En bred hobby sedd ur en snäv synvinkel...

SM7EQL

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
...eller tvärt om.

Amatörradio är en bred hobby där varje liten nisch kan utövas på ytan eller på djupet. En del av oss pysslar med lite av varje medan andra jobbar mycket med lite - om man nu får uttrycka sig så.

Dessutom varierar intressena över tid liksom tiden ibland inte räcker till. Idag har jag dock haft gott om tid och efter detta spontant tillkomna inlägg, enkom inspirerad av Tore CBS:s tänkvärda utläggningar i en annan tråd, så skall jag snart nollställa hjärnan med hjälp av morsetelegrafi på 80 m.

Själv tillhör jag en mycket liten, knappt existerande, ständigt krympande och åldrande, skara radioamatörer som intresserar sig för den tekniska sidan av hobbyn där egenbygge av egenkonstruerade apparater tar stort utrymme. Större delen av den tillgängliga kvalitetstiden läggs ner på teoretiska beräkningar, rita kopplingsscheman, leta efter komponenter, metallarbeten, lödning, söka information på nätet, lyssna på radio, sända lite ibland och experimentera med den egna radioutrustningen på ett eller annat sätt. Ja, och så var det ju det här med WWII-surplus och renovering av gamla rörbestyckade radioappatater av trä och metall förstås. Ingen plast. Både meningslöst och meningsfullt på samma gång beroende på hur nyktert man vågar se på saken.

För att kunna utöva min egen hobby i detta nådens år 2012, så behövs en rejäl arbetsbänk och ett antal bättre mätinstrument. Verktyg har jag gott om, lödkolv och en konstbelastning - 50 ohm 1 kW - är ett måste. En yttre antenn är bra att ha men inte alldeles livsnödvändig för att kunna fortsätta med det som intresserar mig allra mest. De flesta experimenten kan trots allt utföras i labbmiljö och framför datorn. Kanske bättre där än att flaxa runt i etern och ropa CQ.

Privilegiet att få använda etern får trots allt ses som en värdefull tillgång som jag naturligtvis hoppas kommer att finnas kvar även i framtiden. Intressena kan ju växla fortare än man kan ana. Hux flux är det QSL och 5NN TU som gäller.

Har du också en lika smal hobby som jag har, eller du håller på med lite allt möjligt på en och samma gång? Så mycket av allt att du inte vet vad du håller på med…

/Bengt
 
Kanske jag provocerar genom att tycka att amatörradions kärna är kommunikation på de frekvensband som amatörradiotjänsten har till förfogande. Att tekniken för att kommunicera bara är ett medel.

Tidigare var vi hänvisade till att bygga vår egen utrustning för att över huvud taget kunna kommunicera. Idag finns det plastburkar att köpa som åtminstone kan utgöra grundstommen i kommunikationsutrustningen.

Jag känner fortfarande samma fascination, som för 50 år sedan, när mina egenhändigt alstrade fjuttiga elektromagnetiska svängningar når över hela jorden och ibland flera varv. Speciellt om det sker på sätt som inte kan förutses med standardmodeller.

Ett par exempel är förbindelse mellan Nya Zeeland och Sverige på 160m eller på 80m långa vägen. Jag har inte kunnat hitta någon korrelation mellan gängse konditionsparametrar och hur förbindelsen blir.

Det finns de som systematiskt har försökt avslöja vad som styr, men jag har inte sett någonting som gör att jag kan göra en prognos. Själv har jag bara antecknat de parametrar som finns tillgängliga på Internet på ett papper, som sedan städas bort vid nästa röjning av skrivbordet. Vissa förhållanden ger erfarenhetsmässigt bättre förutsättningar, men vilka bakomliggande fysikaliska processer som krävs är fortfarande höljt i dunkel.

Andra exempel är fördröjda ekon och signaler som går runt jorden flera varv utan särskilt mycket dämpning.

Kanske finns det de som läser detta som har grävt djupare i vågutbredningens mysterier och systematiskt ägnar sig åt detta?

Är månne detta, om det systematiseras, ett bidrag till ”samhällsnyttan”.
Idag kanske udda utbredningsmoder bara är ett kuriosum, men om framtiden vet man ingenting.

Vad är det för ”samhällsnytta” med att ta reda på om Higgspartikeln existerar och vad ”Mörk materia” och ”Mörk energi” är för någonting? Här satsas det miljarder.

