Fakta om DL-kabel
- Thread starter SM4WII
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
Nepern definieras som naturliga logaritmen (loge) för förhållandet mellan två amplituder vid konstant impedans.
A(Np) = loge(A1/A2)
1 Np = 8,686 dB
Dämpningskonstanten alfa i "telegrafekvationen" uttrycks som Neper/längdenhet, och är ett mått som kommer direkt ur fundamentala fysikaliska samband.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
A(Np) = loge(A1/A2)
1 Np = 8,686 dB
Dämpningskonstanten alfa i "telegrafekvationen" uttrycks som Neper/längdenhet, och är ett mått som kommer direkt ur fundamentala fysikaliska samband.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Se där vilket sammanträffande. Jag har just börjat leka med en Palstar ZM-30 impedansanalysator. För några timmar sedan satte jag några meter DL1000 i mätaren och avslutade med 50, 120 resp 143 ohm. Mätaren visade en karakteristisk impedans på 160 ohm för RF 1-30 MHz oavsett avslutningsmotstånd. Så i min värld är numera Z0 160 ohm för DL1000!
/Micke
/Micke
Vad kul! För ett tag sedan var just impedansen uppe till diskussion. Gissningar hamnade på runt 120 ohm. Jag har DL1000 som feeder till mina bävrar och en grov mätning gav vid handen att dämpningen var 30% högre än RG62 på 3,5 MHz. Inte så tokigt med tanke på att den är "osynlig".
73, Roland SM0BRF
73, Roland SM0BRF
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Orsaken till att Zo varierar med frekvensen är att modellen för transmissionsledningar är frekvensberoende.
Allmänt sett är Zo = roten (R+jwL/G+jwC) där R = ledarnas resistans , G = isolationsmaterialets konduktans, L = induktansen och slutligen C = kapacitansen, allt räknat per längdenhet. w är vinkelfrekvensen 2*pi*f.
Vid frekvensen 0 eller likström försvinner termerna med L och C, och Zo blir rent resistiv med ett mycket högt värde = roten (R/G). Vid "låga" frekvenser kan man bortse från termen med L och konduktansen G, och då
blir impedansen komplex med ett belopp |Zo| = roten (R/wC) och en fasvinkel på c:a - 45 grader (R och 1/wC ligger i samma storleksordning). För telefonledningar ligger |Zo| runt 600 ohm.
På ännu högre frekvenser blir R och G små jämfört med wL och wC och uttrycket går mot det invanda
Zo = roten (L/C). Detta uttryck gäller bara vid radiofrekvenser.
När man använder transmissionsledningar avsedda för HF behöver man nästan aldrig bekymra sig över den
komplexa karaktäristiska impedansen.
Vid smalbandiga mätningar så kommer Zo att indikeras vid mätfrekvensen, medan om man mäter med en TDR
vilken mäter Zo på alla frekvenser mellan likström och flera GHz medelvärdet över frekvensområdet kommer att indikeras.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Allmänt sett är Zo = roten (R+jwL/G+jwC) där R = ledarnas resistans , G = isolationsmaterialets konduktans, L = induktansen och slutligen C = kapacitansen, allt räknat per längdenhet. w är vinkelfrekvensen 2*pi*f.
Vid frekvensen 0 eller likström försvinner termerna med L och C, och Zo blir rent resistiv med ett mycket högt värde = roten (R/G). Vid "låga" frekvenser kan man bortse från termen med L och konduktansen G, och då
blir impedansen komplex med ett belopp |Zo| = roten (R/wC) och en fasvinkel på c:a - 45 grader (R och 1/wC ligger i samma storleksordning). För telefonledningar ligger |Zo| runt 600 ohm.
På ännu högre frekvenser blir R och G små jämfört med wL och wC och uttrycket går mot det invanda
Zo = roten (L/C). Detta uttryck gäller bara vid radiofrekvenser.
När man använder transmissionsledningar avsedda för HF behöver man nästan aldrig bekymra sig över den
komplexa karaktäristiska impedansen.
Vid smalbandiga mätningar så kommer Zo att indikeras vid mätfrekvensen, medan om man mäter med en TDR
vilken mäter Zo på alla frekvenser mellan likström och flera GHz medelvärdet över frekvensområdet kommer att indikeras.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM0AOM
Well-Known Member
"Pupinisering" är en mycket listig tillämpning av fundamental kretsteori.
Pupin kom, genom Oliver Heavisides teoretiska arbeten, underfund med att dämpningen i en lång telefon- eller telegrafkabel ökar snabbt med frekvensen, och att den distribuerade kapacitansen påverkar höga frekvenser mer än lägre. Det uppstår alltså en form av distorsion som är frekvensberoende.
Genom att skapa ett distribuerat lågpassfilter med serieinduktanser på lämpliga intervall parallellt med kabelkapacitansen går det att åstadkomma en frekvensgång som blir nästan jämn upp till lågpassfiltrets gränsfrekvens, och sedan faller snabbt.
En variant av pupiniseringen var den s.k. "krarupiseringen", uppkallad efter den danske telegrafingenjören Carl Emil Krarup, där serieinduktansen åstadkoms genom att linda en järntråd
runt ledaren i kabeln. Denna metod var dyrbar och kom endast att användas i ett fåtal sjökablar.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Pupin kom, genom Oliver Heavisides teoretiska arbeten, underfund med att dämpningen i en lång telefon- eller telegrafkabel ökar snabbt med frekvensen, och att den distribuerade kapacitansen påverkar höga frekvenser mer än lägre. Det uppstår alltså en form av distorsion som är frekvensberoende.
Genom att skapa ett distribuerat lågpassfilter med serieinduktanser på lämpliga intervall parallellt med kabelkapacitansen går det att åstadkomma en frekvensgång som blir nästan jämn upp till lågpassfiltrets gränsfrekvens, och sedan faller snabbt.
En variant av pupiniseringen var den s.k. "krarupiseringen", uppkallad efter den danske telegrafingenjören Carl Emil Krarup, där serieinduktansen åstadkoms genom att linda en järntråd
runt ledaren i kabeln. Denna metod var dyrbar och kom endast att användas i ett fåtal sjökablar.
73/
Karl-Arne
SM0AOM