En renare signal på SSB
- Thread starter SM7FBJ
- Start date
SM4HFI
Well-Known Member
För ett par år sen lyssnade vi på varandras sändare på byggkvällar på SK4AO, både kul och intressant. Det går åt lite mer grejor än de flesta har, men tillsammans är det inga svåra saker att samla ihop. Det behövs konstlast att sända i, ett sätt att få ut sändarsignalen dämpad ca 80 dB och en mottagare att lyssna med. Det märktes tydliga skillnader emellan sändarna, även om vi inte fick till några direkta mätvärden. Det intressanta var att se vad rattar eller menyinställningar på sändaren gjorde med utsignalen både på sändarfrekvensen och runt om.
Info finns kvar på klubbens hemsida http://www.sk4ao.net/old/20090211.htm
Jag brukar propagera för att ALC ska behandlas som stötfångare på bilar och att man inte ska köra som parkerande fransmän i Paris..
/Jan
Info finns kvar på klubbens hemsida http://www.sk4ao.net/old/20090211.htm
Jag brukar propagera för att ALC ska behandlas som stötfångare på bilar och att man inte ska köra som parkerande fransmän i Paris..
/Jan
SM4HFI
Well-Known Member
I samband med ovanstående övningar letade jag igenom BSZ sidor efter mätresultat och sammanställde i ett excelark. Senaste versionen finns på http://sm5bsz.com/txmod/ft736mod/dynamic_sm5bsz.zip där även det vi mätte i Knottebo finns inlagt.
/Jan
/Jan
Tycker tyvärr att det verkar som om att många har glömt bort att läsa manualen till sin radio och framförallt missat att försöka FÖRSTÅ sin manual.
Banden hade kunnat vara mycket trevligare om många hade ställt sina rattar o kranar rätt.. Sen är det ju tyvärr så att i vårt skrytsamhälle måste alla ha den absolut värsta utrustningen , att de sen inte reder ut den är inte så noga.
Säger inte att man inte kan ha en värstingstation, men tycker att man kan göra sig besväret att lära sig att hantera den ordentligt då också.
Det finns stationer som är väldigt lätta att hantera o sen finns det stationer som är betydligt mindre lätta att hantera. Men en sak har de nästan alla gemensamt .. de gör jobbet.
// Freddy / SM7WDG
Banden hade kunnat vara mycket trevligare om många hade ställt sina rattar o kranar rätt.. Sen är det ju tyvärr så att i vårt skrytsamhälle måste alla ha den absolut värsta utrustningen , att de sen inte reder ut den är inte så noga.
Säger inte att man inte kan ha en värstingstation, men tycker att man kan göra sig besväret att lära sig att hantera den ordentligt då också.
Det finns stationer som är väldigt lätta att hantera o sen finns det stationer som är betydligt mindre lätta att hantera. Men en sak har de nästan alla gemensamt .. de gör jobbet.
// Freddy / SM7WDG
I inlägg nummer 14 i detta inlägg http://www.ham.se/s%E4ndare-och-mottagare/6764-mjukare-tecken-p%E5-ic-765-a.html skriver Roy om det hela. I hans nyhetsbrev har han flera gånger skrivit om hur rattarna används mer ingående.
Enkelt kan man säga att med enkla riggar är det svårt att få det riktigt illa samtidigt som det är omöjligt att få det helt bra. Med mer avancerade apparater går det att få det både bra och riktigt illa.
Jag tror det inte är ovanligt att folk kranar ned till halva eller en fjärdedel av effekten med hjälp av PWR-kranen på en enklare rig, utan att inse att det fortfarande är ALC-systemet som jobbar med vad det nu innebär för renheten på utsignalen.
Det finns ett citat som kanske någon bilfantast känner igen, men som jag även tycket passar in här. Tror det är ungefär så här: "Det är inte ett problem när inte folk vet. Problem blir det när folk tror de vet."
Jag tycker det Roy skrivit är värt att fundera över både en och två gånger innan man börjar ratta både på fronten och i radion..
