Felsökning i ett slutsteg

SM6POP

SM6POP

Foliehatt
Jag köpte för en tid sedan 3st steg från en SK och två av dem är i drift, bland de ett rörsteg som jag skrivit om tidigare och som jag fått råd kring från gruppen som nu är fungerande.
Det jag sitter med nu är ett transistorsteg på 1100W som inte vill lira som jag vill.
Det som är svårt i felsökningen är att det inte finns något schema på stegen och inget är uppmärkt vad vred och omkopplare har för funktion.
Efter några (ganska många) timmar i labbet har jag nu koll på hur transistorsteget fungerar i detalj förutom strömförsörjnigen.
Jag slänger ut en hafsig skiss i all hast hur det ser ut med en ursäkt om jag inte fått det hela rätt då det är trångt och svårt att följa alla ledningar trots att jag mätt så gott det går.
T1 och T2 är två mindre toroid-transformatorer (9x3cm) och T3 är det större trafon för att försörja steget med vad det behöver.
Kretskortet ser ut att vara en spänningsregulator vid en killgissning men vid sökning på halvledar-komponenterna på nätet ger det ingen träff tyvärr.
Det vore toppen om ni som har bättre koll än jag kan komma med lite tips så jag kan komma vidare.
Bilder, om något är olklart, går att få här i tråden.

steg.jpg
 
Last edited:
Ser ju nästan ut som "kretskort" och "T2" och "T1" är nån form av reglerande transduktorkoppling på primärsidan... Intressant. Lyssnar med intresse...
 
Jag undrar lite hur man får till 1100 W (uteffekt?) med ett sådant kraftaggregat.
Det innebär 50 V minst 45 A, och ett linjärt sådant aggregat är en rejäl tvåmannabörda.
 
SM0AOM said:
Jag undrar lite hur man får till 1100 W (uteffekt?) med ett sådant kraftaggregat.
Det innebär 50 V minst 45 A, och ett linjärt sådant aggregat är en rejäl tvåmannabörda.
Click to expand...
Slutstegsmodulen är specad för den utteffekten och T3 är en riktig manlig trafo. Jag har provat steget mot kostlast och upp till 800w som min konstlast klarar och det är inga problem men spänningen till modulen och allt annat blir för hög och det är en del komponenter på kertskortet som blir onödigt varma och till slut slår det ifrån tyvärr. Allt annat i steget fungerar så vitt jag kan se så problemet sitter i kretskortet tror jag. Fokusera på schemat i stället och försök ge mig en förklaring hur det är tänkt.
 
Last edited:
Jag kan också tillägga att han som byggde steget har använt ett antal effektmotstånd för att få rätt spänning till de olika delarna i steget som kretskort för SWR-mätning, 2st reläkort för rx/tx samt en av fläktarna så det blir väldigt känsligt om utspänningen från nätdelen inte är som den skall. Steget är väldigt välbyggt i övrigt men som sagt också väldigt känsligt och beronende på att spänningen från nätdelen stämmer vilket den inte gör nu. Tanken är att byta effektmotstånden mot spänningsregulatorer men jag vill först hitta felet varför regleringen av spänningen inte fungerar som det skall då slutstegsmodulen inte kommer att försörjas via regulatorerna då de bara skall driva de övriga korten och en av fläktarna.
 
Last edited:
Kopplingen ser onekligen lite speciell ut.
En bild som visar kretskortet skulle kunna vara till hjälp.

Jag antar att T1 och T2 är inkopplade "tvärt om" så att den normala sekundärlindningens grova trådar är inkopplade i serie med matningen till T3? Detta innebär i så fall att lindningarna som i normalfallet är kopplade på primärsidan nu är sekundärer och inkopplade på kretskortet.

Om sedan kopplingen är tänkt som en mjukstart eller någon form av magnetisk reglering är oklart.

Trots modulens specifikation på 1100 watt är kanske inte slutsteget/strömförsörjningen byggd för att driva modulen fullt ut.

