Enfaldigt & enformigt otänkt

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
KBW skrev; "Det är bra att vi har ideér om hur en station ska se ut och fungera - men hur kan vi nå de som faktiskt designar nya stationer att bli varse dem?"
----

De kommersiella tillverkarna når vi inte. Men vi ....... radioamatörer som designar, konstruerar och bygger vår egen radioutrustning har ju alla möjligheter att få till precis de funktioner och finesser som vi behöver.

En sak som jag noterat är att designen av proffsmottagare och motsvarande mottagare specifikt för amatörradio följer varandra från 30-talet ända fram till någon gång tidigt 70-tal. Därefter förses mottagarna för amatörradiomarknaden med allt fler rattar och knappar. Denna utveckling fortsätter i allt högre tempo tills frontpanelerna inte kan svälja fler reglage. Digitaltekniken med div displayer gör det sedan möjligt att lasta på ännu fler fuktioner dolda i undermenyer, i allt fler lager.

Men motsvarande utveckling ses inte på mottagarna för proffsanvändning, t ex inom marin, flyg och militär trafik. En del nya funktioner har visserligen tillkommit men jag har en känsla av att de nya funktionerna vägts på guldvåg både en och två gånger innan de fått en plats på frontpanelen.

Troligen är det så att antalet knappar är det i särklass viktigaste säljargumentet för dagens radioamatör. Det är i alla fall inte troligt att särskilt många av de som köper mångknappsapparaterna förstår vad funktionerna är bra för, vad de styr i radion och när och hur de skall användas. Sak samma med tekniska prestanda, hur många har kunskaperna som krävs för att förstå och tolka datablad och specifikationer. Väldigt få om jag får gissa. Knappt någon? 2% av alla?

Så en modern mottagare (eller transceiver) med extremt bra tekniska data men med bara ett fåtal knappar och vred (de som behövs) torde vara näst intill osäljbar idag. De kommersiella plastradiotillverkarna har nog inget val annat än att fortsätta hitta på nya onödiga funktioner och finesser om de vill få sina stationer sålda. Märklig utveckling tycker jag.

/Bengt
 

SM0AOM

Well-Known Member
En djup klyfta kan anas mellan de sätt som "proffsanvändare" och amatörer ser på hur människa-maskin kommunikationen utformas.

För amatörerna har antalet knappar och menyer blivit ett självändamål, medan proffsen väger varje funktion på guldvåg.

Ologiska och överlastade menysystem gör att handhavandeproblemen hos användare med dåliga kunskaper blir större än de skulle behöva vara.

Lägger vi sedan till frågeställningen att antalet knappar på intet sätt är kopplade till radiotekniska prestanda, vilka är höljda i dunkel i ännu högre grad för denna kategori blir det ännu värre.

Marknadsföringen av nya plastradioapparater använder sig ett påtagligt sätt av mottagarprestanda som satts före sändarprestanda på ett utmanande sätt. Dessa goda mottagarprestanda blir i praktiken oanvändbara när sändare i samma eller angränsande frekvensband har såpass dålig grannkanalundertryckning.

På något sätt har genomsnittsamatören invaggats i tron att mottagare med en massa inställningsmöjligheter och prestanda som ser bra ut på papperet genom några magiska egenskaper ska kunna undertrycka även dåliga grannkanalsignaler. Detta är fundamentalt omöjligt.

Tittar man på vad som är realistiskt användbart finner man att efter att "effektkriget" mellan rundradiostationerna inställts, så blir en mottagardynamik av 80 - 85 dB fullt tillräcklig för att handskas med de former av signaler som förekommer inom amatörbanden. Försäljningsargumenten med 110 - 120 dB dynamik i HF-området som förekommer har ingen praktisk tillämpning.

Med den ständiga höjning av brusgolvet som pågår just nu kommer dynamikområden på kanske 70 dB att kunna vara den praktiska undre gränsen.

I stället för att "bländas" av alla intetsägande prestandamått och "flashiga" frontpaneler skulle radioamatörerna kräva bättre sändarprestanda så att de kommer i paritet med mottagarna vilket skulle kunna medge ett bättre utnyttjande av frekvensbanden.

Det tråkiga är att alltför många lever i tron att ett brett sändarspektrum p.g.a. sändarbrus och olinjäriteter är något ofrånkomligt och tillhör spelreglerna.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SM5KYH

Well-Known Member
En djup klyfta kan anas mellan de sätt som "proffsanvändare" och amatörer ser på hur människa-maskin kommunikationen utformas.

