Fönster mot TV-världen 1983-10-01 om satellit-tv

SM7MMJ

Well-Known Member
Kul, detta minns jag. Just detta program var väldigt intressant 1983 och det slutade med ett studiebesök på Parabolic i Fjärås samt flera års arbete med satellit tv på 80 talet.
 

SM0AOM

Well-Known Member
En tidsresa.

En ganska kort tid innan jag flyttade till SM0 var det VMG-möte hos Olle/DJH i Kungshamn,där rysk satellit-TV förevisades.
Bilder därifrån hamnade på QTC omslaget med en betydligt långhårigare SM6AOM synlig i utkanten.
Resan dit företogs bakpå Mats/EAN:s motorcykel.
Genomgående var även de ganska fula frisyrer och kläder vilka präglade tiden.

Dessutom umgicks jag med B-A/CKU, som skymtar vid c:a 22 min i programmet som "antennbärare", genom VMG.
Första gången som jag såg satellit-TV hade varit något halvår tidigare hos CKU i Fjärås.

Kombinationen Olle/DJH:s UHF Units och B-A/CKU:s Parabolic blev en framgång som hade en mycket stor marknadsandel av tidig satellit-TV i Norden.
Parabolic sålde även en hel del ganska stora styrbara satellitantenner, en av de större står fortfarande kvar utanför Rymdbolaget i Solna Strand. Den använde ett digitalt styr- och följningssystem som hade utvecklats av min alldeles för tidigt bortgångne studiekamrat Olle/ECR.

Det hände mycket precis i början av 80-talet när det gällde satellit-TV. Ku-band eller 12 GHz var ett frekvensband som ansågs mycket lovande, och jag blev perifert inblandad i ett projekt som skulle göra en mottagare för ESA:s OTS-satellit. Problemet var dock att lågbrusförstärkning på 12 GHz fortfarande kostade en smärre statsbudget och att en mottagare även skulle bygga på vågledarteknik. En artikelserie i ämnet från Wireless World minns jag dock att den studerades noga.

Lars-Ingemar Lundström, den andre intervjuade i programmet, träffade jag
sedan i något ITU-sammanhang precis i slutet av 80-talet.

En liten, och i någon mån förlorad,värld.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:

SM6GXV

QRV: HF, VHF, UHF
När OTS skulle byggas behövdes en testoscillator som bestod av en kavitetsoscillator inrymd i en aluminiumburk från RIFA
("typ 10,000 uF/500V"). Oscillatorn monterades in och elektrolytkaplingen förslöts. Tyvärr observerades att oscillatorn drev
väl mycket och utanför specifikationen. En ordentlig felanalys och samtal med materialtekniker gjordes. Det ansågs
att det laminat man använd var hydrofobt och tog upp resp avgav fukt vilket ställde till problem i den slutna burken.

Till slut beslöt man att knipsa av vakumförslutningen. Driften försvann och den nya
versionen kallades för "Fly Open"

(Sorry Off-Topic)
 

SM0AOM

Well-Known Member
När OTS skulle byggas behövdes en testoscillator som bestod av en kavitetsoscillator inrymd i en aluminiumburk från RIFA
("typ 10,000 uF/500V"). Oscillatorn monterades in och elektrolytkaplingen förslöts. Tyvärr observerades att oscillatorn drev
väl mycket och utanför specifikationen. En ordentlig felanalys och samtal med materialtekniker gjordes. Det ansågs
att det laminat man använd var hydrofobt och tog upp resp avgav fukt vilket ställde till problem i den slutna burken.

Till slut beslöt man att knipsa av vakumförslutningen. Driften försvann och den nya
versionen kallades för "Fly Open"

(Sorry Off-Topic)

Är detta inte ytterligare en variant på den gamla sanningen att "hermetiskt slutna kapslingar bör ha ett avrinningshål i botten..."?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Top