Du är nog inne på rätt spår att bygga spänningsstabilatorer till övriga delar av slutsteget och frågan är nog om det inte ger bäst resultat att montera in en separat transformator för detta.
 
Som -NTJ skriver funderar även jag på om kretslösningen kan vara ett försök att konstruera en mättnadsstabiliserad spänningsregulator.
Bla. Tektronix använde denna teknik i ett monsteroscilloscope (555) från 60-talet:

555 - TekWiki

w140.com w140.com
 
Tittar man på trådarna på T1 och T2 primär och sekundär så är de ungefär i samma dimension. Det är väl vad jag också tror att hela kretsen jag ritat styr utspänningen till slutstegsmodulen, jag tar ett kort på kretskortet och lägger ut senare idag. Fler idéer tas tacksamt emot och jag skall titta på länken du bifogat GXV.
 
Här en bild på kretskortet.
De blå är återkopplingen från nätdelen och de gula till T1 och T2.

kort.jpg
 
Googla på temperaturstyrning för kristallugnar. En vanlig sådan koppling är med en OPAmp vars ena ingång kopplas till en spänningsdelare med en termistor och den andra till en fast delare. Enkelt, alternativ en bryggkoppling som innan stabiliserats mha en zenerdiod eller annan refkälla. Därefter styr OPAmpen en effekttrissa som drar ström genom effektmotstånd som monterats på modulen. Termistorn återkopplar. En motkoppling behövs för att inte loopen skall "svänga" pga termisk fördröjning vilket också kan ses i schemorna från nätet.

Trissan (?) på bilden kan vara den komponent som mättar trafon T1/T2...

Det finns mänger av varianter på nätet varav nedanstående är ett exempel. Byter man ut termistorn mot en lösning som känner av inspänningen (50V) kanske schemat är en "inspiration" för att reverse-engineera kortet på bilden.

 
SM6GXV said:
Googla på temperaturstyrning för kristallugnar. En vanlig sådan koppling är med en OPAmp vars ena ingång kopplas till en spänningsdelare med en termistor och den andra till en fast delare. Enkelt, alternativ en bryggkoppling som innan stabiliserats mha en zenerdiod eller annan refkälla. Därefter styr OPAmpen en effekttrissa som drar ström genom effektmotstånd som monterats på modulen. Termistorn återkopplar. En motkoppling behövs för att inte loopen skall "svänga" pga termisk fördröjning vilket också kan ses i schemorna från nätet.

Trissan (?) på bilden kan vara den komponent som mättar trafon T1/T2...

Det finns mänger av varianter på nätet varav nedanstående är ett exempel. Byter man ut termistorn mot en lösning som känner av inspänningen (50V) kanske schemat är en "inspiration" för att reverse-engineera kortet på bilden.

Click to expand...
Tusen tack för hjälpen så långt GXV och jag skall titta på länken du bifogade.
Det är mycket riktigt en trissa som är specad för 100v, 150w och 28A.
Ic-kretsen har en otydlig märkning men jag bifogar en mikroskopbild på den om någon känner igen den.
Jag gissar på ML741 och då tror jag det är en OP-förstärkare precis som du är inne på GXV.

20221210_121720.jpg
 
Ja det ser ut som avsikten är att delvis mätta T1 och T2.
De gula ledarna från transformatorerna ser ut att vara seriekopplade med varandra. De verkar åt ena hållet vara kopplade via motståndet på 5,6ktill?
Bilden visar inte om motståndet på 2,2k ligger i serie eller är en del av en spänningsdelare mot 50VDC.
 
Jag skall lyfta på kortet och titta under hur det är kopplat så får du svar här.
Jag provade att koppla bort en av de blå kablarna som kommer från utgången på nätdelen och då sjunker spänningen från 58V till 48V.
 