Enkelt kan man säga att med enkla riggar är det svårt att få det riktigt illa samtidigt som det är omöjligt att få det helt bra. Med mer avancerade apparater går det att få det både bra och riktigt illa.
Jag tror det inte är ovanligt att folk kranar ned till halva eller en fjärdedel av effekten med hjälp av PWR-kranen på en enklare rig, utan att inse att det fortfarande är ALC-systemet som jobbar med vad det nu innebär för renheten på utsignalen.
Det finns ett citat som kanske någon bilfantast känner igen, men som jag även tycket passar in här. Tror det är ungefär så här: "Det är inte ett problem när inte folk vet. Problem blir det när folk tror de vet."
Jag tycker det Roy skrivit är värt att fundera över både en och två gånger innan man börjar ratta både på fronten och i radion..
SM4FPD
Well-Known Member
Tack för det Anders!
Ett exempel är IC-706alla, som finns i tusentals.
Genom att köra den med comp på, dvs talprocessorn, som i detta fall är en LF-klipper, så åstadkommer denna en konstant maxamplitud, vid klippern på, då kommer micgain att bli en drive-kontroll.
Med micgain kan man då själv driva ut sin sändare till en punkt just innnan ALC skall ta vid och göra jobbet med automatik.
Dvs man påverkar saken själv.
Riggen kan bli smalare vid SSB på detta vis, micgain hamnar ganska lågt då,
omkring 1 - 2.
Vid AM gäller att micgain med comp på, blir en modualationskontroll.
Vid FM sker hela denna sak automatiskt och där är micgain alltid micgain.
Visst är sådant här svårt att förstås, en givetvis bör man studera åtminstone blockschemat på sin rig.
Utan ALC tappar man en del av uteffekten, och det är många känsliga för.
Men om man tappar 10 W och blir exemplariskt ren så tycker jag det är värt detta.
Klippningsgraden bestämmer man med en trimmer i ett hål vid sidan eller med talavståndet och talstyrkan.
Det är inte självklart att micgain blir modulationsmontroll, eller "DRIVE" i riggar generellt, men nästan alla ICOM sedan slutet av 70 talet har så.
Jag såg en modifiering av TS-700 som gav denna funktion.
Redan på IC-701:ans tid fanns denna möjlighet, men då var det en HF klipper och en DRIVE ratt. Som få begrep sig på.......
I många ICOM:riggar är ALC systemet kopplat till SSB-sändarens försärkning, dvs drar man ner med RF-power så sänks förstärkningen samtidigt, och ALC behöver ändå jobba inom samma reglerområde, oavsett vald effekt, samma reglerpunkter, vilket ger kontant arbetspunkt för det komplicerade reglersysemet som ALC:n är.
Det finns fabrikat där ALC enbart används till att reglera effekten, samt där man nyttjar extremt snabb ALC som talprocessor, billigt, men med känt resutlat. Användaren bör där förstå sin radio och i motsvarande grad dra ner micgainet.
Likt en dyr kamera, kan den som engagerar sig lite mer, och gör inställningar manuellt, åstadkomma bättre resulat än med "Auto".
Efterssom ALC är ett reglersystem så kommer ett insvängningsförlopp att ske vid varje förändring i nivåerna, dvs hela tiden vid tal.
Ett reglersystem som hela tiden reglerar förstärkningen kommer då att amplitudmodulera utsignalen, dvs lägga på en AM på SSB signalen.
AM generar som bekant två sidband, och i detta fall kallar vi dessa sidband för splatter.
Den som använder en supersnabb ALC som talprocessor, kan generara sådana sidband 5 kHz till 10 kHz omkring. Men starkt låter den lilla 5 Wattaren, FT-817.
de
ÄssÄmFyraFotPeDahl
Ett exempel är IC-706alla, som finns i tusentals.
Genom att köra den med comp på, dvs talprocessorn, som i detta fall är en LF-klipper, så åstadkommer denna en konstant maxamplitud, vid klippern på, då kommer micgain att bli en drive-kontroll.
