Dx-mikrofon?

SM5NFT

Well-Known Member
Satt och lyssnade på mikrofontesterna på 80m här om dagen. Det brukar inte vara så svårt att hänga med i diskussionen tycker jag. -För ljust, lite mörk, för mycket/lite talkomression, tala närmare mikrofonen osv. Med så plötsligt säger någon: "det låter dx". Jag tänkte att jag hörde fel, men nej då nästa i ringen konfirmerar: ja, visst låter det dx.

Är det detta ett vedertaget yttryck för något? Jag har aldrig hört det förut, och känner mig :confused:

/Arne
 
>>>Satt och lyssnade på mikrofontesterna på 80m här om dagen.

Man hör ibland folk snacka om "DX-modulation" som enkelt uttryckt kan förklaras med det läte en s k DX-kapsel i ett Heil-headset kan frambringa.

Kapseln är kraftigt beskuren i basen och framhäver det höga tonregistret som sägs skära igenom störningar och Pile Up som en kniv. Ack ja vad folk låter sig påverkas.

Det är dock lite märkligt att nämnda "DX-modulation" har den förmågan att kunna läsas i en svårt störd miljö då det ibland kan vara svårt att höra vad som sägs mitt på blanka dan när signalstyrkan är 59+ och störningarna obefintliga.

DX-modulation innehåller således osedvanligt mycket distortion, mycket kompression, helst max mikrofongain och en hårt ansatt ALC. Kombinerat med ett hårt rum och långt avstånd till munnen ger en extra krydda...

/Bengt
 
Nja DX ljud menar jag är det speciella ljud som vågutbredningen åstadkommer.
Ibland.
När man hör någon långväga, dvs DX, ger vågutbredningen fasningar och en speciell form av ljud, innehålelr ibladn lätt eko etc. Detta oavsett LF gången i den sändandes sändare.
Det är svårt att förklara men visst låter det speciellt med långväga signaler på HF, både Morsepipen och telephonisignalerna.

Men vad heter det?

I avsakanar på referenser om hur det skall låta, ja vem skulle bestämma det? så blir ju saken om hur en telefonisignal låter subjektiv.
Varför inte ta fram en referens signal. Som alla kan ladda hem och jämföra och efter den ställa in så att: "man låter som det skall låta."
Morseteckenen är ju standardiserade.
Vid FM används ju preempghais som standardiserar modulationsindex per passband.
Men vid SSB där är det helt fritt.
Borde det inte vara förbjudet att låta som man vill.
Åtminstone borde man låta vid SSB, nära en standardiserad referens, och nog borde det finnas en expertis att tillfråga hur det skall låta.
Annars får vi dras i all framtid med sådana här experiment.

När blir telefoniljud en SI standard? Så vi slipper detta med mikrofonprovningar.
Skillnaden är som mellan kW och hästkrafter. Dvs SI respektive bonnmått.

de
SM4FPD
 
Bra synpunkter Roy. Det speciella DX-ljudet du nämner beror nog i huvudsak på flervägsutbredning i kombination med snabba förändringar i jonosfären kanske med ett inslag av norrskensreflektioner. Vanligt förekommande på signaler som passerar polerna är annars det vi brukar kalla polarflutter.

Sedan har vi backscatter som ofta hörs på 20 m. Särskilt tydligt blir det om t ex två SM stationer på 20-30 mils avstånd riktar sina antenner ut över Atlanten. Markvågen är för svag och man befinner sig i den "döda zonen". Högsta och bästa signalen får man då via backscatter från ett område någonstans långt borta. Stundtals kan signalerna peaka S9 och med ett speciellt lite "ihåligt" sound.

>>Varför inte ta fram en referens signal. Som alla kan ladda hem och jämföra och efter den ställa in så att: "man låter som det skall låta."

Jo, det hade kanske varit bra men fininställningarna får man nog göra på vanligt vis genom att ansluta en tongenerator eller motsvarande på mikrofoningången och därefter ställa in önskad frekvensgång genom att flytta carrier offset och dra i reglarna för equalizern där sådan finns inbyggd.

Kompression och LF- resp RF-klippning går ju också att ställa in optimalt med hjälp av mätintrument.