T1 och T2 är mycket riktigt seriekopplade och kopplade via 5,6k till +50v (58v) som kommer via den blå tråden från utgången på nätdelen, det här motståndet blir väldigt varmt kan tilläggas.
2,2k är en del av en spänningsdelare som jag tror försörjer bland annat ic-kretsen.
 
Nu har jag lite tid för mina egna projekt så kanske ett titt på slutsteget igen.
Som tidigare konstaterat så har jag för hög spänning till slutstegsmodulen och jag funderar på om det går att reglera ner den till 48V utan att forsätta felsökning och reparation av den kretsen som sitter där nu då den uppenbarligen har gjort sitt. Då jag tagit bort en hoper effektmotstånd i steget så blir regleringen inte rätt ändå om jag får gissa då det låg rätt mycket effekt över dem.
Hur som helst så mottages tacksamt ideér om hur man kan gå tillväga om man vill börja om på nytt på annat sätt om det är möjligt.
 
Om du tar bort dom blå tåtarna så sjunker utspänningen dvs det flyter ingen dc-ström i T1 och T2.
Det låter som kortslutning i delar av reglerkretsen.
Har du kollat serietransistorn?
Har du bara provat med en annan 741 OP ?

Det är ju så lite komponenter så ta en kopp kaffe och rita upp schemat :)
 
Om utspänningen sjunker när sense-ledningarna från utgången tas bort så
reglerar kretsen åt fel håll.

Jag har mina dubier om att detta någonsin har fungerat,
eftersom man försökt reglera ett starkt olinjärt förlopp med reglerelement som har ett
ganska litet reglerområde.

1683904114640.png

Om det ska fungera som konstruktören tänkt sig, så ska induktansen i den lindning som är seriekopplad
med transformatorns primärlindning vara tillräckligt stor för att sekundärspänningen i tomgång kan regleras ner, och sedan när belastningen ökar så sjunker utspänningen och då ökar likströmmen i den andra lindningen, vilket mättar
kärnan och induktansen minskar. Problemet med sådant är att ett synnerligen olinjärt förlopp ska hanteras,
vilket gör att risken för instabilitet är betydande. "Ferromagnetisk reglering" är något som kräver speciellt utformade transformatorer, och är därför väldigt ovanlig.

När andra har gjort sådant har man ofta använt sekundärswitchning med tyristorer i likriktarbryggan så att tomgångsspänningen kan hanteras, och sedan ökar man tändvinkeln med ökande belastning så att utspänningen är konstant.

1683904873403.png



1683904987919.png

Detta är svårt även när man har ett stort reglerområde, och kräver ganska speciella kretslösningar för att bli stabilt.
 
Last edited:
Bra schema K-A.
Det måste vara exakt så det ser ut + lite grus t.ex. en zenerdiod som referens till +ingången på op-ampen d.v.s. där potten är kopplad.
Inte så många komponenter att felsöka.
 
Last edited:
Det är egentligen bara att ta bort kortet efter att ha identifierat och märkt upp ledningarna,
och sedan försörja det med ett externt kraftaggregat samt sedan se efter hur överföringsfunktionen mellan sense-trådarna och utgångstransistorn bär sig åt.

Man kan nästan vänta sig att en kortslutning har uppstått i serietransistorn så att det drar ström hela tiden. Rimligen måste det uppstå transienter, eftersom strömmen som går genom sekundärlindningarna på toroidtransformatorerna inducerar spänningar som utgångstransistorn utsätts för.
 
SM0AOM said:
När andra har gjort sådant har man ofta använt sekundärswitchning med tyristorer i likriktarbryggan så att tomgångsspänningen kan hanteras, och sedan ökar man tändvinkeln med ökande belastning så att utspänningen är konstant.

View attachment 9874



View attachment 9875

Detta är svårt även när man har ett stort reglerområde, och kräver ganska speciella kretslösningar för att bli stabilt.
Click to expand...

Och så här kan det se ut i verkligheten... ;)

IMG_6151.jpeg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top