Flerbandsantenn för portabelbruk eller liten tomt

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Nu när vädret är ganska skapligt för utomhusaktiviteter så kanske ett recept för en enkel men effektiv portabelantenn för 10-28 MHz kan passa.

Antennsystemet består av tre delar:

1/ Själva antennen där radiatorn är 5 m lång och kan bestå av ett spröt eller tråd fäst i glasfiberspö samt två radialer 3,5 m långa och som monteras 1-2 m över marken. Lägre höjd ger något sämre verkningsgrad, radialer på mark ger mycket sämre verkningsgrad och radialer högre upp än 2 m gör installationen opraktisk i fält.

2/ ATU (impedansanpassaren) som placerats direkt i matningspunkten. Som kan ses på schemat så består ATU enbart av en parallellresonanskrets med en spole och vridkondensator. Spolen har uttag på de flesta varven och antalet uttag dikterades i mitt fall av omkopplaren som har 10 lägen. Det räcker precis för att nå under SVF 1,5;1 på valfri frekvens inom hela området 10-30 MHz. Fler lägen gör att sannolikheten för att finna exakt rätt uttag på spolen ökar vilket betyder att SVF kan nedbringas ytterligare mot 1:1. Inget som betyder något i praktiken dock. I mitt fall har jag letat upp exakt varv och position för respektive band och når därför SVF 1:1 på samtliga band. Inställningarna är helt stabila från plats till plats över olika sorters mark samt över saltvatten vid stranden.

3/ Matarkabeln. Här använder jag en 5 m lång mjuk RG58 som är ansluten till ATU via en strömdrossel bestående av några varv tunn koaxialkabel lindad på en ferritkärna. Drosseln behövs för att isolera bort matarkabeln så att den inte fungerar som en oönskad radial. Avstämningen av ATU blir också fullständigt stabil i de fall längre matarkabel kopplas till eller om sändaren jordas alt flyttas runt etc. Utelämna aldrig strömdrosseln.

Det är tveksamt om det finns någon enklare kompromisslösning än denna för en vertikal portabelantenn som täcker flera band och som är snabb att upprätta och justera in vid bandbyte. Jag har provat ett antal olika kopplingar och dessutom mätt fältstyrkan under kontrollerade former. Har någon tips på en enklare bättre presterande anordning så är jag nyfiken.

Längden på antennsprötet 5 m (Exakt 4,52 m i mitt fall) är vald utifrån ett befintligt spröt som jag använt tidigare och som går att fälla ihop till 42 cm längd vid transport. Om sprötet görs längre så ökar verkningsgraden en aning på 10 MHz men om det blir längre än ca 7 m så blir lobformen på 28 MHz lite mindre lämplig för DX.

Radialernas längd är praktiskt utprovade för att tillsammans med antennsprötets längd ge hanterbara impedanser på samtliga amatörband och som ATU kan ta hand om. Det tycks gå en gräns vid ca 1000 ohm där förlusterna i ATU fortfarande är obetydliga närmare bestämt under 0,2..0,4 dB. Det är i sig inga problem att anpassa antenner som har högre impedans uppemot 3-4 kohm (halvvågsantenner eller korta kapacitiva spröt) men det ställer högre krav på ATU. Uppmätta förluster i min ATU med relativt klena komponenter och vid så hög impedansomsättning hamnade kring 1-2 dB och det tycker jag är onödigt högt. Dessutom ökar RF-spänningen snabbt och det betyder att risken för överslag i vridkondensatorn som i mitt fall är en liten folieisolerad sak också ökar.

I schemat har jag bara ritat in tre lägen på omkopplaren. I läge A kan man se att matarkabelns mittledare är ansluten direkt till antennen. Det är läget för den lägsta impedansen kring 50 ohm. Om man vrider kondensatorn åt ena hållet kompenserar man för antennens induktiva reaktans och åt andra hållet för antennens kapacitiva reaktans. Ju högre impedans antennsprötet uppvisar ju längre ner på spolen ansluts matarkabelns mittledare. Ungefär mitt på spolen hamnar uttagen (B) för 300-700 ohm lägena och ännu längre ner (C) blir impedansomsättningen som högst i häradet 1 -2 kohm eller mer. Det finns alltid en kombination mellan uttag på spolen och inställning av vridkondensatorn som ger SVF 1:1 på valfri frekvens mellan 10-30 MHz.