Med micgain kan man då själv driva ut sin sändare till en punkt just innnan ALC skall ta vid och göra jobbet med automatik.
Dvs man påverkar saken själv.
Riggen kan bli smalare vid SSB på detta vis, micgain hamnar ganska lågt då,
omkring 1 - 2.
Vid AM gäller att micgain med comp på, blir en modualationskontroll.
Vid FM sker hela denna sak automatiskt och där är micgain alltid micgain.
Visst är sådant här svårt att förstås, en givetvis bör man studera åtminstone blockschemat på sin rig.
Utan ALC tappar man en del av uteffekten, och det är många känsliga för.
Men om man tappar 10 W och blir exemplariskt ren så tycker jag det är värt detta.
Klippningsgraden bestämmer man med en trimmer i ett hål vid sidan eller med talavståndet och talstyrkan.
Det är inte självklart att micgain blir modulationsmontroll, eller "DRIVE" i riggar generellt, men nästan alla ICOM sedan slutet av 70 talet har så.
Jag såg en modifiering av TS-700 som gav denna funktion.
Redan på IC-701:ans tid fanns denna möjlighet, men då var det en HF klipper och en DRIVE ratt. Som få begrep sig på.......
I många ICOM:riggar är ALC systemet kopplat till SSB-sändarens försärkning, dvs drar man ner med RF-power så sänks förstärkningen samtidigt, och ALC behöver ändå jobba inom samma reglerområde, oavsett vald effekt, samma reglerpunkter, vilket ger kontant arbetspunkt för det komplicerade reglersysemet som ALC:n är.
Det finns fabrikat där ALC enbart används till att reglera effekten, samt där man nyttjar extremt snabb ALC som talprocessor, billigt, men med känt resutlat. Användaren bör där förstå sin radio och i motsvarande grad dra ner micgainet.
Likt en dyr kamera, kan den som engagerar sig lite mer, och gör inställningar manuellt, åstadkomma bättre resulat än med "Auto".
Efterssom ALC är ett reglersystem så kommer ett insvängningsförlopp att ske vid varje förändring i nivåerna, dvs hela tiden vid tal.
Ett reglersystem som hela tiden reglerar förstärkningen kommer då att amplitudmodulera utsignalen, dvs lägga på en AM på SSB signalen.
AM generar som bekant två sidband, och i detta fall kallar vi dessa sidband för splatter.
Den som använder en supersnabb ALC som talprocessor, kan generara sådana sidband 5 kHz till 10 kHz omkring. Men starkt låter den lilla 5 Wattaren, FT-817.
de
ÄssÄmFyraFotPeDahl
"Ooops! I can't find the page you're looking for"
Jaha då fick vi vet hur bra ICOM är. Det kanske tog udden av det hela en aning tyvärr..
de Anders SM4RNA
Sparky
Well-Known Member
Till SM4RNA
Ironisera inte.
Roy, alias Mr ICOM, uttalar sig i egenskap av sakkunskap (tycker jag alltså).
Han har gjort och gör enormt mycket för oss alla, för att på ett begripligt sätt förstå grundläggande baskunskaper inom vår hobby, till avancerade funktioner inom kretskunskap och (välbehövlig) "knappologi".
Inte bara inom sin egen bransch, som företrädare för ett visst fabrikat.
Att han ofta exemplifierar, genom att referera till sitt "skötebarn" (ICOM) upplever jag bara positivt. Jag känner mig då säker på att han vet vad han pratar om.
I varje fall jag uppfattar det inte som "smygreklam". Det påstod inte du heller, i ärlighetens namn, men radmellanrummet är transparent och stort och undermeningen lyser bittert igenom. (Varför ?)
När får vi se något liknande engagemang från Roy's konkurrenter ?
Roy: Det här gäller INTE dig, men kan inte låta bli att känna som att dina medtävlare kämpar i den här klassen
- I must be a mushroom. Everybody keeps me in the dark and feeds me lot's off bullshit !