För amatörerna har antalet knappar och menyer blivit ett självändamål, medan proffsen väger varje funktion på guldvåg.

Ologiska och överlastade menysystem gör att handhavandeproblemen hos användare med dåliga kunskaper blir större än de skulle behöva vara.

Lägger vi sedan till frågeställningen att antalet knappar på intet sätt är kopplade till radiotekniska prestanda, vilka är höljda i dunkel i ännu högre grad för denna kategori blir det ännu värre.
Mina erfarenheter av två varianter på det vi i dagligt tal kallar radiooperatörer inom kategorin proffsanvändare är att de i allra första hand är radiokommunikatörer. Inget annat.

Det är min uppfattning att dessa allra oftast saknar de radiotekniska kunskaper vi nog tycker man behöver för att begripa vad alla lull-lull-knappar egentligen gör med radion. Det är också en aspekt på varför proffsanvändarna inte vill ha knappar. Det behövs inte. Dom ska ju bara använda radion...
 

SM7TJC

Well-Known Member
En amatörradiostation är ju lika mycket leksak som radio. Med många knappar att pilla på så kan man leka mer (Detta är helt seriöst menat).

Visserligen kan man bygga en väl fungerande station med en bråkdel av alla dessa knappar och menyer, men då tas lekmomentet bort. Till på köpet är risken mycket stor (eller kanske det är garanterat) att resultatet blir sämre när användaren kan påverka en massa inställningar.

Min tanke med att kunna ändra inställningarna via en dator är att det inte skall bli alltför enkelt att ändra, så att man famlar helt i blindo.
Med ett sådant system, kombinerat med ett "default mode" som är väl fungerande, skulle det ju faktiskt vara riktigt lärorikt att kunna experimentera med olika inställningar och samtidigt kunna följa hur det påverkar radions egenskaper.
När man lyckats få radion helt värdelös kan man tryggt återgå till default och få tillbaks en fungerande radio.
 

PB3SM

Well-Known Member
Det är bra att vi har ideér om hur en station ska se ut och fungera - men hur kan vi nå de som faktiskt designar nya stationer att bli varse dem?

Misstänker att det är med stor "hemlighet" som nya modeller tas fram. Är det någon som vet om ens man har användarpaneler som utvärderar och ger feedback under utvecklingsprocessen?

Om man ser på vad som kommer från de stora drakarna så verkar inte användarvänligheten vara i fokus för designen.

Framtagningen av Yaesu FT-1000-familjen föregicks av en omfattande enkätundersökning, utförd av K7JA vid ett DX-möte i Visalia. Ett antal förproduktionsexemplar lånades dessutom ut till erfarna toppoperatörer för utvärdering innan modellen sattes i produktion.

Detta får nog ses som ett undantag, men du kan vara säker på att samtliga producenter får ta emot kritik och förslag dagligen via brev och emejl. Dessutom har de gott om tillfällen att möta sina användare på utställningar och liknande.

73,
Kjell, PB3SM - SM6CPI
 

SM0KBW

Well-Known Member
Framtagningen av Yaesu FT-1000-familjen föregicks av en omfattande enkätundersökning, utförd av K7JA vid ett DX-möte i Visalia. Ett antal förproduktionsexemplar lånades dessutom ut till erfarna toppoperatörer för utvärdering innan modellen sattes i produktion.

Detta får nog ses som ett undantag, men du kan vara säker på att samtliga producenter får ta emot kritik och förslag dagligen via brev och emejl. Dessutom har de gott om tillfällen att möta sina användare på utställningar och liknande.

73,
Kjell, PB3SM - SM6CPI


FT-1000 med efterföljare är väl just praktexempel på de många knapparnas design. Kan det vara så att de försökte göra alla nöjda och därför blev det fler knappar än om de bara utvecklat utan undersökningar :)


Tänkte mer på hur modern mjukvaruutveckling sker numer, där användaren/kunden är med i hela utvecklingsprocessen och fokus ligger just på användbarheten. Ja förutom Win8 då förstås ;)
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Intressant det Kjell nämner. Kan det vara så att det är contesting som styrt och styr utvecklingen när det gäller antal knappar och funktioner. FT1000-serien innehåller de flesta specialfunktioner som behövs för snabba bandbyte, split m m.

Här hänger inte de gamla riggarna med. Collins, Drake m fl. Även om prestandan i vissa avseende är bättre så räcker funktionerna inte till för snabba frekvens- och bandbyten. Automatisk synkronisering med cluster och andra dopingmedel som numera används av alla tävlande.

Gruppen contesters är om inte den största användargruppen så den mest högljudda. Inte bara på banden utan också i marknadsföring genom artiklar och videos där vi kan se vilka apparater som används. Inga hembyggen med rör där inte.

De stora plastradiotillverkarna sponsrar regelmässigt de stora DX-peditionerna där samma reklam i form av artiklar och videos sedan översvämmar amatörradiotidningarna och klubbaftnarna.

Man kan tänka sig att få nybörjare kan motstå denna massiva marknadsföring och därför blir deras förstastation en fullfjädrad specialpreparerad tävlingsstation. Med sådana överdimensionerade apparater befolkas sedan 80 m ringarna och eftersom appaterna har så många knappar och menyer så får mycket tid läggas på att justera och prova ut inställningar. Mycket av detta i blindo eftersom de tekniska kunskaperna i regel är obefintliga. Kan detta förklara det faktum att de vanligaste samtalsämnena bland radioamatörer är huruvida modulationen är för ljus eller mörk. Förutom hur vädret är och hur havregröten smakade?

För svagsignalkommunikation och mer traditionell DX-trafik står sig däremot de gamla apparaterna som Collins och Drake fortfarande väl. Sak samma för vanliga trivsel-QSO i SSB-ringar och på morsetelegrafi. I många fall blir den optimala stationen en s k Line med separat mottagare och sändare. Stor flexibilitet och järnkoll på de utsända signalerna. Något som dagens radioamatörer aldrig skulle kunna tänka sig och förmodligen inte inse fördelarna med.

/Bengt
 
Last edited:

SM2VJX

Riktig radioamatör!
Varför skulle Amatörradions utveckling styras av något annat än all annan utveckling?

Det folk efterfrågar/köper det tillverkas.

Det är förmodligen mycket mycket större efterfrågan på radios som dom ser ut i dag, än på dom trerattars radios utan finesser som alla på det här forumet påstår skulle vara det bästa.

Ni som efterfrågar trerattars-radios utan finesser är nog en väldigt väldigt VÄLDIGT liten kundgrupp.

Jag tror starkt på att det är vad som efterfågas som utvecklas, det som säljer bra blir kvar i sortimentet, det som säljer dåligt försvinner och utbudet speglar vad som efterfågas, det är ganska naturligt va?
 

SM3ZBB

Grumpy ol´man
SM2VJX, Royal Enfield är ett legendariskt engelskt motorcykelmärke och ett utmärkt exempel för motargument till ditt påstående.
De gjorde en fantastisk encylindrig modell i början av femtiotalet som användes världen runt under decennier.
Indien köpte licensen till konstruktionen för ett tiotal år sedan och tillverkar en indisk replika av denna motorcykel anno 1952. De säljer mer än de kan tillverka. Tanken var att göra en billig modell för indiska behov men idag exporterar de massor. Även här i norrland har jag sett ett exemplar av denna femtiotals-mc av årsmodell 2005.

Jag har hört att man även tillverkar replikor av den gamla VW-bubblan etc. Det finns således en efterfrågan av gammal design.

Vårt nutida problem ligger snarare i att få idag har förmåga att se bakåt och lära av historien. På något vis är numer allt som är nytt också bäst och betyder utveckling, vilket är ett formidabelt skitsnack.
 

SM2VJX

Riktig radioamatör!
Det säljs inga mängder Enfield India i sverige, och dom som säljs rullar inte många mil.

Dom är en nostalgitripp för folk som har andra fordon, ungefär som folk som har en gammal Drake line brevid sin moderna plastradio.
En modern plastradio med tre rattar har inte ens nostalgi fakton som talar för den.

Det snarare bevisar min tes än motbevisar den.

Det går att sälja gammal nostalgi skit åt ett fåtal kunder, och om det är tillräckligt billigt kan man sälja det i U-länder åt dom som inte har råd med bättre.

Men indierna kör allt mera Bayay och Kawazaki (som tillverkas i indien) av små kubikstorlekar, för även dom tycker att Enfielden är gammalt mög.
 

Anders SM7VRZ

Well-Known Member
Hej,

Är det något människosläktet är dålig på rent generellt så är det väl att lära av historien och det på många fler områden. Så varför skulle det vara olika här? :)

Att det finns de som vill ha äldre design är ju helt klart tydligt, som med de gamla motorcyklarna. Men vem lyssnar tillverkarna på? De som skriker högst?
Hur får man bäst uppmärksamhet? Genom att göra väsen eller genom att sitta tyst?:)

Allt nytt är inte bäst, det kan t.o.m vara så att betydligt äldre saker är mycket bättre än det nya trots funktioner och bättre prestanda. Mycket beror också på brukaren, viljan att acceptera förändring mm.

Vill man ha "nytt" i gammal design så får man göra tillverkare uppmärksamma på det.
De stora tillverkarna säljer där det mest profit, bland dem som väsnas. där marknaden tycks finnas. Sedan finns det ju fenomenet med att skapa en marknad, vilket flera av tillverkarna säkert gör.

Jag har lite erfarenheter av att jobba med professionella radioapparater för HF banden, då som installatör, driftsättare och reparatör och mina erfarenheter inom detta säger som man sagt tidigare i tråden. De är gjorda för användare som vill kommunicera utan massa extra "lull lull".
Men även här har det smugit sig in lite "meningslösa" funktioner som fyller ett syfte.
På Marin VHF sidan kom det för ett tag sedan en apparat där det fanns en "rewind" funktion där man kunde lyssna på den trafik som hörts X antal sekunder tidigare. Detta, upplevde jag, möttes positivt bland användarna. Det där senaste passet då man inte riktigt hörde vad som sades kan man spola tillbaka och lyssna igen. Språkförbristningar finns det gott om även i den professionella användningen. Det är inget som tvingar en att använda sig av funktionerna, den fungerar fortfarande som en grundläggande VHF radio.
Min IC-7000 har förresten en likadan funktion, att spela in LF:en i ett minne. :)

Likadant är det inte är något som tvingar amatören att lära sig alla funktioner och knappar på en "plastradio" utan man kan faktiskt använda sig av de grundläggande funktionerna och ändå njuta av sin hobby. Vad sen beträffar andra tekniska jämförelser när det gäller mottagare/sändarens uppföranden och specifikationer mellan "plast" och "backelit" radio är en annan sak.

//Anders
 
Last edited:

PB3SM

Well-Known Member
FT-1000

SM0KBW skrev: FT-1000 med efterföljare är väl just praktexempel på de många knapparnas design. Kan det vara så att de försökte göra alla nöjda och därför blev det fler knappar än om de bara utvecklat utan undersökningar :)

Jag har nog inte riktigt förstått vart du vill komma. Ena gången menar du att det blir flera knappar därför att konstruktörerna sitter i en bunker, isolerade från omvärlden och sedan att det beror på att de reagerar på kundernas önskemål. I verkligheten kan ju ingen överleva, som inte tillverkar apparater, som de vill kppa.

FT-1000(D)-familjen (FT-990, FT-890) var den sista menyfria generationen. Toppmodellen togs alltså fram för att tillfredställa operatörer, som var mera krävande än genomsnittet, alltifrån 160 m-dxare till de som ägnar sig åt multi-multi contestkörning. Jag kan inte räkna mig till någon av dess extrema grupper, men jag har vid tillfälle använt samtliga reglage, utom knapparna för smalbands-FM och packetradio. Men för frukostsnacket med de gamla kompisarna räcker det förstås med tillochfrånknappen, frekvensminnet och volymkontrollen.

Redan vid första planeringsmötet fastställdes försäljningspriset och därmed budgeten för de ingående komponenterna. Det gällde för utvecklingsavdelningen att hålla sig till det väsentliga. Att konceptet blev lyckat, visar det faktum att efterfrågan var sådan, att FT-1000D kom att tillverkas i 11 år och den lades slutligen ned, när det inte längre gick att få fram vissa nyckelkomponenter.

Om det inte hade funnits köpare, så hade modellen lagts ned betydligt tidigare.

Det är en annan historia med apparater som definieras i programvara och som bara har en tillochfrånknapp (plus tangentbordet på datorn). De tycks inte ha fått så stor acceptans ännu.

73,
Kjell, PB3SM - SM6CPI
 

SM6FUD

Well-Known Member
Det är mycket stor skillnad mellan en contest-operatör och dennes apparatkrav och en icke-contest'er för att inte nämna den kommersielle användaren. Jag har haft båda benen i alla lägren under olika tider i mitt liv. Kommersiella operatörer, precis som AOM skriver, är kommunikatörer. Ingenting annat. Radioamatörer som inte kör contest ställer krav på utrustningen som mestadels handlar om nostalgi, förutfattade meningar och hopplösa fall av vaneföreställningar. En radioamatör som kör contest på fullt allvar skiter fullständigt i allt trams som en "modern" transciever har. Det är den kategorin av operatörer som är den mest blandade modellen mellan kommersiell operatör och "vanlig" radioamatör. Det är därför helt naturligt att en medveten tillverkare i första hand frågar just denna kategori av operatörer hur en ny konstruktion bör se ut. Det är dessutom där pengarna finns att hämta. Inte bland småskaligheten i hobbyn. Skulle samma fråga ställas till "vanliga" amatörer (förlåt uttrycket) så skulle det bli en mycket egendomlig mackapär, antagligen.
I all former av sport, teknologi och vetenskap är det de människor som vågar som driver fram nydaningen. Inte de som sitter tillbakalutade i sin slitna, kanske ärvda, skinnfåtölj och tycker att det är "trevligt" med ditten eller datten av gamla reglage eller lukter. Vem vill ha svart-vit TV tillbaka? Tandläkare utan bedövning? Blodiglar? Förbud mot kvinnlig rösträtt? Gnistsändare?
 

SM0AOM

Well-Known Member
Radioamatörer som inte kör contest ställer krav på utrustningen som mestadels handlar om nostalgi, förutfattade meningar och hopplösa fall av vaneföreställningar. En radioamatör som kör contest på fullt allvar skiter fullständigt i allt trams som en "modern" transciever har.

Det är att sätta sig på höga hästar...

SM6FUD memar alltså att vi som sysslar med radiosystemdesign som yrke och därmed fått en ganska nykter syn på vad som är nödvändigt eller inte lider av "hopplösa fall av vanföreställningar".

Jag vill snarare påstå att stickproppsamatören gått på ett av de enklare tricken när det gäller konstlade eller skapade behov.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:

SM0NCL

Well-Known Member
står det nånting i den här tråden (har inte orkat läsa varenda inlägg) om vilka användarfall som är aktuella och där fundera på frontpanellayout - eller är det telegrafi och telefoni som är underförstått i frågeställningen?

För dessa användarfall är behovet av processorkraft begränsat om signalavkodningen sker hos operatören
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Nja, det vi diskuterar handlar i grunden om att lokalisera, ställa in och ta emot en radiosignal och göra den tydligt hörbar för örat.

Om vi lämnar specialmottagarna för contesting utanför diskussionen ett tag så blir det lättare att se det lilla fåtal reglage som är avsedda att påverka radioparametrarna.

För mottagning av morsetelegrafi finns tekniskt sett en optimal pitchton i häradet 150-500 Hz där man kan dra nytta av örats egenskaper samtidigt som den procentuella skillnaden mellan två näraliggande stationer blir som störst. Knappt någon av plastradioapparaterna klarar av så låg pitch utan att sidbandsundertryckningen försämras avsevärt. Ej heller LF-stegen hänger med Liksom de inbyggda högtalarna naturligtvis inte kan användas. Knappt någon operatör trivs dock med så låg pitch och de flesta tycks föredra 800 Hz eller däromkring. En del operatörer har vant sig vid ännu högre pitch i häradet 1000 Hz. Alla operatörer kan lära sig att lyssna på låg pitch men det tar ett tag att vänja sig. Knappt någon vill inse detta envisa som de är. Ungefär så ser verkligheten ut. Men hur många känner till detta? Knappt någon eller hur.

En tänkt egenkonstruerad mottagare för morsetelegrafi skulle kunna beräknas för en fast pitch om 250 Hz. Det finns knappast behov av fler inställningsmöjligheter här förutom ev val av bandbredd från smalt till superbrett filter i häradet 500 Hz @ -6 dB.

För SSB kan man tänka sig några olika bandbredder i kombination med variabel bandpass-tuning.

Vill man inkludera AM så behövs några olika filterbandbredder här också.

Detta kombinerat med mjukt filterval som finns i SRT CR91 skulle underlätta handhavandet markant samtidigt som tillräckligt många inställningsval finns kvar.

En mottagare enligt ovanstående koncept skulle sannolikt klara 99 av 100 mottagningfall. I ett av hundra kanske någon finess som t ex automatisk notch skulle förbättra lyssningskomforten. H

Jag tror (vet) att 9 av 10 radioamatörer som skaffat sig en mångknappsradio tror att radion har extrema radioprestanda som gör den överlägsen apparater med få knappar. Grunden till detta feltänk är att det ingenstans framgår vilka reglage som är viktiga för radioprestanda och vilka som är helt ägnade åt att förändra ljudet snarare än att förbättra det. Ingen plastradiofabrikant skulle komma på tanken att vara helt ärlig här och inte heller innehåller utbildningen för amatörradiocertifikat några ledtrådar. Knappt någon som läser detta känner till att verkligheten ser ut precis så här.

Argumentera gärna emot med väl underbyggda fakta.

Sedan förstår jag inte FUD hur han lyckas koppla ihop fåknappsradioapparater med nostalgi, blodiglar m m. På den punkten var det otänkt. Slå på hjärnan. Tänk en gång till. :rolleyes:

/Bengt
 
Last edited:

sm5phu

Well-Known Member
Det talas mycket om SRT CR91 här. Är det ingen mer än jag som tycker att konstruktörerna gjort en miss i användargränssnittet när det gäller det mekaniska utförandet av avstämningsratten? Nu är det länge sedan, men jag vill minnas den som hal och flamsig.

73,
Jonas/SM5PHU
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag tycker det samma. Dessutom klarar inte pulsräknaren långsam inställning och följsamheten är dålig i sista siffran. Borde gå att fixa till med en modern optisk enkoder och ordentlig greppvänlig ratt.

/Bengt
 

SM0KBW

Well-Known Member
SM0KBW skrev: FT-1000 med efterföljare är väl just praktexempel på de många knapparnas design. Kan det vara så att de försökte göra alla nöjda och därför blev det fler knappar än om de bara utvecklat utan undersökningar :)


Jag har nog inte riktigt förstått vart du vill komma. Ena gången menar du att det blir flera knappar därför att konstruktörerna sitter i en bunker, isolerade från omvärlden och sedan att det beror på att de reagerar på kundernas önskemål. I verkligheten kan ju ingen överleva, som inte tillverkar apparater, som de vill kppa.

Då jag inte på något sätt har varit inblandad i utvecklingen av någon "plastradio" och i synnerhet inte Yeasus produkter så gissade jag varför de, i mina ögon, konstruerat dessa knappmonster :)

Det första antagandet var att det helt enkelt var "teknikoptimister" som utvecklat dessa och att de bara inte kunde hålla sig från att lägga in så mycket som möjligt på fronten.

När du berättade att det finnits publikundersökningar i förväg så tänkte jag att de försökt göra alla tillags istället.

Tanken att det faktiskt finns contest/DXare, som det vittnats om här, som använder allt och tycker det är en god design slog mig aldrig in. Man lär så länge man lever ;)

Att man ger kunderna vad de vill ha tillåter jag mig vara lite skeptisk till, har man verkligen gjort genomgående undersökningar med olika gränssnitt, som dessa knappmonster mot något som liknar SRT CR91 i layout?

Min erfarenhet är att kunderna även anpasar sig till utbudet och förväntar sig att de nya ska vara som de tidigare och att det på så sätt blir en återkoppling som inte egentligen är styrd eller för den delen, egentligen vald.

Redan vid första planeringsmötet fastställdes försäljningspriset och därmed budgeten för de ingående komponenterna. Det gällde för utvecklingsavdelningen att hålla sig till det väsentliga. Att konceptet blev lyckat, visar det faktum att efterfrågan var sådan, att FT-1000D kom att tillverkas i 11 år och den lades slutligen ned, när det inte längre gick att få fram vissa nyckelkomponenter.

Om det inte hade funnits köpare, så hade modellen lagts ned betydligt tidigare.

Det är en annan historia med apparater som definieras i programvara och som bara har en tillochfrånknapp (plus tangentbordet på datorn). De tycks inte ha fått så stor acceptans ännu.

73,
Kjell, PB3SM - SM6CPI


I och med SDR så har det blivit så mycket enklare att undersöka hur ett gränsnitt för en station ska se ut, kostnaderna för att testa olika och se vilka som föredras av människor är minimal. Mjukvaruindustrin är i mycket faktiskt föregångare när det gäller att utveckla människa/maskin interaktion och att återkoppla till använderen under hela utvecklingsprocessen.
 
Last edited:
Top