På 10 MHz är antennen både antennspröt och radialer något för korta vilket betyder att förlusterna jämfört med en fullstor antenn blir -1,5 dB. Det är uppmätta värden på en antennmätsträcka med en fullstor kvartvågsantenn som referensantenn. På alla andra band är förlusterna i ATU helt försumbara och på de högre banden 21, 24 och 28 MHz ger antennen faktiskt några tiondelar mer antennvinst i jämförelse med en kvartvågsantenn beroende på att antennsprötet är längre än en kvarts våglängd. Loben trycks då ihop en aning.

Inget hindrar att samma principer används på 3,5 MHz men för att minimera förlusterna i anpassningen (ATU) så måste antennsprötet och radialerna göras längre. Tumregeln är att välja längder så nära en kvartsvåg som möjligt på lägsta frekvens. Realistiskt för en lätt portabelantenn på 3,5 MHz kanske är 12-15 m och där kan man kanske räkna med att förlora några dB jämfört med en fullstor antenn med samma antal radialer. En sådan antenn skulle fungera fint på 3,5 5 och 7 MHz. De huvudsakliga förlusterna hamnar i ATU.
antport1.jpg
 
Last edited:

SM7TLH

Well-Known Member
Som vanligt intressant, tack Bengt.
Jag har funderat på en liknande lösning för en tråddipol av fix längd (typiskt 2x en rulle RK från Jula eller Clas Ohlson) med fasta anpassningsmoduler för varje band. Frågan är hur mycket olika uppsättningshöjd och markförhållanden påverkar.
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Inte lätt att svara konkret på en sådan fråga. Om du matar in en halvvågsdipol för t ex 7 MHz i EZNEC så kan du laborera med olika höjder för att se hur egenresonansen och matningsimpedansen ändrar sig.

Lite förenklat ändrar matningsimpedansen sig upp och ner för att på mycket hög höjd stabilisera sig kring 72 ohm. Vissa höjder kring 5-6 meter ger god anpassning mot 50 ohm men när antennen kommer allt för nära marken så sjunker även egenresonansen betydligt.

Sedan påverkar buskar och träd som kommer i nära eller i kontakt med dipoländarna t ex genom kapacitiv koppling. På de högre frekvensbanden behövs bara några få picofarad för att dra iväg egenresonansfrekvensen d v s där antennen är helt resistiv en bra bit.

Markens konduktivitet och beskaffenhet påverkar knappt något alls. Dock kan du se skillnad mellan ytterligheterna extremt torr sand eller berg gentemot saltvatten. Men "vanlig mark" som gräsmatta, åker och skog ger i princip ingen skillnad. I alla fall inte om antennen kommit upp en till 1/4 våglängd över marken eller mer.

Om du hänger upp en dipol 2 x 5 m och matar med 300 ohm bandkabel så kan du använda min ATU lösning rakt av. Du får då ett bra antennsystem som täcker 10-28 MHz. På 10 MHz där antennen är lite kort tappar du några dB men inget som märks. Gör du den lite längre som t ex 2 x 10 m så täcker du in 7 MHz också och 5 MHz hjälpligt. Dock blir loberna lite konstiga på de högsta banden men det kanske inte spelar någon roll. Hur man än hänger upp en horisontell dipol så får man minimum i vissa riktningar och det får man ta eller så får dipolen göras roterbar.

De flesta som sätter upp antenner i skog och mark och även hemma utgår i regel ifrån de fästpunkter som finns och så får det bli som det blir. Är man väldigt intresserad av någon speciell del av världen så lönar det sig så klart att se till att bredsidan på dipolen pekar ditåt.

För trafik på 80 m med dipoler som hänger lågt 10-20 m fås ingen riktningsverkan alls. Max utstålning blir rakt upp i luften och sådana antenner passar bra för NVIS dvs lokal trafik inom en radio om si så där 30-40 mil.

På 40 m börjar en dipol få användbar riktverkan på höjder kring 15 m och stor riktverkan på 20-25 m.

På de högre banden räcker det med att få upp en dipol på 8-10 m för att den skall fungera bra för DX.

Men som sagt EZNEC är bra för att se vad man kan förvänta sig och kanske avbugga sina ideér. Om en antenn inte fungerar i EZNEC så kan du vara 100% säker på att den inte heller fungerar i verkligheten. Ungefär så...
 
Last edited:

oh2fdi

Member
Hej Bengt.
Länge sedan jag var i Lund. Resorna från Helsingfors brukar sluta i Linköping hos sonen.
Ditt antennförslag intresserar mig eftersom jag har antennförbud på hustaket (dessutom flera ventfläktar med tyristorstyrn.). Har endast balkong på 6:e vån. åt väster.
Däremot har vi två parker väster om oss och sedan en strand, så ditt antennförslag skulle passa för bruk i parken.
Hurdana data har Du på spolen i anpassningsenheten , varv, d x l och trådtjocklek? Alla övriga prylar finns.
Hur ser loberna ut med 2 radialer i 180 grader?
73 de SM7XZW / OH2FDI Rolf
 

oh2fdi

Member
Hej igen.
Jag glömde bifoga mina egna spolberäkningar. Med 3,5 µH fick jag till en spole med 11 mm medeldiameter, ca 33 mm lång och 33 varv 0,9 mm tråd.
Min omkopplare är 1 x 11, uttag på vart 3:e varv ungefär. Hur många watt kan man lägga på med en foliekondensator. Förmodar att designen är för QRP.
73 de SM7XZW / OH2FDI
 

oh2fdi

Member
Hej igen.
Jag glömde bifoga mina egna spolberäkningar. Med 3,5 µH fick jag till en spole med 11 mm medeldiameter, ca 33 mm lång och 33 varv 0,9 mm tråd.
Min omkopplare är 1 x 11, uttag på vart 3:e varv ungefär. Hur många watt kan man lägga på med en foliekondensator. Förmodar att designen är för QRP.
73 de SM7XZW / OH2FDI
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Bättre sent än aldrig. Missade tydligen att svara på SM7XZW / OH2FDI från år 2018....

Nåväl, i dagarna har jag uppdaterat schemat på ATU med uppmätta induktans- och kapacitansvärden och gjort årlig kontroll och översyn av portabelstationen med tillhörande antennkit.

ATU schema.jpg
Spolen är lindad på Amidon T130-2 och har 2,7 uH induktans. Med vridkondensatorn täcker ATU banden 10-28 MHz. Omkopplaren väljer det uttag för resp band som ger lägst SVF, typisk i häradet 1,3:1. Med fler omkopplarlägen skulle man kunna nå ner till 1:1 men det har ingen praktisk betydelse.

På ingången sitter en krets som mäter reflekterad effekt så att vridkondensatorn kan ställas in optimalt. Här har jag gjort så att transceivern Elecraft KX3 programmerats att ge 1 W uteffekt i TUNE-läget vilket motsvarar ca 80% utslag på mätinstrumentet vid total missanpassning. Dioden 4148 används för att shunta instrumentet vid sändning med max uteffekt som är 15 W. 680* ohm motståndet justeras tillsammans med valt instrument så att det visar max utslag vid 15 W. Kondensatorn 100 uF är till för att lugna ner instrumentet vid telegrafisändning så att det nästan står still och inte slits ut i onödan. Strömdrosseln är viktig och utan den fungerar inte antennsystemet eller blir väldigt beroende av hur matarkabeln ligger och längden på denna.

ATUext.jpg
Så här ser den färdiga ATU ut. Transceivern kopplas in i BNC-kontakten i botten. Vinkel-BNC-kontakten passar sedan i antennhuvudet där sprötantenn samt radialerna ansluts. De fyra GND-anslutningarna används inte i det lilla antennkitet som jag beskriver här. De är till för div andra experiment.

ATUint.jpg

Invändigt ser det ut så här. SVF-mätbryggan med en toroidkärna men som kan ersättas med den som nämns i schemat. Vridkondensatorn är två sektioner som seriekopplats för att få passande kapacitansområde och lite bättre effekttålighet. Vridkondensatorn är en sådan som använts i nån mellanvågsmottagare men passerade en snabbtest med 100 W utan anmärkning. Dock bör man nog inte lägga på mer än 10-20 W eller så.