Jag har lyssnat mycket på mikrofontesterna på 80 m och ofta förundrats över hur olika rapporterna är som ges. Det händer ju att någon frågar efter en kritisk rapport på något som låter kraftigt distorderat men ändå ges mycket beröm av motstationen som subjektivt tycker det låter fantastiskt bra.

När jag för några år sedan labbade mycket med Hi-Fi SSB (ESSB) så använde jag en extern equalizer plus div ljudprocessing och i min kontrollmottagare med ordentliga monitorhögtalare lät tal från mikrofon och musik från en CD-spelare utmärkt även i smal bandbredd som 2.7...3 kHz.

En del av mina motstationer gav också fina rapporter, dvs att det lät rent och snyggt. Andra gav de mest skiftande synpunkterna och jag minns särskilt en SM5:a som menade på att ljudet var i och för sig mycket bra men att eftersom vi var radioamatörer och inte körde rundradio på amatörbanden så skulle man inte heller eftersträva rundradiokvalitet utan snarare något han kallade för kommunikationskvalitet som var kraftigt beskuret med en liten förhöjning av de höga tonfrekvenserna för att tränga igenom bättre.

Andra som gav mig rapporter gjorde det baserat utifrån vad den inbyggda 2-tums högtalaren i ICOM-transceivern kunde prestera med allt vad det innebar. Någon bas gick inte igenom och inte heller diskant och mellanregister...

Kontentan av allt detta blir att det ställs stora krav på motstationens mottagare och att hela ljudkedjan är under kontroll samt att mottagarens filter och bandbredd passar ihop med sändaren. Det ställs också krav på operatören att denne har förmåga att bedöma och särskilja olika egenheter i ljudet, såsom distortion och tonomfång, klangfärg m m.

Om vi skulle lista alla tänkbara parametrar som påverkar ljudbilden eller upplevelsen av hur en station låter så blir det en lång lista som börjar med mikrofonen hos den sändande och slutar med en högtalare eller hörtelefon hos den lyssnande. Skall vi gissa på att listan omfattar ett 100 tal parametrar som det kan skruvas på eller som har en betydande inverkan på ljudupplevelsen?

Några frågor till Roy:

Hur ser frekvensgången ut default i de moderna ICOM-sändarna och har det skett några förändringar på senare år jämfört med de äldre apparaterna typ IC-735 ?

Är sändarna designade och fabriksjusterade för rak frekvensgång eller någon annan standardkurva?

Finns motsvarande standardkurva för mottagarnas LF-del?

/Bengt
 
Intresant Bengt!
Ja om någon nu sänder bred SSB, vilket är ett mycket intressant experiment, och som verkligen är amatörradio.
Om då någon lyssnar på detta i den lilla 50 mm högtalsre som du nämner, så klart det låter illa.
Jag brukar verkligen (jag använder inte ordet absolut trots dess popularitet) rekoemmendera en bra högtalare på mottagaren. Förr kunde det vara befogat med filtrering ända fram till högtalaren. Idag kan en dålig högtalare ha så kraftiga variationer på frekvenskurvan och så kraftiga resonananser att det kan förstöra de fina filter vi har i riggarna.
Det borde vara primärt att ha en MYCKET bra högtalare, särsklit om vi ger oss på att ge rapporter om hur det låter från andra.
Sen tillkommer graden av hörselskada, vilket vi nog alla har mer eller mindre.
Sen kommer vad man kallar olika ljud, vem vet vad burkljud är? Vem vet vad diskant vid SSB är då diskant normalt ligger långt ovanför 3 kHz.
Bas är enligt många 20 Hz tillo 200 Hz. en vanlig mansröst har en grundton i de intervallet. Stämbandens resonans.
Så kan vi hålla på ett tag och sist kommer sändningens ljud vilket kan påverkas med mikrofoner och bandbredd i TX samt tonkontroller på TX sidan. extra EQ:ar etc.

Ännu värre är det på FM där deviation från +-0,1 till +- 15 kHz körs på våra kanalband.
Vi hör ljudstrykeskillander på över 30 dB vid FM.

Att ställa in sin sändare med instrument, ja kanske men när operatören blir upphetsad stiger rösten med 30 dB. När han blir hes efter en lång test låter han inte lika... om det nu var rätt med den utvilade rösten.

ICOM stationerna för amatörradio är olika, de med LF klipper har förståss mer basavskärning än de med HF klipper. Den enkla har mindre möjligheter till påverkan av frekvenskurvan, förstärkning och klippning. De dyrare har större inställningsområden för allt. De dyra vänder sig till seniorer som har utvecklats och kan mer......

Nja vi får nog dras med mikrofontester i framtiden oxo, det är ju bara att vrida på VFO om man inte vill höra.

Jag kör ibland med en kommersiell HF station IC-M710, den har en sändarekurva som är specad enlig krav. Den har även en LF kompressor som talbehandlare. Där skall i princip SSB filtret bestämma bandbredden, från mikrofonkontakt till utsignal. Lika förbannat följer en mikfrofon som har ett eget liv.

Trots handmikrofon och LF kompression så får jag rapporter att med IC-756PROII och SM-6 mikrfon på 30 cm avstånd, att jag låter mycket "närmare".

Ja vad gör man? ger upp?

Man kan nog konstatera att en viktig del av hobbyn ändå är att experimentera med ljudet vid sändning. Och varför inte? Våra röster är olika, hur vi talar är olika.
Och nog krävdes handpåläggning på SET-19 för att den skall låta vettigt.
Röststyrkan är minst 30 dB olika mellan radioamatörer.
Spektrat mellan olika röster är ännu mer olika, trots allt som kan påverka rösten. Styrketräning, ålder, Wiskey, kraftpiller, teateröst.


Så jag tror faktsikt på experiment som har till avsikt att göra sig mest läsbar.
Men kanske det borde vara mer vetenskapligt.

Jag har i alla fall hört mikrofontester där vederbörande skiftat från R2 till R5 med byta av mik. Så nog har det betydelse.

Ser vi på FM så finns väl specade kurvor för preemphasis i TX, noggrant specade kruvor etc. Bara vissa radiostationer följer dessa kurvor, det går ju åt dyra filter. Ändå följer med en mikrofon som har ett eget liv. Nu talar jag om proffs FM 50 år bakåt i tiden.
Ex STORNO som jag länkade till under fynd på TRADERA.
Det har blivit bättre senare 10 - 15 år inom amatörradion och FM.

Får vi någonsin se ARRL tester där de testar överenstämmelsen mellan specad teoretiskt LF kurva och verklig på den testade radion?


de
ÄffPeDe
 
Hej!

Jo, nog har man stundtals hört "mikrofontester" lite var stans på banden, ibland med en förbättring som resultat. Stundtals med hårresande resultat, läs: sämre läsbarhet. Ofta tror jag nog att man eftersträvar högst utslag på uteffektsmetern eller vilken annan mätare som helst? Det låter i vart fall så.
Visst är det förvånande hur mycket dålig audio man hör på banden?
Helst i kombination med slutsteg som adderar sin lilla "finess" på ljudet.

Av nyfikenhet, finns det några speciella tider/frekvenser på 80 m där det körs mikrofontester i grupp?
 
Jag tänker på en formuerling som florerat sedan man började med speechprocessing i USA.
Läste en del tidingar från 1974 innan de slängdes. Så begreppet är lika gammalt som talprocessorer.
RF-Speech processor lanseras som att ge "MORE AVARAGE SPEECH POWER".
Högre medelvärde. Effektmätaren skall gå högre och visa mer.
Sedan dess har alla former av talprocessing förknippats med höjt medelvärde vid SSB sändning.
Det må vara så att mätaren visar mer, men vad den egentligen gör är att höja de svaga orden och ljuden i talet, och knipsa ner de starka topparna som inte behövs.
Vi hör svaga S och F ljud bättre. Fullständigt ointressant vad uteffektmätaren egentligen visar.
Men de flesta är så indoktrinerade av "MORE AVARAGE RF POWER" att alla inställningar går ut på att få upp mätaren.
Kan man med talprosessorn får upp svaga ord och talljud som ssssss och ffffff lite, jämfört med utan klipper så är det rätt mått för om den verkar.
"More avarage talk power" må vara sant om medelvärdet beräknas på längre tid, exvis en mening, ex 5 sekunder. Men sådant går inte att se på en mätare.

de
SM4FPD
 
FPD skrev; "Och nog krävdes handpåläggning på SET-19 för att den skall låta vettigt."
-----

Enligt manualen till Wireless Set No 19 så skall den mjuka hårdgummitratten på handmikrofonen sluta helt tätt mot läpparna och operatören tala mycket högt rakt in i tratten. Mikrofonförstärkningen är anpassade för hög talstyrka och det är inte möjligt att överstyra sändaren även om man tar i och skriker högt. På så sätt klarade man av att utestänga det omgivande bullret som dåtidens stridsvagnar gav ifrån sig.