73, Roland SM0BRF
PS
Jag är även fascinerad av sökandet efter Higgspartikeln, mörk materia och mörk energi fast här kan jag bara bidra med några enstaka skattekronor och noll eget arbete.
 
Last edited:
Var och en av oss utövar vår hobby som vi har engagemang och kunnande till. Jag är inte civilingenjör/konstruktör i elektronik och kan inte räkna fram frekvensgång, förstärkning, arbetspunkt och allt annat som finns i riktig radioteknik.

Jag är bara 25-öres ingenjör i elektronik med en examen på 70-talet. Då kunde jag räkna ut ett förstärkarstegs arbetspunkt, vilket snabbt föll i glömska när verkligheten knackade på dörren och man skulle ut i arbetslivet.

Men jag provar gärna på olika byggprojekt när jag får tid och plats till det. Jag prioriterar familjen före amatörradion, men det betyder inte att jag inte vill lära mig, men det ska ske på MINA villkor, och bekanta amatörradiokollegor som ställer upp med tips/hjälp finns det tack och lov.

Ett av mina roligaste projekt - som nu är avslutat - var att bygga en sändare och en mottagare med radiorör. Vad nästa projekt blir får framtiden utvisa. Det finns saker som för tillfället är högre prioriterade än amatörradio, som får ta min tid i anspråk när så finns tid för. Ja, det är en fråga om att prioritera, vilket trådstartaren ofta påtalat.

Men nästa projekt blir troligtvis något med rör. Antennpryttlar, nätaggregat mm räknas inte som byggprojekt, eller hur?

Jag vet min egen begränsning i radiotekniken och förkovrar mig enbart för min egen skull och när jag vill och kan.
 
Last edited:
SM7FBJ said:
Jag vet min egen begränsning i radiotekniken och förkovrar mig enbart för min egen skull och när jag vill och kan.
Click to expand...

Det där skulle jag kunna ha sagt!

Viljan och motivationen är det som bestämmer mitt inlärningstempo, är jag ointresserad av EME så lär jag mig ingenting om det, och mycket riktigt, EME kan jag inte mycket om :p

Vill jag lära mig CW så gör jag det, alla kristallstyrda cw-sändare med rör lockade så mycket att jag just nu så håller på att knacka och paddla här hemma, så småningom har jag cw-premiär på banden med min hembyggda rörsändare, men bråttom har jag inte.

Elektronrör fick inte vi lära oss något om på el-tele linjen som jag gick i gymnasiet 1994-1995+1996, det jag kan om elektronrör idag har jag själv av eget intresse läst mig till, den kunskapen har öppnat ytterligare en lucka i amatörradions julkalender.

Jag är den första att erkänna att jag har en "plastradio" som ståtar i radioshacket, den dagen jag svär över kristaller som vägrar svänga, brända sluttrissor eller dåligt filtrerad DC så är det rätt skönt att bara snurra VFO:n några varv, ta ett eller tjugoåtta QSO på 20m och återgå till det förbannade bygget senare när tålamodsbägaren är återfylld.

I ärlighetens namn spenderar jag mycket mer tid inne i lödröken än utanför, vare sig det är kaviteter jag trimmar eller HF/LF-slutsteg jag bygger :rolleyes:

Jag konstaterar bara att amatörradio är en hobby där de aktiva har en brokig bakgrund och helt enkelt har olika kunskaper och intressen inom hobbyn,
så är det och så skall det vara,
du och jag må hellre löda gallermotstånd, medans Anders och Gunilla hellre slåss i en pile-up för att de älskar att pryda väggarna med diplom, Gösta kör bara månstuds och filosoferar om flervägsutbredning medans Urban bygger repeaterlogik med CMOS-kretsar.

Jämför med en valfri syförening;
På mötena sitter Greta och knypplar, Ann-Britt lägger upp en gardin och fäster spets, Lisa broderar enbart med korsstygn medans de tittar intresserat på när Maj-Britt ryar och flossar.


Anar ni några likheter?
 
BRF skrev; "Kanske jag provocerar genom att tycka att amatörradions kärna är kommunikation på de frekvensband som amatörradiotjänsten har till förfogande. Att tekniken för att kommunicera bara är ett medel."
-----

Du provocerar inte mig i alla fall. Ditt inlägg är enligt min mening högst relevant och tillsammans med själva radiotekniken som jag fokuserar på i mitt inledningsanförande där jag beskriver min hobby så har vi tillsammans definierat vad amatörradions kärnverksamhet är och handlar om. Fördelningen mellan olika nischer kan diskuteras till leda men här vet vi ju att intressena växlar och att många av oss provat på flera olika inriktningar under årens lopp. Allt det Roland pysslar med nu har jag pysslat med förr i tiden medan det jag pysslar med nu sysselsatt Roland för kanske 40+ år sedan. ;)

Jag har noterat att det finns dom som studsar till på uttrycket min egen hobby och förmodligen tycker att det är egoistiskt och uppfattar det som att se ner på alla andra inriktningar som andra fastnat för. Faktum är att alla de som enbart är intresserade av t ex DX-körning eller Contest per definition också har skaffat sig en egen hobby. Är vederbörande medveten om detta faktum?

Kanske blir det tydligare om vi kan se amatörradio som ett samlingsbegrepp på en mängd vitt skilda spretande hobbygrenar precis som inom sportens värld där fotbollsspelare knappast har något mer gemensamt med höjdhopparna än att båda grupperna gjort sina egna val och skaffat sig sina egna fritidssysselsättningar som dom trivs med.

En del fotbollsspelare spelar även handboll och när isen fryser till så kanske skridskorna tas fram. Några sysslar med alla möjliga sporter medan andra fokuserar på en smal nisch där de till slut når upp till guldmedalj och överöses med lovord för sin prestation att tränga sig före alla andra med svagare muskler och som saknar det driv som krävs för att ta sig fram.

Om antalet utövare inom varje nisch inom amatörradion hade varit så stort att den kritiska massan passerats med råge så skulle det per automatik gett upphov till helt separata klubbar och diskussionsforum inom respektive område. Nu är vi inte så många i varje nisch och därför får vi nöja oss med ett fåtal väldigt breda uppsamlingsföreningar och ett fåtal väldigt breda allmänna diskussionsforum som befolkas av ett litet fåtal som inte har särskilt mycket mer gemensamt utöver att de har olika syn på saker och ting. :rolleyes:

Men diskutera är kul och ger ständigt ökad förståelse både för oss aktiva skribenter som för passiva läsare. Saker som man tidigare trott sig förstå blir plötsligt obegripliga och på så sätt motioneras den egna hjärnan. Man tvingas tänka efter och det kan vara farligt. Häpp!

/Bengt
 
Last edited:
SM7EQL said:
Du provocerar inte mig i alla fall. Ditt inlägg är enligt min mening högst relevant och tillsammans med själva radiotekniken som jag fokuserar på i mitt inledningsanförande där jag beskriver min hobby så har vi tillsammans definierat vad amatörradions kärnverksamhet är och handlar om.
Click to expand...

Är det inte så att BRF:s och EQL:s inlägg tillsammans fullständigt beskriver amatörradion enligt ITU-definitionen:

"1.56 Amateur service: A radiocommunication service for the purpose of self-training, intercommunication and technical investigations carried out by amateurs, that is, by duly authorised persons interested in radio technique solely with a personal aim and without pecuniary interest."
(Min fetstil och kursiveringar)

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Så svåra frågor skapar ibland kompakt tystnad och t o m kortslutning bland läsekretsen.

Det torde i alla fall stå tämligen klart att ITU-definitionen utgör själva förutsättningen för att amatörradio fortfarande existerar och att definitionen 1.56 är det egentliga villkoret (avtalet) på vilka grunder vi får lov att disponera etern för våra radiotekniska experiment. Otvetydigt är det så.

Vi kan alla lätt konstatera att intresset för amatörradio baserat på kärnpunkterna i definitionen numera är tämligen lågt. Det som stöder ett sådant uttalande är på vilket sätt IARU och de nationella föreningarna m fl marknadsför hobbyn. Inte som någon teknisk hobby för de genuint teknikintresserade i alla fall. Radiotekniken har närmast blivit ett ord som undviks att nämnas eftersom det anses hindra "var och en" att bli radioamatör.

I stället för att strikt hålla sig till villkoren på vilka grunder etern får lov att disponera för verksamheten så vänder värvningsledarna sig till helt nya målgrupper där intresset för radioteknik är om inte obefintligt så i alla fall lågt. I vissa länder som t ex Sverige har kompetenskraven t o m sänkts enbart för att möjliggöra för gruppen icke radiotekniskt intresserade att få ett amatörradiocertifikat och använda amatörradiobanden. Frågan som måste ställas är om dessa personer i definitionens mening kan anses vara "duly authorised persons interested in radio technique". Kan dom verkligen det?

Resultatet har blivit att amatörradiohobbyn i verkligheten är något helt annat än den inriktning som så tydligt beskrivs i villkoren på vilka grunder vi får lov att disponera etern.

Om vi tar bort kraven på att kandidater till amatörradiohobbyn skall vara "duly authorised persons interested in radio technique" så får vi bevisligen en perfekt träff på benämningen privatradioutövare.

Varför finns det då så starka krafter inom det egna ledet, amatörradiokollektivet, för att amatörradion skall transformeras till privatradio? Borde inte vi, IARU, SSA, etablerade amatörradioföreningar och klubbar i stället slå vakt om vår egen särart och hålla oss strikt till avtalet även om intresset för amatörradio räknat i antal utövare skulle minska kraftigt på sikt. Betyder antalet någonting i sammanhanget? För vem är ett stort antal bra.

Alla andra marknader, kommersiella så väl som ideella, fungerar ju precis så här. Om intresset för golf minskar så minskar antalet golfbanor och om efterfrågan på en vara eller tjänst inte finns längre så beror det på att kunderna inte har ett tillräckligt stort behov eller är intresserade av varan/tjänsten längre.

Lösningen för leverantören om denne vill tjäna pengar på vilken typ av tjänst som helst kan vara att villkoren ändras för att passa vad marknaden efterfrågar - att prata med andra och slippa att avlägga svåra prov och spilla tid på det radiotekniska som ju inte behövs om man nöjer sig med en köperadio. Men om leverantören i stället är inställd på att följa avtalet och tillvarata ett befintligt intresse hos de befintliga kunderna, ja då duger det sannerligen inte att byta fot och satsa på något helt annat. Då sviker man sina befintliga kunder, medlemmar, väljare.

Dock är det inte solklart att de tänkta och reviderade villkoren i så fall kommer att accepteras av ITU. Vi kanske i en framtid får nöja oss med en tilldelning i privatradiobandet, leka på ISM-banden, PMR eller motsvarande fria frekvenser för våra samtal om allt möjligt.

/Bengt
 
Last edited:
Självklart måste den blivande radioamatören uppfylla kraven från CEPT. Visserligen kommer det att bli nedgång i rekryteringen och det kommer att drabba både plastradioimportörerna och de intresseorganisationer som bygger sin verksamhet på volym.

Visserligen skulle kadern åter mest bestå av ingenjörer och andra med genuint radiotekniskt intresse. Ett hobbyfolk som i huvudsak använder tilldelade frekvenssnuttar för vågutbredningsexperiment och test av byggen.

Själv har jag återvänt till hobbyn för att jag nu har tid och det är så himla kul att få experimentera och bygga. Det är ju helt suveränt att få chansen att utnyttja den senaste tekniken för att realisera gamla fysikaliska sanningar. En stor utmaning för mig var att lära löda SMD. Nu har jag två varianter av Wendelantenner på gång för jämförande mätningar. Sen planerar jag bygga en antennanalysator realiserad med en Arduino som styr- och räknemaskin.
När jag så småningom ”tröttnat” på HF-bandet går det ju alltid att flytta upp i frekvens med dess lite annorlunda tekniska utmaningar.

Det vore skam om vi av ren lathet lät våra små bandsnuttar tas ifrån oss. Nej vi måste se till att vi möter de krav som CEPT ställer.

Jo sen tycker jag det är helt ok med den numera så populära radiosporten. Den kommer säkerligen utvecklas ytterligare och bli allt mer automatiserad. Men vi måste säkerställa att det finns plats kvar för den experimenterande radioamatören.
/ Ingvar
 
SM7EQL said:
Dock är det inte solklart att de tänkta och reviderade villkoren i så fall kommer att accepteras av ITU. Vi kanske i en framtid får nöja oss med en tilldelning i privatradiobandet, leka på ISM-banden, PMR eller motsvarande fria frekvenser för våra samtal om allt möjligt.
Click to expand...

På sikt är detta ganska troligt.

Det internationella samfundet upplåter fortfarande frekvenser till amatörradion utifrån de principer som lades fast i Atlantic City-konferensen 1947, alltså som ett "tack för hjälpen" för insatserna i andra världskriget.