Den lilla omkopplaren i mitten av toroidkärnan har 10 lägen. Det hade räckt med sex lägen för 10, 14, 18, 21, 24 och 28 MHz men kanske kan de fyra extra A-D komma till nytta nån gång. Se schemat.

Kit1.jpg

Elecraft KX3 är inhyst i batterilådan till en Ra200 tillsammans med två LiFePo4 baterier som medger konstant "pile-up" trafik med 10 W under ca 8 timmar. KX3 har även inbyggda batterier som kan användas som back up med 5 W ytterligare några timmar. I lådan finns även en komplett loggdator baserad på en Arduino och ett contest/DX-peditionsprogram som i princip bygger på det gamla CT. Mer om detta längre fram i inlägget.

Kit2.jpg

Portabelantennen är packad i en tygväska och innehåller allt som behövs. Från vänster fjädrande glasfiberpinnar för radialer och extra stag om sådana behövs. 5 m RG58 med BNC-kontakter och kabelavlastning, ATU, antennhuvud, ihopfällbar sprötantenn (Ra100) samt tre extra sektioner. Ihopfälld 42 cm och full längd 4,52 m samt 5 st mastsektioner. Den med svart skyddshätta är försedd med en spets för borrning i jord/sand och den vänstra sektionen har fäste för kabelavlastning och ATU.

Kit3.jpg

Här ser vi spetsen som fått ett lager ny färg i samband med översynen. Antennhuvudet används som handtag vid borrningen.

Kit4.jpg

Tryck och rotera så äter sig borren ner. I fast mark brukar ca 10-15 cm räcka och i sand vid vattenbrynet eller en bit ut i havet behövs hela sektionen. Antennhuvudet passar även i denna första sektion om man nu vill förenkla installationen. Särskilt vid vattenbrynet fungerar detta bra och man vinner inget på att sätta ihop alla sektionerna.

Kit5.jpg

Radialer och staglinor är lindade på vindor som passar att förvara inne i mastsektionerna.

Kit6.jpg

Antennhuvudet har en toppgänga som passar till Ra100 antennen, en BNC-kontakt för anslutning av ATU och två fästen för radialerna. I tidigare versioner har använts banankontakter och div kabelskor men alltid försvann någon mutter eller så släppte kontakten. I denna utgåva används krokar och om man är rädd för okontakt så intalar man sig att det inte får bli kontakt så löser Murphys lag den saken. Hittills inga problem.

Kit7.jpg

ATU hängs på och är mekaniskt förankrad i BNC-kontakten samt en flärp på kabelavlastningen som går in i boxen och låser denna. Sitter som berget.

Jaha, nu fick jag inte ladda upp fler bilder. Gränsen nådd sa HAM.se så då får de sista bilderna bli ett nytt inlägg efter detta.

Fortsättning följer;
 
Last edited:

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Fortsättning:

Kit8.jpg

Här är stationen upprättad och i drift. Displayen till loggdatorn sitter monterad i locket. Förutom loggdatorn så finns en extra LF-förstärkare och en basreflexlåda med en bra högtalare så det blir stöt i ljudet. Det finns även en liten lågeffekt FM-sändare på vanliga FM-bandet så att en trådlös hörtelefon kan användas. Tangentbordet till loggdatorn är trådlöst och räckvidden är ca 10 m vilket kan vara bra i många fall om man vill röra på benen eller finna en bättre stubbe att sitta på i skogen.

Den vita grejen till höger i lådan är manipulatorn till den inbyggda elbuggen. Lådan kan läggas ner och locket vikas upp så att det blir bekväm nycklingsställning för handleden t ex på ett bord. Vid laddning av batterierna finns det två byglingspluggar, en för varje batteri som bryter bort all elektronik.

Kit9.jpg

Portabelstationen byggdes primärt för QRP-DX-peditioner och har varit med på flera öar i Karibien och de grekiska öarna och många tillfällen i skogarna här i Skåne. Tangentbordet har ett antal väl valda förinspelade MSG eller macron som täcker i princip alla trafikfall som förekommer vid pile up och DX-peditionskörning. Endast i undantagsfall används manipulatorn och i så fall om någon SM-kompis svarar och man kanske vill utbyta mer socialt snack än bara 5NN TU.

Nu är det slut i rutan.
 

oh2fdi

Member
Fortsättning:

View attachment 7084

Här är stationen upprättad och i drift. Displayen till loggdatorn sitter monterad i locket. Förutom loggdatorn så finns en extra LF-förstärkare och en basreflexlåda med en bra högtalare så det blir stöt i ljudet. Det finns även en liten lågeffekt FM-sändare på vanliga FM-bandet så att en trådlös hörtelefon kan användas. Tangentbordet till loggdatorn är trådlöst och räckvidden är ca 10 m vilket kan vara bra i många fall om man vill röra på benen eller finna en bättre stubbe att sitta på i skogen.

Den vita grejen till höger i lådan är manipulatorn till den inbyggda elbuggen. Lådan kan läggas ner och locket vikas upp så att det blir bekväm nycklingsställning för handleden t ex på ett bord. Vid laddning av batterierna finns det två byglingspluggar, en för varje batteri som bryter bort all elektronik.

View attachment 7085

Portabelstationen byggdes primärt för QRP-DX-peditioner och har varit med på flera öar i Karibien och de grekiska öarna och många tillfällen i skogarna här i Skåne. Tangentbordet har ett antal väl valda förinspelade MSG eller macron som täcker i princip alla trafikfall som förekommer vid pile up och DX-peditionskörning. Endast i undantagsfall används manipulatorn och i så fall om någon SM-kompis svarar och man kanske vill utbyta mer socialt snack än bara 5NN TU.

Nu är det slut i rutan.
Många tack från skåningen i förskingringen (Helsingfors). Mycket snyggt bygge av Dig (som vanligt) och en perfekt beskrivning. Antennhuvudet som passar till RA100 antennen, som jag redan har, var kan man finna en sådan pårla? Länge sedan jag var i Skåne, korona sätter ju käppar i hjulet för många resor.
Många tack för beskrivningen.
73 / Rolf , OH2FDI och SM7XZW
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Ra100 och även Ra200 antennen som bara är 7 sektioner lång har en 3/8-24″ UNF gänga. Jag svarvade till antennhuvudet av en bit Acetalplast och pressade in en mässingplugg i änden som borrades ur och gängades. Hålet för BNC-kontakten är gängat i plasten och nödvändiga lödningar har gjorts genom ett hål på motstående sida som sedan fylldes igen med smält plast.

Men ett alternativ kunde vara Buddipoles Versa Tee https://www.buddipole.com/versatee.html som har samma gänga där Ra100 antennen passar perfekt. Jag har ett sådant fäste som jag använder till en roterbar dipol på 8 m glasfibermast som matad med 300 ohm bandkabel och en liknande ATU klarar av att anpassa 10-28 MHz med ytterst små förluster. En mer effektiv antenn på land än en vertikal men lite bökigare att upprätta.

Jag har haft möjlighet att prova hela Buddipoles sortiment i samband med deras årliga DX-semester på St Lucia i Karibien. Då upprättade vi alla möjliga kombinationer inkl kompakta Yagis. Kvaliteten och utförandet på detaljerna är superb. Med deras Deluxe package https://www.buddipole.com/debupa.html kan man bygga ihop såväl vertikaler som horisontella dipoler. Konceptet bygger på att långa teleskopantenner justeras in efter förutbestämda mått och att antennerna är resonanta, dvs det behövs ingen ATU. Dock blir bandbyte mer besvärligt än med mitt system där det bara tar sekunder att vrida omkopplare och TUNA.

Sök på Buddipole på YouTube och kika runt lite. Finns många tips och uppslag för hur man kan göra i fält.
 

SM7FBJ

Radiotelegrafist och halvdansk
Bättre sent än aldrig. Missade tydligen att svara på SM7XZW / OH2FDI från år 2018....

Nåväl, i dagarna har jag uppdaterat schemat på ATU med uppmätta induktans- och kapacitansvärden och gjort årlig kontroll och översyn av portabelstationen med tillhörande antennkit.

View attachment 7074
Spolen är lindad på Amidon T130-2 och har 2,7 uH induktans. Med vridkondensatorn täcker ATU banden 10-28 MHz. Omkopplaren väljer det uttag för resp band som ger lägst SVF, typisk i häradet 1,3:1. Med fler omkopplarlägen skulle man kunna nå ner till 1:1 men det har ingen praktisk betydelse.

På ingången sitter en krets som mäter reflekterad effekt så att vridkondensatorn kan ställas in optimalt. Här har jag gjort så att transceivern Elecraft KX3 programmerats att ge 1 W uteffekt i TUNE-läget vilket motsvarar ca 80% utslag på mätinstrumentet vid total missanpassning. Dioden 4148 används för att shunta instrumentet vid sändning med max uteffekt som är 15 W. 680* ohm motståndet justeras tillsammans med valt instrument så att det visar max utslag vid 15 W. Kondensatorn 100 uF är till för att lugna ner instrumentet vid telegrafisändning så att det nästan står still och inte slits ut i onödan. Strömdrosseln är viktig och utan den fungerar inte antennsystemet eller blir väldigt beroende av hur matarkabeln ligger och längden på denna.

View attachment 7075
Så här ser den färdiga ATU ut. Transceivern kopplas in i BNC-kontakten i botten. Vinkel-BNC-kontakten passar sedan i antennhuvudet där sprötantenn samt radialerna ansluts. De fyra GND-anslutningarna används inte i det lilla antennkitet som jag beskriver här. De är till för div andra experiment.

View attachment 7076

Invändigt ser det ut så här. SVF-mätbryggan med en toroidkärna men som kan ersättas med den som nämns i schemat. Vridkondensatorn är två sektioner som seriekopplats för att få passande kapacitansområde och lite bättre effekttålighet. Vridkondensatorn är en sådan som använts i nån mellanvågsmottagare men passerade en snabbtest med 100 W utan anmärkning. Dock bör man nog inte lägga på mer än 10-20 W eller så.

Den lilla omkopplaren i mitten av toroidkärnan har 10 lägen. Det hade räckt med sex lägen för 10, 14, 18, 21, 24 och 28 MHz men kanske kan de fyra extra A-D komma till nytta nån gång. Se schemat.

View attachment 7077

Elecraft KX3 är inhyst i batterilådan till en Ra200 tillsammans med två LiFePo4 baterier som medger konstant "pile-up" trafik med 10 W under ca 8 timmar. KX3 har även inbyggda batterier som kan användas som back up med 5 W ytterligare några timmar. I lådan finns även en komplett loggdator baserad på en Arduino och ett contest/DX-peditionsprogram som i princip bygger på det gamla CT. Mer om detta längre fram i inlägget.

View attachment 7078

Portabelantennen är packad i en tygväska och innehåller allt som behövs. Från vänster fjädrande glasfiberpinnar för radialer och extra stag om sådana behövs. 5 m RG58 med BNC-kontakter och kabelavlastning, ATU, antennhuvud, ihopfällbar sprötantenn (Ra100) samt tre extra sektioner. Ihopfälld 42 cm och full längd 4,52 m samt 5 st mastsektioner. Den med svart skyddshätta är försedd med en spets för borrning i jord/sand och den vänstra sektionen har fäste för kabelavlastning och ATU.

View attachment 7079

Här ser vi spetsen som fått ett lager ny färg i samband med översynen. Antennhuvudet används som handtag vid borrningen.

View attachment 7080

Tryck och rotera så äter sig borren ner. I fast mark brukar ca 10-15 cm räcka och i sand vid vattenbrynet eller en bit ut i havet behövs hela sektionen. Antennhuvudet passar även i denna första sektion om man nu vill förenkla installationen. Särskilt vid vattenbrynet fungerar detta bra och man vinner inget på att sätta ihop alla sektionerna.

View attachment 7081

Radialer och staglinor är lindade på vindor som passar att förvara inne i mastsektionerna.