Håll flaggan i topp Roy.
73's de Sparky
1. Läser man det Roy skriver så handlar det ofta om ICOM's förträfflighet. I längden kan det bli tröttsamt.
2. Till god ton, om man respresenterar ett företag eller fabrikat, hör att inte tala illa om konkurrenterna. Nu säger jag inte att FT-817 förtjänar lite skit för vad den sänder ut, men att ständigt hålla på att ge konkurrenter tjuvnyp och snacka upp sina egna produkter ser inte bra ut. Roy kan mycket och när han håller sig till rena tekniska frågor är det rena guldgruvan och ett rent nöje att läsa. Men när det blir för mycket reklam och tjyvnyp, så tycker jag det bara blir trist att läsa. Som svar på din fråga. Konkurrenterna kanske inte vill vara med på samma spel?
Last edited:
Sparky
Well-Known Member
SM4RNA
Ok Anders. Nu förstår jag bättre hur du resonerar. Mitt blodtryck sjönk rejält efter att ha läst ditt svar !
Jag kan hålla med dig i det mesta. Hade du från början skrivit det du nu skrev, så hade jag aldrig uttryckt mig som jag gjorde !
Vi gräver ned detta och låter det verka som en upplysning !
Ha dä gött & 73's de Sparky
Ok Anders. Nu förstår jag bättre hur du resonerar. Mitt blodtryck sjönk rejält efter att ha läst ditt svar !
Jag kan hålla med dig i det mesta. Hade du från början skrivit det du nu skrev, så hade jag aldrig uttryckt mig som jag gjorde !
Vi gräver ned detta och låter det verka som en upplysning !
Ha dä gött & 73's de Sparky
SM5KYH
Well-Known Member
Huvudet på spiken.
Kanske man till och med kan skriva "...tappar man den del av den på mätaren visade uteffekten som inte är till nytta för någon alls utan bara är splatter som stör för andra."
Och sammanfatta det hela till ungefär att när man kranar ur det "lilla sista" på effektmetern ur sin tidigare rena sändare - då förvandlar man den till en störsändare!
SM4FPD
Well-Known Member
Till SM4RNA,
beklagar att du tycker det är "tröttsamt", jag är inte alls ute efter att skada dig och beklagar om du inte mår bra.
Jag vet hur det känns då jag själv inte alls mår bra av att se och läsa reklam i skräp-TV och skräp-radio, där det hela ju bygger på allmänt fördummande. Och vi skall låta oss duperas. ex: Vi skal tro att vitaminer ger energi....
Min lösning är att stänga av skiten.
Ödmjuk, och nästan oändlig ödmjuk må jag vara, men denna kritik tar jag inte till mig.
Jag brukar sällan eller aldrig tala illa om konkurenter, men när det gäller just FT-817 så är det så väl känt, och har gjorts så många modifieringar, och små kit med exxvis LF klippers för att slippa ALC:en. Och det är inte någon hemlighet numera. Dvs först när alla vet kan jag använda en sådan sak som exempel.
Däremot är kritiken mot ICOM massiv, med nummer och namn, särkskilt inom det kommersiella. Trots total okunnighet om vad man talar om.
Att använda exempel från de radiostationer som jag ofta kan utan och innan tycker jag är fullständigt självklart, och avsikten är att bidra med kunskap, som i och för sig är helt öppet att kommentera i detalj.
Under 70 talet när jag och mina vänner i Hagfors byggde enbandare för HF med SSB använde vi inte ALC utan en LF klipper för att hålla utstyrningen. Ett skäl till att jag har uppmärksammat metoden.
När jag sedan såg att metoden användes i ICOM IC-211 i slutet av 70 talet förstod jag att det var någotsånär rätt tänkt. ALC har en mycket underordnad betydelse i de stationerna. Jag trodde i min enfald att de var typiskt för kommersiellt tillverkad amatörradio. Tyska SEMCOSET hade en LF kompressor, som även i FM hade koll på deviationen.
