SM2BPA
Well-Known Member
Som ung radioamatör hade jag stor vänskap med Erik med anropssignalen SM2BQV, i Håkansö utanför Piteå. Jag var 18 år och vi pratade via radion nästan varje dag.
Sen kom vi överens att träffas på riktigt. Jag hade ju aldrig träffat honom förr och visste inte alls hur han såg ut. Jag tog mig till Håkansö, hittade var han bodde och knackade på villans ytterdörr. Ut kom en mycket gammal och skröplig gubbe. säkert 80-90 år, kanske t.o.m. äldre. Jag frågade efter Erik, SM2BQV.
- "Det är ju jag det" sa han glatt.
Herregud, jag hade ju väntat mig en ung människa. Hans röst lät ju så ung när vi pratade i radio. Jag trodde han var i min ålder ... Men vi hade aldrig pratat om våra åldrar. Men vi hade väldigt kul tillsammans i hans radiorum, ändå. Jag fick t.o.m. äta middag hos honom. Det var ett kärt sammanträffande.
Och det var en mycket märklig och stark upplevelse.
Sen kom vi överens att träffas på riktigt. Jag hade ju aldrig träffat honom förr och visste inte alls hur han såg ut. Jag tog mig till Håkansö, hittade var han bodde och knackade på villans ytterdörr. Ut kom en mycket gammal och skröplig gubbe. säkert 80-90 år, kanske t.o.m. äldre. Jag frågade efter Erik, SM2BQV.
- "Det är ju jag det" sa han glatt.
Herregud, jag hade ju väntat mig en ung människa. Hans röst lät ju så ung när vi pratade i radio. Jag trodde han var i min ålder ... Men vi hade aldrig pratat om våra åldrar. Men vi hade väldigt kul tillsammans i hans radiorum, ändå. Jag fick t.o.m. äta middag hos honom. Det var ett kärt sammanträffande.
Och det var en mycket märklig och stark upplevelse.
Last edited: