Jag hade kontakt med Karl-Arne Malmström, SM0AOM om detta och han förklarar:
"Fiskebåtsstationer och deras antenner fanns i många utföranden.
Innan fartygsradion avreglerades i slutet av 1988 hyrde Televerket ut alla sådana stationer,
och konstruktionerna följde en mall som hade med båtens storlek att göra. Antennerna var för det mesta en ”kapacitanshatt” med två, ibland tre, parallella ledare. En vertikal ledare var själva radiatorn. Jordledningen bestod av skrovet och alla metalldelar i fartyget.
Lite större båtar kunde köra duplex, och då fanns en separat mottagarantenn som oftast var en aktiv
eller vertikalantenn i masttoppen samt en preselektor före mottagaren.
Fram till 70-talet var stationerna vanligen rörbestyckade från S.P. Radio, Marconi eller SRA, med 50-100 W AM eller 150 W SSB, och de hade ingen separat ATU utan matade antennen direkt från PA-steget. Transistorstationerna som kom på 70/80-talen från främst Skanti och Standard Radio var ofta delbara, så att ATU kunde monteras på eller under styrhyttstaket, och själva stationsenheten vid kartbordet.
De goda räckvidderna, man räknade med c:a 100-150 nm från en fiskebåtstation, kom primärt från avsaknaden av markförluster, det goda jordplanet samt den låga störnivån förr i världen. Innan datorer blev vanliga ombord var det bara generatorer och elmotorer som genererade störningar och de var ganska ”tysta”.
Frågan väcker en del minnen, jag jobbade på Huvudkontoret en period under 80-talet med att ”speca” och göra inköpsunderlag för just små fartygsstationer för gränsvåg."
Ja, nu är väl denna frågad besvarad på ett lysande sätt! Tack Karl-Arne för bra information!