Däremot, och detta är viktigt, verkade det som att många faktiskt på den tiden studerade sina riggar och provade tirmpunkter, men inte alltid förstod vad de gjorde, potten efter LF klipperna som ju var en drivningskontroll var ofta pådragen till max, och den balanserade modulatorn användes därmed som en extra HF klipper........
ALC verkar så vitt jag förstår vara något typsiskt amerikanskt, och en rigg utan ALC var ingen radio. Väldigt få begrep vad ALC gjorde i Atlas stationerna, men ALC fanns det. Åtminstone tryckt på panelen.
Någon som kan Collings? var det inte så att de var tidiga med att använda ALC som speechprocessor?
Observera Anders, att jag skriver på detta forum som privat radioamatör och med tekniskt intresse.
Att de tekniska lösningar och egenskaper skulle påverka någon att köpa en ICOM är extremt litet. Väldigt få köper efter fakta, teknik och prestanda, utan det handlar om helt andra mekanismer.
Att det finns väldigt många 706
r ute är ingen lögn, och därför menar jag att exemplet är ett bra val. För 20 år sedan var det IC-735.
Jag tar heller INTE till mig av kritik som menar att likande information, kunskap, och exempel från andra fabrikats radiostationer inte används.
Det är helt upp till alla att berätta om någon bra kretslösning i vilket fabrikat som helst.
Men det skall vara mer fakta än att bara säga att: "XX har en jävla bra mottagare". Något som vi hör på banden och som tydligen säljer.
Dvs det är INTE mitt fel att inte andra radiogrejer beskrivs på det sätt jag beskriver ICOM.
de
SM4FPD
Roy
Redan
beklagar att du tycker det är "tröttsamt", jag är inte alls ute efter att skada dig och beklagar om du inte mår bra.
Jag vet hur det känns då jag själv inte alls mår bra av att se och läsa reklam i skräp-TV och skräp-radio, där det hela ju bygger på allmänt fördummande. Och vi skall låta oss duperas. ex: Vi skal tro att vitaminer ger energi....
Min lösning är att stänga av skiten.
Ödmjuk, och nästan oändlig ödmjuk må jag vara, men denna kritik tar jag inte till mig.
Jag brukar sällan eller aldrig tala illa om konkurenter, men när det gäller just FT-817 så är det så väl känt, och har gjorts så många modifieringar, och små kit med exxvis LF klippers för att slippa ALC:en. Och det är inte någon hemlighet numera. Dvs först när alla vet kan jag använda en sådan sak som exempel.
Däremot är kritiken mot ICOM massiv, med nummer och namn, särkskilt inom det kommersiella. Trots total okunnighet om vad man talar om.
Att använda exempel från de radiostationer som jag ofta kan utan och innan tycker jag är fullständigt självklart, och avsikten är att bidra med kunskap, som i och för sig är helt öppet att kommentera i detalj.
Under 70 talet när jag och mina vänner i Hagfors byggde enbandare för HF med SSB använde vi inte ALC utan en LF klipper för att hålla utstyrningen. Ett skäl till att jag har uppmärksammat metoden.
När jag sedan såg att metoden användes i ICOM IC-211 i slutet av 70 talet förstod jag att det var någotsånär rätt tänkt. ALC har en mycket underordnad betydelse i de stationerna. Jag trodde i min enfald att de var typiskt för kommersiellt tillverkad amatörradio. Tyska SEMCOSET hade en LF kompressor, som även i FM hade koll på deviationen.
Däremot, och detta är viktigt, verkade det som att många faktiskt på den tiden studerade sina riggar och provade tirmpunkter, men inte alltid förstod vad de gjorde, potten efter LF klipperna som ju var en drivningskontroll var ofta pådragen till max, och den balanserade modulatorn användes därmed som en extra HF klipper........
ALC verkar så vitt jag förstår vara något typsiskt amerikanskt, och en rigg utan ALC var ingen radio. Väldigt få begrep vad ALC gjorde i Atlas stationerna, men ALC fanns det. Åtminstone tryckt på panelen.
Någon som kan Collings? var det inte så att de var tidiga med att använda ALC som speechprocessor?
Observera Anders, att jag skriver på detta forum som privat radioamatör och med tekniskt intresse.
Att de tekniska lösningar och egenskaper skulle påverka någon att köpa en ICOM är extremt litet. Väldigt få köper efter fakta, teknik och prestanda, utan det handlar om helt andra mekanismer.
Att det finns väldigt många 706
r ute är ingen lögn, och därför menar jag att exemplet är ett bra val. För 20 år sedan var det IC-735.Jag tar heller INTE till mig av kritik som menar att likande information, kunskap, och exempel från andra fabrikats radiostationer inte används.
Det är helt upp till alla att berätta om någon bra kretslösning i vilket fabrikat som helst.
Men det skall vara mer fakta än att bara säga att: "XX har en jävla bra mottagare". Något som vi hör på banden och som tydligen säljer.
Dvs det är INTE mitt fel att inte andra radiogrejer beskrivs på det sätt jag beskriver ICOM.
de
SM4FPD
Roy
Redan
SM0AOM
Well-Known Member
Låt oss en gång för alla "bena ut" det här med talbehandling på SSB.
Det finns i huvudsak 4 olika typer av talbehandling;
- LF kompression eller VOGAD
- LF klippning
- HF kompression eller ALC
- HF klippning
Dessa kan förekomma antingen var för sig eller i kombinationer.
Redan på 1930-talet var man ganska klar över hur ineffektivt en "obehandlad" röst använder en kommunikationskanal, man hade lärt sig detta i samband med att bärfrekvenssystem hade blivit en vanlig systemkomponent i telefonnäten.
Bell och Western Electric i USA var pionjärer för sådant, och man fann tidigt att medeleffekten för en normalröst ligger minst 8 - 10 dB under toppeffekten.
Vissa röster kan ha upp till 20 dB topp till medelvärdesförhållande.
När SSB-modulering i fasta radioförbindelser började bli vanligt mot slutet av 30-talet upptäckte man att sändarna behövde dimensioneras för en hög toppeffekt, medan medeleffekten var låg. Frågan studerades på teoretisk väg, och man kom fram till att olika former av talbehandling skulle till för att förbättra utnyttjandet av sändarna.
Den första metoden, LF-kompression, är helt enkelt ett sätt att hålla medelnivån uppe och undvika överstyrning genom att utjämna skillnader i röstvolym. En anordning för detta, VOGAD eller "Voice Operated Gain Adjusting Device" ersätter mikrofongainkontrollen i all professionell utrustning. Det är nödvändigt att välja reglerområdet och tidskonstanterna i en VOGAD så att man inte får "lyftning" av bakgrundsljud. Genom LF-kompression vinner man någon dB i medeleffekt.
LF-klippning är en metod som klipper topparna av LF-vågformen, men när klippningsgraden ökar får man problem med att inombandsdistorsionsprodukter kommer att försämra uppfattbarheten av signalen. Dessutom kommer vågformen efter den balanserade modulatorn och SSB-filtret vid hög klippningsgrad att kunna få ett betydligt sämre topp till medelvärdesförhållande än motsvarande utan klippning.
LF-klippning undviks därför i moderna apparater.
Rimliga mängder av LF-klippning kan i bästa fall öka uppfattbarheten med ett par dB.
HF-kompression eller ALC är rätt använt en metod för att dels hindra "splatter" via överstyrning och dels samtidigt vinna ett par - tre dB i uppfattbarhet.
Den ursprungliga ALC-principen kommer mycket riktigt från Collins, och har Warren Bruene W0TTK som upphovsman.
Hela ALC-principen bygger på att när man har en toppvärdeskännande reglerslinga som utgår från PA-steget så kan man låta denna reglera förstärkningen i hela signalvägen med 2 - 3 dB reglerområde. När en topp i HF-vågformen väl reglerat ner förstärkningen låter man en "hängkrets" göra att förstärkningen är konstant under något 100-tal ms innan den ökas igen.
Tanken bakom detta är att de toppar som följer efter varandra har ganska lika amplitud, och att tidskonstanten gör att de sidband som uppstår genom reglerförloppet är insignifikanta jämfört med nyttosignalen.
När man använder ALC med stort reglerområde och utan "hängkrets" får man en effektiv "splattergenerator" vilket inte alls var tanken.
Slutligen HF-klippning.
Genom att klippa antingen DSB- eller SSB-signalens vågform i ett tidigt skede i sändaren kan man öka medeleffekten påtagligt. Klippsteget måste dock efterföljas av ett ytterligare SSB-filter så att alla signifikanta utombandsprodukter undertrycks, annars blir slutresultatet jämförbart med ALC med korta tidskonstanter och stort reglerområde, eller ett kraftigt överstyrt PA-steg.
Om man klipper signalen med 30 dB så kan man i bästa fall förbättra uppfattbarheten med 8 - 9 dB, men till priset av att rösten fått en rå och metallisk klang genom inombandsdistorsionsprodukterna. Alla nyanser försvinner.
Upp till en ganska hög gräns kommer dock nyttosignalen att dominera över distorsionsprodukterna, och örat är ganska okänsligt för inombandsdistorsion.
SSB-sändare för yrkesbruk använder oftast en kombination av dessa metoder.
Först en VOGAD, sedan "lite" HF-klippning och sist "lite" ALC. En reglerbar dämpare i MF-kedjan, "TGC", används dessutom för att reglera toppeffekten så att inte ALC ska behöva arbeta hela tiden, utan bara för att ta hand om enstaka toppar.
När folk som vet vad de gör bygger och justerar sådana sändare låter det riktigt bra.
De till oigenkännlighet klippta och komprimerade SSB-signalerna förekommer numera nästan bara på amatörbanden, vilket tyvärr är ett ganska dåligt betyg till både tillverkare och användare av amatörradiomateriel.
Det förrädiska med klippning eller distorsion som ger upphov till "splatter" är att örats förmåga att ignorera inombandsdistorsion gör att en ganska svårt "splattrande" signal mycket väl kan låta bra när man lyssnar mitt på kanalen.
Hela frågeställningen om talbehandling finns föredömligt pedagogiskt utredd i första upplagan av "Single Sideband Principles and Circuits".
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Det finns i huvudsak 4 olika typer av talbehandling;
- LF kompression eller VOGAD
- LF klippning
- HF kompression eller ALC
- HF klippning
Dessa kan förekomma antingen var för sig eller i kombinationer.
Redan på 1930-talet var man ganska klar över hur ineffektivt en "obehandlad" röst använder en kommunikationskanal, man hade lärt sig detta i samband med att bärfrekvenssystem hade blivit en vanlig systemkomponent i telefonnäten.
Bell och Western Electric i USA var pionjärer för sådant, och man fann tidigt att medeleffekten för en normalröst ligger minst 8 - 10 dB under toppeffekten.
Vissa röster kan ha upp till 20 dB topp till medelvärdesförhållande.
När SSB-modulering i fasta radioförbindelser började bli vanligt mot slutet av 30-talet upptäckte man att sändarna behövde dimensioneras för en hög toppeffekt, medan medeleffekten var låg. Frågan studerades på teoretisk väg, och man kom fram till att olika former av talbehandling skulle till för att förbättra utnyttjandet av sändarna.
Den första metoden, LF-kompression, är helt enkelt ett sätt att hålla medelnivån uppe och undvika överstyrning genom att utjämna skillnader i röstvolym. En anordning för detta, VOGAD eller "Voice Operated Gain Adjusting Device" ersätter mikrofongainkontrollen i all professionell utrustning. Det är nödvändigt att välja reglerområdet och tidskonstanterna i en VOGAD så att man inte får "lyftning" av bakgrundsljud. Genom LF-kompression vinner man någon dB i medeleffekt.
LF-klippning är en metod som klipper topparna av LF-vågformen, men när klippningsgraden ökar får man problem med att inombandsdistorsionsprodukter kommer att försämra uppfattbarheten av signalen. Dessutom kommer vågformen efter den balanserade modulatorn och SSB-filtret vid hög klippningsgrad att kunna få ett betydligt sämre topp till medelvärdesförhållande än motsvarande utan klippning.
LF-klippning undviks därför i moderna apparater.
Rimliga mängder av LF-klippning kan i bästa fall öka uppfattbarheten med ett par dB.
HF-kompression eller ALC är rätt använt en metod för att dels hindra "splatter" via överstyrning och dels samtidigt vinna ett par - tre dB i uppfattbarhet.
Den ursprungliga ALC-principen kommer mycket riktigt från Collins, och har Warren Bruene W0TTK som upphovsman.
Hela ALC-principen bygger på att när man har en toppvärdeskännande reglerslinga som utgår från PA-steget så kan man låta denna reglera förstärkningen i hela signalvägen med 2 - 3 dB reglerområde. När en topp i HF-vågformen väl reglerat ner förstärkningen låter man en "hängkrets" göra att förstärkningen är konstant under något 100-tal ms innan den ökas igen.
Tanken bakom detta är att de toppar som följer efter varandra har ganska lika amplitud, och att tidskonstanten gör att de sidband som uppstår genom reglerförloppet är insignifikanta jämfört med nyttosignalen.
När man använder ALC med stort reglerområde och utan "hängkrets" får man en effektiv "splattergenerator" vilket inte alls var tanken.
Slutligen HF-klippning.
Genom att klippa antingen DSB- eller SSB-signalens vågform i ett tidigt skede i sändaren kan man öka medeleffekten påtagligt. Klippsteget måste dock efterföljas av ett ytterligare SSB-filter så att alla signifikanta utombandsprodukter undertrycks, annars blir slutresultatet jämförbart med ALC med korta tidskonstanter och stort reglerområde, eller ett kraftigt överstyrt PA-steg.
Om man klipper signalen med 30 dB så kan man i bästa fall förbättra uppfattbarheten med 8 - 9 dB, men till priset av att rösten fått en rå och metallisk klang genom inombandsdistorsionsprodukterna. Alla nyanser försvinner.
Upp till en ganska hög gräns kommer dock nyttosignalen att dominera över distorsionsprodukterna, och örat är ganska okänsligt för inombandsdistorsion.
SSB-sändare för yrkesbruk använder oftast en kombination av dessa metoder.
Först en VOGAD, sedan "lite" HF-klippning och sist "lite" ALC. En reglerbar dämpare i MF-kedjan, "TGC", används dessutom för att reglera toppeffekten så att inte ALC ska behöva arbeta hela tiden, utan bara för att ta hand om enstaka toppar.
När folk som vet vad de gör bygger och justerar sådana sändare låter det riktigt bra.
De till oigenkännlighet klippta och komprimerade SSB-signalerna förekommer numera nästan bara på amatörbanden, vilket tyvärr är ett ganska dåligt betyg till både tillverkare och användare av amatörradiomateriel.
Det förrädiska med klippning eller distorsion som ger upphov till "splatter" är att örats förmåga att ignorera inombandsdistorsion gör att en ganska svårt "splattrande" signal mycket väl kan låta bra när man lyssnar mitt på kanalen.
Hela frågeställningen om talbehandling finns föredömligt pedagogiskt utredd i första upplagan av "Single Sideband Principles and Circuits".
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited:
Tack K-A för ditt inlägg!
Till Yaesu FT-847 rekommenderas följande modifiering från just "splattergenerator" till toppvärdeskännande reglering. Är det någon som redan provat? Jag funderar nämligen själv på att göra likadant.
/ Göstha
Till Yaesu FT-847 rekommenderas följande modifiering från just "splattergenerator" till toppvärdeskännande reglering. Är det någon som redan provat? Jag funderar nämligen själv på att göra likadant.
/ Göstha