För stationärt bruk i en mer normal miljö användes en separat mikrofonförstärkare och operatören kunde då tala i normal samtalston till mikrofonen på någon centimeters avstånd.

/Bengt
 
Man hör ibland folk snacka om "DX-modulation" som enkelt uttryckt kan förklaras med det läte en s k DX-kapsel i ett Heil-headset kan frambringa.

Det verkar ju vara en trolig förklaring som Bengt har. De kanske sa: Det låter som en DX. Jag blev lite orolig att någon köpt ICOM's mic med inbyggd QSB :)

icom_mic.jpg

/Arne
 
Detta ämne är lite intressant. Vilket även avspeglas i alla mer eller mindre (inte sällan mindre) lyckade mikrofontester på 80m. Jag kan ha viss förståelse för den SM5:a som menade att det var kommunikationskvalitén som är viktig, Bengt. Frågan är då; vad är kommunikationskvalitet? För mig handlar det nog om att uppnå så god läsbarhet som möjligt, inte att försöka uppnå någon sorts hi-fi kvalitet på modulationen dock.

SSB är till sin natur inte lämpat för hi-fi och musik och även om det rent teoretiskt är möjligt, så ställer det orimliga krav på mottagaren, både prestanda- och hanteringsmässigt. Däremot har jag ingen invändning mot att folk vill testa och labba med "wide-SSB". Det faller absolut inom ramen för amatörradio!

Vidare så tycker jag inte man kan säga att kompression/ mer "average power" är liktydigt med hög kommunikationskvalité. Min erfarenhet är att en välmodulerad signal med välformad tonkurva och utan kompression eller klippning ger den bästa kommunikationskvalitén! En bidragande faktor kan möjligen vara, om man använder slutsteg, att ha högt till tak.

Jag har själv gått vägen via Heil och kompression och slutligen landat i en elektretmik med liten färgning och i stället gjort mina justeringar i sändarens passband och carrier offset för, i mitt tycke, optimal tonkurva. Min målbild har då varit att försöka låta som de stationer jag själv tycker låter bra.

"Talk power" är ett märkligt begrepp som, om det säger något, i så fall säger mer om den som pratar i mikrofonen än modulationen... ;)
73/Lasse
 
Hela frågan med olika former av kompression och klippning samt vilket frekvensområde som är optimalt för SSB-kommunikation utreddes i detalj under mitten av 50-talet hos University of Montana, ARINC, Collins och US Air Force.

Man kom i korthet fram till att ett passband mellan 300 - 3000 Hz gav en mer "naturlig" röstkaraktär, medan 400 - 2500 Hz gav den bästa uppfattbarheten för ett givet S/N.
För "oklippt" SSB var en svagt stigande frekvenskurva bäst, medan om man använde klippning var det bättre med en ganska påtaglig diskanthöjning. Detta beroende på att det energirika basregistret annars skulle lägga beslag på merparten av utstyrningsområdet.

Man kom också fram till att "hård" klippning ofta motverkade sitt syfte, eftersom ett mycket stort antal intermodulationsprodukter uppkom som dränkte nyanserna i talet, och i praktiken försämrade S/N.

Den kompromiss som sedan dess präglat kommersiell SSB är att använda en VOGAD för att hålla en någorlunda konstant in-nivå till modulatorn, och sedan några dB av klippning för att dels minska risken för att överstyra PA-steget, och dels för att höja medeleffekten något.

Det är faktiskt med ett medelvärdesbildat S/N som man kommunicerar.

Nettoeffekten av alla ansträngningar kan man ibland höra på flygradiofrekvenserna när den mjuka och lättlästa signalen från en nytrimmad 618T-3 kan avnjutas.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top