Eleverat jordplan för tre band?

SM2OWW

Well-Known Member
Funderar på bästa sätt att konstruera ett eleverat jordplan till en eleverad vertikal för 40/80/160m, fyra för vardera band. Har tillgång till ett antal icke ledande stolpar som jag kan fästa upp trådarna i, tänkt höjd över mark är kring 2,5 meter.

Rent mekaniskt får jag för mig att det blir smidigast att hänga upp dem med 160m överst, 80m i mitten och 40m underst, stolpar där 40 slutar, där 80 slutar samt där 160 slutar, möjligen att det behövs en extra stolpe mellan stolparna för 80 och 160. Från toppen av stolpen för 160 fortsätter jag med en isolerad sträckare som sträcker upp det hela. De isolerande stolparna blir alltså spridare mellan jordplanstrådarna för de tre banden, tanken är att spridningen mellan trådarna blir ca 30 cm.

Ett annat alternativ är att låta dom ligga i samma plan, men då måste jag i toppen på stoplarna ordna spridare i det horisontala planet och det blir lite klurigare, t.ex. måste jag där jordplanet för 80m slutar fortsätta med en icke ledande stagning ända fram till fästpunkten för 160m för att det inte ska dra snett utan alal trådarna ska hålla sig sträckta. Vidare så är det troligen större risk att det hela "vinglar och rör sig". Så rent mekaniskt ser jag det som en sämre lösning.

Det hela blir alltså lite som en fan-dipol, med spridning i horisontalt eller vertikalt plan, har även tänkt trimma in dom som fan-dipoler på plats innan dom ansluts som jordplan.

Någon som gjort något liknande och har erfarenheter att dela med sig? Synpunkter på konstruktionen... bra eller dåligt, vad går att göra bättre?

Skiss radialer - Vertikalt.jpgSkiss radialer - Horisontellt.jpg
 
Ser ingen anledning till att båda lösningarna inte ska fungera.
Radialer som sitter så här nära marken får lågt Q, så längderna blir okritiska.
 
Fan-dipoler är trickiga att justera in eftersom kopplingen mellan trådarna ger stor återverkan ju närmare varandra de är. Men radialer nära mark så som du beskriver kan säkert fås att fungera bra. Dock är det så att närheten till marken gör att resonansfrekvensen för radialerna sjunker så om du eftersträvar ett resonant radialnät så behöver radialerna kortas.

Nu är det inte så känsligt ändå. Om radialerna är för långa kan radiatorn göras kortare och vice versa för att uppnå resonans. Inget som direkt påverkar antennens effektivitet. Inom rimliga gränser förstås.

Ett sätt att mäta in antennen är att först ansluta radialknippena parvis som en fan-dipol till en antennanalysator och justera längderna till resonans dvs där impedansen blir någorlunda resistiv på resp band. Om det sedan är 30 ohm eller 70 ohm saknar helt betydelse. När sedan radialnätet är injusterat så justeras radiatorn eller ATU på motsvarande sätt.

Det går även att med en strömprob kontrollmäta RF-stömmen i resp radial nära matningspunkten med radiatorn ansluten och sändaren aktiverad och om skillnaderna inte är extrema så är det bra nog.

Gamla tiders 12 och 14 AVQ hade individuella radialer på varje band och om antennen installerades enligt anvisningen så gav den i regel resonans på alla band. Men om någon radial flyttades för nära någon annan så kunde man få precis vilka resultat som helst.

Om benen i en flerbandsdipol med gemensam eller skilda matarkablar hänger vinkelrätt mot varandra blir kopplingen dvs återverkan noll. Så en kryssdipol för t ex 80 och 40 m med en matarkabel blir lätt att få till. Problemen börjar visa sig när vinkeln mellan trådparen blir liten och återverkan ökar. Kan bli ett tidsödande arbete även om det till slut oftast blir bra nog.
 
Last edited:
Back
Top