Omvärlden har förändrats påtagligt i de flesta andra avseenden under de gångna 65 åren. Amatörradion kan inte räkna med att ha någon form av fribrev mot de ökade kommersiella trycket på spektrum grundat på "gamla meriter".

När hobbyn allt mer glider iväg från ITU-definitionen så får vi finna oss i att skälen till att ge tillgång till frekvenser kommer att ifrågasättas.

Slutligen är många svenska radioamatörer inte "duly authorised persons" i Radioreglementets mening, eftersom certifikaten inte är utfärdade av en administration. Möjligen kan den nyordning med formella delegeringar som PTS
håller på att introducera ändra på detta.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM said:
Omvärlden har förändrats påtagligt i de flesta andra avseenden under de gångna 65 åren. Amatörradion kan inte räkna med att ha någon form av fribrev mot de ökade kommersiella trycket på spektrum grundat på "gamla meriter".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
Click to expand...

Det känns lite som om trycket är större på de högre frekvenserna där man säljer ut spektrum för olika bredband- och telefonitjänster. Och att man från bland annat myndigheternas sida överger KV.

Var är "spektrumtrycket" störst? HF/VHF/UHF?
 
SM7SEK said:
Det känns lite som om trycket är större på de högre frekvenserna där man säljer ut spektrum för olika bredband- och telefonitjänster. Och att man från bland annat myndigheternas sida överger KV.

Var är "spektrumtrycket" störst? HF/VHF/UHF?
Click to expand...

Enligt planen som ligger dokumenterad på pts hemsida är det 13cm samt 6m som ska "aktiveras" på spelplanen.
 
Noterar även att TV börjat använda VHF igen för sitt 6:e nät. Illa då om det "blivit över" kunnat minska trycket på våra frekvenser rejält... :(
 
EYO skrev; "Jo sen tycker jag det är helt ok med den numera så populära radiosporten. Den kommer säkerligen utvecklas ytterligare och bli allt mer automatiserad. Men vi måste säkerställa att det finns plats kvar för den experimenterande radioamatören."
-------

I sådana fall grenen Radiosport baseras på utövarens personliga intresse för radiotekniska experiment och studier av vågutbredningsfenomen så går det absolut inte att ifrågasätta ditt uttalande. Håller med dig till 100%.

Däremot om vederbörande contester inte har något intresse alls för radiotekniska experiment och studier av vågutbredningsfenomen, då tycker jag för min del att enbart tävlingsmomentet inte motiverar ett användande av amatörbanden.

Sak samma gäller för all annan typ av radiotrafik som sker på amatörbanden där de medverkande har ett uttalat ointresse för radiotekniska experiment och studier av vågutbredningsfenomen.

Det finns ju en hel del amatörer som enbart skaffat sig amatörradiocertifikat för att använda amatörbanden för syften som knappast ryms inom artikel 1.56 även om man gör en mycket generös tolkning av definitionen. Inte bara trafiken i de sociala ringarna på 80 m och repeatrarna faller helt utanför definitionen utan även grupper som långseglare vilka ofta ser amatörradio som ett billigare alternativ till radiokommunikation än de kommersiella systemen. Segelflygarna som använder amatörbanden för icke amatörradiotrafik har vi redan diskuterat i en annan tråd.

Märk väl att radiotekniska experiment även kan utföras med hjälp av fabriksbyggd utrustning och på systemnivå. Att bygga sin utrustning själv på komponentnivå får ses som en av oändligt många inriktningar i hobbyn precis som Radiosport och renovering av veteransändare från 50-talet. Morsetelegrafi är en annan nisch inom hobbyn och att enbart vara intresserad av morsepipen men helt ointresserad av radiotekniska experiment och studier av vågutbredningsfenomen tycker jag för min del inte räcker till för att kvala in som radioamatör.

Det är väl egentligen kring sådana principfrågor som hela den här diskussionen vrider sig. Varför är det så viktigt att vi, IARU, SSA och andra föreningar och klubbar aktivt verkar för att locka in helt andra grupper än bara den lilla homogena gruppen som har ett utpräglat intresse för det som är själva grunden i amatörradiohobbyn. Och när det går trögt med rekryteringen av radiointresserade så vänds blickarna mot de de som saknar intresse för radiotekniska experiment och studier av vågutbredningsfenomen. Allt för att få upp volymen och bli fler som skall göra vad?

/Bengt
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top