View attachment 7082

Antennhuvudet har en toppgänga som passar till Ra100 antennen, en BNC-kontakt för anslutning av ATU och två fästen för radialerna. I tidigare versioner har använts banankontakter och div kabelskor men alltid försvann någon mutter eller så släppte kontakten. I denna utgåva används krokar och om man är rädd för okontakt så intalar man sig att det inte får bli kontakt så löser Murphys lag den saken. Hittills inga problem.

View attachment 7083

ATU hängs på och är mekaniskt förankrad i BNC-kontakten samt en flärp på kabelavlastningen som går in i boxen och låser denna. Sitter som berget.

Jaha, nu fick jag inte ladda upp fler bilder. Gränsen nådd sa HAM.se så då får de sista bilderna bli ett nytt inlägg efter detta.

Fortsättning följer;
Känner jag igen det lilla mätinstrumentet månne...:) ?
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Ja det är instrumentet jag fick av dig för några år sedan. Passade fint både mekaniskt och elektriskt som du ser. Tack igen!
 

SM0TSC

Well-Known Member
Intressant projekt, jag vill oxå slå ett slag för "linked dipole" som är en fantastiskt enkel lösning på dipol för flera band. Vill man inte bygga själv finns tex Sotabeams som gjort en bra implementation

//TSC
 

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Linked dipole fungerar fint men är en opraktisk lösning i fält om man som jag vill byta band ofta. Jag hade ett liknande koncept för en av de första portabelantennerna. Radiator som "lätt" kunde ändras i längd och byglingskontakter längs radialerna. SVF blev bra på alla band men lösningen var opraktisk även om nu både radiatorn och radialerna var lätt åtkomliga från marken. Samma med Buddipoles system. Fungerar bra rent tekniskt och har låga förluster. Jobbigt att använda under vissa förhållanden när man byter band.

Långsamt har alla självresonanta portabelantennlösningar matade med 50 ohm övergetts till förmån för en ATU som tar hand om impedansanpassningen. GP-antennen som beskrivs här har sin ATU i matningspunkten och i det större antennsystemet med en roterbar dipol på 8 m glasfibermast används 300 ohm bandkabel med en balanserad ATU monterad på masten 1 m över marken. Därefter 50 ohm koax till radion. Samma princip som ATU för GP-antennen. Omkopplare för band och en vridkondensator.

Men om man inte byter band så ofta kan linked dipols kanske vara en bättre/enklare lösning. :)
 

SM0TSC

Well-Known Member
Linked dipole fungerar fint men är en opraktisk lösning i fält om man som jag vill byta band ofta. Jag hade ett liknande koncept för en av de första portabelantennerna. Radiator som "lätt" kunde ändras i längd och byglingskontakter längs radialerna. SVF blev bra på alla band men lösningen var opraktisk även om nu både radiatorn och radialerna var lätt åtkomliga från marken. Samma med Buddipoles system. Fungerar bra rent tekniskt och har låga förluster. Jobbigt att använda under vissa förhållanden när man byter band.

Långsamt har alla självresonanta portabelantennlösningar matade med 50 ohm övergetts till förmån för en ATU som tar hand om impedansanpassningen. GP-antennen som beskrivs här har sin ATU i matningspunkten och i det större antennsystemet med en roterbar dipol på 8 m glasfibermast används 300 ohm bandkabel med en balanserad ATU monterad på masten 1 m över marken. Därefter 50 ohm koax till radion. Samma princip som ATU för GP-antennen. Omkopplare för band och en vridkondensator.

Men om man inte byter band så ofta kan linked dipols kanske vara en bättre/enklare lösning. :)
Jag gillar ju att köra utan tuner så för mig är det en praktisk lösning.. Men som du säger så kan ju situationen vara olika.. Jag byter inte band särskilt ofta så för mig är det inte ett problem att länka i / ur de delar av antennen jag behöver vid behov.. Primärt är det 30/60m som intressant när jag är ute i busken :)

//TSC
 

SM0TSC

Well-Known Member
Tittar man på sotabeams lösning så är den väldigt smidig och praktisk. i "inverted-v" uppsättning så fungerar dipolbenen som 2 av 3 stag för deras portabelmaster (6m alt 7m) och ett tredje snöre är med för det sista staget... Allt kan hanteras av en person även i ganska kraftig vind..

//TSC
 
Top