesök i Gislövshammar 2013 när vi jagade störningar på gränsvågen.

Gislövshammar1.jpg
Det är samma design som i Skanör och den kom väl upp ungefär samtidigt för Malmö Radios täckning i Hanöbukten och farvattnen ost syd. Sedermera när Malmö avvecklats blev anläggningen fjärrstyrd från Stockholm Radio på 1710 kHz eller?
 
Gislövshammar (TX) och Sandhammaren (RX) byggdes 1974/75, som ersättning för Malmö Radio. Stationen blev fjärrmanövrerad redan från början. Man körde parallellt ett tag innan Skanör avvecklades helt.

Hela upplägget kom ur att man önskade rationalisera, och reducera antalet bemannade kustradioexpeditioner. Malmö Radio hade ingen trafik på långvågstelegrafi, utan endast gränsvågstelefoni. Dessutom saknade Televerket egna resurser för 500 kHz-passning och trafik söder om Gotland, utan förlitade sig på Marinens stationer i Karlskrona och Tingstäde.

I samband med Malmö Radios nedläggning 1973 och den stora VHF-utbyggnaden bestämde man sig för att bygga egna resurser i östra Skåne.

Det var där som de ganska trista driftegenskaperna hos Granger-sändarna först blev uppdagade.

På något sätt saknar jag Gislövshammar, det kunde vara en trevlig utflykt till Skåneland,
med lunch på Spångens värdshus, en fikapaus på stationshusets trappa med utsikt över Bornholmsgattet. Sedan bodde man på Hotell Svea i Simrishamn.

1673537255186.png
 
Vad händer med strålningsdiagrammet om trådarna i en dubbelkonantenn utformas som en ellips istället för en cirkel ?
 
Militärerna använder olika former av bikoniska antenner.
Det finns ett par-tre typer med olika undre gränsfrekvenser.

Man har gjort om antennsystemet i Prästhushamn sedan jag var där sist.
 
Det finns ju dokument "på nätet", som beskriver en liknande konstruktion, som en vertikal "bur" av ett antal trådar (ju fler desto bättre, uppenbarligen) runt en central ledare/stång och med ett behov av jordplan. Den modellen ska tydligen vara terminerad (en variant av TFM) och rätt avpassad bli bredbandig med hyfsad SWR över ett stort frekvensområde. I princip är det som en dubbelkon utan koniciteten, om uttrycket tillåts. Men det är alltså en vertikalantenn. Jag undrar om dubbelkonen inte kan beskrivas som vertikalantenn den också (re trådens titel)?
 
"Dubbelkonantennen" är inget annat än en vertikalantenn med tjocka element, som är
formade så att strömfördelningen beskrivs av vinklar. Då får man en antenn med tydliga
högpassfilteregenskaper vars undre gränsfrekvens bestäms av kvoten mellan längd och tjocklek.
 
Kan en dubbelkonantenn matas i vilken punkt som helst ?
En typ av dubbelkonantenn matas väl på samma sätt som en kjolmatad vertikalantenn ?
 
En "kjolmatad vertikalantenn" är ett specialfall av den halva vikta dipolen.

1673611252700.png

1673610065560.png
I QTC 8/1978 fanns dess verkningssätt och impedansförhållanden utredda av SM4XL(SK). Även i antennkapitlet i Ingenjörshandboken från 1951 skrivet av den tidigare nämnde Folke Strandén finns saken behandlad.

Man kan mata ett sådant antennelement utefter dess längd, eller i varje ände, men det kan uppstå opraktiska impedanser om toppen eller en punkt nära den används.

1673610835755.png

Eftersom strålningen från en sådan antenn primärt sker från strömmar vilka flyter på utsidan av ytterledaren kan den betraktas ur strålningssynpunkt som vilken vertikalantenn som helst.
 
Dubbel dubbelkonantenn .
Om vi tänker oss två exemplar av vår 7 meter höga dubbelkonantenn ovanpå varandra (total höjd 14 meter), med ett symmetriplan på 7 meters höjd och balanserad matning av de båda delarna . Finns det någon som har byggt en sådan antenn ? Antennen bör kanske lyftas upp en bit från marken.
 
Nu riskerar jag att föregripa en bättre underbyggd kommentar, men det du beskriver låter för mig som en vertikal dipol med "tjocka element". Skillnaden mot en traditionell dipol borde kunna vara att man får större bandbredd. Och upp en bit låter bra för effektiviteten, tänker jag.
 
Jag matar min mast enl 1. i -AOM exempel. Tolalhöjd inkl topprör är 33 m och med toppkapacitansen som beamarna utgör så ligger resonansfrekvensen på ca 1,8 MHz. Det räckte med en seriekondensator för att den ska funka utmärkt på 160 m bandet. Jag har kört många DX på den antennen.
73 Classe
 

Attachments

  • 20200502_194740.jpg
    20200502_194740.jpg
    1,3 MB · Views: 21
  • 20200502_194749.jpg
    20200502_194749.jpg
    437,5 KB · Views: 21
Back
Top